Man, jag önskar verkligen att jag kunde trösta dig på något sätt...

Det låter inget vidare!
Min första tanke är dock att du är onödigt hård mot dig själv. Du är uppenbart inte utvecklingsstörd - det märks på sättet du skriver. Har du testat något av tipsen som framförts i tråden, och hur gick det i så fall?

Ozile skrev:Har du testat något av tipsen som framförts i tråden, och hur gick det i så fall?

Tyvärr är det mesta av detta testat. Det är inte era tips det är fel på jag har inte kunnat täcka in alla aspekter av mitt liv. Allt i tillvaron är optimerat eller bortprioriterat. Nu har jag lagt ner alla mina intressen också för att försöka orka. Det enda jag skulle kunna göra är att flytta till arbetsorten men det skulle betyda total ensamhet i en liten håla. Den dagen jag då inte är kvar på jobbet skulle isolationen då bli fullständig och möjligheterna att flytta obefintliga.

Enligt begåvningstester är jag normalbegåvad, men pga de problem jag har i det verkliga livet blir resultatet som om jag vore utvecklingsstörd. Det är därför som jag nog måste inse att jag i princip är det, fast i smyg.

Det känns spontant inte som att du har optimerat ditt liv - ditt liv verkar inte vara i närheten av vad du vill att det ska vara just nu.
Får jag fråga om en flytt verkligen skulle innebära en försämring i livskvalitet så som det ser ut just nu? Om du har "optimerat bort" att umgås med vänner, kanske en flytt inte skulle försämra så mycket, men du skulle kanske vinna en del på att inte behöva resa så långt varje dag.
Att prioritera bort nästan allt som brukar ge en energi är inte hållbart i längden. Gör man det, för att istället lägga sin tid på sånt som tar energi blir man tröttare.
ta ett papper och penna, gör två kolumner och fyll den ena med saker som ger dig energi/gör dig glad/uppåt. Fyll den andra med saker som du vet tar energi, gör dig trött/nedstämd.
Om du inte kan få in något under dagen som gör dig lite piggare (exempelvis ta en 10 min promenad i solen, läsa en bok, prata med en vän) och det känns som dygnet har för få timmar, minska på saker i den andra kolumnen.

Jag går upp kl 5 på morgonen, åker hemifrån kl 5:50. Kommer oftast hem kl 18:30 (eftersom jag ständigt måste jobba över och knappt ens hinner äta lunch vissa dagar. Med arbete som bara hade tagit mig 8h per dag så hade jag kunnat komma hem betydligt tidigare. Jag vet inte om det är så att jag har för mycket att göra eller är för oduglig för att klara det på bra tid eller rent utav en kombination. Dessutom är jag helt slut efter jobbet) Går och lägger mig någon gång 21.00-21.30. Så ser det ut. Det finns ingen tid till något mer än att försöka överleva just nu.

Dessutom mår jag skit konstant under arbetet men ett liv utan arbete skulle jag också må skit av.

Det jag skulle vilja göra är att träna 4-5 gåmger i veckan. Det är mitt intresse.

Bilpendla skulle minska restiden men det har jag inte råd med. Aspergare på arbetsmarknaden har ingen stark ställning och lönenivåer blir därefter.

Kristofer skrev:Jag har otaliga gånger fått råd om diverse planeringsverktyg. Dessa hjälper mig inte alls, tyvärr. Att avbryta en aktivitet och snabbt sedan göra en annan blir inte mindre jobbigt för det. Dessutom är det så at jag finner det jobbigt att avbryta mig i det jag gör för att kolla i planeringen eller skriva upp något i planeringen. Därmed så blir verktyget oanvänt för jag finner att det mest tar energi att hålla på med. Det här tycks ingen riktigt förstå och det frustrerar mig.

Jag känner igen mig i detta.
Har ett arbete där jag ska arbeta parallellt med flera olika ärenden samtidigt som jag ska fungera som en rådgivare på kundernas olika problem och frågeställningar samt vara delaktig i några projekt. Då allt detta blandas dagligen så innebär det en ständig prioritering och samtidigt som jag ofta avbryts i arbetena pga nya frågor och problemställningar i telefon.
Oavsett olika planeringsförslag så är arbetet så påfrestande att jag inte får till en bra planering och struktur för att få en bättre arbetsro.
Är så trött efter arbetsdagen att det är svårt att finna energi till fritidsaktiviteter. Försöker träna för att finna ny energi. I perioder klarar jag det men när det är extra tufft på jobbet så orkar jag inte ens det.

