Lite konstig rubrik, vet inte heller om den hör hemma här eller nån annanstans.

När jag träffar någon bekant på stan, så kommer jag oftast inte ihåg namnet. Och ibland kommer jag inte ens ihåg hur jag känner personen ifråga, bara att det är nåt väldigt bekant över personen.

Missförstå mig inte nu. Personer som jag umgås med regelbundet är en annan sak, det tar ett litet tag att lära mig namnet men sen sitter det. Vissa namn går lättare, särskilt om personen har ett smeknamn eller om folk säger deras efternamn. Men då tar det oftast längre tid innan jag lär mig deras riktiga namn.

Och ibland minns jag inte utseendet på personer jag inte sett på ett antal år, fast personen mycket väl minns mig.

Mormor har haft många syskon, hon var den 12 i syskonskaran. 8 stycken av syskonen levde när jag föddes, på mormors födelsedag. Vi firade alltid födelsedagarna ihop jag och mormor, och alla syskonen kom och grattade mormor. Ibland kom nån av dem ändå. De dog i tur och ordning, den näst sista dog väl när jag var runt 10 år och det sista syskonet dog för kanske 8 år sen eller nåt. Jag har mycket svårt att känna igen och namnge mormors syskon om jag ser dem på fotografier, bortsett från den syster som dog nu på 2000-talet. Mormor lever ännu, om någon undrar.

Tänkte om det där hör ihop med AS. Ansiktsblindhet förekommer ju vid autism. Men det handlar inte riktigt om det heller, tror jag. För jag känner ju igen personen, om jag träffar personen nån gång om året minst vill säga. Ansiktena blir inte till en enda gröt. Men att minnas namn, det är totalt omöjligt emellanåt. "Du vet, hon i kyrkan, vars katt dog, hon hälsar ..." Och den jag pratar med säger nåt i stil med: "Vaddå? Vem menar du?" Jag: "Ja du vet, hon som är lite äldre, och rynkig, och har den hårfärgen ..."

Nå. Hör det till AS eller är det bara vanlig "Alzheimers light" som man skämtsamt brukar säga?
Vad tycker ni andra?

Jag är även ansiktsblind men förstår också vad du menar. Tänker mig att det är pga av att folk med Aspergers minns på andra sätt. Att "Du vet, hon i kyrkan, vars katt dog, hon hälsar ..." inte ringer några klockor för dig utan att du behöver andra triggers för att minnas. Kanske nått mer som "minns du hon som hade den där starka parfymen du hatade." Eller "minns du hon som gav dig den där stickiga mössan". Nått som din hjärna kan koppla på ett annat sätt med.

geeko skrev:Jag är även ansiktsblind men förstår också vad du menar. Tänker mig att det är pga av att folk med Aspergers minns på andra sätt. Att "Du vet, hon i kyrkan, vars katt dog, hon hälsar ..." inte ringer några klockor för dig utan att du behöver andra triggers för att minnas. Kanske nått mer som "minns du hon som hade den där starka parfymen du hatade." Eller "minns du hon som gav dig den där stickiga mössan". Nått som din hjärna kan koppla på ett annat sätt med.

Jag förklarar för andra på det viset, eftersom jag inte minns deras namn. Hur de ser ut kan jagbeskriva, och ibland deras yrken eller ungefär var de bor eller om de har en hund eller nåt annat kännetecken. Det kan vara andra som inte begriper vem jag menar. Andra säger namnet, jag fattar inget, de beskriver personen ich då fattar jag (dock inte alltid).

Och ja, går der åratal mellan det att jag ser en person kan jag glömma bort den. Inte alltid, beror på sammanhang. Först glömmer jag namnet, sedan hur jag känner personen.

Under en släktträff i somras såg jag en f.d. moster (ingift, och skild) som jag inte sett på över 20 år. Henne kände jag inte igen men förstod ändå vem det var av sammanhanget. En manlig gubbe kände jag väl igen, men kunde inte komma på vem det var utan fick fråga mormor om namnet.

