Intressant ny bok som ifrågasätter dagens samhällsklimat.

I vår tid upplever många att allt går snabbare och snabbare. Livets hastighet accelererar. Vi ska hela tiden förhålla oss till exempelvis ny teknologi och skiftande trender inom mat, mode och mirakelkurer. Allt är under permanent förändring och det ligger nära till hands att tolka samtidens epidemier av depression och utbrändhet som individens reaktion på den konstanta accelerationen. Känns det bekant?

I Stå fast gör psykologiprofessorn Svend Brinkmann upp med utvecklingssamhället och hela självhjälps- och coachfenomenet på ett underhållande och lättsamt sätt.

Han menar att vi behöver lära oss att ha rötter istället för fötter, att stå fast istället för att ständigt vara i rörelse. Bara så kan vi bli människor med integritet, sinnesro och karaktär. I sitt korståg mot självhjälpsgenren har han valt att bygga upp sin bok just som en självhjälpsbok med ett konkret sjustegsprogram. Dessa är:

1. Sluta känna efter i dig själv.

2. Fokusera på det negativa i ditt liv.

3. Ta på dig nej-hatten.

4. Håll tillbaka dina känslor.

5. Avskeda din coach.

6. Läs en roman - inte en självhjälpsbok eller biografi.

7. Dröj vid det förflutna.
http://www.bokus.com/bok/9789113069371? ... nspecified

Det lät bra fram till ungefär halvvägs genom inlägget

Huggorm skrev:Det lät bra fram till ungefär halvvägs genom inlägget

Vad är det du gillar och inte gillar mer exakt?

Tanken på att stanna upp, lugna ner sig och uppskatta det som redan finns är fin. Men sedan är flera av punkterna i sjustegsprogrammet väldigt konstiga.

Jag tycker väl också att någonstans mitt i blev det dessvärre sämre.

Första stycket låter intressant och jag tror det ligger mycket i det som påverkar folk ökande psykiska ohälsa. Hade det enbart handlat om det så hade jag köpt boken direkt men nu verkar han ha lagt upp det som ett skämt och gliring mot "självhjälpsgenren" vilket enligt mig ger den ett oseriösare (första) intryck.

Nu är jag väl i för sig inte mycket för självhjälpsböcker utan brukar oftast bli orkeslös av att bara läsa den överentusiastiska titeln dom brukar ha men vem är jag till att ifrågasätta vad som hjälper andra? Kul för dom att deras problem är så simpla att en peppande bok påverkar dom på ett positivt sätt.

Nej, självhjälpsindustrin är bara floskler, quick fix och pseudopsykologi.

Finns absolut ingen anledning att respektera den verksamheten.

Självhjälpsböckernas läror är vår tids ormolja.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Snake_oil

Ska man respektera någonting galet bara för att många människor tror på galenskapen?

Blir en falsk företeelse mer sann bara den har tillräckligt många anhängare?

Ja någon mångårig depression kommer det nog inte att bota men om personer som bara känner sig lite nere och uttråkade av den dagliga tristessen känner sig "hjälpa" av såna böcker så må dom väl få göra det.

Om "galenskapen" får dom att må bättre och inte orsaka någon större skada på dom själva eller samhället i helhet eller att det tvingas på mig så bryr jag mig ärligt talat inte om vad det är dom gör. Dom kan få hålla på med proffsboxning eller självhjälpsbok-sträckläsning bäst dom vill.

Puzzle skrev:Ja någon mångårig depression kommer det nog inte att bota men om personer som bara känner sig lite nere och uttråkade av den dagliga tristessen känner sig "hjälpa" av såna böcker så må dom väl få göra det.

Om "galenskapen" får dom att må bättre och inte orsaka någon större skada på dom själva eller samhället i helhet eller att det tvingas på mig så bryr jag mig ärligt talat inte om vad det är dom gör. Dom kan få hålla på med proffsboxning eller självhjälpsbok-sträckläsning bäst dom vill.

1. Jag har inte talat om förbud.
Naturligtvis "får" folk syssla med vilka irrläror de vill.

2. Det är inte så enkelt.
Jag menar att alla dessa självhjälpsgurus åsamkar en samhällsskada; Kay Pollak säger att man kan välja glädje.
Mia Törnblom säger att vi kan få bättre självförtroende-självkänsla genom att sätta upp lappar med positiva självförhärligande ord om oss själva på kylskåpsdörrn.
Och så ska vi säga jag är bra! framför spegeln varje morgon.

