Tantaly skrev:Att finna KK sätter större krav på sociala färdigheter än relationer enligt mig om man har asperger. Den lilla erfarenhet jag har så utvecklas det lätt känslor från tjejens sida eftersom närhets och mysbehovet är större.

Sex är förövrigt något jag kan klara mig utan. Sjuk överskattat. Rädslan för ev graviditet och könssjukdomar gör att det kan kvitta.

Om man känner så, så är det förstås inte intressant. Sexdriften är väldigt olika, så det beror ju mycket på det om man klarar sig utan eller inte. Jag ville inte klara mig utan när jag var singel. Och jag håller inte helt med om att det lättare utvecklas känslor från tjejens sida. Det där är gamla rollklischeer. Och jag vet inte om det i genomsnitt är så att tjejer har större närhet- och mysbehov. Hos oss är det tvärtom, min man har helt klart större.

Någonting mitt emellan fast relation och KK skulle jag trivas bra med, tror jag. Alltså en väldigt nära vänskap där ömsesidig stark omtanke finns. Sexet är bra och det ska gå att räkna med den andre när en mår piss och behöver kramar eller bara är sugen på sex. Men inte ett fast förhållande heller med alla synliga och osynliga förpliktelser och samboskap och andra knäppa påfund.

Någon som vet vad jag menar?

Surkatt skrev:Någonting mitt emellan fast relation och KK skulle jag trivas bra med, tror jag. Alltså en väldigt nära vänskap där ömsesidig stark omtanke finns. Sexet är bra och det ska gå att räkna med den andre när en mår piss och behöver kramar eller bara är sugen på sex. Men inte ett fast förhållande heller med alla synliga och osynliga förpliktelser och samboskap och andra knäppa påfund.

Någon som vet vad jag menar?

Typ ett fritt förhållande?

slackern skrev:

Surkatt skrev:Någonting mitt emellan fast relation och KK skulle jag trivas bra med, tror jag. Alltså en väldigt nära vänskap där ömsesidig stark omtanke finns. Sexet är bra och det ska gå att räkna med den andre när en mår piss och behöver kramar eller bara är sugen på sex. Men inte ett fast förhållande heller med alla synliga och osynliga förpliktelser och samboskap och andra knäppa påfund.

Någon som vet vad jag menar?

Typ ett fritt förhållande?

Eller bara ett rent särboförhållande där båda respekterar vandras egentid och intressen.
KK är larv och för folk som inte kan kontrollera sina behov. Väldigt få människor kan ens ha en ren knullkompisrelation.

Ja, men lite friare än ett fritt förhållande. Att det inte ska tas för givet att en ska följa med på släktfester eller bli kallad någons partner/flickvän etcetera.

Även ett särboförhållande kan ju vara kvävande.

Surkatt skrev:Ja, men lite friare än ett fritt förhållande. Att det inte ska tas för givet att en ska följa med på släktfester eller bli kallad någons partner/flickvän etcetera.

Även ett särboförhållande kan ju vara kvävande.

Låter som mitt särboförhållande
Man får prata om hur man vill ha det. Men visst kan det vara mycket ge och ta i ett förhållande.

Surkatt skrev:Ja, men lite friare än ett fritt förhållande. Att det inte ska tas för givet att en ska följa med på släktfester eller bli kallad någons partner/flickvän etcetera.

Även ett särboförhållande kan ju vara kvävande.

Då låter det som att du ska ha en KK?

Surkatt skrev:Någonting mitt emellan fast relation och KK skulle jag trivas bra med, tror jag. Alltså en väldigt nära vänskap där ömsesidig stark omtanke finns. Sexet är bra och det ska gå att räkna med den andre när en mår piss och behöver kramar eller bara är sugen på sex. Men inte ett fast förhållande heller med alla synliga och osynliga förpliktelser och samboskap och andra knäppa påfund.

Någon som vet vad jag menar?

Absolut. Det brukar visst kallas för relationsanarkist. Men jag tycker det är fånigt att göra en ny filosofi runt det hela. Snarare kan väl folk ha lite olika relationer.

Nu är jag visserligen i ett fast förhållande men jag skriver vad jag tänker om det ändå.

Jag gillar kk-konceptet. Jag är inte en sån som hoppar från ett förhållande till nästa, det tar några år innan jag hittar en ny efter att ha blivit singel. Och även om jag gillar sex gillar jag verkligen inte att onanera, så då är en kk otroligt bra. Dock brukar det inte gå längre än några månader förrän en eller båda parterna tröttnar eller kommer in i ett fast förhållande.