Jag brukar nästan bara komma ihåg människor med hjälp av deras djur.
"Du vet Maja, borta på hörnet med långt brunt hår, hon har en son också"
Jag: "Va?"
"Hon med labradoren" eller "Hon med Hobbe (labben)"
Jag: "Jaha hon, då är jag med"



Helt kass är jag på att komma ihåg namn och ibland ansikten.
Tycker alla borde skaffa hund

Jag minns personer (om de påverkat mig nog, är nog lite sämre än genomsnittet pga rent ointresse), men ansikten och namn minns jag inte. Ansiktena kan jag nöta in om jag ser dem väldigt många gånger, t ex skulle jag känna igen mina föräldrar även om jag mötte dem på oväntat ställe, men någon jag bara mött 5 gånger vet jag inte hur de ser ut.

Ett exempel så gick jag i en park med massa folk med en ny kompis och vi gick och kollade på lite olika saker. Kanske hade träffat henne 3-4 gånger innan. Det var lätt att känna igen henne för hon hade en lite ovanlig jacka på sig. Men plötsligt är hon bara borta! Tills någon kommer fram till mig och jag fattar att det är hon och att hon har tagit av sig jackan. Nu har vi träffats mer så när vi ska mötas ser jag direkt att det är hon. Jag minns även vad hon heter i förnamn. Efternamnet har jag helt tappat bort.

Känner igen mina boendestödjare nu, såg en på affären och vi sa hej.

Men om jag ska säga till en boendestödjare vad en annan sagt eller gjort, då blir det skitsvårt. Ansiktena repeteras men inte namnen. Jag har inte en aning om vad de heter. De tittar konstigt på mig när jag säger "men vad heter han?" men för mig är det självklart att inte minnas. Även om jag haft dessa personer springande hos mig i flera år.

Men jag vet vilka de är, de är han med hunden, hon med hästen, hon från Småland, hon som går stavgång. Inga problem där!

Det konstiga är att jag ofta minns folks nicks. Men om de avslöjar sina riktiga namn glömmer jag dem omgående. Tror definitivt det är herr Asperger som spökar, han hette ju förresten Hans, sånt kommer jag ihåg.

Ansikten känner jag igen efter att ha träffat någon en gång lite snabbt. Namn kan ta mig år att lära in.

alixha skrev:Helt kass är jag på att komma ihåg namn och ibland ansikten.
Tycker alla borde skaffa hund

Jag har de senaste åren fått svårt med både ansikten och namn, det har jag hittills skyllt på schizofrenin - begreppet "disassociation" är känt men jag har inte kollat vad upplevelser det senaste halvåret skall tolkas som.

Min erfarenhet är att jag klarade namn bra förr, besvären kom i samband med kraschen, för 30 år sedan, men var väl ok igen på 90-talet.

Jag bryr mig inte riktigt - viktigare saker finns det i mitt liv.

De personer som jag känner bra känner jag igen men de som jag träffar sällan känner jag inte igen när de är ur kontext, alltså när jag träffar dem på ett ställe där jag inte är van vid att se dem. Kände inte igen en granne när denne hälsade på mig på stan, kände inte igen min handläggare på stadsdelen när hon inte fått info om ett inställt möte hos min BA och hon satt och väntade där. Hon var verkligen ur kontext, först fel institution sen hade hon inte fått infon om att mötet var avbokat och jag väntade mig inte att hon skulle vara där.

Annars kan jag känna igen någon och stå och prata med den och inte för allt i världen komma ihåg vem det är och var jag träffat hen och hur det kommer sig att hen känner mig. Då blir man ju något förvirrad

-Jag har ett väldigt bra ansiktsminne.

Känner direkt igen ett face jag sett förut, på betydligt kortare tid än en sekund och även om det gått många år.

Namn däremot.
Där är jag inte lika vass.
De flesta har ju namn som Johan, Peter, Anders, Niklas, Anna, Lisa, Johanna, Erik och i den äldre generationen Bengt, Gunnar, Birgitta, Ing-Britt, Kurt, Bo, Lars etc.

Ja jag har också ett rätt kasst ansiktsminne eller jag kan väl ibland känna igen människorna men jag kan inte riktigt placera dom. Som en gång när man råkade ut för den där nästan klassiska skämtet att man åker på semester och träffar sedan grannen nere vid Arlanda..

