September och oktober är bra månader för säsongsstarter:

Amercian horror story: Hotel
The big bang theory
Fresh off the boat
iZombie
Z nation
Fear the Walking Dead
The Walking Dead
The last man on earth
Modern family
The middle
Criminal minds
The Librarians


Yeeep, rockin' the tv

Serier jag följer just nu:
Game Of Thrones (snälla ta inte död på Jorah!)
Nashville (med Hayden Panettiere, bra musik)
Once Upon A Time (Hook/Emma )
Bron (man kan inte annat än älska Saga, men jag saknar Martin något oerhört )
Solsidan (börjar 18 oktober igen )
Morran och Tobias (se förklaring i tidigare inlägg i den här tråden, längtar till nya avsnitt)

Serier jag har följt:
Lost (var dock bara bra 3 första säsongerna, slutade titta helt efter 4:e)
True Blood (också bara bra 3 första säsongerna)
Tudors (bara bra 2 första säsongerna, tappade intresset när Anne Boleyn dog)
Rome (OTROLIGT synd att det bara blev 2 säsonger)
Spartacus (RIP Andy Whitfield som avled i Non Hodgkins lymfom )

Serier som gick för ett antal år sedan men som jag inte upptäckt förrän nyligen:
iCarly (Nickelodeon men väldigt rolig, särskilt Spencer )
El Zorro: La Espada Y La Rosa (colombiansk Zorro-produktion helt på spanska)
Legend Of The Seeker (tyckte dock allra sista avsnittet slutade konstigt, borde varit bättre)
Camelot (blev bara 1 säsong )
Fawlty Towers (behövs en förklaring? )

Serier är en passande verklighetsflykt när livet är så mycket stress. Antagligen därför jag ser en massa av dem.
Blindspot
Minority report
CSI
CSI cyber
NCIS Los Angeles
NCIS
NCIS New Orleans
Walking dead
Fear the walking dead
Flash
Arrow
Gotham
Criminal minds
Law and order SVU
Znation
Sleepy Hollow
Quantico
Haven
Blacklist
Supernatural
Limitless
...

Antagligen någon fler också. Pallar inte att fokusera nog för att läsa för tillfället. Då blir det tokigt.

Gillar svenska grejer bäst...jag bor ju inte i New York eller Los Angeles så varför ska jag identifiera mig med dom?

Sen får det inte vara för korkade grejer heller, ärligt talat, jag tycker manus i CSI är fullkomligt uruselt.
Det är ingen dialog att tala om utan de framstöter en mening i taket, och allting ska låta sådär coolt och ungdomligt. Det är ett jävla guldfiskspråk! Vill de få oss att tro att medelålders kriminaltekniker snackar som ungdomar som har föräldrafritt? I blåtonat motljus? Glöm det. Ner i sophinken med skiten.

En svensk serie som verkar intressant är Springfloden som visas i vår.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6272543
Bra skådisar, bra manusfolk.
Så det kan bli nåt!


Inte som den här bleka Twin Peaks-inspirerade historien Ängelby.
Man vill få fram nåt slags mystik...men det känns bara taffligt och krystat allting.
Precis som den där Jordskott.
Men det är synd, för jag gillar idén att använda den svenska naturen i dramaturgin, djupa skogar och allt det där.

Sen alla dessa zombies, vampyrer och seriemördare hit och dit, överallt, hela tiden...suck och åter suck!

Fan vad trött jag blir!
Alla manusförfattare tycks komma från tevespelsvärlden.
Anfäkta och regera!
Förvuxna jämra Dungeons & Dragons-fans som aldrig blivit torra bakom öronen!

Kom ner på jorden och skildra verkliga människor och verkligt liv istället.

KrigarSjäl skrev:Kom ner på jorden och skildra verkliga människor och verkligt liv istället.

Som flitig tittare på sådana serier så kan jag ju bara säga att verkliga människor och verkliga liv har jag fått upp över öronen av i mitt verkliga liv. Serier och filmer är två av få saker som får mig att tänka på något annat för ett slag än denna dystra verklighet.

