Synden kommer med arvet och Jesus dog för oss.

Vi är enligt läran predestinerade så det är inte mycket vi kan göra för vår eventuella frälsning.

Gud är dessutom inget exempel när det kommer till moral. För honom gäller ingen moral, vilket man fattar om man försöker läsa vad som står i Bibeln (eller läser sådana som citerat Bibeln för att göra just denna poäng) - vilket förstås är helt naturligt, han är ju inte av denna värld och således omfattas han inte av våra mer dödliga moralregler.

Således, synden är redan fixad, vi kan ingenting göra för vår frälsning och vi bör inte följa Gud eftersom han inte är av denna värld.

Nei, tror ikke på noen slik skaper/gud som det står om i bøker/skrifter.

Fks. Solguden og Måneguden og Odin og gud vet hva er jo ikke mer, fordi ingen tror på dem mer.

Og slik tror jeg også kristendommen vil ende, men så kommer det nye guder igjen (og igjen så lenge mennesket er.)

Bare noe tull kristendommen jo. Hvis du fks. levde for 3000 år siden, hvilke muligheter har du da i dag for ikke å bli bannlyst og brenne og slikt utrivelig.

Jag är kristen, har nog alltid varit men när jag var 19 år bestämde jag mig för att lägga Gud på hyllan. Jag flyttade ifrån min lilla Småländska håla till Göteborg för jag bara ville bort från hela Pingstkyrksträsket. Ja så upplevde jag det då. Jag tyckte de var så falska som uppfattade sig själva som så präktiga och fina kristna människor. Men det stannade därvid, tyckte jag.
Jag hade misslyckats med det mesta tyckte de för jag talade öppet om mina funderingar, mina tvivel och efter en kampanj där en stor talare hade profeterat i detalj om mina problem som var Asperger relaterade (visste jag ju inte då) så var jag totalt körd. Jag blev utfryst.

Sen när jag bodde där i Göteborg så blev det så tydligt vad det var som jag var så besviken och ledsen på och det var alla människor och den biten men inte på Gud. Jag riktigt längtade efter honom, hans kärlek och det där goa. Så jag började ta ned honom från hyllan och i den kärleken har jag aldrig känt mig fördömd. När jag har känt att jag har dömt mig själv och inte lyckats hålla alla buden och allt det där har jag känt att Gud har lyft mig upp och lärt mig att bara följa efter. Att det inte handlar så mycket om mig det här med tro utan om förtröstan. Att man kan ha en religion eller en relation med honom. Vi människor passar inte in i en religion eftersom vi inte är felfria men i en relation finns det kärlek.
Men det är inte lätt, allas krav på en. Det har jag fått lära mig att leva med eftersom min man är pastor. Är ingen hellyckad pastorsfru, he he och kommer väl aldrig bli men huvudsaken är att de man älskar tycker att man är hellyckad.

Hoppas att du kommer vidare i din tro. Tänk på att det inte behöver handla så mycket om människor och gemenskap. Gud vet ju att du har Aspergers syndrom och att du behöver ha det på ett visst sätt i livet men det begränsar ju inte relationen med honom. Kanske du kan finna en bönegrupp el dyl med andra Aspergare. Det tror jag vore guld... Sen är ju nätet fantastiskt, det finns ju massa undervisning man kan ta del utav där.
Man måste ju inte gå med i en församling och vara med i massa grupper som man inte känner att man klarar av. Vara lite passiv och dyka upp när man vill och tycker att det känns kul. Så gör jag nu och det känns bara SÅ OK.
Sen gör man så mycket annat i Guds rike som inte NT are skulle kunna göra. Gud behöver oss Aspergare på jorden, är helt säker på det!!!

Ja, og hvis en fks, skulle omkomme i en togulykke før en hadde fått tid på seg til å leve lenge nok til å bli frelst/ikke bli forbannet. Nei, er jo bare noe selvmotsigende tull alt sammen tenker jeg.

Forresten kan det være skummelt å mene noe som helst om religion når jeg tenker meg om. Splid og hat er vel stort sett gjennomgangstema for slike diskusjoner, og jeg melder meg ut av tråden.

nescio skrev:En riktig aspergare är ateist.

Jag är diagnostiserad "aspergare", och jag slutade vara ateist när jag var fjorton år.

