Efter att jag varit med om många obehagliga erfarenheter kopplat till arbete och anställning och även sett att det drabbar andra tyckte jag det var ytters viktigt att ta upp ämnet som en egen tråd. Jag har använt mitt inlägg från tråden post1345293.html#p1345293 som början.

Jag blir förbannad och tänker inte bara sitta och tiga.

Ska man berätta på en arbetsplats?

Jag skulle säga att man bör inte berätta, nackdelarna överväger det lilla positiva med att berätta. När problemen kopplat till diagnoserna blir överjävliga är det väl dax att berätta, om man nu har en fast anställning. Men man kan inte räkna med någon förståelse för det är en bristvara i samhället, även hos de som man kan tro ska vara förstående. Som sjukvårdspersonal, boendepersonal m.m.
Det som händer är att man ger en anledning till uppsägning, fast det faktiskt är diskriminering i lagens mening. Ska man bli accepterad gäller det att man gör jobbet perfekt och lite till, alternativt att de tycker väldigt mycket om dig som person. Du måste vara ovärderlig och obytbar, här kommer spetskompetensen in vilket personer med Asperger kan ha, då måste du såklart kunna erbjuda en sådan kompetens som efterfrågas i samhället och som det är brist på.

Lyckas arbetsgivaren lokalisera ett möjligt problem ryker man ganska fort, även om det faktiskt inte behöver vara ett problem eller är ett problem. Utan ett möjligt problem räcker alltså. Det är bekvämare för arbetsgivaren att hitta en ny anställd som inte kan skapa problem.

Det handlar här inte bara om "vanlig diskriminering", utan om något djupare än så och ren utsortering av personer som anses udda och därmed sämre (i samhällets ögon). Och vad påminner detta elit tänk om?

Utåt sett kläs bemötandet mot funktionshindrade med någon söt gegga. Men när det verkligen kommer till kritan vill de inte "ha oss" bland dem. På behörigt avstånd är det däremot okej så länge "de utstötta" inte kladdar på deras förbannade föreställning om vad som är normalt.

Den som vill förstå mekanismerna kring detta rekommenderar jag varmt boken Vårt förakt för svaghet av Harald Ofstad

"Nazityskland förlorade andra världskriget men dess ideologi överlevde och finns kvar mitt ibland oss. Det är det provocerande budskapet i Harald Ofstads filosofiska klassiker Vårt förakt för svaghet.

Harald Ofstad skiljer på “tysk nazism” – den form av nazism som praktiserades av Hitler – och “generell nazism”. Den senare karaktäriseras av de ­normer och värderingar som utgör kärnan i nazismen när den befriats från sin historiska utstyrsel. Det väsentliga är då inte hakkors och bruna skjortor utan läran om att den starke ska härska över den svage. Att den som slår sig fram beundras. Att den som förlorar föraktas. Att några få ­mäktiga stater ­under sken av moral och idealism ­godtyckligt ­dominerar andra.

Det är med andra ord frågan om värderingar som kan vara minst lika spridda idag som när boken utkom på svenska för fyrtio år sedan.

Genom att dissekera nazismen in i minsta detalj kan Harald Ofstad visa att gränsen mellan Vi – de goda – och Dom – de onda – inte är så skarp som vi ofta föreställer oss. Det är detta ovanliga perspektiv som gör Vårt förakt för svaghet till en av de mest utmanande studierna som gjorts av nazismen."

Ska man dra igång en rättsprocess?

Det är en mycket stor och jobbig sak och man får ha i åtanke att:
*Arbetsgivaren har mycket större ekonomiska resurser än du till advokater m.m.
*Arbetsgivaren har en hel HR avdelning på sin sida som är experter på juridik och rättsprocesser och som stödjer din chef, ja de är på arbetsgivarens sida.
*Du kan bli tvingad till att gå till företagshälsovården, det låter snällt men egentligen vill de bara få tillgång till att snoka i din journal och hitta fel.
*Det finns ingen tydlig rättspraxis när det gäller diskriminering, ett fall tror jag?

Vad kan facket göra?

*Facket kan tvinga en arbetsgivare att handla men då behövs:
1,konkreta bevis och
2,vittnen.
Och tror ni verkligen att de anställda riskerar sin egen tjänst för din skull även om de ville hjälpa?
Anser facket att arbetsgivaren har handlat så gör de inget, detta trots intressekonflikter och jäviga situationer.

Vad kan arbetsgivaren göra i en hotat situation (när de riskerar avslöjande)?
*Mobba dig/frysa ut dig tills du slutar själv (+1).
*Hitta på lögner om dig för att få dig att framstå som sämre (ja, det är sant + 1 här).
*Be kollegor att spionera på dig för att hitta fel (+1).
*Få dig att tro att du faktiskt gjort fel (+1)
*Minska dina faktiska förutsättningar för att göra ett bra jobb (+1)



Moderator atoms - tråden har flyttats från avdelningen, Att leva som Aspergare.

VIKTIGT
*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss.

*Dessa sanningar får inte utmanas för det innebär ju att de privilegierade får kliva ner från tronen eller dela den med "mongon" som oss. Att dela inget som någon frivilligt gör, det händer när man faktiskt protesterar och kräver förändring (tänk och läs om hur fackförbunden skapades från början eller FUB).

*Varför allt detta när man kan ha det bästa av världar? Det stavas: revolution.

Intressant. ALLA punkter på ditt sista stycke har min tidigare arbetsgivare gjort. Och jag kopplade in facket och sen även diskrimineringsombudsmannen. Men hon hade gjort det så skickligt och utan vittnen, så att jag inte kunde bevisa något. Fördjävligt!

