En fråga som förmodligen aldrig kommer få ett svar eftersom ingen kommer vilja erkänna varför.

Men vi kan ju börja med dig, varför vill DU vara bättre än alla andra?

Och när du säger "andra" är det andra assberjare eller bara folk rent allmänt?

@RainBowChild Definiera ordet "bättre"..

För mig handlar det om att när jag vet vad som är rätt, då rättar jag gärna andra så att det får veta.
När jag inte vet, då förespeglar jag inte heller att jag skulle veta. Det är vanligt att aspergare vill att det ska gå rätt till, således kanske faktafel är ett regelbrott, som ska undvikas och begränsas.

Annars tror jag det handlar om att hävda sig inom områden man tror sig kunna exellera i, lite som kompensation (upprättelse) för områden som går trögare. Kunskap är nog en av de områden inom vilket många aspergare just kan detta.

Saker aspergare inte förstår sig på/accepterar vänds lätt ryggen/ses ned på. Aspergarens sätt att göra saker på skulle då vara bättre - vilket nog långt från alltid är sant. Vi är vane-personligheter och alla nyheter betraktar vi med viss skepsis.

Detta med "att vara bättre" kanske är en felaktig tolkning av något som inte finns där för att man tolka kroppsspråket felaktigt.

Nja alltså jag fick förut höra att jag kunde vara otrevlig mot klasskamrater när de kanske hade svårt med inlärning och läraren spenderade hela lektionen till att förklara de enklaste och sjävklaraste sakerna.

Men det är inte någonting som jag avsiktligt har gjort, utan jag har bara sagt vad jag tycker och rättat folk ibland. Utan att avsiktligt vara taskig för att de inte kan bättre.

Men nu har jag börjat ta mer hänsyn och förstå att alla har svårt med olika saker. Jag har svårt socialt men lätt för logik och matematik men sen finns det folk som har det jätte enkelt socialt men jätte svårigheter med matematik och logik. Jag har aldrig sett mig som "bättre än andra" bara för att jag har hög IQ.

Man är bra på olika saker och tänk på att några utav de med högst IQ inte klarar av att utföra enkla rutiner som att äta frukost, duscha och umgås socialt. Detta är någonting som alla borde lära sig att ta hänsyn till och sluta vara så ignoranta!

De måste kompensera för sitt komiska handikapp.

Så de slipper förlöjligande?

sugrövmanövern skrev:De måste kompensera för sitt komiska handikapp.

Mer behöver inte sägas.

jonte00 skrev:Man är bra på olika saker och tänk på att några utav de med högst IQ inte klarar av att utföra enkla rutiner som att äta frukost, duscha och umgås socialt. Detta är någonting som alla borde lära sig att ta hänsyn till och sluta vara så ignoranta!

Välkommen hit!

Apropå att extremt intelligenta skulle vara så som du beskriver tvivlar jag på. Det är snarare tvärtom, att har man fallenhet för en mental uppgift har man lätt för flera. Det verkar som om vi har en universell problemlösningsförmåga som vi använder när vi utför extremt avancerad matematik och när vi städar huset. Om man är så pass ojämn som vi aspisar verkar vara så tyder det på hjärnskador/defekter. Utvecklingsstörda IQ<70 har som grupp exempelvis svårt med finmotoriken, man använder hjärnan när man får kroppen att röra sig.

Pikachu skrev:

jonte00 skrev:Man är bra på olika saker och tänk på att några utav de med högst IQ inte klarar av att utföra enkla rutiner som att äta frukost, duscha och umgås socialt. Detta är någonting som alla borde lära sig att ta hänsyn till och sluta vara så ignoranta!

Välkommen hit!

Apropå att extremt intelligenta skulle vara så som du beskriver tvivlar jag på. Det är snarare tvärtom, att har man fallenhet för en mental uppgift har man lätt för flera. Det verkar som om vi har en universell problemlösningsförmåga som vi använder när vi utför extremt avancerad matematik och när vi städar huset. Om man är så pass ojämn som vi aspisar verkar vara så tyder det på hjärnskador/defekter. Utvecklingsstörda IQ<70 har som grupp exempelvis svårt med finmotoriken, man använder hjärnan när man får kroppen att röra sig.

Hej och tack för välkomnandet!
Hmm, ja, jag vet inte riktigt, utan jag pratar bara från personlig erfarenhet nu.

Jag har en IQ på c.a 135. Jag har alltid haft otroligt lätt för matematik och har sedan liten aldrig behövt instruktioner eller en lärare som förklarar hur man räknar ut vissa tal.
Trots detta har jag haft väldigt svårt socialt och jag kan mycket väl betraktas som socialt efterbliven av vissa.