Det är rätt viktigt för mig att man trivs bra ihop utanför sängen också, att det blir ett intellektuellt utbyte utöver sexet. Annars blir det tråkigt jävligt fort.

Sen är det nice att istället för att behöva kompromissa med sin partner så kan jag ha flera. En att ha myssex med, en att ha bdsm med. Eller en tjej, och en kille.

colaflaska skrev:Nu är jag visserligen i ett fast förhållande men jag skriver vad jag tänker om det ändå.

Jag gillar kk-konceptet. Jag är inte en sån som hoppar från ett förhållande till nästa, det tar några år innan jag hittar en ny efter att ha blivit singel. Och även om jag gillar sex gillar jag verkligen inte att onanera, så då är en kk otroligt bra. Dock brukar det inte gå längre än några månader förrän en eller båda parterna tröttnar eller kommer in i ett fast förhållande.

Det är rätt viktigt för mig att man trivs bra ihop utanför sängen också, att det blir ett intellektuellt utbyte utöver sexet. Annars blir det tråkigt jävligt fort.

Sen är det nice att istället för att behöva kompromissa med sin partner så kan jag ha flera. En att ha myssex med, en att ha bdsm med. Eller en tjej, och en kille.

Precis! Jag är också i ett fast förhållande nu och det blir nog aldrig aktuell med kk igen. Men jag tyckte det var ett bra koncept när jag var singel. Framför allt för att jag inte ville ge mig in på ett nytt förhållande för snabbt. Jag ville verkligen hitta rätt person.

Och det var ganska intressant att se att det finns så olika människor, så olika behov och olika relationsformer. Jag har diskuterat med polyamorösa människor och med relationsanarkister och med såna som har öppna förhållanden. Och jag var aldrig ens frestad att "köpa" något av dem koncepten. men jag tycker det är bra att människorna har friheten nuförtiden att ha det slags förhållande som passar dem. Förut var det ju inte alls så.

Och jag tycker också att man ska vara medveten om att det kan se så olika ut - även om folk kallar det för kk kan det se olika ut. Jag tyckte också att jag ville ha kk som är vän också. Och jag håller inte med om att det är ett särbo-förhållande. Vänskap och kärlek är för mig två helt olika saker.

Relationsanarkist är ju ett fantastiskt ord

Jag tror att det är mest killar som vill vara kk. Jag personligen skulle inte vilja ha kk. Jag gillar att kramas och lite annat.

nelly92 skrev:Jag tror att det är mest killar som vill vara kk. Jag personligen skulle inte vilja ha kk. Jag gillar att kramas och lite annat.

Beror också helt på ålder och andra livsomständigheter. När jag var ung, hade jag inte sett nån vits med det. Då ville jag ju ha en romantisk kärlek med relation. Däremot - när jag var 40 och nyskild, då blev jag också väldigt kär i någon ganska snabbt. Och blev grymt besviken Och då tänkte jag: Stopp nu! Nu lugnar jag mig och kollar i lugn och ro, funderar vad jag verkligen vill och hittar rätt person så småningom. Och så blev det också. Och under tiden hade jag nån kk i perioder. Kramas kan man göra i vilket fall. Jag har också märkt att folk som är singel brukar kramas mycket med vänner och bekanta.

Surkatt skrev:Relationsanarkist är ju ett fantastiskt ord

Jo, det låter kul, men jag tror inte på såna "indelningar", kategorier. Alla är inte likadana. Inte heller alla monogama människor i vanliga sambo-eller äktenskapsrelationer är likadana. Dessutom tyckte jag, när jag pratade med några som kallar sig för relationsanarkister, att de på ena sidan är väldigt övertygade om att de inte vill ha en vanlig relation, att det här med relationsanarkism är det optimala konceptet. Men sedan kan de inte riktigt förklara varför det skulle vara bättre.

Exempel: Jag har hört av flera att de säger, om man är relationsanarkist, då släpper man alla såna krav så som att man måste följa med och träffa sin partners släkt. Och då frågar jag: "Varför gör ni inte bra upp, hur NI ska ha det? Om du inte vill följa med, så kan man väl prata om det?" Men nej, då vågar man inte det. För det ska ju vara så att man följer med vid såna tillfällen. Då skapar man istället ett konstigt koncept som liksom tillåter en att göra så. Det känns lite fegt. Jag tycker folk ska våga göra som de tycker istället.