Toblerone skrev:Intressant. ALLA punkter på ditt sista stycke har min tidigare arbetsgivare gjort. Och jag kopplade in facket och sen även diskrimineringsombudsmannen. Men hon hade gjort det så skickligt och utan vittnen, så att jag inte kunde bevisa något. Fördjävligt!

Jag vet!
Detta är en mycket het potatis och kärnan i varför saker är som de är.

misshopeless skrev:VIKTIGT
*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss.

*Dessa sanningar får inte utmanas för det innebär ju att de privilegierade får kliva ner från tronen eller dela den med "mongon" som oss. Att dela inget som någon frivilligt gör, det händer när man faktiskt protesterar och kräver förändring (tänk och läs om hur fackförbunden skapades från början eller FUB).

*Varför allt detta när man kan ha det bästa av världar? Det stavas: revolution.

-Exactamente.

Skönt att se att fler genomskådat skiten.

Revolution...jag vill inte se några dårfinkar som fantiserat ihop en fantasivärld.
Ännu mindre vill jag se våldsdårar eller kriminalitet.

Vad jag vill se är en intellektuell revolution, alltså en ökad medvetenhet bland aspergare, mer jävlaranamma och färre mähän. Civil olydnad. Självständigt kritiskt tänkande. Att ifrågasätta tanternas agenda istället för att snällt ställa sig i deras led.


Av liknande skäl har jag gått ur OA.
Tycker organisationen mest känns som en fikaförening och en utväxt från Habiliteringen.
Flera av medlemmarna kan inte ens stava till radikalitet och självständighet utan man kör samma handikapptugg som i Föräldraföreningen. Samma LSS-jargong.

misshopeless skrev:VIKTIGT
*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss.

*Dessa sanningar får inte utmanas för det innebär ju att de privilegierade får kliva ner från tronen eller dela den med "mongon" som oss. Att dela inget som någon frivilligt gör, det händer när man faktiskt protesterar och kräver förändring (tänk och läs om hur fackförbunden skapades från början eller FUB).

*Varför allt detta när man kan ha det bästa av världar? Det stavas: revolution.

Hann inte ändra, bättre version här!
VIKTIGT
*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet. Vi ska heller inte veta "sanningen" för då fungerar inte lögnerna. Går man tex. in på ett socialkontor och känner till hur det fungerar med lagar, normer, riktlinjer m.m. blir de genast ställda och kan tom ge med sig!

*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. När vi inte köper deras utbud av hjälp passar vi inte in i mallen för hur en person med AS är. Arbetet är inte heller att "vi bara ska må bra" utan syftar till att få oss mer välanpassade samt inte innebära kostnader för samhället för det krävs resurser.

*Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss. Och kommer vi på att mediciner faktiskt gör föga nytta i vårt tillstånd är det katastrof, för detta innebär en anpassning och samhällskostnad till skillnad från mediciner som är relativt billiga. Har ni någonsin haft en läkare som angett omgivningen som problem i ett läkarintyg? På mina har alltid mina diagnoser varit orsaken till problemen.

*På tal om förvaring, många dagligaverksamheter uppfyller även förvaringssyftet. Åter igen vill man inte anpassa eller ens kompromissa för det är enklast så. Man betalar tom pengar för att inte anpassa i form av tex sjukersättning, men detta är att billigt komma undan då alternativet är mycket dyrare. Istället byggs gigantiska konserveringsburkar som förpackar oss och håller oss lugna. Vi bli intalade att vi är problemet och måste sorteras bort och avväpnas, ibland också lurade att tro att vi är mindre vetande genom att behandla oss som just detta.


*Dessa sanningar får inte utmanas för det innebär ju att de privilegierade får kliva ner från tronen eller dela den med "mongon" som oss. Att dela inget som någon frivilligt gör, det händer när man faktiskt protesterar och kräver förändring (tänk och läs om hur fackförbunden skapades från början eller FUB).

* I princip alla inrättningar bildar ett fisknät av kontroll av den stora massan och det är inte "de fula fiskarna" nätet vill fånga, utan uppviglarna och de som tänker självständigt. Politiskt obundna föreningar är väl mest ärliga med sina intentioner.

*Varför allt detta när man kan ha det bästa av världar? Det stavas: revolution.

KrigarSjäl skrev:

misshopeless skrev:VIKTIGT
*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss.

*Dessa sanningar får inte utmanas för det innebär ju att de privilegierade får kliva ner från tronen eller dela den med "mongon" som oss. Att dela inget som någon frivilligt gör, det händer när man faktiskt protesterar och kräver förändring (tänk och läs om hur fackförbunden skapades från början eller FUB).

*Varför allt detta när man kan ha det bästa av världar? Det stavas: revolution.

-Exactamente.

Skönt att se att fler genomskådat skiten.

Revolution...jag vill inte se några dårfinkar som fantiserat ihop en fantasivärld.
Ännu mindre vill jag se våldsdårar eller kriminalitet.

Vad jag vill se är en intellektuell revolution, alltså en ökad medvetenhet bland aspergare, mer jävlaranamma och färre mähän. Civil olydnad. Självständigt kritiskt tänkande. Att ifrågasätta tanternas agenda istället för att snällt ställa sig i deras led.


Av liknande skäl har jag gått ur OA.
Tycker organisationen mest känns som en fikaförening och en utväxt från Habiliteringen.
Flera av medlemmarna kan inte ens stava till radikalitet och självständighet utan man kör samma handikapptugg som i Föräldraföreningen. Samma LSS-jargong.

Jag håller helt med dig krigis!!

