Den går på måndagar i SVT kl 20. Är det någon som kollar på den?

svt skrev:Mobbning handlar inte om onda barn - utan om onda mönster. I denna realityserie får följa skådespelaren Morgan Allings kamp mot mobbning och kränkningar. Tillsammans med en av Sveriges främsta mobbningsforskare tar han sig an en vanlig skolklass för att ge dem nya kunskaper och erfarenheter som förändrar dem för alltid.

http://www.svt.se/morgans-mission/

Jag såg lite på senaste programmet, men var lite splittrad eftersom jag samtidigt försökte leta efter mina släktingars mördare i släktforskningen.

Men det här låter lite flummigt: "Inga onda barn bara onda mönster"

Alltså jag förstår att ingen vill förenkla det till "onda barn". Men samtidigt tycker jag detta med "onda mönster" tar ifrån mobbarna allt eget ansvar. Varifrån kommer dessa onda mönster då?

I det senaste programmet verkar alla barn vara överens om att vara emot mobbing, inte sänka andra med sina ord etc. Men sedan fungerade det ändå inte i praktiken. Varför inte? Kanske för att detta att retas och driva med andra är ett led i positioneringen inom gruppen. Önskan att klättra i rangordningen, hur blir man av med den? Går det ens att bli av med rangordningen?

Ja jag "splitter-kollade" på det första avsnittet men jag tycker inte riktigt att det ens verkar vara någon direkt "allvarlig" mobbing i den där klassen som dom har valt ut. Visst det var lite tjafs och "tjejerna mot killarna" och någon grabb som hamnat på utkanten men ja, jag skulle inte kalla det mobbning.

Visst är det en bra tanke såklart men jag tror nog att många av dom riktiga mobbarnas problem bottnar i familjen och dålig/avsaknad av uppfostran så en sån här grej kommer nog inte direkt hjälpa dom fallen.

Äh, ett sedvanligt fisljummet initiativ som inte tar itu med problemen utan bara pratar rundor floskler...

Naturligtvis finns det onda barn.
Det finns onda människor i alla åldrar.

Tycker man ska ge fan i att snuttifiera bara för att det handlar om barn.
Barn kan nämligen vara precis lika jävliga som de mest jävliga vuxna.

Man kanske inte borde starta med att diskutera om det är medfödd ondska el "onda strukturer". Snarare "vad vinner de barn som mobbar? Kan man göra så att det inte är lönsamt att mobba?"

Jag hörde också något om att om en flicka och pojke hade en konflikt, så ställde alla övriga tjejer sig på tjejens sida och killarna på killens sida. Inte så bra men det kunde ha varit värre. T ex att både tjejer och killar ställt sig på killens sida för att han hade högre status (drar mig till minnes Bjästafallet).

Sedan var det mycket tal om att tjejerna vägrade bada för att de var rädda för killarnas kommentarer. När läraren pratade med dem så tyckte de att han tog killarnas parti.

Här kände jag mig kluven. Åes tyckte jag tjejerna borde fokuserat på det viktiga, att få godkänt betyg i gymnastik (vilket de inte fick om de vägrade vara med på simundervisningen). Skit i killarnas kommentarer, är de verkligen så viktiga?

Åas var det ett sundhetstecken att de protesterade mot killarnas självpåtagna rätt att resensera deras kroppar.

svt skrev:Många av tjejerna i klass 8C badar med kläder på – eller struntar i simlektionen helt. Samantha är en av de tjejer som tycker det är jobbigt att bada med klassen.

– Jag får hellre F i idrott än går dit.

Att visa sig endast iklädd bikini gör att flera av tjejerna i klassen känner sig utsatta.

– Det känns inte så tryggt att gå till badet för jag har fått kommentarer innan om hur jag ser ut och då blir det att man till slut blir osäker på sin kropp, berättar Samantha.

http://www.svt.se/morgans-mission/darfo ... a-i-skolan

Ja, i puberteten så är tjejer ofta osäkra när det gäller deras kroppar. Det sista man behöver är kritik mot något man inte själv kan påverka. Ska pojkar och flickor skiljas åt under dessa lektioner?