De som hade flest kompisar, hade det enklast socialt och betraktades som "populära" hade OFTAST väldigt svårt med just matematik.

Jag har varit med i gemensamskaper för folk som har "hög IQ" och jag upplevde de flesta där som väldigt tråkiga och osociala. Precis som jag är. Inte några "skämtsamma" personer direkt. Väldigt stelt var det.

Min poäng är, bara för att jag har hög IQ är jag inte "smartare" och "bättre" än folk med "normal" IQ.
Jag har nog en EQ som är mycket lägre än allmänheten. Dessutom är EQ nog viktigare än hög IQ.
Jag skulle lätt offra 30 IQ poäng och ha 100 IQ men ha högre EQ och bli av med min sociala fobi.
Att ha låg EQ och social fobi är väldigt begränsande. Dessutom har det gett mig "utanförskap" och depression.

Jag tycker att alla är lika bra som alla andra. Alla är bra på sitt sätt. Men som sagt talar jag bara för mig själv just nu. Folk med svår asperger / autism kommer nog aldrig lära sig detta. Aldrig förstå att det finns andra att ta hänsyn till.

Jag har tränat väldigt mycket på detta, att ta hänsyn till andra, förstå att världen inte cirkulerar kring mig och försöka anpassa mig. Men ja, det är nog olika från person till person.

jonte00 skrev:

Pikachu skrev:

jonte00 skrev:Man är bra på olika saker och tänk på att några utav de med högst IQ inte klarar av att utföra enkla rutiner som att äta frukost, duscha och umgås socialt. Detta är någonting som alla borde lära sig att ta hänsyn till och sluta vara så ignoranta!

Välkommen hit!

Apropå att extremt intelligenta skulle vara så som du beskriver tvivlar jag på. Det är snarare tvärtom, att har man fallenhet för en mental uppgift har man lätt för flera. Det verkar som om vi har en universell problemlösningsförmåga som vi använder när vi utför extremt avancerad matematik och när vi städar huset. Om man är så pass ojämn som vi aspisar verkar vara så tyder det på hjärnskador/defekter. Utvecklingsstörda IQ<70 har som grupp exempelvis svårt med finmotoriken, man använder hjärnan när man får kroppen att röra sig.

Hej och tack för välkomnandet!
Hmm, ja, jag vet inte riktigt, utan jag pratar bara från personlig erfarenhet nu.

Jag har en IQ på c.a 135. Jag har alltid haft otroligt lätt för matematik och har sedan liten aldrig behövt instruktioner eller en lärare som förklarar hur man räknar ut vissa tal.
Trots detta har jag haft väldigt svårt socialt och jag kan mycket väl betraktas som socialt efterbliven av vissa.

De som hade flest kompisar, hade det enklast socialt och betraktades som "populära" hade OFTAST väldigt svårt med just matematik.

Jag har varit med i gemensamskaper för folk som har "hög IQ" och jag upplevde de flesta där som väldigt tråkiga och osociala. Precis som jag är. Inte några "skämtsamma" personer direkt. Väldigt stelt var det.

Min poäng är, bara för att jag har hög IQ är jag inte "smartare" och "bättre" än folk med "normal" IQ.
Jag har nog en EQ som är mycket lägre än allmänheten. Dessutom är EQ nog viktigare än hög IQ.
Jag skulle lätt offra 30 IQ poäng och ha 100 IQ men ha högre EQ och bli av med min sociala fobi.
Att ha låg EQ och social fobi är väldigt begränsande. Dessutom har det gett mig "utanförskap" och depression.

Jag tycker att alla är lika bra som alla andra. Alla är bra på sitt sätt. Men som sagt talar jag bara för mig själv just nu. Folk med svår asperger / autism kommer nog aldrig lära sig detta. Aldrig förstå att det finns andra att ta hänsyn till.

Jag har tränat väldigt mycket på detta, att ta hänsyn till andra, förstå att världen inte cirkulerar kring mig och försöka anpassa mig. Men ja, det är nog olika från person till person.

Du verkar vara en ödmjuk aspergare med bra självkännedom.

Och välkommen hit från mig också.

jonte00 skrev:

Pikachu skrev:

jonte00 skrev:Man är bra på olika saker och tänk på att några utav de med högst IQ inte klarar av att utföra enkla rutiner som att äta frukost, duscha och umgås socialt. Detta är någonting som alla borde lära sig att ta hänsyn till och sluta vara så ignoranta!

Välkommen hit!

Apropå att extremt intelligenta skulle vara så som du beskriver tvivlar jag på. Det är snarare tvärtom, att har man fallenhet för en mental uppgift har man lätt för flera. Det verkar som om vi har en universell problemlösningsförmåga som vi använder när vi utför extremt avancerad matematik och när vi städar huset. Om man är så pass ojämn som vi aspisar verkar vara så tyder det på hjärnskador/defekter. Utvecklingsstörda IQ<70 har som grupp exempelvis svårt med finmotoriken, man använder hjärnan när man får kroppen att röra sig.