Jag har börjat min intelektuella revolution, tog socionomexamen och har nu sökt till masterprogrammet.
Målet är att doktorera och ha ett och annat att säga, kommer bli hatad men faktiskt lämna något av betydelse efter mig (hoppas jag).

KrigarSjäl skrev:

misshopeless skrev:VIKTIGT
*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss.

*Dessa sanningar får inte utmanas för det innebär ju att de privilegierade får kliva ner från tronen eller dela den med "mongon" som oss. Att dela inget som någon frivilligt gör, det händer när man faktiskt protesterar och kräver förändring (tänk och läs om hur fackförbunden skapades från början eller FUB).

*Varför allt detta när man kan ha det bästa av världar? Det stavas: revolution.

-Exactamente.


Av liknande skäl har jag gått ur OA.
Tycker organisationen mest känns som en fikaförening och en utväxt från Habiliteringen.
Flera av medlemmarna kan inte ens stava till radikalitet och självständighet utan man kör samma handikapptugg som i Föräldraföreningen. Samma LSS-jargong.

Man ska inte se ner på självständiga föreningar, utan informera och vägleda dem för att stärka deras arbete.
Och INTE uppmuntra till statliga bidrag för då har de sålt sin själ till djävulen!
Då har staten:
1, insyn i verksamheten (ser till att det inte blir uppror)
2, mandat att styra verksamheten (vilket skapar intressekonflikt, verksamheten äter ur handen som slår den)
3, försvaga verksamheten inifrån (en räv i hönshuset)

KrigarSjäl skrev:

misshopeless skrev:VIKTIGT
*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss.

*Dessa sanningar får inte utmanas för det innebär ju att de privilegierade får kliva ner från tronen eller dela den med "mongon" som oss. Att dela inget som någon frivilligt gör, det händer när man faktiskt protesterar och kräver förändring (tänk och läs om hur fackförbunden skapades från början eller FUB).

*Varför allt detta när man kan ha det bästa av världar? Det stavas: revolution.

Vad jag vill se är en intellektuell revolution, alltså en ökad medvetenhet bland aspergare, mer jävlaranamma och färre mähän. Civil olydnad. Självständigt kritiskt tänkande. Att ifrågasätta tanternas agenda istället för att snällt ställa sig i deras led.

Bara begreppet socialkompetens, man får ha i åtanke att vi anses sakna kompetens för att den jämförs mot något annat som anses bättre.
Och är det inte så att även detta är ett sätt att kontrollera och trycka ner?
Vad händer om jag säger civilkurage så att ordet får en positiv bemärkelse, det uppmuntrar till att säga ifrån. Eller hur?

misshopeless skrev:Lyckas arbetsgivaren lokalisera ett möjligt problem ryker man ganska fort, även om det faktiskt inte behöver vara ett problem eller är ett problem. Utan ett möjligt problem räcker alltså. Det är bekvämare för arbetsgivaren att hitta en ny anställd som inte kan skapa problem.

Problemet är när arbetsgivaren skaffar sig en massa anställda som inte skapar problem. Men heller ingen nytta..
Var går kunden? Till den som kan ordna de bästa ryttarna som kan förmedla brev. Eller den som kan ersätta alltihop med datoriserad radiokommunikation?
Vissa arbetsgivare och t.om hela branscher och yrken bevarar sin inveckling och blir helt förvånade när utvecklingen lämnar de i fartdammet.

Eller som när man går till en butik. De är trevliga och artiga men är helt pantade ifråga om att vara till någon som helst hjälp. Inte heller finns någon åsikt ty den skulle kunna misshaga någon enstaka.

misshopeless skrev:Det handlar här inte bara om "vanlig diskriminering", utan om något djupare än så och ren utsortering av personer som anses udda och därmed sämre (i samhällets ögon). Och vad påminner detta elit tänk om?

Skulle vilja påstå att det inte är något elittänk. Det är snarare ett riktigt bonnigt beteende. På elitnivå så är det meritokrati. Möjligtvis med undantag för politik och affärer där kontakter spelar stor roll.

Problemet är att arbetsgivaren tror att de gör ett bättre val men i praxis så gör de sig av med framtidens möjligheter.

misshopeless skrev:Harald Ofstad skiljer på “tysk nazism” – den form av nazism som praktiserades av Hitler – och “generell nazism”. Den senare karaktäriseras av de ­normer och värderingar som utgör kärnan i nazismen när den befriats från sin historiska utstyrsel. Det väsentliga är då inte hakkors och bruna skjortor utan läran om att den starke ska härska över den svage. Att den som slår sig fram beundras. Att den som förlorar föraktas. Att några få ­mäktiga stater ­under sken av moral och idealism ­godtyckligt ­dominerar andra.

Min uppfattning om nazism är snarare att den utgår från ett system där man optimerar samhället för de "bästa" individerna. Problemet blir förstås hur man avgör vilka som är de bästa individerna när den livsform som skall avgöra det är rätt dum. Det skapar också en massa spänningar och rädsla mm vilket gör samhället ineffektivt. Många kommer att ägna resurser åt att klara sig istället för att man hjälps åt.

misshopeless skrev:Genom att dissekera nazismen in i minsta detalj kan Harald Ofstad visa att gränsen mellan Vi – de goda – och Dom – de onda – inte är så skarp som vi ofta föreställer oss. Det är detta ovanliga perspektiv som gör Vårt förakt för svaghet till en av de mest utmanande studierna som gjorts av nazismen."

Tyskland är väl den enda nation i europa som verkligen haft en uppgörelse med nazismen. Men ideologin var väl rotad i många andra nationer. Även i sverige fanns det gott om sympatier även hos personer i hög samhällsposition.

misshopeless skrev::!: Vad kan arbetsgivaren göra i en hotat situation (när de riskerar avslöjande)?

