Hur känns det att vara kär?
86 inlägg
• Sida 2 av 4 • 1, 2, 3, 4
Hur känns det att vara kär?
plåtmonster skrev:Tror både stavning och meningsbyggnad hade otur där?Fenren skrev:råkar passera gennes familjegrupp
Nyvaken och på mobilen... Som gjort för språktokigheter.
Hur känns det att vara kär?
Har naturligtvis med artens fortlevnad att göra, att en hona ska haka på en hane trots det farliga och oförnuftiga, annars hade vi dött ut förlägne sedan, man kan dra paralleller med "gambling genen" som en del forskare pratar om, fanns inte den skulle det inte finnas några nätkasinon och Las Vegas fick klappa igen. Har med vår förmåga att chansa ibland, för när vi bodde på savannen, var det inte så klokt att springa över ett öppet fält, men det gick snabbare, därför "gamblar" man ibland, samma med kärlek, man överger det förnuftiga och faller till föga för sexuella drifter...
Hur känns det att vara kär?
antonius skrev:Har med vår förmåga att chansa ibland, för när vi bodde på savannen,
Savannen? Vi har aldrig bott på savannen. Det är bara löjligt. Människan har inga anpassningar ö.h.t. som gör att vi skulle kunnat överleva där.
antonius skrev:samma med kärlek, man överger det förnuftiga och faller till föga för sexuella drifter...
Kärlek och sex är totalt olika mekanismer som inte har något med varandra att göra. Kärlek är en variant av föräldra-barn anknytningen. Sex är för reproduktion.
Hur känns det att vara kär?
Paradox skrev:Kärlek finns inte. Det är bara något fjortisar låtsas känna för att bli populär i klassen. Bland vuxna låtsas de för att få regelbunden sex samt städ och matlagningsmaskin, kanske även barn.
Hur passar det in på asexuella? Eller menar du att de inte kan bli förälskade?
Paradox skrev:Om det skulle existerat på riktigt skulle man ha märkt det. Jag är 30 år, en mogen lady.
Har märkt det ett antal gånger, och inte bara som fjortis.
Hur känns det att vara kär?
rdos skrev:Savannen? Vi har aldrig bott på savannen. Det är bara löjligt. Människan har inga anpassningar ö.h.t. som gör att vi skulle kunnat överleva där.
...och kvinnan är skapad av ett revben, gör du dig bara till dig eller är du korkad på riktigt?
Hur känns det att vara kär?
antonius skrev:rdos skrev:Savannen? Vi har aldrig bott på savannen. Det är bara löjligt. Människan har inga anpassningar ö.h.t. som gör att vi skulle kunnat överleva där.
...och kvinnan är skapad av ett revben, gör du dig bara till dig eller är du korkad på riktigt?
Nu blev det ännu mer korkat. Du menar att du både tror på fånerier om savannen och bibliska skapelseberättelsen?
Hur känns det att vara kär?
rdos skrev:antonius skrev:rdos skrev:Savannen? Vi har aldrig bott på savannen. Det är bara löjligt. Människan har inga anpassningar ö.h.t. som gör att vi skulle kunnat överleva där.
...och kvinnan är skapad av ett revben, gör du dig bara till dig eller är du korkad på riktigt?
Nu blev det ännu mer korkat. Du menar att du både tror på fånerier om savannen och bibliska skapelseberättelsen?
Jag tror att människan härstammar från de ställen de flesta forskare anser. Utom de som fortfarande tror jorden är platt osv. Var anser du då? Från rymden eller vad, för nu är inte jag med? Möjligt att jag är för korkad jag med...
Hur känns det att vara kär?
Paradox skrev:Kärlek finns inte. Det är bara något fjortisar låtsas känna för att bli populär i klassen. Bland vuxna låtsas de för att få regelbunden sex samt städ och matlagningsmaskin, kanske även barn. Om det skulle existerat på riktigt skulle man ha märkt det. Jag är 30 år, en mogen lady.