Hej och tack för välkomnandet!
Hmm, ja, jag vet inte riktigt, utan jag pratar bara från personlig erfarenhet nu.

Jag har en IQ på c.a 135. Jag har alltid haft otroligt lätt för matematik och har sedan liten aldrig behövt instruktioner eller en lärare som förklarar hur man räknar ut vissa tal.
Trots detta har jag haft väldigt svårt socialt och jag kan mycket väl betraktas som socialt efterbliven av vissa.

De som hade flest kompisar, hade det enklast socialt och betraktades som "populära" hade OFTAST väldigt svårt med just matematik.

Jag har varit med i gemensamskaper för folk som har "hög IQ" och jag upplevde de flesta där som väldigt tråkiga och osociala. Precis som jag är. Inte några "skämtsamma" personer direkt. Väldigt stelt var det.

Min poäng är, bara för att jag har hög IQ är jag inte "smartare" och "bättre" än folk med "normal" IQ.
Jag har nog en EQ som är mycket lägre än allmänheten. Dessutom är EQ nog viktigare än hög IQ.
Jag skulle lätt offra 30 IQ poäng och ha 100 IQ men ha högre EQ och bli av med min sociala fobi.
Att ha låg EQ och social fobi är väldigt begränsande. Dessutom har det gett mig "utanförskap" och depression.

Jag tycker att alla är lika bra som alla andra. Alla är bra på sitt sätt. Men som sagt talar jag bara för mig själv just nu. Folk med svår asperger / autism kommer nog aldrig lära sig detta. Aldrig förstå att det finns andra att ta hänsyn till.

Jag har tränat väldigt mycket på detta, att ta hänsyn till andra, förstå att världen inte cirkulerar kring mig och försöka anpassa mig. Men ja, det är nog olika från person till person.

135 i IQ är inte en kvot för att kvalificera sig till GIGA. Jag hade också 135 på WAIS och var med i Mensa, G-tester brukar jag få betydligt högre på men de är mindre träffsäkra och inte speciellt lämpliga för AS-personer. Om man inte klarar av att duscha osv är man helt bakom flötet.

Jag förstår mig inte på vissa som tror att "det sociala" inte är ett mått på kapacitet. Det är klart att det är väldigt kapacitetskrävande och avancerat att verkligen förstå andra och att kunna anpassa sig efter desamma. Eller att kunna se helheten, det är ju de förmågorna som i huvudsak har gett oss människor den framgången vi haft.

Är det verkligen bara jag som tror att AS är en utvecklingsstörning/handikapp/nedsättning mm?

Det sociala går att öva upp, i värsta fall finns effektiva mediciner till hjälp. IQ tycks däremot tämligen cementerat tidigt i livet. Så visst har vi en fördel gentemot neurotyper på så sätt.

debase skrev:Det sociala går att öva upp, i värsta fall finns effektiva mediciner till hjälp. IQ tycks däremot tämligen cementerat tidigt i livet. Så visst har vi en fördel gentemot neurotyper på så sätt.

Låter också tvivelaktigt, så hur ser denna träningsprocent ut på det sociala? Hur har man mätt då?

Och är det inte fler s.k. NT;a som klarar av ett arbete, klarar av stress och är betydligt mer flexibla?

Nej de föraktade neurotypiska sopar banan med oss aspisar, vi skall vara glada att de är så pass toleranta mot oss som de är.

Krake skrev:Ja, varför måste vi det? Varför måste vi försvara vårt existensberättigande med "de som inte har asperger kan inte tänka" och liknande när sådana påståenden är uppenbart felaktiga. Varför duger vi inte som vi är? Om vi nu är så bra och kan tänka så fritt och självständigt, kan vi inte då inse att vi duger utan att behöva belysa skillnaderna mellan oss och "de andra"?

Ja, virker litt rart egentlig. Diagnosen er jo tross alt satt av NT, og uten NT hadde vi ikke vært annet enn.... Ja, ingenting?

Som med mycket annat observerar man och tar efter. Även neurotyper lär sig det sociala spelet, om än uppförsbacken må vara mindre brant.

Nu är det ju svårt att få någon bra uppskattning när folk sällan skyltar med, eller ens är medvetna om, att de stämmer överens med kriterierna för en viss diagnos. Men många framstående författare, konstnärer, forskare, filosofer mm väcker misstanke om att befinna sig inom autismspektrat. Den ojämna begåvningsprofilen underlättar säkerligen för att bli framstående inom ett visst områden.