Ett alternativ till att spela schysst är att gräva fram skit och sätta press på arbetsgivaren. Realpolitik ut i fingerspetsarna med andra ord. Då kommer dessa vanliga motdrag inte att fungera.

--------------

misshopeless skrev:*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

Alltså bör man ifrågasätta i stort sett allt, även normer. Dock finns det en god anledning till mycket men att reflektera över det mesta är bra.

misshopeless skrev:Går man tex. in på ett socialkontor och känner till hur det fungerar med lagar, normer, riktlinjer m.m. blir de genast ställda och kan tom ge med sig!

Det brukar alltid vara en stor fördel att vara påläst. Det gör också att man oftast direkt kan identifiera när andra slirar på sanningen eller är oförmögna att dra korrekt slutsatser.

misshopeless skrev:*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. När vi inte köper deras utbud av hjälp passar vi inte in i mallen för hur en person med AS är. Arbetet är inte heller att "vi bara ska må bra" utan syftar till att få oss mer välanpassade samt inte innebära kostnader för samhället för det krävs resurser.

Man kan oftast betrakta vissa utvalda detaljer och räkna ut den mest sannolika överbyggnaden eller sammanhanget. Det är ett annat sätt att angripa något som kan sägas vara en massa svarta lådor som är ihopkopplade men man kan inte öppna alla.
När det gäller omgivande samhälle går det oftast ut på att göra andra komfortabla. Alltså måste man ifrågasätta inte vad som är "bra" utan för vem det är bra och efter vems förväntningar det skall utformas.

Kanske man kan dra slutsatsen att dra nytta av intelligensen. Läs på och förkovra. Ifrågasätt alltid vems och vad slags förväntningar allt har utformats för.

misshopeless skrev:*Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss. Och kommer vi på att mediciner faktiskt gör föga nytta i vårt tillstånd är det katastrof, för detta innebär en anpassning och samhällskostnad till skillnad från mediciner som är relativt billiga. Har ni någonsin haft en läkare som angett omgivningen som problem i ett läkarintyg? På mina har alltid mina diagnoser varit orsaken till problemen.

Mediciner är ett billigt substitut i alltför många fall till att göra något åt grundorsakerna. Ett viljelöst kolli är också mycket mer medgörligt samtidigt som industrin får vinst.

misshopeless skrev:*På tal om förvaring, många dagligaverksamheter uppfyller även förvaringssyftet. Åter igen vill man inte anpassa eller ens kompromissa för det är enklast så. Man betalar tom pengar för att inte anpassa i form av tex sjukersättning, men detta är att billigt komma undan då alternativet är mycket dyrare. Istället byggs gigantiska konserveringsburkar som förpackar oss och håller oss lugna. Vi bli intalade att vi är problemet och måste sorteras bort och avväpnas, ibland också lurade att tro att vi är mindre vetande genom att behandla oss som just detta.

Fast ingen tvingas till DV och sjukersättning ger många andrum. Det är snarare förväntningarna om inkapacitet och bonnig rehabilitering som ställer till det.

---------

Apropå att ta itu med arbetsgivare:
* Dokumentera allt som kan användas.
* Gräv fram ändå mer.
* Vakta din hälsa.
* Ha alltid reservplaner.
* Ordna med försäkringar för t.ex juridisk assistans och kontrollera att de verkligen fullföljer.
* Använd egna hälso "undersökningar".
* Fack kan vara användbart man utgå från att de är fienden.
Men det bästa är ett skarpt CV och möjighet att byta arbetsgivare på stående fot.

misshopeless skrev:Jag har börjat min intelektuella revolution, tog socionomexamen och har nu sökt till masterprogrammet.

Se upp. Du befinner dig troligtvis i vad som kan beskrivs som ett virrvarv av neurotyper, akademiska sekter, intriger, prestige, politik mm. Som ett interpersonellt minfält.

misshopeless skrev:Och INTE uppmuntra till statliga bidrag för då har de sålt sin själ till djävulen!

Man kan i många fall vända bidragen till sin fördel. Det handlar till stor del om medvetenhet och fasthet.

plåtmonster skrev:

misshopeless skrev:Lyckas arbetsgivaren lokalisera ett möjligt problem ryker man ganska fort, även om det faktiskt inte behöver vara ett problem eller är ett problem. Utan ett möjligt problem räcker alltså. Det är bekvämare för arbetsgivaren att hitta en ny anställd som inte kan skapa problem.

Problemet är när arbetsgivaren skaffar sig en massa anställda som inte skapar problem. Men heller ingen nytta..
Var går kunden? Till den som kan ordna de bästa ryttarna som kan förmedla brev. Eller den som kan ersätta alltihop med datoriserad radiokommunikation?
Vissa arbetsgivare och t.om hela branscher och yrken bevarar sin inveckling och blir helt förvånade när utvecklingen lämnar de i fartdammet.

Eller som när man går till en butik. De är trevliga och artiga men är helt pantade ifråga om att vara till någon som helst hjälp. Inte heller finns någon åsikt ty den skulle kunna misshaga någon enstaka.

I dag ställs det högre och mer komplexa krav på individen där flexibilitet, effektivisering och socialkompetens är ledorden, och i ett sådant samhälle sker en utsortering av dem som brister i detta. Det är också mer troligt att en person får harva med 100 olika vikariat innan en fast tjänst ens är på tal. Provanställningar är också ett gissel eftersom arbetsgivaren inte behöver förklara varför anställningen avslutas (inte förlängs). Detta gör att många blir utnyttjade i tron om att det ska bli en fast tjänst. Men i realiteten är det mycket få som får den möjligheten, även de utan funktionshinder, så varför skulle en potentiellt problematisk person få jobbet? Det jag ville komma till att en person som har behov av trygghet och struktur kanske inte alltid får rätt förutsättningar för att lyckas.

misshopeless skrev:Det handlar här inte bara om "vanlig diskriminering", utan om något djupare än så och ren utsortering av personer som anses udda och därmed sämre (i samhällets ögon). Och vad påminner detta elit tänk om?

