Kahlokatt skrev:Jag tycker att slutet var bedrövlig!

Spoiler: visa

Scenen där Victoria och Pernille dog var så otroligt ångestframkallande, tänk att behöva sitta där och veta att det när som helst kommer att börja spruta blod ur varenda kroppsöppning.
Sedan fick man ju aldrig veta vem hjärnan bakom alltihop var. Och jag tycker att det var otroligt fult av Saga att avslöja Martin. Okej att det han gjorde inte var rätt, men jag tycker ändå att det var förståeligt. Jag hoppas att hans straff blev relativt milt.

Jag hade blivit jättebesviken om Saga hade agerat på något annat sätt. Jag tycker att hon gjorde rätt och att det var ett bra slut. Väldigt känslosamt.

Kahlokatt skrev:Jag tycker att slutet var bedrövlig!

Håller delvis med.
Men att man blir känslomässigt berörd är inget tecken på att serien/avsnittet är dåligt, tvärtom. Och Saga gjorde det rätta.

Lyckat värre.

Farliga ­fördomar i "Bron"

Publicerad i dag 10:23

Skriv ut
Öka textstorlek
Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Tipsa via e-post

Jag var en av dem som hyllade första säsongen av "Bron", särskilt för att rollkaraktären Saga tilläts växa i en tolerant omgivning och visa vilken smart och duglig polis hon är. Detta trots sin bristande sociala kompetens och andra drag som brukar associeras med diagnosen Aspergers syndrom.

Men i säsong två har Sagas sociala svårigheter tyvärr överdrivits så mycket att det vetter åt lyteskomik och karikatyr, vilket manusförfattaren Hans Rosenfeldt fått berättigad kritik för.

Fast det som verkligen fick mig att krevera i tv-soffan var den lilla men betydelsebärande detaljen om att Sagas mor lidit av Münchhausen by proxy. Det är en ytterst ovanlig psykisk störning, där en vårdnadshavare (oftast modern) hittar på eller tillfogar barnet psykisk och fysisk skada, ibland livshotande. Allt för att själv få ångestlindring genom att uppträda som den kärleksfulla, tröstande föräldern.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdeba ... ar-i-bron/

Det finns naturligtvis en tragisk verklighet som Birgitta Rubin hänvisar till:

DN skrev:Här spökar gamla fördomar om så kallade autismspektrumstörningar (där Asperger ingår). Helt utan vetenskapliga bevis påstod den psykoanalytiska skolan att autism orsakades av föräldrar (läs mödrar) som knöt an för hårt, på fel sätt eller inte alls till det drabbade barnet. Skuldbeläggning av föräldrarna pågick i decennier, trots växande och efter hand överväldigande bevis för genetiska och biologiska orsaker till autism.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdeba ... ar-i-bron/

Men detta är gammalt. Jag tror ingen tittare associerar föräldrar med Münchhausens syndrom by proxy som ansvariga för autism. Undrar om ens manusförfattaren Hans Rosenfeldt känner till dessa historiska misstag.

Jag ser det snarare som ytterligare något som gör Saga så ensam och udda. En fruktansvärd barndom och en syster som tog livet av sig. Sedan är det förstås en annan sak att den ovanliga sjukdomen Münchhausens syndrom via ombud tycks vara speciellt populär i TV-drama. Det är väl något oemotståndligt fascinerande med den ömma vårdaren som i själva verket skadar den som den vårdar.

Nu kan vi se den fransk-brittiska versionen The Tunnel:

svt skrev:Seriens titel syftar på tunneln som binder samman Frankrike och England och det är också där det första mordoffret hittas, precis på gränsen mellan de två länderna. De två omaka poliserna Elise Wasserman och Karl Roebuck måste nu samarbeta i utredningen av ett mord, som eskalerar till ett terrorhot mot hela samhället.

The Tunnel består av 10 avsnitt och har premiär fredag 9 maj i SVT Flow. Nya avsnitt varje måndag i SVT Flow.

http://www.svt.se/the-tunnel/the-tunnel ... i-svt-flow

SVT Flow - är det samma sak som SVT Play förutom att det inte visats alls på den vanliga TV:n?

Bump!

På söndag kl 21 börjar tredje säsongen. Dock utan Kim Bodnia, som hoppade av förra året.

DN Kultur skrev:Så när en dansk kvinna hittas död, uppställd i en makaber familjemiddagstablå tillsammans med skyltdockor, får Saga i första avsnittet en ny partner. En dansk polis som fnyser åt mordoffrets nystartade genusdagis och hånar Saga och hennes svenska poliskolleger när de använder ordet ”hen”.

http://www.dn.se/kultur-noje/nya-bron-g ... annfejden/

Det har alltid funnits en viss spänning mellan det svenska och det danska i serien, men det poängteras ännu mer i denna säsong.