Visst kan man lära sig en dans steg, men dansens flyt och rytm måste komma mer naturligt (dansens själ) liksom det sociala. Detsamma gäller ju IQ uppgifter, det som skiljer en naturlig fallenhet från träning borde vara självklart.

Eller ljuger forskarna som säger att vi är kognitivt långsammare att reagera i sociala sammanhang? Att vi har svårare för att läsa ansiktsuttryck? Eller att vi inte reagerar genom att sänka vår frekvens (som NT gör, s.k. spegelneuronen) som om vi gjorde en handling som vi ser andra göra?

Krake skrev:Ja, varför måste vi det? Varför måste vi försvara vårt existensberättigande med "de som inte har asperger kan inte tänka" och liknande när sådana påståenden är uppenbart felaktiga. Varför duger vi inte som vi är? Om vi nu är så bra och kan tänka så fritt och självständigt, kan vi inte då inse att vi duger utan att behöva belysa skillnaderna mellan oss och "de andra"?

Jag tror det är en stark ovilja mot att försonas med tanken på att man är ofullkomlig - man klarar helt enkelt inte av att vara handikappad. Narcissister som jag fattat det pumpar upp sig själva för att de inte står ut med att känna sig små som de är innerst inne. Det blir blåsfisksfenomenet, en försvarsmekanism som består i att försöka härda ut. Liksom narcissisten torde även en del aspergare pendla mellan självförhärligande och besvikelse, det blir en känslomässig karusell. Ena stunden är man störst, starkast, vackrast och bäst för att i nästa känna på verklighetens och nederlagens påtryckningar.

Det finns variationer bland personer med AS att ta hänsyn till. Själv har mina sociala tillkortakommanden sällan synts till i interaktioner, utan mer när det kommit till att ta hänsyn till vissa oskrivna regler och icke-uttalad kommunikation, samt att jag alltid varit blyg/socialt fobisk. Kanske är sånt lättare att korrigera än om man inte förstår hur folk kommunicerar överhuvudtaget. Men jag tror fortfarande i grunden det är lättare att träna upp än logisk förmåga. Det där med ansiktsuttryck har jag faktiskt aldrig reflekterat över.

Vad menar du med sänka vår frekvens?

debase skrev:Vad menar du med sänka vår frekvens?

När vi utför handlingar sänker vi en frekvens Hz som kan mätas. Om man har fungerande empati så gör man samma sak om man ser en annan person utföra en handling fast man inte fysiskt gör det själv. Vi aspergare reagerar inte alls när vi ser andra utföra handlingar medans psykopater reagerar långsammare än normalpopulationen. Så om du så vill så är psykopater mer empatiska än oss aspergare.

Jag tycker vare sig jag är bättre eller sämre generellt, men...

Det ÄR rätt jobbigt för mig som kan vissa saker att höra folks tafatta idéer om dessa ämnen. Det är inte för att vara taskig. Det är bara för att det är mänskligt att bli irriterad ibland och inte ALLTID ha ett superbra tålamod. Visst, man försöker ha tålamod, men man är inte mer än människa.

Precis som andra kanske retar sig på saker jag totalsuger på.

Ibland ligger det inte värre krafter bakom.

Pikachu skrev:

debase skrev:Vad menar du med sänka vår frekvens?

När vi utför handlingar sänker vi en frekvens Hz som kan mätas. Om man har fungerande empati så gör man samma sak om man ser en annan person utföra en handling fast man inte fysiskt gör det själv. Vi aspergare reagerar inte alls när vi ser andra utföra handlingar medans psykopater reagerar långsammare än normalpopulationen. Så om du så vill så är psykopater mer empatiska än oss aspergare.

Kan du linka en källhänvisning till när Hz mäts vid utförandet av handlingar.

Pikachu skrev:

debase skrev:Vad menar du med sänka vår frekvens?

När vi utför handlingar sänker vi en frekvens Hz som kan mätas. Om man har fungerande empati så gör man samma sak om man ser en annan person utföra en handling fast man inte fysiskt gör det själv. Vi aspergare reagerar inte alls när vi ser andra utföra handlingar medans psykopater reagerar långsammare än normalpopulationen. Så om du så vill så är psykopater mer empatiska än oss aspergare.

Faktiskt inget jag känner igen mig i direkt, men det kanske stämmer in på vissa. Upplever du det själv så när det kommer till dig själv? Jag antar du syftar på exempelvis att skratta för att andra skrattar?

Pikachu skrev:Om man har fungerande empati så gör man samma sak om man ser en annan person utföra en handling fast man inte fysiskt gör det själv.

Fast det där har ju ingenting med empatin att göra utan affektspeglingen och spegelneuronerna. Empati är förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor så det enda som är korrekt i din text är väl att psykopater har en nedsatt sådan.