(Samtidigt undrar vilken stenhård regel som säger att flickorna absolut måste ha bikini och inte hela baddräkter? Men sådant är modet.)


Killarna tyckte förstås att tjejerna överdrev. I killrollen ingår förstås både att man ska värdera tjerna som könsroller och kommentera det inför andra killar. Den kille som inte gör det ses väl som en mes el bög av andra killar.

Men mobbningsforskaren Björn Johansson menar att det är den starka reaktionen bara var bra.

– Det bästa är att tjejerna reagerar. Nu börjar de vakna till, ser vad som är fel och påtalar det. Då har vi fått igång tankeprocessen.

Att konflikterna ökar i klassen är något som kan vara positivt, det menar i alla fall idrottsläraren Lotta:

– Tjejerna säger ifrån mycket mer nu och det är inte killarna vana vid. Innan har det hänt säker och sen har man låtit det va. Det blir mer konflikter men jag tror att det är bara för att man vågar säga ifrån. Det här kan leda till att man tänker efter kanske innan man säger någonting, man blir medveten.

http://www.svt.se/morgans-mission/larar ... a-vana-vid

Ja, det nya är väl att tjejerna reagerar så starkt. Tidigare var det väl bara "killar är killar", det var bara att acceptera precis som att det regnar då och då.

Det borde vara synnerliga krav på att skydda eleverna i samband med idrottslektioner eftersom elever är så utsatta i den situationen. Dels pga att man har olika kroppar och är olika vana att använda den. Samt att omklädningsrummet är ett dolt utrymmer för vuxna och ofta är idioter på att förstå vad som försigår.

Om det är krav på att använda bikini så är det ett helt befängt krav. Det viktiga är ju övningarna mm. Så en "onepiece" borde gå precis lika bra. Vilka stolpskott till idrottslärare och skolledning.

Det viktiga är väl dock att ta itu med strukturer som gör det möjligt för onda personer att agera. Skitstövlar finns överallt, även elaka sådana. Så nyckeln är att förhindra att de får något som helst spelrum. Barn är inte alls några små gulliga saker. De utnyttjar och spelar falskt samt slår när ingen ser om det passar dom. Saken är bara att många vuxna patologiskt inte förstår detta eller gör något ordentligt åt saken.

Vuxna tror att det går att vädja till barnens inneboende godhet och känsla för "fair play". Därav att de pratar om hur dåligt de som mobbas mår, att de t o m kan ta livet av sig. Alla håller med om att det är illa. Men när man sedan har chansen att få skrattarna på sin sida el få känna sig överlägsen, då återfaller man i "kränkande behandling", dvs mobbning. Tonåringar brukar inte vara särskilt empatiska utan snarare självcentrerade små psykopater.

Då kan det ha mera verkan att polisen informerar om att mobbning faktiskt innebär lagbrott. Men är man under 15 år riskerar man inget straff. Att socialen skulle höra av sig till föräldrarna tycker jag inte inte låter så skrämmande. Men kanske skolan borde höra av sig till föräldrarna varje gång? Fast då skulle förstås mobbarna bara neka och föräldrar tror helst på sina egna barn.

Slutligen så undrar jag hur de vuxna är, lärare och föräldrar? Kanske de också ägnar sig åt mobbning på arbetsplatsen? El iaf struntar i att ställa upp för någon annan som blir mobbad. Säkert skyller de då ifrån sig på att offret var så besvärligt så hen får skylla sig själv. Så inte underligt att barnen är likadana, det blir bara mycket tydligare eftersom de är just barn.

Vad de obligatoriska bikinidräkterna beträffar, så är det helt enkelt mode, inte något formellt påbud. Om alla andra tjejer har bikini, vågar ingen avvika. Det är en oskriven regel att tjejer ska visa så mycket som möjligt av kroppen när de ligger på stranden, och det är en regel som tjejerna internaliserat. Och att skilja på vad man har när man solbadar och när man simmar, det tycks inte heller falla någon in.