När jag var yngre trodde jag att KK betydde att man skulle träffa en gammal klasskompis, innan jag förstod det var något annat de menade

Toblerone skrev:

Surkatt skrev:Relationsanarkist är ju ett fantastiskt ord

Jo, det låter kul, men jag tror inte på såna "indelningar", kategorier. Alla är inte likadana. Inte heller alla monogama människor i vanliga sambo-eller äktenskapsrelationer är likadana. Dessutom tyckte jag, när jag pratade med några som kallar sig för relationsanarkister, att de på ena sidan är väldigt övertygade om att de inte vill ha en vanlig relation, att det här med relationsanarkism är det optimala konceptet. Men sedan kan de inte riktigt förklara varför det skulle vara bättre.

Exempel: Jag har hört av flera att de säger, om man är relationsanarkist, då släpper man alla såna krav så som att man måste följa med och träffa sin partners släkt. Och då frågar jag: "Varför gör ni inte bra upp, hur NI ska ha det? Om du inte vill följa med, så kan man väl prata om det?" Men nej, då vågar man inte det. För det ska ju vara så att man följer med vid såna tillfällen. Då skapar man istället ett konstigt koncept som liksom tillåter en att göra så. Det känns lite fegt. Jag tycker folk ska våga göra som de tycker istället.

Det är ju förstås ett vettigt resonemang. Jag tror att väldigt många, så även jag, har svårt för att bestämma sig vad de egentligen vill. Det finns ju en hel del normer kring hur ens relationsliv ska se ut och ska en bryta mot normerna krävs det ju en motnorm. Det är lätt att säga att en inte vill ha något, men vad det ska vara istället är klurigare.

Det som det landar i är ändå oftast kampen med sig själv. Att binda sig till en annan människa blir ju lite av en definition av en själv. I ett normtypiskt förhållande blir det förstås tydligare, att en är någons fru/man och definierar vänkretsen gemensamt och så vidare. På ett sätt känner jag avsmak inför det. Samtidigt finns det ju fina delar av det också. Som att möta en människa som berikar mig och att känna att jag kan berika hens liv. Den tanken känns väldigt vacker. Och så ska en nog inte underskatta vikten av bra sex (för den som gillar sex).

Surkatt skrev:

Toblerone skrev:

Surkatt skrev:Relationsanarkist är ju ett fantastiskt ord

Jo, det låter kul, men jag tror inte på såna "indelningar", kategorier. Alla är inte likadana. Inte heller alla monogama människor i vanliga sambo-eller äktenskapsrelationer är likadana. Dessutom tyckte jag, när jag pratade med några som kallar sig för relationsanarkister, att de på ena sidan är väldigt övertygade om att de inte vill ha en vanlig relation, att det här med relationsanarkism är det optimala konceptet. Men sedan kan de inte riktigt förklara varför det skulle vara bättre.

Exempel: Jag har hört av flera att de säger, om man är relationsanarkist, då släpper man alla såna krav så som att man måste följa med och träffa sin partners släkt. Och då frågar jag: "Varför gör ni inte bra upp, hur NI ska ha det? Om du inte vill följa med, så kan man väl prata om det?" Men nej, då vågar man inte det. För det ska ju vara så att man följer med vid såna tillfällen. Då skapar man istället ett konstigt koncept som liksom tillåter en att göra så. Det känns lite fegt. Jag tycker folk ska våga göra som de tycker istället.

Det är ju förstås ett vettigt resonemang. Jag tror att väldigt många, så även jag, har svårt för att bestämma sig vad de egentligen vill. Det finns ju en hel del normer kring hur ens relationsliv ska se ut och ska en bryta mot normerna krävs det ju en motnorm. Det är lätt att säga att en inte vill ha något, men vad det ska vara istället är klurigare.

Det som det landar i är ändå oftast kampen med sig själv. Att binda sig till en annan människa blir ju lite av en definition av en själv. I ett normtypiskt förhållande blir det förstås tydligare, att en är någons fru/man och definierar vänkretsen gemensamt och så vidare. På ett sätt känner jag avsmak inför det. Samtidigt finns det ju fina delar av det också. Som att möta en människa som berikar mig och att känna att jag kan berika hens liv. Den tanken känns väldigt vacker. Och så ska en nog inte underskatta vikten av bra sex (för den som gillar sex).