Detta är ingenting annat än ett hån mot alla människor med verkliga problem, dessutom skapar det i samhället en bagatelliserande syn på psykisk ohälsa.

De säger nämligen också med sitt dravel att vi väljer att må dåligt, att vi väljer att vara deprimerade, ha sorg och vara olyckliga.

Deras lärors vetenskapliga grunder kan man säga mycket om.
Mia Törnblom har så vitt jag vet inga kvalifikationer alls.

Det händer också att anställda blir påprackade den här skiten av sina arbetsgivare.
Och att arbetslösa tvingas genomgå kurser i "positivt tänkande" på Arbetsförmedlingen av sina coacher.

Integriteten och rätten att säga Nej ses då inte med blida ögon av kursanordnarna.
Säger du Nej ligger det dig i fatet.

3. Eftersom dessa karismatiska bondfångare och ormoljegurus "får" finnas i det demokratiska samhället får också satiren och ifrågasättandet finnas.

Jag menade inte som så att du hade talat om förbud utan jag menade bara att jag är allmänt obrydd över vad det är dom gör som får dom att må bättre.

Ärligt talat så tror jag dom där böckerna fungerar så simpelt som att människor läser något upplyftande och känner sig därefter upplyfta men om och när dom väl tar sig tid att tänka igenom det eller sätta det i perspektiv till någon annan så lär dom också inse att det inte är så lätt att bara "läsa sig frisk från vad som helst" eller att dåligt mående skulle vara självvalt.

Och jag har i min tur inget intresse av att förbjuda satir men enligt mig så ger det dessvärre denna bok ett något oseriösare intryck.

-Men hur upplyftande är det om quick fix-metoden inte fungerar?

Om en deprimerad människa följer Törnblomskans råd att ägna sig åt självhypnos och sätta upp lappar utan att depressionen går över?
Då blir det ju till ett misslyckande.

Om man inte vet att metoden är ren humbug, det vill säga.

Därav värdet i att tala om att metoden är humbug.

Dessa bedragare profiterar på människors osäkerhet och dåligtmående på ett oöärligt sätt.
Och det stannar inte vid det; de tillåts bli maktfaktorer i samhället. Trendsättare.

Det är mycket olyckligt.

KrigarSjäl skrev:6. Läs en roman - inte en självhjälpsbok eller biografi.

Så denne boken av Svend Brinkmann er med andre ord en roman?

Nu vet jag väl i för sig inte hur många det är som i första hand vänder sig till självhjälpsböcker när dom mår riktigt dåligt men av dom jag känner och känner till så har dom allra flesta vänt sig direkt till psykiatrin, kuratorer eller vårdcentralen. Problemet är att dom är mer eller mindre konstant fullbokade så många blir bortprioriterade som inte borde det.

Däremot så tycker jag att synen på psykiatrisk hjälp måste förbättras för där är det ändå fortfarande lite stigmatiserande och ett antal som tvekar på grund av det. Sen skulle det nog inte skada om det reklamerades mer om psykisk ohälsa och hjälp man kan få men att självhjälpsböcker skulle vara en så stor skada för samhället tror jag inte.

River skrev:

KrigarSjäl skrev:6. Läs en roman - inte en självhjälpsbok eller biografi.

Så denne boken av Svend Brinkmann er med andre ord en roman?

River skrev:

KrigarSjäl skrev:6. Läs en roman - inte en självhjälpsbok eller biografi.

Så denne boken av Svend Brinkmann er med andre ord en roman?

Beklager, men jeg kunne ikke dy meg. Useriøst.

River skrev:

KrigarSjäl skrev:6. Läs en roman - inte en självhjälpsbok eller biografi.

Så denne boken av Svend Brinkmann er med andre ord en roman?

-Svend Brinkmann talar om att Kejsaren utan kläder är jävligt naken.

Puzzle skrev:Nu vet jag väl i för sig inte hur många det är som i första hand vänder sig till självhjälpsböcker när dom mår riktigt dåligt men av dom jag känner och känner till så har dom allra flesta vänt sig direkt till psykiatrin, kuratorer eller vårdcentralen. Problemet är att dom är mer eller mindre konstant fullbokade så många blir bortprioriterade som inte borde det.

Däremot så tycker jag att synen på psykiatrisk hjälp måste förbättras för där är det ändå fortfarande lite stigmatiserande och ett antal som tvekar på grund av det. Sen skulle det nog inte skada om det reklamerades mer om psykisk ohälsa och hjälp man kan få men att självhjälpsböcker skulle vara en så stor skada för samhället tror jag inte.