Och nej jag försöker inte övertala dig att tänka om utan jag tänkte mest bara försöka förklara vad det är som lockar i sådana serier och filmer.

Puzzle skrev:

KrigarSjäl skrev:Kom ner på jorden och skildra verkliga människor och verkligt liv istället.

Som flitig tittare på sådana serier så kan jag ju bara säga att verkliga människor och verkliga liv har jag fått upp över öronen av i mitt verkliga liv. Serier och filmer är två av få saker som får mig att tänka på något annat för ett slag än denna dystra verklighet.

Och nej jag försöker inte övertala dig att tänka om utan jag tänkte mest bara försöka förklara vad det är som lockar i sådana serier och filmer.

Jag funkar precis tvärtom, ju mer skitig realism och misär desto bättre.

Zombies och robotar och grejer säger mig ingenting.

Räcker det inte att man utsätts för verkliga människor och deras skitproblem dagarna i ända? Fan, ge mig sci-fi och fantasy så att jag kan drömma bort de där erbarmliga verkliga människorna

Nja, jag ser det inte så.

Jag vill mer hantera den råa verkligheten än drömma mig bort till en stad ovan molnen, somewhere above the rainbow.

Verkligheten överträffar dikten sägs det och det är nog sant.
Världen är mer än tillräckligt absurd och dramatisk som den är...om man öppnar ögonlocken lite lägger man märke till detta.

Alver, zombies, vampyrer och robotar relaterar inte till min verklighet och är därför ointressant, de duger inte som dramaturgiska verktyg att bearbeta tillvaron med.

En serie som Riket däremot...den är absurd på många olika sätt men tar avstamp i verkligheten.
Den och PC Jersilds romaner och memoarer från läkarvärlden har faktiskt bidragit till att i princip helt bota mitt obehag inför sjukhus.
Skildringar från den världen har på nåt sätt gett insikt, insyn, vilket tagit bort den oro jag tidigare haft inför sjukhusbesök.

Senaste operationen med tillhörande processer var ett absolut minimum av obehag.
Och det beror mer på en förändring hos mig än hos sjukhusen.

Med det sagt...poängen är att kulturen, skönlitteraturen, gör oss starkare.

Upplever ni detsamma när ni ser era långsamt framhasande fast dödliga zombies och alver med spetsiga öron?

Bra serier som utspelar sig i "verkligheten"

The sopranos
Mad men
Breaking bad
Six feet under
sons of anarchy

Ja Sopranos och Breaking Bad gillas skarpt...

Deadwood! Den är suverän.
Entourage.
Boardwalk Empire

KrigarSjäl skrev:Nja, jag ser det inte så.

Jag vill mer hantera den råa verkligheten än drömma mig bort till en stad ovan molnen, somewhere above the rainbow.

Verkligheten överträffar dikten sägs det och det är nog sant.
Världen är mer än tillräckligt absurd och dramatisk som den är...om man öppnar ögonlocken lite lägger man märke till detta.

Alver, zombies, vampyrer och robotar relaterar inte till min verklighet och är därför ointressant, de duger inte som dramaturgiska verktyg att bearbeta tillvaron med.

En serie som Riket däremot...den är absurd på många olika sätt men tar avstamp i verkligheten.
Den och PC Jersilds romaner och memoarer från läkarvärlden har faktiskt bidragit till att i princip helt bota mitt obehag inför sjukhus.
Skildringar från den världen har på nåt sätt gett insikt, insyn, vilket tagit bort den oro jag tidigare haft inför sjukhusbesök.

Senaste operationen med tillhörande processer var ett absolut minimum av obehag.
Och det beror mer på en förändring hos mig än hos sjukhusen.

Med det sagt...poängen är att kulturen, skönlitteraturen, gör oss starkare.

Upplever ni detsamma när ni ser era långsamt framhasande fast dödliga zombies och alver med spetsiga öron?

Jag kan ju börja med att säga att jag ser (och läser) faktiskt verklighetsbaserat också men då är det ju mer för informationshämtning och inte avslappning eller återhämtning som det är med fiktiva berättelser.

