tahlia skrev:Hört talas om autistic tantrums?

-Bör inte tas hänsyn till i juridiska sammanhang. Vi ska behandlas som alla andra där.

tahlia skrev:Hört talas om autistic tantrums?
I övrigt är du ute och cyklar, som vanligt.

Jo det har jag, och jag håller med KS. Och det övriga får du gärna nyansera så att diskussionen inte stannar vid härskartekniker som dessutom inte är speciellt vassa.

Bali skrev:Men det gör dig dessutom mer mänsklig [...]

Usch då.

KrigarSjäl skrev:

tahlia skrev:Hört talas om autistic tantrums?

-Bör inte tas hänsyn till i juridiska sammanhang. Vi ska behandlas som alla andra där.

Säger människor som helt avfärdar hur hjärnan fungerar och just hur liten den medvetna kontrollen över hjärnan faktiskt är.

tahlia skrev:

KrigarSjäl skrev:

tahlia skrev:Hört talas om autistic tantrums?

-Bör inte tas hänsyn till i juridiska sammanhang. Vi ska behandlas som alla andra där.

Säger människor som helt avfärdar hur hjärnan fungerar och just hur liten den medvetna kontrollen över hjärnan faktiskt är.

Nej, aspergare är inte vettvillingar som måste omyndigförklaras och särbehandlas.

Galningar som kan friskrivas från eget ansvar - är det så du vill att vi skall ses?

tahlia skrev:

KrigarSjäl skrev:

tahlia skrev:Hört talas om autistic tantrums?

-Bör inte tas hänsyn till i juridiska sammanhang. Vi ska behandlas som alla andra där.

Säger människor som helt avfärdar hur hjärnan fungerar och just hur liten den medvetna kontrollen över hjärnan faktiskt är.

Det ser ut som om genetiken spelar en stor roll ja, men med samma resonemang så skulle straff helt kunna avfärdas iom att alla brottslingar/galningar mer eller mindre är sjuka. Fängelseinterner har en genomsnittlig IQ på 85 vilket är långt under det normala. Sexualförbrytare tycks ha ett ännu lägre snitt än så. Det finns oftast en förklaring till att man begår sjuka handlingar.

Frågan är väl egentligen om aspergare överlag kan avstå från bestialiska saker och det tror jag absolut, måhända så börjar man med ett sämre utgångsläge men tillräknelig det är nog de flesta autister.

Pikachu skrev:

tahlia skrev:

KrigarSjäl skrev:-Bör inte tas hänsyn till i juridiska sammanhang. Vi ska behandlas som alla andra där.

Säger människor som helt avfärdar hur hjärnan fungerar och just hur liten den medvetna kontrollen över hjärnan faktiskt är.

Det ser ut som om genetiken spelar en stor roll ja, men med samma resonemang så skulle straff helt kunna avfärdas iom att alla brottslingar/galningar mer eller mindre är sjuka. Fängelseinterner har en genomsnittlig IQ på 85 vilket är långt under det normala. Sexualförbrytare tycks ha ett ännu lägre snitt än så. Det finns oftast en förklaring till att man begår sjuka handlingar.

Frågan är väl egentligen om aspergare överlag kan avstå från bestialiska saker och det tror jag absolut, måhända så börjar man med ett sämre utgångsläge men tillräknelig det är nog de flesta autister.

Du hade skrivit att du har suttit i fängelse? Upplevde du att resten utav internerna var tröga? Eller låg ni på samma nivå?

slackern skrev:

Pikachu skrev:

tahlia skrev:Säger människor som helt avfärdar hur hjärnan fungerar och just hur liten den medvetna kontrollen över hjärnan faktiskt är.

Det ser ut som om genetiken spelar en stor roll ja, men med samma resonemang så skulle straff helt kunna avfärdas iom att alla brottslingar/galningar mer eller mindre är sjuka. Fängelseinterner har en genomsnittlig IQ på 85 vilket är långt under det normala. Sexualförbrytare tycks ha ett ännu lägre snitt än så. Det finns oftast en förklaring till att man begår sjuka handlingar.