Skulle vilja påstå att det inte är något elittänk. Det är snarare ett riktigt bonnigt beteende. På elitnivå så är det meritokrati. Möjligtvis med undantag för politik och affärer där kontakter spelar stor roll.

Problemet är att arbetsgivaren tror att de gör ett bättre val men i praxis så gör de sig av med framtidens möjligheter.

Försök att övertala dom det.
Jag pratar inte om elittänk som i social status eller prestationer här (även om en del av har med det att göra). Jag pratar om en ideologisk föreställning i samhället på strukturell nivå där det är naturligt att sortera ut människor, tilldela dem ofördelaktiga egenskaper och stöta ut dem.

misshopeless skrev:Harald Ofstad skiljer på “tysk nazism” – den form av nazism som praktiserades av Hitler – och “generell nazism”. Den senare karaktäriseras av de ­normer och värderingar som utgör kärnan i nazismen när den befriats från sin historiska utstyrsel. Det väsentliga är då inte hakkors och bruna skjortor utan läran om att den starke ska härska över den svage. Att den som slår sig fram beundras. Att den som förlorar föraktas. Att några få ­mäktiga stater ­under sken av moral och idealism ­godtyckligt ­dominerar andra.

Min uppfattning om nazism är snarare att den utgår från ett system där man optimerar samhället för de "bästa" individerna. Problemet blir förstås hur man avgör vilka som är de bästa individerna när den livsform som skall avgöra det är rätt dum. Det skapar också en massa spänningar och rädsla mm vilket gör samhället ineffektivt. Många kommer att ägna resurser åt att klara sig istället för att man hjälps åt.

[/quote]
Och det är precis det som jag beskrivit fast med andra ord, som drabbar OSS!

[/quote][/quote]

misshopeless skrev:Genom att dissekera nazismen in i minsta detalj kan Harald Ofstad visa att gränsen mellan Vi – de goda – och Dom – de onda – inte är så skarp som vi ofta föreställer oss. Det är detta ovanliga perspektiv som gör Vårt förakt för svaghet till en av de mest utmanande studierna som gjorts av nazismen."

Tyskland är väl den enda nation i europa som verkligen haft en uppgörelse med nazismen. Men ideologin var väl rotad i många andra nationer. Även i sverige fanns det gott om sympatier även hos personer i hög samhällsposition.[/quote][/quote]
Detta handlar inte om historien i sig utan ett tankesätt sprunget ur en ideologi som moderniserats och dolts i strukturen i samhället, som dessutom anses accepterat.

[/quote][/quote]

misshopeless skrev::!: Vad kan arbetsgivaren göra i en hotat situation (när de riskerar avslöjande)?

Ett alternativ till att spela schysst är att gräva fram skit och sätta press på arbetsgivaren. Realpolitik ut i fingerspetsarna med andra ord. Då kommer dessa vanliga motdrag inte att fungera.[/quote][/quote]
Jadu, jag blev både hotad och mutad...


[/quote][/quote]

misshopeless skrev:*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

Alltså bör man ifrågasätta i stort sett allt, även normer. [/quote][/quote]
Ja, det måste man få de styr ju i princip allt.
[/quote]

misshopeless skrev:Går man tex. in på ett socialkontor och känner till hur det fungerar med lagar, normer, riktlinjer m.m. blir de genast ställda och kan tom ge med sig!

Det brukar alltid vara en stor fördel att vara påläst. Det gör också att man oftast direkt kan identifiera när andra slirar på sanningen eller är oförmögna att dra korrekt slutsatser.[/quote][/quote]
Helt rätt!!

[/quote][/quote]

misshopeless skrev:*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. När vi inte köper deras utbud av hjälp passar vi inte in i mallen för hur en person med AS är. Arbetet är inte heller att "vi bara ska må bra" utan syftar till att få oss mer välanpassade samt inte innebära kostnader för samhället för det krävs resurser.

Man kan oftast betrakta vissa utvalda detaljer och räkna ut den mest sannolika överbyggnaden eller sammanhanget. Det är ett annat sätt att angripa något som kan sägas vara en massa svarta lådor som är ihopkopplade men man kan inte öppna alla.
När det gäller omgivande samhälle går det oftast ut på att göra andra komfortabla. Alltså måste man ifrågasätta inte vad som är "bra" utan för vem det är bra och efter vems förväntningar det skall utformas.

Kanske man kan dra slutsatsen att dra nytta av intelligensen. Läs på och förkovra. Ifrågasätt alltid vems och vad slags förväntningar allt har utformats för.[/quote][/quote]
Ja, komfortabel för majoriteten som inte vill ifrågasättas eller dela med sig.

Japp man kommer långt med källkritik här:
1, Vem säger?
2, Varför och hur?
3, För vem?

[/quote][/quote]

misshopeless skrev:*Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss. Och kommer vi på att mediciner faktiskt gör föga nytta i vårt tillstånd är det katastrof, för detta innebär en anpassning och samhällskostnad till skillnad från mediciner som är relativt billiga. Har ni någonsin haft en läkare som angett omgivningen som problem i ett läkarintyg? På mina har alltid mina diagnoser varit orsaken till problemen.