Jag håller inte med om sexförslaget. För att bli sexuellt upphetsad har inget med att gilla personen att göra. Jag blev iaf hemskt kåt när min alkoholiserade granne tvångskramade mej i trappuppgången när han var på lyset. Han är 65+ och flintskallig, duschar en gång i månaden typ och luktar fan. Dessutom är han påträngande och babblar hela tiden om helt ointressanta grejer. Anledningen till att man blir sexuellt upphetsad är för att han är en hane och man själv är en hona så det är bara ens djuriska instinkter, typ som att man kallsvettas när man blir rädd - inget man kan styra över själv på ett medvetet plan.
Allvarligt? Jag träffade min nuvarande partner när jag var 44 och vi är fortfarande kära (har varit ihop i 7 år). Inte hela tiden fjärilar i magen förstås men kärleken finns verkligen där. Vi har aldrig ens grälat allvarligt. Men kanske är vi ett undantag.
Och historien att du blev kåt på äckliga grannen - då har man helt enkelt inte fått något på länge om man reagerar så.
Moderator Puzzle: Lagade citatrutan.
Hur känns det att vara kär?
Paradox skrev:Kärlek finns inte. Det är bara något fjortisar låtsas känna för att bli populär i klassen. Bland vuxna låtsas de för att få regelbunden sex samt städ och matlagningsmaskin, kanske även barn. Om det skulle existerat på riktigt skulle man ha märkt det. Jag är 30 år, en mogen lady.
Jag håller inte med om sexförslaget. För att bli sexuellt upphetsad har inget med att gilla personen att göra. Jag blev iaf hemskt kåt när min alkoholiserade granne tvångskramade mej i trappuppgången när han var på lyset. Han är 65+ och flintskallig, duschar en gång i månaden typ och luktar fan. Dessutom är han påträngande och babblar hela tiden om helt ointressanta grejer. Anledningen till att man blir sexuellt upphetsad är för att han är en hane och man själv är en hona så det är bara ens djuriska instinkter, typ som att man kallsvettas när man blir rädd - inget man kan styra över själv på ett medvetet plan.
Man ska inte lyssna på musen utan på sitt hjärta/själen. Om man känner sig glad i hjärtat och musen samtidigt är det bra och känns mysigt att ha sex. Annars känns det som att ha magsjuka men man får orgasm emellanåt och då känns det inte bra i själen. Då kan man känna sig ledsen och rädd i själen. Om man känner att man vill slå den andra personen är det inte bra att ha sex. Det ska kännas mysigt och inte skräckfullt att sitta nära den. Så jobbar jag.
Jag vill inte påstå att kärlek inte finns, men jag tror vi är en del som inte känner kärlek, i alla fall inte så som det framställs av de som säger sig veta.
Jag är också i 30årsåldern och kan inte direkt säga vad kärlek är. Men i mitt fall tror jag att det handlar om att jag inte ser någon skillnad mellan relationskärlek och den kärlek jag känner för mina riktiga vänner. När jag träffar en person som jag känner att jag har mycket gemensamt med, eller som det "klickar" med kan jag bli som förälskad. Till exempel vilja hitta på saker med personen hela tiden, tänka på den en massa och göra upp planer på vad vi kan göra tillsammans. Men jag vill ju inte ha mer än vänskap, det där "ägandet" av någon annan infaller aldrig.
Det som liant96 beskriver liknar hur en vänskapsrelation kan starta för mig.
Kanske handlar det om avsaknaden av behov av kärleksrelation. Om en har behov av en relation kanske det är så kärlek känns.
Hur känns det att vara kär?
Surkatt skrev:Jag är också i 30årsåldern och kan inte direkt säga vad kärlek är. Men i mitt fall tror jag att det handlar om att jag inte ser någon skillnad mellan relationskärlek och den kärlek jag känner för mina riktiga vänner.