Hej jag har läst igenom hela tråden och vill för allt i världen inte byta med dig. Men jaghar letat efter ett ord jag inte har hittat. Det är musik. Passar inte överallt men kan ge en styrka o vila. Rekommenderar ingen särskild inriktning men hoppas kunna peka på ngt som hjälpt mig i livet.

Mvh o kämpa på!!

Jag känner jättemycket igen mig i vad du skriver.

Bekymret är att man är nog högfungerande för att klara av att jobba och nog högfungerande för att klara av hushållet och fritiden.

Men man har inte riktigt energin som krävs för att klara båda om de krånglar det minsta. Och alla vet ju att livet alltid krånglar.

Det är så lite som saknas för att man ska få ihop allt. Så ytterst lite. Så frustrerande lite.

Nu är det höst och sedan vinter, då sätts mina intressen i dvala... Jag har ett par månader på mig att hinna lösa hur jag ska hinna med jobbet, hemmet och de fritidssysslorna som krävs för att jag ska ha ork att göra de två första.

Eget företagande kanske är en väg ut?
(om man hittar kunder)

Med en sjukskrivning får du ju andrum att tänka igenom saker.

Kristofer skrev:
Nu i helgen tog orken slut. Jag har inte orkat ägna mig åt mina intressen. Det var inte träningens fysiska krav som var för stora utan det var att jag mentalt inte orkade. Jag känner det som om jag skulle ha fått någonslags mental härdsmälta om jag inte hade lugnat ner mig och varit inaktiv. Den här totalvilan känns som en nödlösning men inte speciellt hållbar i längden. Dessutom är det inte i ett längre perspektiv bra att vara för inaktiv.

Jag har otaliga gånger fått råd om diverse planeringsverktyg. Dessa hjälper mig inte alls, tyvärr. Att avbryta en aktivitet och snabbt sedan göra en annan blir inte mindre jobbigt för det. Dessutom är det så at jag finner det jobbigt att avbryta mig i det jag gör för att kolla i planeringen eller skriva upp något i planeringen. Därmed så blir verktyget oanvänt för jag finner att det mest tar energi att hålla på med. Det här tycks ingen riktigt förstå och det frustrerar mig.

Det är detta "huvuddunkande" i väggen som man måste ta på allvar innan det kan bli en depression.
Jag känner igen allt och detta är AS i ett nötskal. Du måste hitta en tempoväxling som passar dig och ev kapa bort det som inte är nödvändigt, vad som är nödvändigt för dig får du själv avgöra.

Mountain_lion skrev:Är så trött efter arbetsdagen att det är svårt att finna energi till fritidsaktiviteter. Försöker träna för att finna ny energi. I perioder klarar jag det men när det är extra tufft på jobbet så orkar jag inte ens det.

Jag somnade med skorna på ibland när jag kom hem från jobbet..

Kristofer skrev:Jag går upp kl 5 på morgonen, åker hemifrån kl 5:50. Kommer oftast hem kl 18:30 (eftersom jag ständigt måste jobba över och knappt ens hinner äta lunch vissa dagar. Med arbete som bara hade tagit mig 8h per dag så hade jag kunnat komma hem betydligt tidigare. Jag vet inte om det är så att jag har för mycket att göra eller är för oduglig för att klara det på bra tid eller rent utav en kombination. Dessutom är jag helt slut efter jobbet) Går och lägger mig någon gång 21.00-21.30. Så ser det ut. Det finns ingen tid till något mer än att försöka överleva just nu.

Dessutom mår jag skit konstant under arbetet men ett liv utan arbete skulle jag också må skit av.

Det jag skulle vilja göra är att träna 4-5 gåmger i veckan. Det är mitt intresse.

Bilpendla skulle minska restiden men det har jag inte råd med. Aspergare på arbetsmarknaden har ingen stark ställning och lönenivåer blir därefter.

Ja, precis. Se tråd post1345832.html#p1345832 och skriv gärna några rader om dina erfarenheter.

