Jag ger mig inte på en definition av ordet, utan hänvisar till en artikel, som i sin tur länkar den som vill vidare.

http://www.pedagogvarmland.se/artikel/12-tecken-pa-att-du-kan-ha-en-sarbegavad-elev

Finns det någon här som känner igen sitt barn i detta?

Intressant artikel!
Dessvärre tror jag att få lärare har den ödmjukheten att acceptera att de är underlägsna både inlärningsförmåga och ämneskunskaper. Att lärarens roll blir mer som en mentor eller coach. Samt förstås som vanligt att det skiljer sig när det kommer till personliga egenskaper och sociala behov.

Det värsta är väl att som elev så får man i praktiken inget val när det gäller lärare eller socialt sammanhang.

Jag känner igen mig själv, från min skoltid. Tur det är över.

Huggorm skrev:Jag känner igen mig själv, från min skoltid. Tur det är över.

Ja det blir lätt så när man går med hemstickade kläder, kånken och näbbstövlar.

slackern skrev:

Huggorm skrev:Jag känner igen mig själv, från min skoltid. Tur det är över.

Ja det blir lätt så när man går med hemstickade kläder, kånken och näbbstövlar.

Den här tråden handlar alltså om "Särbegåvning om barn".

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:Jag känner igen mig själv, från min skoltid. Tur det är över.

Ja det blir lätt så när man går med hemstickade kläder, kånken och näbbstövlar.

Den här tråden handlar alltså om "Särbegåvning om barn".

Och jag gav en förklaring varför du kände dig udda i skolan.

slackern skrev:

Huggorm skrev:

slackern skrev:
Ja det blir lätt så när man går med hemstickade kläder, kånken och näbbstövlar.

Den här tråden handlar alltså om "Särbegåvning om barn".

Och jag gav en förklaring varför du kände dig udda i skolan.

Ja, för jag kan ju omöjligt ha haft någon särbegåvning eftersom jag och du sällan brukar vara ense

Huggorm skrev:

slackern skrev:

Huggorm skrev:Den här tråden handlar alltså om "Särbegåvning om barn".

Och jag gav en förklaring varför du kände dig udda i skolan.

Ja, för jag kan ju omöjligt ha haft någon särbegåvning eftersom jag och du sällan brukar vara ense

Klart du kan ha det i hur man tovar ull, beskär träd och bikupor, du var helt enkelt en särbegåvad skogsmulle.

slackern skrev:Ja det blir lätt så när man går med hemstickade kläder, kånken och näbbstövlar.

Hur vet du att det var anledningen för Huggorm?

Det finns nog många här som kan känna igen sig. Men själv gör jag det inte. Jag var inte särbegåvad, bara sär.

Det här är det enda jag känner igen mig men det tyder mer på AS än (sär)begåvning:

7. Eleven ägnar sig åt sina intressen med sådan intensitet att omgivningen kan tycka att hen är nästan “besatt”.

8. Eleven kan ha svårt att släppa en aktivitet och gå vidare till nästa. Hen önskar gå till botten med allt. Avbrott kan orsaka stor frustration.

http://www.pedagogvarmland.se/artikel/1 ... gavad-elev

Personligen känner jag igen mig i alla punkter utom en (den med fanatiskt intresse) men skulle inte kalla det särbegåvning. Jag har aldrig likställt lättlärdhet med intelligens, lika lite som jag jämställer koncentrationssvårigheter med ointelligens.
Att vara frågvis på gränsen till provocerande kan lika gärna grunda sig i ett behov av att förstå alla detaljer eller en oförmåga att förstå dem utan att få dem alla uttalade.
Är du lättlärd blir dagdrömmer en naturlig del av skoldagen eftersom du ofta blir klar snabbt med saker men sällan får fler uppgifter utan ska vänta in övriga klassen. Här kommer även känslan av att vara uttråkad in. Slutligen, som lättlärd finner du sällan nöje i skolans konsekventa upprepande av samma kunskaper varvid du kommer att göra annat än det du ska för att det är astråkigt att göra sådant du redan kan.

Jag ställer mig mycket tveksam till att särbegåvad och lättlärd är en och samma sak i alla lägen.

Tråkigheten kommer väl väldigt mycket från att sakkunskaperna inte får sin relevans motiverad. Det är mer "vi har bestämt - verkställ!".

