För ungefär två år sedan läste jag om Asperger och fick en AHA upplevelse.
Jag fick plötsligt svar på alla frågor jag haft, om varför jag alltid känt mig lite annorlunda än alla andra.

Jag är en 21 årig tjej.

Här är några av mina problem;
Jag har alltid haft sömnsvårigheter.
stora mat problem, både med smak och måste alltid äta på samma tider för att inte sluta äta helt.
har svårt för alla sinnesintryck, speciellt ljud. när jag var mindre gick jag alltid runt med hörlurar och lyssnade på musik för att slippa alla små oljud.
Känsel, jag har svårt för många olika klädesplagg, vill helst ha kläder som inte sitter åt, utan har nästan alltid lite baggy "pojkstil". Älskar huvor, då man kan gömma sig i dem.
jag har alltid känt att jag har haft väldigt lite energi. nu på senare år har jag märkt att jag klarar inte av att jobba heltid alls, då jag kommer hem och gråter var enda dag. orkar då heller inte göra något alls i hemmet. gör ingen mat.
Har jag varit med mycket folk, som en släkt träff, eller kanske någon fest. så har jag alltid fått lov att gå hem tidigare, har mått så dåligt dagen efter och bara velat ligga under täcket i sängen hela dagen. Varit väldigt arg och sur.
Jag har alltid haft problem med att jag inte kommer ihåg att duscha, borsta tänder m.m..
Har alltid haft det väldigt stökigt runt om mig, har oerhört svårt att hålla rent och städa.
Jag har haft 1 vän under mellan och lågstadiet.
I högstadiet lärde jag känna några till vänner.
Men det var när jag började gymnasiet de mesta problemen uppstod. jag tappade mina vänner, satt mest hemma och spelade dator, medans alla andra var ute på fester och roade sig.

Men nu till det att jag är ganska bra på det sociala.
under hela min uppväxt så har jag varit väldigt tyst, och mest observerat folk (älskar att bara sitta och observera folk)
Men så fort jag träffar någon så sätter jag alltid på mitt leende.
Jag är nog inte heller speciellt rolig att prata med, då jag endast håller med vad folk säger och kommer aldrig med något nytt , eller någon berättelse. Jag pratar endast så mycket som jag behöver.

Jag har också alltid varit i skolan, har klarat skolan precis, fått G i alla ämnen förutom de praktiska där jag faktiskt fått MVG.

kan man ha autism även om man är ganska bra på det sociala och ha klarat skolan bra?

Jag var till psykiatrin och frågade efter autism utredning, så de skickade en remiss till vuxenhabiliteringen.
Jag var där 3 gånger. Första gången så frågade de super många olika frågor som jag fick svara på. Den andra gången jag var dit så hade jag inte ätit på 3 dagar, så jag grät endast.
Så fick en ny tid. På det 3dje mötet berättade de att de hade gjort ett "test" på mig första gången jag var där och de sa att de (en psykolog och en kurator) hade inte sett något alls som skulle indikera på att jag har autism.
Så de skickade nu tillbaka mig till psykiatrin och de ville att jag skulle gå till en ätstörnings klinik.

Så jag undrar, kan man verkligen, genom att bara titta på personen och se hur den reagerar på saker, utesluta att den inte har Autism?

Nej. Men jag misstänker att frågorna de ställde också var en del av bedömningen.

MentalSick skrev:Jag var till psykiatrin och frågade efter autism utredning, så de skickade en remiss till vuxenhabiliteringen.
Jag var där 3 gånger. Första gången så frågade de super många olika frågor som jag fick svara på. Den andra gången jag var dit så hade jag inte ätit på 3 dagar, så jag grät endast.
Så fick en ny tid. På det 3dje mötet berättade de att de hade gjort ett "test" på mig första gången jag var där och de sa att de (en psykolog och en kurator) hade inte sett något alls som skulle indikera på att jag har autism.
Så de skickade nu tillbaka mig till psykiatrin och de ville att jag skulle gå till en ätstörnings klinik.