Det kan jag känna igen. Enda skillnaden är väl att relationer brukar börja med att jag blir kär, men sedan tycker jag det ser likadant ut. Det känns dessutom som väldigt likt det som finns med mina barn. Bidragande är säkert att sex inte har någon betydelse på området alls.
Hur känns det att vara kär?
Fenren skrev:rdos skrev:Det är underbart.
Och förskräckligt. Man tappar bort sig själv och gör ologiska saker och fattar helkorkade beslut.
Japp! Man slutar tänka helt och går bara på känsla. Därför är jag väldigt rädd för att bli kär.
Hur känns det att vara kär?
rdos skrev:Surkatt skrev:Jag är också i 30årsåldern och kan inte direkt säga vad kärlek är. Men i mitt fall tror jag att det handlar om att jag inte ser någon skillnad mellan relationskärlek och den kärlek jag känner för mina riktiga vänner.
Det kan jag känna igen. Enda skillnaden är väl att relationer brukar börja med att jag blir kär, men sedan tycker jag det ser likadant ut. Det känns dessutom som väldigt likt det som finns med mina barn. Bidragande är säkert att sex inte har någon betydelse på området alls.
Jag skulle nog säga att sex är den enda skillnaden mellan de förhållanden och de vänskapsrelationer jag haft. Men samtidigt tycker jag inte att sex behöver vara bundet till ett förhållande. Sex har med njutning att göra (för mig) och njutning kan ha med känslor att göra, men måste inte ha det. Så, i slutändan blir det inte någon skillnad på vänskap och kärlek
Men men, någon gång kanske jag också hittar "den rätta". Eller också lever jag lyckligt med mig själv och mina barn, det är lättare
Hur känns det att vara kär?
rdos skrev:Tantaly skrev:Puzzle skrev:Det blir som ett eget litet specialintresse, man vill veta allt, kunna allt och syssla med det hela tiden men när man inte får eller kan det blir man rastlös(are).
Nono. Kärleken kommer alltid i andra hand och går inte att mäta med det genuina specialintresset om man är en riktig aspergare.
Då har du aldrig träffat på riktig kärlek. En rejäl "obsession" med en käresta klår alla specialintressen.
Nä. Utan specialintresset hamnar jag på psyket. Utan kärlek kan jag ägna mer tid åt mitt specialintresse.
Hur känns det att vara kär?
Tantaly skrev:Nä. Utan specialintresset hamnar jag på psyket. Utan kärlek kan jag ägna mer tid åt mitt specialintresse.
Fast tjejen blir ditt nya specialintresse, så då behöver du inte psyket.
Hur känns det att vara kär?
rdos skrev:Tantaly skrev:Nä. Utan specialintresset hamnar jag på psyket. Utan kärlek kan jag ägna mer tid åt mitt specialintresse.
Fast tjejen blir ditt nya specialintresse, så då behöver du inte psyket.
Då är du ingen typisk aspergare som behöver egentid för att inte bli överhettad. Nog för att det är trevligt att umgås men inte till priset att rutiner, intressen och egentid blir lidande.
Hur känns det att vara kär?
nallen skrev:Jobbigt. Oroligt. Ledsamt. Hemskt.
Njaaa, beror på om kärleken är besvarad eller ej. Är den besvarad är den underbar.
Är den inte besvarad kan det dock kännas som ett rent helvete.
Hur känns det att vara kär?
marxisten skrev:nallen skrev:Jobbigt. Oroligt. Ledsamt. Hemskt.
Eller helt jävla underbart. Beror på om kärleken är besvarad eller ej! Är den inte besvarad kan det dock kännas som ett rent helvete.
Har aldrig förstått hur man kan bli förälskad i någon som inte besvarar känslor. Kärlek måste vara ömsesidig annars ser jag det som ensidig besatthet av en person.
Hur känns det att vara kär?
Kärlek är egentligen en paradox som kan visa sig på många sätt, men kan nog liknas vid en drog.