Min hjärna ältar elände samtidigt som jag har en fallenhet för statistik så åtminstone några gång per dag brukar jag få en ouppskattad uppdatering över vad som statistiskt sätt borde ha kunnat hänt i världen och då inget på den positiva sidan.

Tidigare var jag ett skrivbok exemplar av arbetsnarkoman där hela livet handlade om jobbet och att jobba så hårt så man inte hade tid att tänka på något annat och så snart som man var "tvungen" till att vara ledig så blev man oftast så djupt deprimerad att man knappt tog sig ur sängen eller dövade tänkarna med att vara lite lätt salongsberusad. Eller försökte få ett extraknäck någon annanstans.

Fiktiva världar och då gärna med Tolkiens djup och detaljrikedom är en av få saker som brukar kunna ge mig en välbehövlig paus från mina egna tankar så det har väl stärkt mig på så sätt att jag annars troligtvis hade dinglat själv för länge sen för att få lite rofylldhet..

-Verklighetsbaserat är fiktion. Riket är fiktion. Liksom Brott och Straff och andra romaner i genren realism.

Tolkien...nja, för min del tycker jag boken The Hobbit räcker bra.
Det är lagom så, boken är bra och när jag är klar känner jag mig mätt.
Sen är Tolkien rätt tröttsam i längden...strapats, transport, strapats, transport...sen dessa långrandiga miljöbeskrivningar...

Jag måste instämma med de som vill koppla bort hjärnan från verkligheten och dess brutalitet, elände och problem. Av den anledningen ser jag helst lättsmälta serier (koppla av hjärnan genom distraktion som inte kräver tänkande) eller sci-fi, horror, fantasy som låter hjärnan löpa fritt men avskuren från verklighetens problem.

Även jag läser verklighetsskildringar av olika slag. Precis som en nyhetssändning dränerar mig på emotionell energi så gör även drama och annat elände. Det lämnar mig ofta nedstämd och grubblande, ett tillstånd mitt eget vardagsliv allt för ofta placerar mig i ändå och där min produktivitet hamnar nära noll.

"Based on a true story", jag kanske slarvar när jag översätter det? Baserat på sanna händelser, tänker på "A Beautiful mind", "12 Years a Slave" och "The Theory of Everything" bland andra men dom är ju säkert förbättrade och dessutom film.

Serier är väl antingen fiktiva eller dokumentärserier men då är ju det senare som sagt snarare för informationen och inte för att det är direkt roande.

Även jag håller med Puzzle. Med risk för att bara upprepa det andra sagt, men vill jag ha realism tittar jag på nyheterna eller läser någon biografisk bok.

Ärligt talat är vanliga människors liv fruktansvärt tråkiga. Jag har ett eget någorlunda vanligt liv, varför skulle jag vara intresserad av någon annans bara för att denne har ett "spännande" jobb, en konstig familj eller någon form av problem?

Vissa serier som utspelar sig i verkligheten funkar. Breaking bad är ett exempel. Men det blir så fruktansvärt tråkigt i längden att bara titta på sådant.

Jag vet inte, men det känns som att de som inte uppskattar fantasy och sci-fi har dålig fantasi och inlevelseförmåga och dessutom problem med suspension of disbelief. Alla jag känner som säger "jag gillar inte orealistiska saker" har väldigt dålig fantasi.

Puzzle skrev:"Based on a true story", jag kanske slarvar när jag översätter det? Baserat på sanna händelser, tänker på "A Beautiful mind", "12 Years a Slave" och "The Theory of Everything" bland andra men dom är ju säkert förbättrade och dessutom film.

Serier är väl antingen fiktiva eller dokumentärserier men då är ju det senare som sagt snarare för informationen och inte för att det är direkt roande.