– Det har blivit mer markant sedan vi började skriva serien 2006 att Sverige och Danmark skiljer sig åt i vad vi har för syn på ”pk-etablissemanget”. Vi rör oss kring teman som genus och homorättigheter. Det förankrar serien i nutid på ett sätt som jag gillar, säger Hans Rosenfeldt som är serieskapare och huvudmanusförfattare.

– Jag är generellt väldigt ointresserad av om Sverige och Danmark är hitan eller ditan, men just den grejen – att danskar tycker att vi är pk – det stämmer ju! Jag var med om en så konstig grej när jag jobbade med en annan produktion i Danmark i somras. En person sade till mig: ”Det vet ju alla, att i Sverige lever männen som under al-Qaida.” Att männen skulle vara så förtryckta. Så visst finns det uppfattningar om Sverige, säger Sofia Helin som spelar huvudrollen som Saga Norén.

Ja, "det vet ju alla" brukar ofta vara "det har vi alla fördomar om".

Det skulle också bli mera problem för Saga Norén på ett personligt plan. Hennes mor dyker plötsligt upp.


Trots att de tänkte att Saga skulle vara så udda (och hon är ju väldigt udda för att vara polis) så känner folk igen andra el sig själva i Saga.

Jag har fått brev från folk som skriver att deras mammor eller pappor liknar Saga, eller folk som själva känner sig som Saga. Det finns en mycket större igenkänningsfaktor än jag trodde, säger Sofia Helin.

Så även om tycker det är synd att Kim Bodnia slutat, så kommer jag iaf att bänka mig kl 21 på söndagarna fr o m 27 september.

Här kan man se allra första scenen + två trailers till: http://www.svt.se/bron/se-forsta-scenen ... n-sasong-3

Nu börjar det! *Spänd förväntan*

Vi har det nå ikke så hast om hast her i Norge, og Broen 3 begynner i natt.

Forresten begynner den i kveld, men at jeg så feil, og at det er reprise i natt.

Man kommer i rätt stämning genom att lyssna på Hollow Talk:

Echo stutters across a room
Trembling noises that come too soon
Spacial movements which seems to near
Resonating a mask of fear

Hollow talk and a hollow gain
Thoughts set out for the root of pain
Never said it was good, never said it was near
shadow rises when you are here

Jag har som vanligt svårt att få överblick. Poliserna och offrets änka och son, det är en sak. Men så finns det en hel del andra människor, som inte tycks höra ihop med mordoffret el ens med varandra, och det är förvirrande. Jag får inget grepp om dem.

Ett fall handlade om en mor och hennes dotter. Modern pratar med rektorn om att hennes dotter blir mobbad av en Molly. Dotterns kläder hittades i toaletten. Rektorn säger att hon ska prata med klassens alla föräldrar. Varför alla, frågar modern. - Därför att vi inte vet vem som gjort det. - Det vet vi visst, säger modern. Rektorn ska ta tag i det, säger hon. Sen säger hon att dottern har tur som har en så engagerad mor. - Så därför ska hon finna sig i att kläder kastas i toan? säger modern. Nu tycker jag visserligen att denna mamma har alla taggarna utåt, men samtidigt förstår jag henne. Skolan tonar ner, antyder att mobbaren har problem (så man måste förstå och förlåta) etc.

Så kommer en scen där dottern ligger och gråter i sängen. Molly har straffat henne för att hon skvallrat. Hon vill aldrig mer att mamman kontaktar skolan, det blir bara värre då. Då håller mamman en kudde framför sig och säger att dottern ska tänka att kudden är Molly och slå så hårt hon kan.

"Fröken säger att våld inte löser något", säger dottern. "Jo, om du slår tillräckligt hårt första gången", säger mamman. (Påminner mig om den danska filmen Hämnden.)

Yes, tänker jag, den mamman är min hjältinna. Det gäller att se till att dottern slipper fortsätta vara ett offer. (Alternativet att byta skola nämns inte.) Sedan får jag ett mindre sympatiskt intryck av modern, då hon talar in på en videoblogg att hon hoppas att idén med genusdagis nu kommer att dö liksom mordoffret. Det verkar som hon tycker att det var rätt åt henne att hon blev mördad. Inblandad i något nätverk som ligger bakom mordet? Men jag har ett minne av att alla "politiska" mord ändå var personliga.