Förhållanden kan vara hur krångliga som helst. Men om man har tur kan de också vara enkla. Jag tycker fortfarande att man bestämmer själv hur förhållandet ska se ut. Och egentligen behöver det ju inte alls vara så att man gör allt möjligt gemensamt. Även om man bor ihop eller är gift. Min man och jag gör många saker var och en för sig. Han går oftast på bio utan mig. Det blir för mycket kompromissande annars, vi har för olika smaker. Ingen av oss tar illa upp om den andre gör något ensamt. Det är dock annorlunda om man har barn. Till dem måste man ta hänsyn. Men våra barn är vuxna, så.....

nelly92 skrev:Jag tror att det är mest killar som vill vara kk. Jag personligen skulle inte vilja ha kk. Jag gillar att kramas och lite annat.

Då tror du fel. Jag är kvinna, och är jag singel vill jag ha en eller flera kk.

Surkatt skrev:Någonting mitt emellan fast relation och KK skulle jag trivas bra med, tror jag. Alltså en väldigt nära vänskap där ömsesidig stark omtanke finns. Sexet är bra och det ska gå att räkna med den andre när en mår piss och behöver kramar eller bara är sugen på sex. Men inte ett fast förhållande heller med alla synliga och osynliga förpliktelser och samboskap och andra knäppa påfund.

Någon som vet vad jag menar?

Jag tycker det låter alldeles perfekt.

colaflaska skrev:

nelly92 skrev:Jag tror att det är mest killar som vill vara kk. Jag personligen skulle inte vilja ha kk. Jag gillar att kramas och lite annat.

Då tror du fel. Jag är kvinna, och är jag singel vill jag ha en eller flera kk.

Fast hon behöver väl inte ha fel för det? Även om det nu stämmer som hon tror att det är "mest" killar som vill vara kk så innebär det ju inte att "alla" kvinnor inte vill ha kk-relationer utan enbart att det är ovanligare.

Hadraniel skrev:

colaflaska skrev:

nelly92 skrev:Jag tror att det är mest killar som vill vara kk. Jag personligen skulle inte vilja ha kk. Jag gillar att kramas och lite annat.

Då tror du fel. Jag är kvinna, och är jag singel vill jag ha en eller flera kk.

Fast hon behöver väl inte ha fel för det? Även om det nu stämmer som hon tror att det är "mest" killar som vill vara kk så innebär det ju inte att "alla" kvinnor inte vill ha kk-relationer utan enbart att det är ovanligare.

Det går inte ihop. Det måste självklart vara lika många av båda könen som har kk relationer. Iaf om vi utesluter HBTQ. Snarare så är det väl kvinnors intresse (eller ointresse) som mestadels bestämmer antalet.

rdos skrev:Det går inte ihop. Det måste självklart vara lika många av båda könen som har kk relationer. Iaf om vi utesluter HBTQ. Snarare så är det väl kvinnors intresse (eller ointresse) som mestadels bestämmer antalet.

I och för sig handlade väl diskussionen om hur många av de olika könen som "har intresse" för en sådan typ av relation?

Men även om det hade handlat om hur många av varje kön som har minst en kk-relation istället så behöver ju inte antalet personer av båda könen vara lika stort ändå. Säg att det är 10 tjejer och 100 killar som har minst en sådan relation och alltså har intresse för detta. Detta går ju rent logiskt om varje tjej har 10 killar som de har en kk-relation med vardera i snitt.

Men det finns väl inget som utesluter att man har närhet i form av kramar och smek med sin KK, det vore ju befängt att bara idka koitus, kan man lika gärna ägna sig åt självbefläckelse..

rdos skrev:

Hadraniel skrev:

colaflaska skrev:Då tror du fel. Jag är kvinna, och är jag singel vill jag ha en eller flera kk.

Fast hon behöver väl inte ha fel för det? Även om det nu stämmer som hon tror att det är "mest" killar som vill vara kk så innebär det ju inte att "alla" kvinnor inte vill ha kk-relationer utan enbart att det är ovanligare.

Det går inte ihop. Det måste självklart vara lika många av båda könen som har kk relationer. Iaf om vi utesluter HBTQ. Snarare så är det väl kvinnors intresse (eller ointresse) som mestadels bestämmer antalet.

Nej.

Fem killar har lyckats hitta ett kk-förhållande, samtidigt har en tjej hittat fem och har dessa samtidigt.

Detta leder till att fler killar har kk.

Sen handlade det väl om intresse för den typen av relation... Det kannske går tio killar som vill ha för varje som har en kk.