- Nämen hej!
- Hej, hej. Jag tyckte jag kände igen dig men jag lyckades inte riktigt placera dig..
- ....Jag är din granne sedan tre år.. Vi sågs IGÅR!
- Jahaaaa..

Hon har slutat hälsa på mig, undra varför..

Jag skulle vilja ha bra ansiktsminne. Det verkar så himla praktiskt.

Jag såg killen från kassan på ICA när jag väntade på ett tåg, han heja, och jag heja vagt, undrade var jag sett honom.
Dagen efter när jag handlade, (lång kö dessutom)i kassan kommenterade han det, varav jag (helt hjärnsläpp) säger " jag kände inte igen dig med kläderna på"...
Annars har jag bra minne då det gäller ansikten, men i fel sammanhang kan det bli rörigt

Jag känner igen det! För mig är det mest problem med ansikten. När jag var yngre trodde jag att det berodde på att jag faktiskt kände rätt mycket folk. En period satte jag i system att de jag träffade i offentlig miljö skulle kalla mig för mitt fullständiga namn, medan de jag träffade i privata sammanhang fick kalla mig för mitt smeknamn. Då hade jag åtminstone en ledtråd, när någon ropade på mig på stan, kom fram, började prata ... Och jag bara stirrade, och tänkte: "Jadå, jag känner igen dig, men var har vi träffats, och vilket av alla namnen hör ihop med ditt ansikte?"

Men numera känner jag inte alls lika många. Och problemet kvarstår, har tom blivit värre.

Tror definitivt att hos mig lagras nicks och riktiga namn på olika ställen i hjärnan. Kanske för att nicksen är självvalda och har en mycket starkare koppling till personen i fråga.

Psyktest brukar ha frågan vad man minns, namn eller ansikte. Jag vill skrika. Jag kan ju inget av dem!

Jag har också problem att minnas namn och ansikten. Förut hade jag svårt att minnas min ena boendestödjares namn men nu tror jag att jag kan det, när jag minns första och andra bokstaven så brukar resten komma efterhand.
Tappar även bort namn på saker ibland.
Folk som jag träffat enstaka gånger "byter" jag gärna namn på, Anette blir Annelie t.ex. Jag känner främst igen folk på deras frisyr så det blir lite problem när nån bytt frisyr totalt + om jag dessutom inte hunnit lära mig namnet.
En gång var det en kvinna med halvlång pagefrisyr och inåtvända lockar som klippt sig så lockarna var lite högre upp, då blev jag helt paff och tänkte "vem är det där"?

Har också svårt med namn och ansikten. Ibland kan det vara ett problem när jag
jobbar som lärare. Men jag har förklarat för eleverna att jag har svårt för namn och ansikten..
Krävs många upprepningar innan jag klarar att koppla ihop namn och ansikten.

Athena skrev:Dagen efter när jag handlade, (lång kö dessutom)i kassan kommenterade han det, varav jag (helt hjärnsläpp) säger " jag kände inte igen dig med kläderna på"...

Jag måste bara fråga, vad svarade han?

Det är svårt att förstå filmer när man inte kan hålla reda på personerna.

Ja, när ska jag få handikappstöd till det? Hm, kan man ha en kontaktperson enbart för detta? Så man kan fråga vem som är vem?

Ni som vare sig minns namn eller ansikten, om ni tänker på personen, hur ser tanken ut?

Har jättebra "ansikts minne", men var dålig på namn tills jag tränade upp mitt "namn minne".

Det är ganska viktigt att kunna prata med folk och nämna deras namn i yrkesbranschen och inte bara säga "öh... du". Visar du att du kommer ihåg någon så ger de dig respekt tillbaka.

Vill man verkligen öva upp sitt namnminne finns det säkert metoder. Om någon heter samma som ens farbror så glömmer man kanske inte så lätt. Gäller att hitta krokar att hänga upp det på. Men då så går det hela vägen genom det medvetna, vilket iaf för stunden tar upp ganska mycket energi i hjärnan. Istället för de som bara lär sig namn undermedvetet. Men i vissa fall kanske det kan vara värt det.

nescio skrev:Det är svårt att förstå filmer när man inte kan hålla reda på personerna.

Stämmer för mig!