Om den är besvarad kan den vara totalt underbar. Den närmast ger ett "rus" när du är nära personen ifråga och en obeskrivlig lycka, likväl som den kan få dig att begå mer eller mindre ologiska handlingar. Speciellt om du är nykär så är "ruseffekten" av kärlek väldigt kraftig enligt min erfarenhet. Och precis som du får mindre effekt av en drog om du intar den ofta, så avtar även kärlekens effekt när du inte är nykär längre. Under kärlek kan i princip alla dina tankar ägnas åt personen du är kär i, efter den inledande fasen avtar den effekten. Du tänker på personen, du blir lycklig av tankarna på den, men det är inte en euforisk lycka.
Om den å andra sidan är obesvarad kan den väl liknas vid ett totalt helvete. Personen du är kär i kan liknas vid en drog du har en abstinens av att ta, men som inte är tillgänglig. Alla dina tankar går till något som du inte har någon tillgänglighet till, och det är hemskt.
Så kärlek är en paradox över hela känsloregistret. Den är lika skrämmande som är trevlig, allt bero på om din kärlek blir besvarad eller ej.
Om den är besvarad kan den vara totalt underbar. Den närmast ger ett "rus" när du är nära personen ifråga och en obeskrivlig lycka, likväl som den kan få dig att begå mer eller mindre ologiska handlingar. Speciellt om du är nykär så är "ruseffekten" av kärlek väldigt kraftig enligt min erfarenhet. Och precis som du får mindre effekt av en drog om du intar den ofta, så avtar även kärlekens effekt när du inte är nykär längre. Under kärlek kan i princip alla dina tankar ägnas åt personen du är kär i, efter den inledande fasen avtar den effekten. Du tänker på personen, du blir lycklig av tankarna på den, men det är inte en euforisk lycka.
Om den å andra sidan är obesvarad kan den väl liknas vid ett totalt helvete. Personen du är kär i kan liknas vid en drog du har en abstinens av att ta, men som inte är tillgänglig. Alla dina tankar går till något som du inte har någon tillgänglighet till, och det är hemskt.
Så kärlek är en paradox över hela känsloregistret. Den är lika skrämmande som är trevlig, allt bero på om din kärlek blir besvarad eller ej.
Hur känns det att vara kär?
Tantaly skrev:Har aldrig förstått hur man kan bli förälskad i någon som inte besvarar känslor. Kärlek måste vara ömsesidig annars ser jag det som ensidig besatthet av en person.
Din kärlek (eller förälskelse är nog ett bättre ord) uppstår ju inte för att den andra personen har känslor för dig, eller hur?
Re: Hur känns det att vara kär?
Det inleds med en lätt psykos som sedan, när det blir "rätt", övergår till ett varmt och tryggt lugn med en känsla av hemmahörande.
För mig. Det lär säkerligen kunna vara individuellt.
För mig. Det lär säkerligen kunna vara individuellt.
Hur känns det att vara kär?
Tantaly skrev:Då är du ingen typisk aspergare som behöver egentid för att inte bli överhettad.
Jodå, jag behöver egentid, men att vara kär blir till egentid med ett nytt specialintresse.
Tantaly skrev:Nog för att det är trevligt att umgås men inte till priset att rutiner, intressen och egentid blir lidande.
Man behöver inte umgås med den man är kär i. Det är förstås trevligast om man kan göra det, men inget krav för att vara kär.
Hur känns det att vara kär?
tahlia skrev:Det inleds med en lätt psykos
Haha, bästa förklaringen helt klart.
Hur känns det att vara kär?
Det finns inte en enda människa som kan "fylla mitt hjärta, göra mig hel" osv. Det känns så annorlunda för varje person och jag kan vara kär i flera samtidigt. Kärleken upplever jag bara i stunden. Just då finns inget annat, ingen annan än den jag är med.
- tunga moln
- Inlägg: 166
- Anslöt: 2014-09-02
Återgå till Att leva som Aspergare