Jag vet hur det är, och hur det blir om man kommer på att arbetet inte passar energinivån, men det kan bara bli bättre. Om det är någon tröst.

Att vara borta för jobbet mer än 12 timmar om dygnet och dessutom ett stressigt jobb, det har jag sett ganska många NT-are gå in in väggen för. Tror öht inte att det är sunt. Arbetsmarknaden verkar mer och mer se sådan ut, men det är ju inte rätt för den skull.

Med det schemat är det egentligen inte möjligt att göra mycket annat än att jobba och vila. Vilket naturligtvis i sig känns frustrerande. Har sett NT som bara jobbar under veckan och sedan bara sover. På helgerna ska de försöka göra något de själva vill, men pga deras utmattning slutar det ofta i gråt och tandagnisslan.

Kristofer skrev:Jag går upp kl 5 på morgonen, åker hemifrån kl 5:50. Kommer oftast hem kl 18:30 (eftersom jag ständigt måste jobba över och knappt ens hinner äta lunch vissa dagar. Med arbete som bara hade tagit mig 8h per dag så hade jag kunnat komma hem betydligt tidigare. Jag vet inte om det är så att jag har för mycket att göra eller är för oduglig för att klara det på bra tid eller rent utav en kombination. Dessutom är jag helt slut efter jobbet) Går och lägger mig någon gång 21.00-21.30. Så ser det ut. Det finns ingen tid till något mer än att försöka överleva just nu.

Dessutom mår jag skit konstant under arbetet men ett liv utan arbete skulle jag också må skit av.

Det jag skulle vilja göra är att träna 4-5 gåmger i veckan. Det är mitt intresse.

Bilpendla skulle minska restiden men det har jag inte råd med. Aspergare på arbetsmarknaden har ingen stark ställning och lönenivåer blir därefter.

Din situation låter helt absurt tung , personligen skulle jag se till att bli sjukskriven i en vecka eller två för att andas i ett annat tempo och tänka .

Lite ljus i allt mörker: jag har i alla fall blivit kallad till en jobbintervju.

Sjukskriven vill jag undvika att bli. Det innebär att jag antingen ska tillbaka i arbetet eller så blir jag ansedd som att jag inte platsar på jobbet. Det skulle i förlängningen innebära att jag aldrig mer kommer jobba med allt vad det för med sig.

Det händer så för mig ibland också. Men då är det ett tecken på att jag har för mycket i min vardag, som jag går runt och är stressad och utan ork konstant. Men då brukar jag tillsammans med min psykolog att försöka att minska ner det på något vis t.ex. planera och struktera upp sakerna mer ordentligt eller försöka att få bort något ur min vardag t.ex. flytta ett ämne i skolan till nästa år i stället för det här året.
Kanske du också kan göra så så att det funkar bättre

Nu har jag i alla fall varit iväg på en anställningsintervju. Det är bara att be en bön för att det gick bra.

Grattis jag önskar dig lycka till.

slackern skrev:Grattis jag önskar dig lycka till.

Tack.

Min känsla är... sådär. Ju mer jag tänker tillbaka på intervjun ju sämre blir den.

Sök jobb på fler ställen istället för att placera alla ägg i en korg?

plåtmonster skrev:Sök jobb på fler ställen istället för att placera alla ägg i en korg?

Givetvis gör jag det

Kristofer skrev:Nu har jag i alla fall varit iväg på en anställningsintervju. Det är bara att be en bön för att det gick bra.

Jag håller tummarna!

Ja, vad bra! Hoppas att det går vägen.
Jag funkar likadant i möten med folk... det kan kännas hur bra som helst i stunden, men någon dag senare känner jag mig som den största idiot som någonsin levt. Osäker på hur mycket som är intryck som tog ett tag att förstå och vad som bara är efterhandskonstruktion. :/

Kristofer skrev:

slackern skrev:Grattis jag önskar dig lycka till.

Tack.

Min känsla är... sådär. Ju mer jag tänker tillbaka på intervjun ju sämre blir den.

De gånger jag fått jobberbjudanden var efter intervjuer där jag tänkte "det här går alldrig! De måste tycka att jag är en jubelåsna!", efter intervjuer där det känndrs bra har jag aldrig blivit erbjuden jobb...

Det verkar som att det är svårt att bedöma från den intervjuades position.