Såhär berömmande skriver krönikören Johan Cronehman om tredje säsongen av Bron (han har sett fyra avsnitt):

DN Kultur skrev:Manusansvarige Hans Rosenfeldt spinner skickligt, som vanligt, på många olika trådar samtidigt. När vi tror han släppt den ena för den andra, så får han oss plötsligt intresserade av den tredje, fast kanske den fjärde betyder mer, och den leder oss konstigt och spännande nog tillbaka till den första.
---
Bron är kvalitet rakt igenom, och noggrannhet.
---
I ”Bron” har man prioriterat bilden, ljudet, ljuset, musiken - och sedan har man sett till att dialogen nått ända fram och skådespelarna ställt sig helt rätt. Och det i en berättelse som vi alla, trots dess medvetna förhöjning, kan relatera till. Det djupt oroväckande och förfärliga, och det näst intill overkliga, omfamnas fint, och hela tiden, av det djupt mänskliga, det helt vardagliga - ni vet, precis som jag, att hela grundackordet sitter där från början, med musiken, sången, och den rent av mytiska och mystiska bron, sundet, vattnet, mörkret som faller.

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/j ... kt-igenom/

Jaha, så nu är SVTS lyteskomik igång igen då...

Varför måste Saga prata som om hon vore en robot ?

Varför måste hon ha blicken som får en att undra om det är tomt uppe på loftet ?

Varför ge den här nidbilden av aspergare ?

Det är möjligen ingen realistisk bild men hur kan ni se det som en "nidbild"? Saga Norén är ju engagerad och smart. Det är s a s enda orsaken till att hon har den position hon har. (I verkligheten skulle hon ha stoppats på vägen och aldrig fått chansen att visa sina kvaliteter. Men kriminalserier måste inte vara realistiska i alla detaljer.)

Om du läser mitt tidigare inlägg här ovan (post1330172.html#p1330172) så ser du att många känner igen både sig själva och andra i Saga.

Det var gysende der de dukkene satt rundt bordet, og så ble kameraet rettet mot et menneske som også satt der, myrdet.

Jag är precis som Saga, ser mönster i allt, säger knasiga saker i fel sammanhang och har en trasslig familj med...

snuggelhund skrev:Jaha, så nu är SVTS lyteskomik igång igen då...

Varför måste Saga prata som om hon vore en robot ?

Varför måste hon ha blicken som får en att undra om det är tomt uppe på loftet ?

Varför ge den här nidbilden av aspergare ?

+1
"Ha ha, titta så roligt klumpig hon är, hon som har det där robotsyndromet!"

Själv tycker jag att det är onödigt att spä på de fördomar som redan finns om Asperger.

Jag tror att ytterst få förstår hur det är att ha mild variant. Eftersom det knappt synt utåt på en person med "asperger light" så kan jag delvis förstå att det blir ointressant att skildra en sådan person i någon form av media. Det som är tydligt är enklast att förstå och dra slutsatser ifrån. Annars måste man tänka ett eller flera varv extra och merparten av den karaktäristiska NT-befolkningen besvärar sig inte med sånt. Saga visar konsekvent en professionell men samtidigt (ytligt sett iaf) kall och fyrkantig personlighet vilket bara förenklar för dem som inte är insatta i Asperger.

Respekten sitter i Sagas yrkesroll där hon är seriös och kompetent. Respekten brister dock något när hon inte är medveten om att andra tycker att hennes karaktärsdrag är löjeväckande roliga ibland och hon verkar överhuvudtaget inte ha en susning om hur hon uppfattas i socialt samspel.

Är det den bilden av Aspergers Syndrom som media favoriserar?

Synes den var rar denne scenen i episode 1. Der hvor kollegaen til Saga feilparkerer, og Saga spør om hun skal stå der, og sier at det er galt. Og kollegaen spør om det angår henne personlig, og Saga svarer nej, blir åpenbart forvirret og gir seg. Men hun er vel ikke akkurat trafikkkonstabel heller da.

TheWonderer92 skrev:Själv tycker jag att det är onödigt att spä på de fördomar som redan finns om Asperger.

Jag tror att ytterst få förstår hur det är att ha mild variant. Eftersom det knappt synt utåt på en person med "asperger light" så kan jag delvis förstå att det blir ointressant att skildra en sådan person i någon form av media. Det som är tydligt är enklast att förstå och dra slutsatser ifrån. Annars måste man tänka ett eller flera varv extra och merparten av den karaktäristiska NT-befolkningen besvärar sig inte med sånt. Saga visar konsekvent en professionell men samtidigt (ytligt sett iaf) kall och fyrkantig personlighet vilket bara förenklar för dem som inte är insatta i Asperger.

Respekten sitter i Sagas yrkesroll där hon är seriös och kompetent. Respekten brister dock något när hon inte är medveten om att andra tycker att hennes karaktärsdrag är löjeväckande roliga ibland och hon verkar överhuvudtaget inte ha en susning om hur hon uppfattas i socialt samspel.

Är det den bilden av Aspergers Syndrom som media favoriserar?

Som du själv säger, en mild variant är inte lika synlig och tacksam att skildra.