Särbegåvad och lättlärd är inte samma sak. Lättlärda finns det alltid en liten grupp av i varje klass, men särbegåvning är nog något helt annat. jag tror man märker ganska snabbt om ett barn är särbegåvat. Tex att denne kan lära sig saker som ligger på en nivå som är flera klasser över vad man ska kunna. Tex att vissa barn i mellanstadiet börjar intressera sig för matematik på högskolenivå och förstår allt. Jag tror även att särbegåvning har mer att göra med att man har förmågan att tänka mer abstrakt samt resonera på egen hand, dv skapa nya kopplingar . Medans lättlärda mer repeterar det som tex står i boken, men inte utvecklar eller kritiskt granskar.

Idag finns kanske större möjligheter att springa före klassen, oavsett om du är lättlärd eller särbegåvad. På min tid fick man gott sitta där och traggla med "Mor ror" och "Far är rar" även om man läst aktivt i flera år redan.
Skolan brukar som vara besatt av läroplanen.

Det tror jag med, att idag finns mer resurser. men samtidigt finns ju den svenska mentaliteten att " alla ska ha det lika" kvar även inom skolan. Det gillar jag inte med Sverige, tex att man ska försöka få ALLA att bli högskolebehöriga...varför? Alla har inte förmågan och viljan att studera på högskolenivå , och alla vill inte gå i kommunal skola utan i mindre klasser, och därför ska det finnas även privata-skolor.
När jag gick i ettan var det jag och två andra elever som redan kunde läsa snabbt. Vi fick läsa en annan bok än de andra kommer jag ihåg.

I dagens gymnasieskola ger inte alla utbildningar högskolebehörighet. Det finns även linjer som kräver färre betyg och kallas "yrkesförberedande".
Själv tycker jag att även det kan slå fel, inte minst för att det blir allt svårare att få ett arbete på endast en gymnasieutbildning.

Det är ju lite delad inför det där. Dels tycker jag att det skall finnas yrkesutbildningar som inte ger högskolebehörighet, dels gick jag ju en sådan själv och ångrar det nu. Jag skulle inte ha några problem att gå till högskolan och läsa elektronik eller något annat som intresserar mig men det funkar inte att läsa matte, fysik och kemi ett helt år först.

Min skola har många resurser för särbegåvning hos barn.
Jag får just nu en lärare som kommer 2 dagar i veckan och går igenom lite skolarbete med mig och ger mig prov.
Vi har ett specialanpassat schema och anpassad undervisning, det fungerar suveränt!

anja921 skrev:men särbegåvning är nog något helt annat. /../ denne kan lära sig saker som ligger på en nivå som är flera klasser över vad man ska kunna. /../ Jag tror även att särbegåvning har mer att göra med att man har förmågan att tänka mer abstrakt samt resonera på egen hand, dv skapa nya kopplingar .

Tror du är inne på något viktigt. Nämligen att inte förväxla lättlärdhet med särbegåvning. Eller snarare förmågan att hantera kognitivt komplexa sammanhang.

anja921 skrev:samtidigt finns ju den svenska mentaliteten att " alla ska ha det lika" kvar även inom skolan.

Den svenska mentaliteten är "alla ska bli lika dumma - det är mest jämlikt!"
(inget bra i internationell konkurrens som kunskapsnation)

Huggorm skrev:Jag skulle inte ha några problem att gå till högskolan och läsa elektronik eller något annat som intresserar mig men det funkar inte att läsa matte, fysik och kemi ett helt år först.

Tentera av det i lugn och ro på komvux? Kemi är väl egentligen onödigt men mattematik är rätt svårt att undkomma för lite mer avancerad elektronik. I synnerhet när man skall hantera aktiv och reaktiva laster, frekvensspektra, impedans, transmissionsledningar osv.

jonte00 skrev:Jag får just nu en lärare som kommer 2 dagar i veckan och går igenom lite skolarbete med mig och ger mig prov.
Vi har ett specialanpassat schema och anpassad undervisning, det fungerar suveränt!

Utbildningsnämnden måste ha slagit i huvudet hårt

anja921 skrev:[S]ärbegåvning har mer att göra med att man har förmågan att tänka mer abstrakt samt resonera på egen hand, dv skapa nya kopplingar

Precis.