Mediciner är ett billigt substitut i alltför många fall till att göra något åt grundorsakerna. Ett viljelöst kolli är också mycket mer medgörligt samtidigt som industrin får vinst.[/quote][/quote]
Precis!
[/quote][/quote]

misshopeless skrev:*På tal om förvaring, många dagligaverksamheter uppfyller även förvaringssyftet. Åter igen vill man inte anpassa eller ens kompromissa för det är enklast så. Man betalar tom pengar för att inte anpassa i form av tex sjukersättning, men detta är att billigt komma undan då alternativet är mycket dyrare. Istället byggs gigantiska konserveringsburkar som förpackar oss och håller oss lugna. Vi bli intalade att vi är problemet och måste sorteras bort och avväpnas, ibland också lurade att tro att vi är mindre vetande genom att behandla oss som just detta.

Fast ingen tvingas till DV och sjukersättning ger många andrum. Det är snarare förväntningarna om inkapacitet och bonnig rehabilitering som ställer till det.[/quote][/quote]
Man tvingas till DV och sjukpenning i den bemärkelsen att det ibland finns brist på alternativ och kompromisslösningar, jag menar inte att någon person tvingar en annan direkt.

Jag är oteknisk ...hjälp

misshopeless skrev:

KrigarSjäl skrev:

misshopeless skrev:VIKTIGT
*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss.

*Dessa sanningar får inte utmanas för det innebär ju att de privilegierade får kliva ner från tronen eller dela den med "mongon" som oss. Att dela inget som någon frivilligt gör, det händer när man faktiskt protesterar och kräver förändring (tänk och läs om hur fackförbunden skapades från början eller FUB).

*Varför allt detta när man kan ha det bästa av världar? Det stavas: revolution.

Vad jag vill se är en intellektuell revolution, alltså en ökad medvetenhet bland aspergare, mer jävlaranamma och färre mähän. Civil olydnad. Självständigt kritiskt tänkande. Att ifrågasätta tanternas agenda istället för att snällt ställa sig i deras led.

Bara begreppet socialkompetens, man får ha i åtanke att vi anses sakna kompetens för att den jämförs mot något annat som anses bättre.
Och är det inte så att även detta är ett sätt att kontrollera och trycka ner?
Vad händer om jag säger civilkurage så att ordet får en positiv bemärkelse, det uppmuntrar till att säga ifrån. Eller hur?

-Ja precis!

"Social kompetens" är ett floskelbegrepp arbetsköpare och andra använder sig av när de ska sortera ut människor.

misshopeless skrev:

KrigarSjäl skrev:

misshopeless skrev:VIKTIGT
*Tänk på att samhället är beroende av att vi är "duktiga idioter" som fogar oss efter rådande normer och påhittade sanningar om normalitet och funktionsfullkomlighet.

*Lättast är det att lura "oss" som kan ha det svårt att se helheter och dolda budskap. Men vi är också ofta väldigt intelligenta vilket gör oss till ett potentiellt hot. Det är därför arbetet rent psykologiskt (även Habiliteringen, tänk på att det är en statlig verksamhet) går ut på att få oss att inse att det är vi som är felet och inte omgivningen. Därför blir vi också drogade (och ibland förvarade) av sjukvården för att inte innebära problem, för omgivningen vill ingen anpassa efter oss.

*Dessa sanningar får inte utmanas för det innebär ju att de privilegierade får kliva ner från tronen eller dela den med "mongon" som oss. Att dela inget som någon frivilligt gör, det händer när man faktiskt protesterar och kräver förändring (tänk och läs om hur fackförbunden skapades från början eller FUB).

*Varför allt detta när man kan ha det bästa av världar? Det stavas: revolution.

-Exactamente.


Av liknande skäl har jag gått ur OA.
Tycker organisationen mest känns som en fikaförening och en utväxt från Habiliteringen.
Flera av medlemmarna kan inte ens stava till radikalitet och självständighet utan man kör samma handikapptugg som i Föräldraföreningen. Samma LSS-jargong.

Man ska inte se ner på självständiga föreningar, utan informera och vägleda dem för att stärka deras arbete.
Och INTE uppmuntra till statliga bidrag för då har de sålt sin själ till djävulen!
Då har staten:
1, insyn i verksamheten (ser till att det inte blir uppror)
2, mandat att styra verksamheten (vilket skapar intressekonflikt, verksamheten äter ur handen som slår den)
3, försvaga verksamheten inifrån (en räv i hönshuset)

I OA har man sagt sig vilja jobba för att få just statsbidrag.

Flera av medlemmarna jobbar dessutom parallellt med andra organisationer.

misshopeless skrev:Jag pratar om en ideologisk föreställning i samhället på strukturell nivå där det är naturligt att sortera ut människor, tilldela dem ofördelaktiga egenskaper och stöta ut dem.

Det gör alla samhällen. Frågan är hur långt man går och hur man tar hand om de utsorterade.

misshopeless skrev:Och det är precis det som jag beskrivit fast med andra ord, som drabbar OSS!

Det blir väl som med Hitler och atomfysiken som han ansåg vara "judiskt påfund". Gissa vilken sida som fick en atombomb i skallen

misshopeless skrev:Jadu, jag blev både hotad och mutad...

Ta mutan och spring?
Dessutom så har du väl varit student och där finns väl ingen direkt arbetsgivare?

misshopeless skrev:Japp man kommer långt med källkritik här:
1, Vem säger?
2, Varför och hur?
3, För vem?