-Det är känt att Arbetsförmedlingen och arbetsgivare tagit irrlärorna till sig och prackat på de anställda/arbetslösa.

Självhjälpsböckerna har ingenting med psykiatrin att skaffa.

Det är framförallt påtvingad osäkerhet och förändring som ger depression och utbrändhet. I stort sett när kraven överstiger individens kapacitet. Med gott samvete kan man skita i trender inom mat, mode, mirakelkurer och mediakakofonin.

Allt är under förändring och takten ökar. Men vad som saknas är en trygg bas att ta del av denna acceleration efter egna behov, inte andras.

Om punkterna skulle jag nog säga:
1. Reflektera över dina känslor men fastna inte i de.

2. Fokusera på det positiva men var uppmärksam på negativa signaler och ta itu med källan till dessa.

3. Försvara och ta dig rätten att säga nej till allt.

4. Var uppmärksam på dina känslor men låt rationaliteten styra beslutsfattandet.

5. Tänk själv.

6. Gör det som utvecklar dig mest. Det varierar med tiden.

7. Stå med fötterna i det förflutna men sikta frammåt.

KrigarSjäl skrev:-Det är känt att Arbetsförmedlingen och arbetsgivare tagit irrlärorna till sig och prackat på de anställda/arbetslösa.

Arbetsförmedlingen har varit bortom räddning i långt mer än ett decennium

Sedan är det väl oberoendelösa som mest råkar ut för denna skit. Har man stark position så kan man bara säga adjö och ta nästa uppdrag. Många arbetsplatser förväxlar jobbet med någon social klubb.

KrigarSjäl skrev:

Puzzle skrev:Nu vet jag väl i för sig inte hur många det är som i första hand vänder sig till självhjälpsböcker när dom mår riktigt dåligt men av dom jag känner och känner till så har dom allra flesta vänt sig direkt till psykiatrin, kuratorer eller vårdcentralen. Problemet är att dom är mer eller mindre konstant fullbokade så många blir bortprioriterade som inte borde det.

Däremot så tycker jag att synen på psykiatrisk hjälp måste förbättras för där är det ändå fortfarande lite stigmatiserande och ett antal som tvekar på grund av det. Sen skulle det nog inte skada om det reklamerades mer om psykisk ohälsa och hjälp man kan få men att självhjälpsböcker skulle vara en så stor skada för samhället tror jag inte.

-Det är känt att Arbetsförmedlingen och arbetsgivare tagit irrlärorna till sig och prackat på de anställda/arbetslösa.

Självhjälpsböckerna har ingenting med psykiatrin att skaffa.

Arbetsförmedlingen och (vissa) arbetsgivare tar till sig vad som helt som är simpelt, problemet där är att det är svårt att ifrågasätta någon som är "över en", som ens chef eller handläggare om denne visar sig vara en idiot.

Nej, det sa jag inte. Jag sa att vad jag vet så brukar dom flesta veta vart dom ska vända sig när dom mår riktigt dåligt och att problemet snarare är att det finns för få psykologer och psykiatrin har ett oförtjänta dåligt rykte och inte det faktum att en del försöker tjäna snabba pengar på självhjälpsböcker.

Men det börjar bli lite Off-topic så ska kanske försöka föregå med gott exempel och avrunda diskussionen där.

Mer om Svend Brinkmann, dansk psykologiprofessor.

Utdrag,

Svend Brinkmann arbetar vid universitetet i danska Ålborg. Hans bok ”Stå fast” väckte enorm uppmärksamhet i vårt södra grannland när den kom ut förra året. Boken, som är en bitande uppgörelse med coachfenomenet, är nu översatt till svenska (Norstedts förlag).

Varje år säljs tiotusentals självhjälpsböcker i boklådor och på nätet i såväl Danmark som Sverige. ”Självutvecklingsfilosofier” frodas på jobbet och i olika utbildningar.

I det moderna samhället präglas livet av ständig omställning och förändring, en utveckling som ofta gör många människor vilsna och förvirrade. Svend Brinkmann konstaterar att en ”armé” av coacher, terapeuter och livsstilsguider nu försöker att få dem att må bättre.

– I dag blir människor utbrända, deprimerade och upplever en tomhet i sina liv. Lösningen enligt självhjälpsindustrin är att leta efter orsaken till problemen i sitt inre. Men det kan vara en farlig återvändsgränd.