Frågan är väl egentligen om aspergare överlag kan avstå från bestialiska saker och det tror jag absolut, måhända så börjar man med ett sämre utgångsläge men tillräknelig det är nog de flesta autister.

Du hade skrivit att du har suttit i fängelse? Upplevde du att resten utav internerna var tröga? Eller låg ni på samma nivå?

Det var väl samma nivå då hö hö!

Men många av medinternerna verkade ha svårt för handling och konsekvens. Jag höll på att döda honom för han var dum mot mig, men var det inte lite overkill? Han var dum mot mig. Många autister träffade jag i fängelset ca. 20-30 st. Med tanke på att vi bara utgör ca 1% av befolkningen borde det vara oroväckande, bör tilläggas att jag träffade ca 110 st interner totalt.

Pikachu skrev:Min mamma som har varit psykolog sade också att begåvningsprofilerna (vårat sätt att fungera) mellan psykopater och aspergare var slående lika i framförallt helhetsuppfattning och tidsuppfattning men att vi aspergare hade mer av kognitiva svårigheter än psykopater. Det kanske inte är en artskillnad mellan psykopater och autister utan snarare en gradskillnad.

Eller också är det en könsskillnad. Typiskt för manlig depression är irritation, manlig borderline aggression, manlig antisocial störning aggression (den diagnosen har formats efter mannen så att psykiskt våld inte ingår så att de kvinnor som borde få diagnosen inte får den), manlig ADHD irritation, aggression, aspergers... ja?

Kolla in vilken "aspergirl" som helst så finner du nog att 99 % är förbannat fredliga.

Pikachu skrev:

slackern skrev:

Pikachu skrev:Det ser ut som om genetiken spelar en stor roll ja, men med samma resonemang så skulle straff helt kunna avfärdas iom att alla brottslingar/galningar mer eller mindre är sjuka. Fängelseinterner har en genomsnittlig IQ på 85 vilket är långt under det normala. Sexualförbrytare tycks ha ett ännu lägre snitt än så. Det finns oftast en förklaring till att man begår sjuka handlingar.

Frågan är väl egentligen om aspergare överlag kan avstå från bestialiska saker och det tror jag absolut, måhända så börjar man med ett sämre utgångsläge men tillräknelig det är nog de flesta autister.

Du hade skrivit att du har suttit i fängelse? Upplevde du att resten utav internerna var tröga? Eller låg ni på samma nivå?

Det var väl samma nivå då hö hö!

Nämen var ärlig nu, såg du ner på dom andra eller var ni på samma nivå? Eller märktes det någon märkbar skillnad?

kiddie skrev:

Pikachu skrev:Min mamma som har varit psykolog sade också att begåvningsprofilerna (vårat sätt att fungera) mellan psykopater och aspergare var slående lika i framförallt helhetsuppfattning och tidsuppfattning men att vi aspergare hade mer av kognitiva svårigheter än psykopater. Det kanske inte är en artskillnad mellan psykopater och autister utan snarare en gradskillnad.

Eller också är det en könsskillnad. Typiskt för manlig depression är irritation, manlig borderline aggression, manlig antisocial störning aggression (den diagnosen har formats efter mannen så att psykiskt våld inte ingår så att de kvinnor som borde få diagnosen inte får den), manlig ADHD irritation, aggression, aspergers... ja?

Kolla in vilken "aspergirl" som helst så finner du nog att 99 % är förbannat fredliga.

I beg to differ om borderline är ett utav kriterierna att aggression så har absolut inget med könet att göra.

En aspergare som jag pratade med en del initialt brukade berätta om hur empatisk han var, tänkte på andra och hur jävligt god han var. Senare, nästan samma dag attackerade han en medintern med en hemmagjord kniv (eller något som liknade en kniv) för en struntsak. Ja han var verkligen omtänksam.

Skillnaden i sin helhet uppfattade jag det som om autisterna försökte rationalisera bort deras handlingar, han retade mig, de var många mot en, därför hämnades jag osv. Psykopaterna var tillräckligt klyftiga för att förstå och stå upp för vad de hade gjort.

Det kan man ju även se en tendens till här, så fort man nämner att AS är en empatistörning så kommer förnekandet (inte alla).