Tänk istället så här. Vad sägs och vad är konsekvensen av det? Hur hänger det ihop med andra saker? Då behöver man inte ta rätt på avsändare eller mottagare i många fall.

misshopeless skrev:Man tvingas till DV och sjukpenning i den bemärkelsen att det ibland finns brist på alternativ och kompromisslösningar,

Där har du nog rätt. Iofs var väl sjukersättning före 2008 av den typen?

plåtmonster skrev:

misshopeless skrev:Jag pratar om en ideologisk föreställning i samhället på strukturell nivå där det är naturligt att sortera ut människor, tilldela dem ofördelaktiga egenskaper och stöta ut dem.

Det gör alla samhällen. Frågan är hur långt man går och hur man tar hand om de utsorterade.

misshopeless skrev:Och det är precis det som jag beskrivit fast med andra ord, som drabbar OSS!

Det blir väl som med Hitler och atomfysiken som han ansåg vara "judiskt påfund". Gissa vilken sida som fick en atombomb i skallen

misshopeless skrev:Jadu, jag blev både hotad och mutad...

Ta mutan och spring?
Dessutom så har du väl varit student och där finns väl ingen direkt arbetsgivare?

misshopeless skrev:Japp man kommer långt med källkritik här:
1, Vem säger?
2, Varför och hur?
3, För vem?

Tänk istället så här. Vad sägs och vad är konsekvensen av det? Hur hänger det ihop med andra saker? Då behöver man inte ta rätt på avsändare eller mottagare i många fall.

misshopeless skrev:Man tvingas till DV och sjukpenning i den bemärkelsen att det ibland finns brist på alternativ och kompromisslösningar,

Där har du nog rätt. Iofs var väl sjukersättning före 2008 av den typen?

1. Ja, utsortering sker i alla samhällen. Jag vill bara belysa situationen för oss med AS, att detta angår OSS i hög grad och inte bara "de andra" som tex romerna eller andra minoriteter.

2. Jag var provanställd när detta hände och ingen student.

plåtmonster skrev:

misshopeless skrev:

misshopeless skrev:Japp man kommer långt med källkritik här:
1, Vem säger?
2, Varför och hur?
3, För vem?

Tänk istället så här. Vad sägs och vad är konsekvensen av det? Hur hänger det ihop med andra saker? Då behöver man inte ta rätt på avsändare eller mottagare i många fall.

misshopeless skrev:Man tvingas till DV och sjukpenning i den bemärkelsen att det ibland finns brist på alternativ och kompromisslösningar,

Där har du nog rätt. Iofs var väl sjukersättning före 2008 av den typen?

1. Det har du rätt i, att alla frågor inte behöver vara besvarade för att man ska kunna dra någon form av slutsats, men handlar det om väldigt fina nyanser skulle jag säga att det är bra att undersöka det mesta.

2. Jag var inte så konkret när jag sa detta, tänk vidare, utsorteringen i sig i kombination med noll alternativ lämnar individen till en enda valmöjlighet. För det finns inget intresse från samhällets sida att på riktigt släppa in olika typer av människor. Och gör någon det är det ett aktivt val, inte en självklarhet.

Det är lite pga det som nämns i första inlägget som jag startat eget, okej mycket kan hända men jag tvivlar att jag avskedar mig själv pga förutfattade meningar.

Planen är också att när jag tjänar nog med pengar från företaget (även om jag inte jobbar heltid) så kan jag säga "Tack och adjö" till FK, HAB och dylikt folk och insatser.

rapchic skrev:Det är lite pga det som nämns i första inlägget som jag startat eget, okej mycket kan hända men jag tvivlar att jag avskedar mig själv pga förutfattade meningar.

Planen är också att när jag tjänar nog med pengar från företaget (även om jag inte jobbar heltid) så kan jag säga "Tack och adjö" till FK, HAB och dylikt folk och insatser.

Grattis, eller vad säger man. Det måste vara super skönt!
Då har du all tid i världen att vara kreativ utan att folk försöker tygla dig hela tiden.

Att göra som rapchic gjort är förmodligen vägen fram. Då kan man också fondera inkomster och välja när och om de skall ut som lön eller vinst. Verksamhetsplanering blir också upp till en själv på ett helt annat sätt.

plåtmonster skrev:Att göra som rapchic gjort är förmodligen vägen fram. Då kan man också fondera inkomster och välja när och om de skall ut som lön eller vinst. Verksamhetsplanering blir också upp till en själv på ett helt annat sätt.

I am with you!
Istället för att försöka forcera sig in i en mall som man ändå inte passar i, behöver man se på situationen med nya ögon och skapa sin omgivning efter de egna förutsättningarna.
På så vis slipper man stånga sig blodig.

Krigarsjäl skrev:Flera av medlemmarna jobbar dessutom parallellt med andra organisationer.

Och det är i sig negativt? Jag har gjort det valet till största delen för att nå ut till fler av de i målgruppen som bara finns i de andra organisationerna för att öppna ögonen hos dem bättre för att det finns en förening till, som borde vara viktigast för oss. Och på kuppen bredda min personliga plattform och med engagemanget i en organisation med bättre resurser kunna få mitt engagemang att funka bättre ekonomiskt - med t ex "fredagar hos Pemer" där Attentionföreningen står för läsk och snacks, det ena engagemanget spiller över på det andra...

I och med det är jag såvitt jag någonsin hört talas om den ende som är aktiv i både OA och någon av de två stora. Att det finns andra som är aktiva i någon av de andra men som också är medlemmar i OA har jag alltid sett som oerhört positivt, de går ju rätt väg. Jag har ingen brist på respekt för att många av oss av vilken anledning det vara må har valt engagemang i någon av de båda stora, men jag vill alltid önska att de åtminstone också står bakom OA med medlemskap. Och det finns det goda exempel på. Men många har inte hittat fram än.

