Jag har typ flyttat till Stockholm, då jag fått ett jobb där för ett tag och flyttat in hos pojkvännen. När jobbet är slut så får man väl se vad som händer, men man vill ju gärna bo hos kärleken förstås. Men hur står man ut i denna stad när man är stresskänslig och har svårt att filtrera bort bakgrundsljud??? Jag kommer från Uppsala och har ju varit mycket i Stockholm förut men bara enstaka dagar eller helger någon gång ibland och då funkar det ju. Men att bo här och ha en vardag här är ju nånting helt annat. Det känns som man kommer från landet typ. Tunnelbanan i Stockholm en vanlig söndag mitt på dagen (från T-centralen dessutom, inte till) är stimmigare än på krogen i Uppsala en lördag kväll! Hur orkar man med????

Och hur klarar man av att åka tunnelbana i rusningstrafik som NPF-are när man kanske är lite känsligare för stress, jobbiga ljudintryck och så? Hörlurar med musik blir bara ännu värre, för då blir det ju bara ännu mer ljudintryck. Jag kan ju inte filtrera bort de oönskade ljuden och välja vilka ljud jag vill lyssna på. Det blir ju som 10 tv-apparater på samtidigt. Jag har prövat med öronproppar + hörselkåpor av bästa modell, samtidigt alltså, men inte ens det funkade. Jag har varit helt gråtfärdig och totalt förstörd när jag kommit från jobbet. Häromdagen fick jag söka skydd inne i ett hörn på Cityterminalen och varva ner innan jag kunde samla ork att byta till nästa tunnelbana. *Borttaget* Är det så det skall vara att ta sig hem från jobbet? Det är fruktansvärt. Att behöva ha ångest varje dag man slutar jobbet och inte veta hur man skall överleva hemresan. Detta är Stockholm, det! Hur står folk ut???

Först är man väldigt trött när man slutar jobbet, sedan skall man ha ångest över hemresan och knappt kunna ta sig hem i levande skick. Och därtill skall man gå långa promenader hem från tunnelbanan. För så är det ju också i Stockholm. Låååånga avstånd. T.o.m till tunnelbanehållplatserna.

Hur står folk ut i denna stad??? Jag bara undrar. Hur är det för er andra aspiesar? Det måste väl vara fler än jag som har problem med att filtrera bort bakgrundsljud eller höga ljud?

Jag har tänkt att ansöka om färdtjänst här i Stockholm. Någon som vet hur detta fungerar och vet hur lätt/svårt det är att få? Och hur lång tid det tar att få det?

Moderator: Tog bort en mening enligt önskemål och ändrade rubriken.

Jag börjar få grov ångest av alla människor nu trots att jag bott här i tio år. Jag ansökte om bilstöd (egen bil) men fick avslag eftersom de tyckte jag klarar kommunalt galant. Men sen ser de ju inte att det tar tre timmar för mig att förbereda mig psykiskt att gå ut heller... Jag kanske borde prova färdtjänst också.
Mitt tips är att verkligen beskriva allt så utförligt du kan. Låter kanske självklart men... Det kanske finns folk i din närhet som ser saker /små viktiga detaljer som inte du tänker på att notera.
Lycka till!

Själva ljuden i Stockholm stör mig inte det minsta, tack och lov. Men stressen och det visuella intrycket av alla människor, bilar och bussar som rör sig hela tiden gör mig så stressad och trött att jag bara klarar av att vara i den staden i två dagar.

Jag undviker tuben, speciellt i rusningstrafik. Åker hellre buss och då inte linjerna 1-4 som är stombusslinjer med många resande. Nu har de lagt om en massa linjer så jag är lite vilsen men har 1-2 st som mina favoritlinjer.

Heliora Måste du åka tuben? Finns kanske buss eller spårvagn som går dit du ska. Brukar vara mindre oljud på dem.

90% av gångerna åker jag buss, även om det tar 1 timma extra. Jag går ofta och långt också, jag är van med det.

Försök att hitta en favorit kombination av bussar med hjälp av den här kartan; http://sl.se/resources/maps/geographics/2015/7510.Innerstan.2015.html, speciellt om du orkar gå en bit mellan hållplatser.
Planlösningen på bussarna är inte lika öppen som på rälsbunden trafik.

Kanske det spelar in att tunnelbanestationerna har hårda väggar och därmed får allt ljud att studsa runt flera gånger?

Min Asperger klarar nog att åka point-to-point t.ex till kyrkan i stan. Men det är träning sedan barnsben - jag växte ju upp här i Stockholm.

Men jag slutade åka när min schizofreni inte ens kunde låta mig åka Färdtjänst fram och tillbaka. Har extrema besvär.