Inte för att jag tycker man ska hugga folk med kniv men vem orkar vara empatisk hela tiden? Och vem bestämmer vem man ska vara empatisk med?

En NT får bestämma det själv men det får tydligen inte vi. NT får bestämma om hon vill stirra hatiskt på en tiggande rom eller ge pengar, får engagera sig i flyktingkrisen eller säga att de jävlarna borde dö eller klara sig själva, får äta kött men inte kunna döda djur, anse att det är mer synd om söta djur än fula, får välja att bli vegetarian av omsorg om djuren, får gråtaöver döda spädbarn i en jordbävning, får strunta i hela jordbävningsgrejen, får skicka pengar till Afrika, får bara hjälpa just barnen och barnbarnen men ingen annan om hon vill det.

NT väljer bort empati OFTA. Men de får räknas som empatiska iallafall.

Det kanske borde finnas en slags empatiskola för oss autister? Där vi får träna på att känna in osv. Visst det mesta är nog genetiskt men någon träningsfaktor borde det ju kunna finnas. Exempelvis så verkar det som om behandling av psykopater nu visar ett (om än blygsamt) positivt resultat, det går inte att behandla personlighetsstörningen i sig men de negativa följdbeteendena går att stävja i viss mån. Så hoppet är nog heller inte ute för oss autister.

Det jag i huvudsak tänker på är det här med turtagning, att inte köra över människor. Att tränas i att bli lite mer av en lagspelare hellre än att bara lyssna till sig själv. Yngre tonåringar uppfattar jag som narcissistiska, vilket är hälsosamt i den åldern. De måste lära sig livet och tro på sig själva för att försöka och kunna misslyckas. Däremot är det opassande i vuxen ålder. Liksom aspergare. Att man skall få klart och tydligt instruerat för sig att växa upp och lyssna på andra, ja helt enkelt att sluta vara så egocentrisk.

Självklart går det att träna på sånt.

Surkatt skrev:
Att ha låg kognitiv empati är ju en svaghet eftersom det minskar ens känsla av kontroll genom att en inte vet vad som kommer härnäst hos ens medmänniskor.

När det gäller affektiv empati kan det ju vara både styrka och svaghet beroende på ens visioner i livet och hur mycket känslor påverkar en.

Det där med kognitiv och affektiv empati har jag aldrig riktigt greppat vad det är och vad osm är skillnaden. Ämnet har gång på gång orsakat långa trådar (som denna) men det kommer liksom aldrig fram nåt som alla kan enas om.

Moggy skrev:

Surkatt skrev:
Att ha låg kognitiv empati är ju en svaghet eftersom det minskar ens känsla av kontroll genom att en inte vet vad som kommer härnäst hos ens medmänniskor.

När det gäller affektiv empati kan det ju vara både styrka och svaghet beroende på ens visioner i livet och hur mycket känslor påverkar en.

Det där med kognitiv och affektiv empati har jag aldrig riktigt greppat vad det är och vad osm är skillnaden. Ämnet har gång på gång orsakat långa trådar (som denna) men det kommer liksom aldrig fram nåt som alla kan enas om.

Empati, psykiska störningar och brott

Verktyg till en självanalys när det gäller empati, och en snabbkurs om empatistörningar och brottslingar. Det erbjuder Marianne Kristiansson, chefsöverläkare på Rättsmedicinalverket. Hon berättar hur rättsväsendet resonerar kring empati. Kognitiv empati och affektiv empati är här två centrala begrepp. Den kognitiva handlar om att kunna läsa av, att se det hela med ett perspektiv. Den affektiva har med känslolägen att göra och handlar om att bry sig, att verkligen kunna dela en känsla med någon.




http://www.ur.se/Produkter/162660-UR-Samtiden-Empati-vad-ar-det-egentligen-Empati-psykiska-storningar-och-brott

Pikachu, jag förnekar inte att AS innebär empatistörning för många. Det som jag och flera andra också skrivit här är att det inte innebär en störning för ALLA aspergare. Det blir ett alltför negativt laddat ord som orättvist delas ut till alla som fått diagnosen. Snarare kan man säga att många av oss känner empati på ett annat sätt. När det gäller mig själv har jag inte en s.k. flyktig empati - att man dagligen sprider en genuin värme och känner inlevelse med alla människor. Utan jag är mer intresserad av hur relevant det är för mig att känna empati i en viss situation. Jag behöver lite bakgrundsfakta oftast innan känslorna kommer. Men när de väl kommer är de starka och troligtvis djupare än typiska NT-människors empati. Med det sagt har jag ingen empatistörning - endast ett alternativt sätt att visa empati på som är precis lika värdefullt.