Så jag undrar, kan man verkligen, genom att bara titta på personen och se hur den reagerar på saker, utesluta att den inte har Autism?

Du verkar väl så pass redig ändå så man tycker inte det, även om det är jobbigt för dig så verkar du kunna klara dig själv så de tyckte att det inte behövs någon utredning, bara komma tillrätta med ev matproblem...

Tack för svar.
jo så är det förmodligen..
Men jag tycker att det gått lite för fort, att de knappt känner mig och utesluter det på en gång.
De sa att jag i princip måste ha ett special intresse inom tex tåg, flygplan eller liknande också...
Men jag får se hur det går, jag behöver ju inte få en diagnos för att få den hjälp jag behöver kanske..

Men känner att jag så gärna skulle vilja ha boendestöd, för att klara av livet..
det blir så att jag lever i en sophög här hemma. Och har knappt pengar för att klara mig, eftersom jag inte orkar med att ha ett jobb.
Kan man få sådan hjälp även om man inte har diagnos?

Maten är ett problem, men absolut inte det största. Försökt att förklara det men känns inte som de lyssnade på det :/
men får gå till ätstörnings kliniken och sen se om det blir bättre av det ändå kanske..
vad vet jag!

Jag fick också svara på en massa frågor först, innan de gör själva utredningen vill de kolla om det låter som autism eller inte. Är du helt säker på att du är bra på det sociala? Jag tänker på att du inte har haft så många vänner. Och att du inte vet vad du ska säga i ett samtal. Att vara social och att vara bra på det är två olika saker.

Jag tycker inte att du ska låsa dig jättemycket vid en speciell diagnos innan du har något på papper. Det du har radat upp kan vara ett tecken på autism, men det skulle också kunna vara något helt annat. Då jag sökte hjälp via psykiatrin hade jag på förhand bestämt vad jag ville ha för behandling och vad som var fel på mig. Efter många turer fram och tillbaka fick jag den behandlingen jag ville ha, men det var inte alls rätt för mig. Den behandlingen var inte bara verkningslös, den gjorde mig sämre. Det sköt också upp mitt tillfrisknande nästan ett år (mest pågrund av köerna på vägen). Det bästa hade varit om jag sa hur jag mådde och mina symtom till psykiatrin direkt så hade jag sluppit mycket av vårdkarusellen.

MentalSick skrev:De sa att jag i princip måste ha ett special intresse inom tex tåg, flygplan eller liknande också...

Det är felaktigt diagnoskriterium vad jag vet.

Det är ju inte ovanligt att man kan ha både ätstörningar och AS. Men det kan vara lättare att få en utredning senare om du fått hjälpt med din ätstörning först.

Boendestöd får man enligt SoL, så det krävs ingen AS-diagnos för detta. Du kan väl ringa din kommun och fråga vem som har hand om Boendestöd. Sedan berättar du för hen om dina problem och att du vill ansöka om boendestöd.

Specialintresse är som sagt inget nödvändigt kriterium, och om man har specialintressen så kan de skifta.

utredning-tror-jag-har-as-men-har-inga-specialintressen-t12058.html
maste-man-ha-specialintresse-t29783.html
skiftande-specialintressen-t12972.html
specialintressen-eller-inte-omrostning-t19308.html

Nja, alltså, har du någon relaterad som du har kontakt med? Typ förälder eller något?
Om du har det, vilket jag utgår ifrån att du har, testa att läsa upp alla symptom och fråga DEM om DE känner igen någonting. Det är bra med en tredje synvinkel.

Alltså, utifrån de frågorna de frågorna de ställer under utredningen så märks det oftast rätt tydligt för dem om du har autism. Att den enda anledningen till att de uteslöt att du hade autism skulle vara att du inte har något specialintresse låter konstigt, är du verkligen säker på att detta verkligen var den enda?

En sak till, en diagnos är ju bara en diagnos. Fokusera istället på symptomen, du verkar veta vad du har svårt med och ha en bra självinsikt.