Hjälper det kanske med hörlurar med musik? Det brukar hjälpa mig. Det är i alla fall självvald oväsen. Och mer förutsägbar.

Jag är född och uppvuxen i Stockholm, och visste inte då att jag är känslig för ljud (det gick inte upp för mig förrän jag fick diagnos).

När jag besökte stan några veckor märkte jag att tunnelbanan ändå är speciell.
Det är som om alla ljud, ljus och mina egna tankar inte får luft, utan studsar mot väggarna.

Ovan jord med buss eller spårvagn var det väldig mycket lättare att andas.

Toblerone skrev:Hjälper det kanske med hörlurar med musik? Det brukar hjälpa mig. Det är i alla fall självvald oväsen. Och mer förutsägbar.

Heliora skrev:Hörlurar med musik blir bara ännu värre, för då blir det ju bara ännu mer ljudintryck. Jag kan ju inte filtrera bort de oönskade ljuden och välja vilka ljud jag vill lyssna på.

Som sagt...

DarkAngel skrev:Jag börjar få grov ångest av alla människor nu trots att jag bott här i tio år. Jag ansökte om bilstöd (egen bil) men fick avslag eftersom de tyckte jag klarar kommunalt galant. Men sen ser de ju inte att det tar tre timmar för mig att förbereda mig psykiskt att gå ut heller...

Skrev du inte i ansökan då att det tog flera timmar att förbereda sig? Jag har inga problem med människorna, det kan vara hur mycket folk som helst, bara det är någorlunda tyst. Åkte med pendeltåg i rusningstrafik förra veckan och det var smockfullt i vagnen, så att man stod och skavde på varann och andades varann i ansiktet, men det var TYST (konstigt nog!). Så det var inga problem för mig (fast skulle nog inte vilja stå i vagnen varje dag).

notwoodstock skrev:Min Asperger klarar nog att åka point-to-point t.ex till kyrkan i stan. Men det är träning sedan barnsben - jag växte ju upp här i Stockholm.

Jag tycker verkligen synd om er som är uppvuxna i denna stad och tvingats träna er till detta. Det låter som en väldigt jobbig barndom ur den aspekten. Jag läste någon icke-reklam för SL på en buss häromdagen. Någon 11-årig Molly med citat "Jag tar den röda bussen till skolan och lutar huvudet mot fönstret och känner hur det guppar. Det är mitt Stockholm".

Ja, detta är Stockholm för de stackars Stockholmsbarnen. Att tvingas sitta och skumpa på en jobbig buss till skolan redan i låg ålder! Det hoppar och skumpar något förfärligt på bussarna i Stockholm. Och det blippar högljutt när horder av människor kliver på. SL anstränger sig verkligen för att göra deras resor så jobbiga som möjligt)

Stackars 11-åriga Molly måste få ont i huvudet av att sitta och behöva luta huvudet mot fönstret för att stå ut med denna resa. Varje dag. Stackars barn! Säkerligen fick hon även gå en kvart eller så för att komma till bussen. Ja, detta är Stockholm, det!

Lite lustigt att SL gör icke-reklam. Men de tycker väl att det är så fullt på bussar och tunnelbanor och att det är sådant liv att de med denna avskräckande text skall få färre folk att åka kommunalt. Så att det blir lättare att åka för de som verkligen måste åka. Fast de förlorar ju pengar på det. För nog är detta Molly-citat avskräckande så det räcker.

Själv gick jag till skolan på fem minuter.

Zima33 skrev:Heliora Måste du åka tuben? Finns kanske buss eller spårvagn som går dit du ska. Brukar vara mindre oljud på dem.

Inte så mycket mindre oljud på bussarna iallafall. Det blippar högljutt från apparaten när alla horder av människor kliver på med sina SL-kort. Och folk pratar högljutt även där. Så det är i princip ingen skillnad mot tunnelbanan. Hur svårt kan det vara att tillverka apparater med lägre volym på blippandet??? I Uppsala låter det knappt någonting från dessa apparater. Så där har SL några att lära av.

Läste på SL:s hemsida att de handikappanpassat deras färdmedel så att fler skall kunna åka med SL. De verkar nog ha missat att det finns andra handikapp än bara fysiska.

Varit i fjollträsk några oftare tillfällen när man hälsar på sin bror. Åkt tunnelbanan 3 gånger men bara 1 själv och det var hemskt. Storebror fastnade i bilkö så han kunde inte hämta mig. Sen kläckte han iden att ta tunnelbanan och det lockade inte alls.

Slutate med en guidad tur genom sms och ljudförträngelse i en timme. Men nästa gång kanske det går bättre.

Har du möjlighet att ta körkort? Det skulle kunna vara en lösning i så fall. Det är dyrt att ha bil, men verkar helt klart vara värt det.