När det gäller plötsliga starka känslor däremot som att någon springer gråtandes till mig, skriker på hjälp osv. är jag rätt snabb i reflexerna rent empatimässigt och handlingsmässigt. Dvs i mer eller mindre nödsituationer. Om man inte skulle reagera då kan man börja prata om empatistörning.

petrus skrev:Kognitiv empati och affektiv empati är här två centrala begrepp. Den kognitiva handlar om att kunna läsa av, att se det hela med ett perspektiv. Den affektiva har med känslolägen att göra och handlar om att bry sig, att verkligen kunna dela en känsla med någon.

Just därför empatibegreppet inte funkar. Det har ingen vettig betydelse.

Om kognitiv empati handlar om att läsa av och förstå, blandar man ju omedvetet ihop två saker. Jag har inga jättestora problem med att förstå, tror att många som är bra systemtänkare inte har problem här. De ser hur saker hänger ihop och kan dra paralleller.

Men om det även handlar om att ta till sig informationen endast genom kroppsspråk, då går jag rejälbet. Eller kan avläsning även innefatta att personen förklarar hur han mår?

Att läsa kroppsspråk och att tänka i system är två skilda saker.

Ett litet Ps, jag kan vara väldigt bra på att läsa kroppsspråk/tonläge i skrift i realtid med dem jag är bra kompis med. Som när man chattar.

Jag kan fatta av en halv sekunds tvekan eller ett visst ordval eller bara genom var personen sätter skiljetecken hur hen mår.

Klart att jag har fel ibland men rätt oftast.

@TheWonderer92

Du behöver inte bevisa någonting för mig.

Pikachu skrev:@TheWonderer92

Du behöver inte bevisa någonting för mig.

Nähä, för att du redan bestämt dig? För att du tror mer på studier än de aktuella personernas självinsikt? Bara det är ju en form av elitism isf. Du är så säker på din sak och dina åsikter och tror att det är det bästa/rätta utan att vara öppen för andra synvinklar.

TheWonderer92 skrev:

Pikachu skrev:@TheWonderer92

Du behöver inte bevisa någonting för mig.

Nähä, för att du redan bestämt dig? För att du tror mer på studier än de aktuella personernas självinsikt? Bara det är ju en form av elitism isf. Du är så säker på din sak och dina åsikter och tror att det är det bästa/rätta utan att vara öppen för andra synvinklar.

Jag förstår inte varför min åsikt skulle vara så viktig för dig, du talade tom tidigare om att träffas och se om jag skulle våga smeta min skit på dig. Det viktiga är väl vad du själv tycker. Om jag nu tror detta låt mig få tro det då eller måste du bevisa för mig att du är empatisk?

Jag undrar om inte begreppet empati är en osäkert försök att beskriva nåt som lika gärna kunde beskrivas på andra sätt och då förmodligen på ett bättre sätt. Som det är nu kan ingen riktigt förklara vad empati är och det finns massa olika sorters empati och man kan hitta på egna sorter, som tw92 gör ovan med flyktig empati.

Alla känslor är förvisso svåra att exakt förklara i ord men vi hamnar inte i långa och svåra diskussioner om vad glädje, ilska, vanmakt, likgiltighet etc innebär. Andra intellektuella egenskaper som intelligens, musikalitet och massa annat kan det sägas mycket om men det går att prata om det och iaf stå på gemensam mark.

Empati är så luddigt och undflyende att det är svårt att prata om eftersom det inte går att komma fram till vad det egentligen är för nåt.

Empati kanske är ett snöre till en drake som blivit så tilltrasslat att det vore bäst att klippa snöret och skaffa ett nytt. Förklara våra beteenden med andra begrepp som går att beskriva och hantera. Empati påminner en del om övernaturliga fenomen...