Allt är nämligen inte individrelaterat, menar Svend Brinkmann. Orsaken till problemen och känslan av meningslöshet kan ofta hittas i hur samhället fungerar, enligt honom.

– Alla krav på förändring och flexibilitet gör att människor upplever en meningslöshet – och tror att de inte tillräckligt noga lyssnat till just sin ”inre röst”.
http://www.dn.se/insidan/psykologiprofe ... pstrenden/

KrigarSjäl skrev:– Alla krav på förändring och flexibilitet gör att människor upplever en meningslöshet – och tror att de inte tillräckligt noga lyssnat till just sin ”inre röst”.

Det där kan nog mer vara ett utslag av att man försöker ha sin grund i omgivningen istället för i sig själv. Då blir förstås gigantiskt koas i den värld vi har nu.

Vi borde kanske leva mer som på 1800-talet? I stället för att ständigt bli effektivare.

DN skrev:– Vi lagar mat, byter jobb och löser uppgifter fortare än någon gång tidigare i den mänskliga utvecklingen. Samtidigt sover vi en halvtimme mindre per natt än för fyrtio år sedan, och upp till två timmar mindre än på 1800-talet.

http://www.dn.se/insidan/psykologiprofe ... pstrenden/

Om det är en arbetsgivare som hoppat på trenden och skickar iväg personen på diverse kurser för att de ska utvecklas och bli effektivare, då är det inte lätt att säga att kejsaren är naken.

Men annars så gilar jag tanken att man ska sluta gräva i sitt inre och vända sig utåt i stället.

– Det viktigaste är inte alltid ”jag” och ”vad jag vill”. Ofta är det mer berikande att vända sig ut mot omvärlden och sina medmänniskor – och fråga ”vem är du?

Och att gå tillbaka till de gamla filosoferna:

De grekiska och romerska filosoferna talade bland annat om vad som skulle hända om vi förlorar allt vi redan har, eller ”negativ visualisering” med dagens moderna psykologiska språkbruk.

– Detta synsätt skiljer sig från den positiva visualisering som en del psykologer talar om, där det i stället gäller att tänka på allt man vill uppnå.

Svend Brinkmann är också kritisk till trenden att vi i dag ska uttrycka våra känslor överallt och när som helst.

– Här rekommenderar stoikerna att det kan vara bättre att ibland hålla tillbaka sina känslor. Och medan döden i dag undviks som om den vore ett tabu, vill stoikerna att man tänker på sin dödlighet varje dag för att utveckla tacksamhet för det liv man har.

Svend Brinkmann tycker att det är fruktbart att fråga sig om den stoiska filosofin kan vara nyttig i ljuset av samtidens problem. Stoicismen erbjuder en livshållning som fäster vikt vid självbehärskning, pliktkänsla, integritet, värdighet, sinnesro och en vilja att förlika sig med sig själv – snarare än att ”hitta sig själv”.

Dags att bli stoiker i stället för att "följa sina känslor".

Ja, stoikerna verkar intressanta...ska läsa in mig på dom hade jag tänkt.

Och visst sjutton borde vi leva annorlunda.
Inte hålla på och sträva mot omöjliga mål...sen alla dessa ständiga förändringar, omstruktureringar och flexibilitetskrav...jag tror människan mår bra av kontinuitet och fastare ramar.
Vi aspergare i synnerhet, vi blir symptombärarna på det som är osunt i samhällsbygget.

Alien skrev:Men annars så gilar jag tanken att man ska sluta gräva i sitt inre och vända sig utåt i stället.

Det kan ofta ge förbättringar när man filosoferar och ifrågasätter sitt inre. Problemet blir när någon annan bestämmer takten och riktningen. Pannkaka. Ordet löneslav dyker upp rätt snabbt. Sedan skall man kanske snarare fråga sig om det är någon annans livsmening eller ens egen och utvärdera sina val därefter. Och saker är sällan svart eller vit dvs mitt inre är alltid i ordning och felen står alltid att finna annorstädes.

Alien skrev:Dags att bli stoiker i stället för att "följa sina känslor".

Följ känslorna men låt intellektet stå för utförandet.

KrigarSjäl skrev:Inte hålla på och sträva mot omöjliga mål...sen alla dessa ständiga förändringar, omstruktureringar och flexibilitetskrav...jag tror människan mår bra av kontinuitet och fastare ramar.

Min diagnos på det där är besinningslös exploatering av löneslavar på ett sätt som inte är hållbart.