Nej, har tyvärr inte möjlighet att ta körkort.

En mycket viktig fråga också: Vad gör man om man skulle råka skada fot eller ben så man måste gå på kryckor??? Hålla sig inomhus hela tiden och aldrig gå ut? Hur klarar Stockholmare en sådan situation (om man inte har bil)?

Bara att byta från tunnelbana till pendeltåg tar ju tio minuter att gå! Hur fixar man att hoppa på kryckor en sån sträcka när det är mycket folk (man måste väl bli nerknuffad om inte annat)? I andra städer byter man färdmedel på samma ställe där man kliver av.

För mig tar det tjugo minuter att gå hem från tunnelbanehållplatsen. För mig är det helt sjukt, men i den här stan är det visst helt normalt. Hur skulle jag fixa att hoppa på kryckor en sådan sträcka om jag skulle råka skada mig??? Jag har svaga fotleder och vrickar fötterna av och till. Att göra det nu vore ju rena mardrömmen! Då hade jag alltså fått sjukskriva mig från jobbet (trots att jag har ett stillasittande jobb) och stanna inne på heltid. Hade jag inte haft min sambo så hade jag inte fått någon mat heller.

Om man bryter benet kan man få färdtjänst till jobbet.

Heliora skrev:Nej, har tyvärr inte möjlighet att ta körkort.

Okej, får jag fråga hur det kommer sig? Om det är ekonomin så skulle jag se om det fanns något bidrag. Jag vet att man kan få handikappersättning om man har höga utgifter pga sin diagnos, jag tänker att det här kanske skulle räknas in där. Man kan övningsköra med föräldrar eller kompisar så det inte blir så dyrt och plugga in teorin själv.

Permobil kanske skulle fungera?

Liljan skrev:

Heliora skrev:Nej, har tyvärr inte möjlighet att ta körkort.

Okej, får jag fråga hur det kommer sig?

Det vill jag inte gå in på öppet här, men det handlar inte om ekonomi.

Liljan skrev:Man kan övningsköra med föräldrar eller kompisar

Det där kan du dock inte ta för givet att alla kan. Ens föräldrar kan vara sjuka/döda/bo på annan ort/inte själva ha bil eller körkort/inte vilja övningsköra eller att man inte har kontakt med föräldrarna. Och samma vad gäller vänner: de kan bo på annan ort, vara sjuka, inte själva ha bil/körkort, inte vilja övningsköra eller så kanske man inte har några alls. Bland aspergare är det väl kanske inte helt ovanligt. Så varför ta för givet att alla har föräldrar och vänner att övningsköra med?

Heliora skrev: Hörlurar med musik blir bara ännu värre, för då blir det ju bara ännu mer ljudintryck. Jag kan ju inte filtrera bort de oönskade ljuden och välja vilka ljud jag vill lyssna på. Det blir ju som 10 tv-apparater på samtidigt.

Mitt tips är att du provar hörlurar med bakgrundsljudsfiltrering. De filtrerar bort bakgrundsljudet och du hör mycket lite av det som pågår runt omkring dig, särskilt effektivt för att eliminera buller. Mycket bra på flygresor och tåg. Var tvungen att skapa ett konto enkom för att svara dig, det har hjälpt mig mycket i vardagen.

Några specifika tips på var dessa kan köpas? och modeller?

Veracious skrev:

Heliora skrev: Hörlurar med musik blir bara ännu värre, för då blir det ju bara ännu mer ljudintryck. Jag kan ju inte filtrera bort de oönskade ljuden och välja vilka ljud jag vill lyssna på. Det blir ju som 10 tv-apparater på samtidigt.

Mitt tips är att du provar hörlurar med bakgrundsljudsfiltrering. De filtrerar bort bakgrundsljudet och du hör mycket lite av det som pågår runt omkring dig, särskilt effektivt för att eliminera buller. Mycket bra på flygresor och tåg. Var tvungen att skapa ett konto enkom för att svara dig, det har hjälpt mig mycket i vardagen.

Vilken typ av buller stör dig mest, Heliora? Människor, bakgrundsbuller, höga plötsliga ljud, trafik...?

Jag orkar inte vara i stan. Numera bor jag några mil utanför en mindre stad och bara att åka in dit en dag eller kanske flera gör mig helt utmattad. När jag var tonåring bodde jag mitt i centrala Göteborg utan problem så jag kan lugnt konstatera att jag tål mindre nu än förr.

Jag tycker egentligen inte illa om städer, jag orkar bara inte bo där eller vara där för mycket. Som tur är finns det folk som står ut med det. Annars fanns det inga att åka till... Som så ofta konstaterar jag att även det som är roligt tröttar. Om man tycker det är jobbigt eller motbjudande orkar man ännu mindre.