Narcos är en bra TV-serie som baseras på Pablo Escobar och jakten på honom. Men annars brukar Based on a true story mest vara påhitt, vi kan ta filmen Motorsågsmassakern som påstås vara baserad på en verklig händelse det som har hänt i verkligheten som finns med i filmen är en man som gräver upp gravar och tillverkar saker utav benen och han mördade även ett par kvinnor.

https://en.wikipedia.org/wiki/Ed_Gein

colaflaska skrev:Jag vet inte, men det känns som att de som inte uppskattar fantasy och sci-fi har dålig fantasi och inlevelseförmåga och dessutom problem med suspension of disbelief. Alla jag känner som säger "jag gillar inte orealistiska saker" har väldigt dålig fantasi.

Själv har jag otroligt dålig fantasi men konstigt nog gillar jag fantasy och sf.

colaflaska skrev:Även jag håller med Puzzle. Med risk för att bara upprepa det andra sagt, men vill jag ha realism tittar jag på nyheterna eller läser någon biografisk bok.

Ärligt talat är vanliga människors liv fruktansvärt tråkiga. Jag har ett eget någorlunda vanligt liv, varför skulle jag vara intresserad av någon annans bara för att denne har ett "spännande" jobb, en konstig familj eller någon form av problem?

Vissa serier som utspelar sig i verkligheten funkar. Breaking bad är ett exempel. Men det blir så fruktansvärt tråkigt i längden att bara titta på sådant.

Jag vet inte, men det känns som att de som inte uppskattar fantasy och sci-fi har dålig fantasi och inlevelseförmåga och dessutom problem med suspension of disbelief. Alla jag känner som säger "jag gillar inte orealistiska saker" har väldigt dålig fantasi.

-Nja, jag gillade ju sånt som barn så fantasiargumentet gäller i vart fall inte mig.

Ett bra språk kan göra det mesta intressant.
Det behövs inga stora dramatiska skeenden för att engagera mig som läsare.
En text om en så banal sak som en förkylning blir njutbar att läsa när Leif GW skriver,

I slutet på förra veckan var jag på bokmässan i Göteborg och dagen innan jag skulle åka dit drabbades jag av en helt formidabel förkylning som snabbt fyllde mitt huvud med snor. Som gjorde att varje tanke liksom måste paddla sig fram i samma materia innan jag slutligen kunde kraxa fram den till publiken med hjälp av en röst som hela tiden höll på att gå förlorad.

slackern skrev:

Puzzle skrev:"Based on a true story", jag kanske slarvar när jag översätter det? Baserat på sanna händelser, tänker på "A Beautiful mind", "12 Years a Slave" och "The Theory of Everything" bland andra men dom är ju säkert förbättrade och dessutom film.

Serier är väl antingen fiktiva eller dokumentärserier men då är ju det senare som sagt snarare för informationen och inte för att det är direkt roande.

Narcos är en bra TV-serie som baseras på Pablo Escobar och jakten på honom. Men annars brukar Based on a true story mest vara påhitt, vi kan ta filmen Motorsågsmassakern som påstås vara baserad på en verklig händelse det som har hänt i verkligheten som finns med i filmen är en man som gräver upp gravar och tillverkar saker utav benen och han mördade även ett par kvinnor.

https://en.wikipedia.org/wiki/Ed_Gein

Jag tror inte riktigt på serier som ska vara baserade på verkliga händelser, blir dom populära så lär dom nog fyllas på med lite vad som helst för att få fortsätta tjäna pengar på det. Sen får man ju såklart kolla upp filmerna och händelserna så att det stämmer innan man uttalar sig om dom i seriösare sammanhang.

Så man får ju ta det men en nypa salt och sunt förnuft. Är det något som verkar för bra/hemskt för att vara sant så är det nog oftast även så.

Puzzle skrev:
Så man får ju ta det men en nypa salt och sunt förnuft. Är det något som verkar för bra/hemskt för att vara sant så är det nog oftast även så.

Här har du historien bakom Annabelle.

När det gäller serier är jag inte direkt ute efter att bli upplyst eller liknande, det är mer för avkoppling. Vill jag ha verklighet är det dokumentärer som gäller för min del.

Tycker jag får en bra dos av båda världarna.

KrigarSjäl skrev:Ja Sopranos och Breaking Bad gillas skarpt...

Tittat på Daredevil? Kan tänka mig att du skulle uppskatta den.