Vad många intressanta inlägg. Jag sitter och klurar lite på vad jag ska skriva, men jag börjar såhär:

Särbegåvning är ett ganska nytt ord för mig, eller nytt i den bemärkelsen att jag inte har läst så mycket om det. Men visst går det väl att tolka begreppet som så att det finns en stark begåvning, men den är lite sär? Alltså en begåvning som ställer till det en hel del i samspelet med andra.

Att det inte bara handlar om att lära sig lätt, utan kanske att personen tänker på ett så kreativt sätt att de flesta skolors uppbyggda tankesystem aldrig kommer att räcka till för att ge barnet stimulans och utmaning som känns meningsfull. Och utan meningsfullhet tröttnar ju de flesta. En annan viktig sak - en person som är ovanligt stark när det gäller logiskt och kreativt tänkande behöver ju inte vara stark (utan tenderar snarare att vara svagare) inom till exempel områden som socialt samspel och EQ.

Förstås har jag vänt mig hit för att få råd. Vad fasen ska en göra när ens barn verkligen vantrivs i skolan av anledningar som:

* Ingen förstår hans sätt att uttrycka sig eller hans resonemang
* Matematiken mestadels innehåller sådant han gillade att pyssla med som treåring (i årskurs 2)
* Han upplever att han inte får någon som helst utlopp för sin kreativitet
* Att de skrivuppgifter de får saknar meningsfullt innehåll och har för dåligt upplägg.

Samtidigt finns ju alla de där svårigheterna också. På förra skolan ville de flytta upp honom en klass, men vad hjälper det när det är upplägget som inte fungerar?

Surkatt skrev:* Ingen förstår hans sätt att uttrycka sig eller hans resonemang

Försök att hitta sällskap, t.ex via föreningar eller någon slags kontaktförmedling där han kan få en annan miljö och därmed bli sedd på sin egen nivå. En hake kan förstås vara att man då inte längre är bäst. Ibland är bildade vuxna det enda tillgängliga alternativet.
Eller annonsera efter fler föräldrar i närheten som har liknande barn?

Surkatt skrev:* Matematiken mestadels innehåller sådant han gillade att pyssla med som treåring (i årskurs 2)

Läs själv och kör högaktningsfullt över läraren? Böcker finns och internet är fullt av information och videolektioner.

Surkatt skrev:* Han upplever att han inte får någon som helst utlopp för sin kreativitet

Makerspace föreningar? unga forskare? ta hem saker?

Surkatt skrev:* Att de skrivuppgifter de får saknar meningsfullt innehåll och har för dåligt upplägg.

Gör en egen skrivuppgift? Låter definitivt som miljöbyte är ett recept.

Sedan finns ju alltid komvux som alternativ för att kringgå skolsystemet.

känner igen.
Det var barnet vem blev skadad i skolsystemet...

plåtmonster skrev:

Surkatt skrev:* Ingen förstår hans sätt att uttrycka sig eller hans resonemang

Försök att hitta sällskap, t.ex via föreningar eller någon slags kontaktförmedling där han kan få en annan miljö och därmed bli sedd på sin egen nivå. En hake kan förstås vara att man då inte längre är bäst. Ibland är bildade vuxna det enda tillgängliga alternativet.
Eller annonsera efter fler föräldrar i närheten som har liknande barn?

Surkatt skrev:* Matematiken mestadels innehåller sådant han gillade att pyssla med som treåring (i årskurs 2)

Läs själv och kör högaktningsfullt över läraren? Böcker finns och internet är fullt av information och videolektioner.

Surkatt skrev:* Han upplever att han inte får någon som helst utlopp för sin kreativitet

Makerspace föreningar? unga forskare? ta hem saker?

Surkatt skrev:* Att de skrivuppgifter de får saknar meningsfullt innehåll och har för dåligt upplägg.

Gör en egen skrivuppgift? Låter definitivt som miljöbyte är ett recept.

Sedan finns ju alltid komvux som alternativ för att kringgå skolsystemet.

Maker space verkar väldigt kul! Jag sökte lite på det och nackdelen är ju, som vanligt, kostnaden. Ett annat problem är ju att skola och arbete tar upp så mycket av ens tid.

Det bästa hade ju förstås varit om skolan gav kreativa utmaningar och intellektuell stimulans.

Men, allt är inte möjligt i denna värld. Så då återstår det ju att göra fritiden så meningsfull som möjligt.

Jag återkommer med lite mer funderingar om ett tag, måste gå av mitt tåg nu