För egen del försöker jag inte minst att pragmatiskt sträcka ut händer, bygga broar och nå ut till den samlade målgruppen - men det känns som en genomgående trend överlag att vi aspisar annars har tunnelseende för just exakt vår syn, och oerhört många aktiva i Attention eller AAF har till dags dato ännu aldrig sett åt OA.

OA är något så kontroversiellt som ett försök till en riktig intresseförening av och för gruppen själv. En svensk gren av Aspies for freedom eller Autistic Self-Advocacy Network. Problemet är att svenskar med AST inte verkar förstå sig på begreppet neurodiversitet, inklusive enorma skaror som helt uppenbart står för precis det ordet betyder. Inte heller ser de som har valt någon av de stora eller båda enbart och fnyser åt OA att deras val är inlärd hjälplöshet i gigantisk skala. "Inte kan vi åstadkomma något på egen hand, vi behöver ha normala anhöriga och professionella vid vår sida." Det är ju det de säger med det valet.

Jag håller med om att vi behöver den typen av organisation också, men att det är då viktigt att vi har rejält inflytande - och att vi också har något eget som komplement. Det är det jag önskar att gruppen kunde fås att hålla med mig om. Att det sedan uppstått en dubbeletablering med både AAF och Attention, och därmed en potentiell trippelrepresentation om OA kunde få lite muskler också skulle inte behöva vara annat än en styrka, som gjorde oss som grupp nästan tre gånger starkare - men har i stället mest bara splittrat upp oss än mer, när såpass många snarare sekteristiskt ser bara till just det de själva har valt... (Ett val som sällan torde bero på någon mer "ideologisk" grund än att det var den organisationen man hörde talas om först, eller möjligen bara var den som var aktiv lokalt där man själv råkade bo... )

Men en förening som försöker vara av AST-gruppen för AST-gruppen och talar om neurodiversitet, det är primärt bara något konstigt. Och då måste alla ha sin egen exakta idé om vad det borde innebära, och vad en sådan förening borde göra eller inte göra, och helt otroliga mängder anser att en förening på området är totalt värdelös om den inte redan är exakt det man själv skulle föreställa sig att den borde vara - och att den annars aldrig kan bli det heller. Man kan ju inte gå med själv och ta plats, skaffa rösträtt och bidra med att tillföra sina egna idéer och sitt engagemang heller... Hellre kunna stå kvar utanför med ryggen fri att kritisera... och spela peppande då och då med "Något för OA?" eller "Vad gör OA?" i olika frågor...

Det går däremot desto bättre att göra i de två stora drakarna på området. Och jag kan på ett sätt förstå det, jag är glad över mitt dubbla engagemang - att också få uppleva ett engagemang i en stor och etablerad organisation som redan har resurser. Jag förstår att många kan ha så mycket lättare att dras till något sådant, men jag är lika förbluffad efter åtta år att inte fler just aspergare är mer intresserade av att hoppa på något nytt och vara med och bygga upp något nytt och spännande på det sätt jag själv blev sprudlande inspirerad när OA var alldeles nytt. Den biten tycker jag verkligen inte känns som ett av mina neurotypiska drag!!!

Jag förstår inte hur det här ens har behövt bli något svårt från första början. Det är ganska självklart att det skulle göra mycket mer för allmänhetens bild av oss som grupp om vi var kapable att visa omvärlden vad vi kan åstadkomma alldeles själva på egen hand. OA handlar om just det, och att föredra att leta fel och förevändningar att stå utanför OA blir därmed i praktiken att hellre vilja aktivt bidra till att visa omvärlden att vi med AST inte vill och kan göra just det.

En sak, möjligen, om man hade ett mindre dåligt eller t o m ett bättre alternativ att föreslå i stället. Men det har jag aldrig sett någon framföra. Inte heller har jag under OA:s åtta-nio år sett något informellt nätverkande i form av detta forum och 27.000 olika Aspergergrupper på Facebook nå fram till att påverka lagstiftning, eller idka samarbete med KIND, bli inbjudna som medarrangörer med ett eget seminarium på konferensen "Fokus på autism"... eller få några miljoner från Arvsfonden för ett 100% autistiskt drivet arbetsmarknadsprojekt. Vi har låtit resultaten tala, och bevisat vad vi kan åstadkomma med inte mer än runt 25 aktiva i hela landet, och aldrig förrän alldeles nyligen 200 betalande medlemmar samtidigt. Vad skulle det inte kunna bli om det fanns 200 aktiva och 2500 medlemmar???

Naturligtvis riktar jag viss kritik mot mig själv också; föreningsliv och mötesprotokoll är inte min grej.
Tillhör inte mina talangområden.

Men min stående uppfattning är att det inte hänt så mycket i OA.
Man står och stampar på samma fläck, flera av medlemmarna är tydligt LSS-inriktade.
Man har problem att representera och det handlar mest om att träffas och fika och att sätta upp lappar på sin lokala Habiliteringslokals anslagstavla. Efter åtta år eller vad det nu är.
Har haft visst tålamod men sen ruttnade jag, när jag aldrig såg att det hände nåt.

Föreningen skulle behöva en ny styrelse med mera go och radikala takter.

Anser också att man inte kan lägga sin lojalitet på två och tre stolar samtidigt.
Inte i längden.

misshopeless skrev:behöver man se på situationen med nya ögon

Man bör alltid fråga sig vad som är de egentliga förutsättningarna istället för de som någon annan har sagt att de är.

Apropå OA. Det borde väl om något vara en förening där man har ryggen fri från patroniserande personer definierar ordningen?

KrigarSjäl skrev:Men min stående uppfattning är att det inte hänt så mycket i OA.

Vad slags händelser skulle du önska?