Men kära nån vilken gammal tråd detta var fick jag se nu...
En riktig Aspergare - vad är det? Det får du utveckla lite

supernova skrev:Men kära nån vilken gammal tråd detta var fick jag se nu...
En riktig Aspergare - vad är det? Det får du utveckla lite

En sån tråd finns redan och det känns som om vi kanske inte behöver nysta det ett varv till...

Mannen skrev:Även om jag är troende, har jag svårt att leva upp till bibelns alla krav (det är ingen lek att gå den smala vägen!), gör jag nåt brott/synd. får jag en fruktansvärd ångest. Finns det nån annan där ute, som provat kristendomen?, är även en högfuktionerande aspergare hopplös som kristen? Jag är inte upptagen i en församling, utan mer en "wannabe".

Hejsan vem du nu än är!
Jag tror att man kan definiera kristendomen på olika sätt. En del ser det som att gå i kyrkan på söndagarna och att säga fader vår varje morgon och kväll. Då ser man bara till det yttre.
Andra väljer att se det yttre som något som naturligtvis är viktigt men att vara kristen handlar om djup kärlek i hjärtat.

nescio skrev:En riktig aspergare är ateist.

nope. Det finns alla sorters aspergare. Ateism är ändå ganska tråkigt.

jesusiscool skrev:Ateism är ändå ganska tråkigt.

Realisme er vel et mer dekkende uttrykk.

Människor behöver ha en tro av något slag. Vissa väljer religion, andra vetenskap och några ställer sig i mitten. Jag har mött människor som hävdar att de inte har en tro alls men det har hittills aldrig visat sig vara sant. De har bara använt terminologin på ett annat sätt än jag (som att vetenskap inte handlar om tro exempelvis).

Här på forumet tycks det i allafall vara omöjligt

nallen skrev:Här på forumet tycks det i allafall vara omöjligt

+ 1.

elle skrev:

nallen skrev:Här på forumet tycks det i allafall vara omöjligt

+ 1.

Jag har ytterst svårt att tro att nallen är troende. Han framställer sig definitivt inte som en sådan.

Mannen skrev: Det som skulle passa mej bäst för mej, vore att få en lista på vad man fick göra enligt bibeln, och inte göra. och vilka konsekvenser handlingarna skulle få på livet.

Haha. Du summerade precis människan som ras och alla religioners uppkomst. Jo visst vore dessa förenklingar behändiga om man vill reducera livet till svart och vitt. Själv tycker jag om att leva i gråskalorna

Om du onanerar kommer du brinna i helvetet tillsammans med coola rocklegender. Om du ger 10% av dina inkomster till kyrkan så får du tillbringa en evighet i tillbedjan med dåliga knän, tillsammans med käckingar som Carola och Runar Sorgaard. Valet är ditt.

Jag är starkt kristen och det har jag varit hela livet. Och nej, det är inte mina föräldrar som styr religionen för mig. För jag har många gånger gått helt annan väg än mina föräldrar, och jag har fått många chanser att kunna välja religion själv men jag är fortfarande kristen, en stolt sådan.
Jag känner bara att min religion stärker mig i stället för att bli jobbigare för mig. T.ex. har jag mer stöd med min religion men också har jag fått många kompisar och ett litet kompisgäng som jag stortrivs i som jag brukar umgås med.

Så jag har inte känt några problem med det, bara att lära känna flera i kyrkan än vad jag redan gör för jag har svårt socialt.

För troende:

Sprida tro med förnuft, går det som s.k. 'Jesusfreak'?

Själv tror jag att om man inte har en välformulerad grund för vad man håller på med, så riskerar kanske sådan flödande kärlek bli missuppfattad?

Men den grund kristendomen är byggd på är Jesus Kristus, trons 'hövding' och fullkomnare, och bl.a 'Gud är kärleken'.

Så överflödande kärlek är barnslig Jesustro!

Skall jag göra en •JESUSFREAK • för min ytterdörr, eller är det fel metod för mig?

...forts.

T.ex en sådan, i färg:

http://wallpaper4god.com/wallpapers/jesus-freak_2912_1600x1200.jpg

För er som orkar läsa lång text:

https://afternarcissisticabuse.wordpress.com/darkness/what-does-the-bible-say-about-narcissistic-behavior/

Är det någon här som är religiös eller troende? Jag vill gärna få kontakt med någon som är kristen. Det verkar av någon anledning vara ganska ovanligt när man har en diagnos.

De har blivit bannade.

Du skämtar va?