Det här är en kriminalserie, gjord för att underhålla. ingen upplysningsfilm på UR. Många aspergare tycks tro att det måste visas en slags idealbild el en fullständigt trovärdig bild av en aspergare (enligt senaste vetenskapliga rön el vad?) varje gång det visas en sådan på film/i TV. Sorry, det funkar inte så. Antingen skulle skaparna vara ängsligt pk att göra fel, och då blir det inga aspergare alls i rutan (förutom i dokumentärer). Eller så följer de sin egen vision och då får vi finna oss i att vi "inte känner igen oss", att det är "överdrivet" etc. Jag väljer den senare varianten.

Vad vore öht poängen med att visa en aspergare som är "nästan normal"? Det är väl bättre att visa just någon som är just fyrkantig och har svårt med socialt samspel. Man kan se det så att serien visar hur någon kan fungera (i yrkeslivet) iaf, så länge man inte kräver att den ska vara "precis som andra".

För övrigt sägs det väl inte rent ut att Saga Norén har någon AS-diagnos? Klokt av dem i så fall, annars får de ett rasande aspergerkollekiv efter sig. Som bevisar det som sägs om Saga: ingen humor.

River skrev:Synes den var rar denne scenen i episode 1. Der hvor kollegaen til Saga feilparkerer, og Saga spør om hun skal stå der, og sier at det er galt. Og kollegaen spør om det angår henne personlig, og Saga svarer nej, blir åpenbart forvirret og gir seg. Men hun er vel ikke akkurat trafikkkonstabel heller da.

Kanskje denne kollegaen visste litt om Saga, og at hun ville prøve henne/ha moro av henne?

Klart den danska kollegan kände till Saga. Och var negativt inställd till henne från början.


Så först lär sig Saga av Martin att man ska småprata. När hon sedan försöker göra det med den danska kollegan blir hon bara dissad.

Man kan jämföra med när Sagas chef säger till Saga typ "jag vet att du inte gillar det, men jag tror du behöver en kram nu". Saga låter sig (motvilligt) kramas. När sedan just samme chef blir kidnappad och hans fru är orolig, så visar Saga vad hon lärt sig genom att fråga frun om hon vill ha kram. Frun tackar nej.

Känns ofta som att när Saga får lära sig en regel för hur man ska uppträda, så visar det sig att den inte gäller alltid, och Saga har svårt att förstå då hur hon ska göra.

Saga får alltså en hel del problem denna säsong. Mamman dyker upp och kräver att Saga ska besöka sin döende far. Hennes chef Hans, en av de få som verkar gilla Saga, kidnappas och hamnar i livsfara.

I en tidigare säsong så uppmärksammade Saga att någon led av Münchhausens syndrom by proxy. Detta eftersom hennes syster utsatts för samma sak.

Natt til 6. oktober skal jeg se episode 2 av Broen. Forresten kunne jeg sett den i kveld, men at jeg synes slikt er mest gysende om natten. Og min mor har jo også lagt seg da, så jeg er alene på en måte også.

Bakom Bron
http://www.svtplay.se/video/3724808/bak ... -avsnitt-1

Alien skrev:

TheWonderer92 skrev:Själv tycker jag att det är onödigt att spä på de fördomar som redan finns om Asperger.

Jag tror att ytterst få förstår hur det är att ha mild variant. Eftersom det knappt synt utåt på en person med "asperger light" så kan jag delvis förstå att det blir ointressant att skildra en sådan person i någon form av media. Det som är tydligt är enklast att förstå och dra slutsatser ifrån. Annars måste man tänka ett eller flera varv extra och merparten av den karaktäristiska NT-befolkningen besvärar sig inte med sånt. Saga visar konsekvent en professionell men samtidigt (ytligt sett iaf) kall och fyrkantig personlighet vilket bara förenklar för dem som inte är insatta i Asperger.

Respekten sitter i Sagas yrkesroll där hon är seriös och kompetent. Respekten brister dock något när hon inte är medveten om att andra tycker att hennes karaktärsdrag är löjeväckande roliga ibland och hon verkar överhuvudtaget inte ha en susning om hur hon uppfattas i socialt samspel.

Är det den bilden av Aspergers Syndrom som media favoriserar?

Som du själv säger, en mild variant är inte lika synlig och tacksam att skildra.

Det här är en kriminalserie, gjord för att underhålla. ingen upplysningsfilm på UR. Många aspergare tycks tro att det måste visas en slags idealbild el en fullständigt trovärdig bild av en aspergare (enligt senaste vetenskapliga rön el vad?) varje gång det visas en sådan på film/i TV. Sorry, det funkar inte så. Antingen skulle skaparna vara ängsligt pk att göra fel, och då blir det inga aspergare alls i rutan (förutom i dokumentärer). Eller så följer de sin egen vision och då får vi finna oss i att vi "inte känner igen oss", att det är "överdrivet" etc. Jag väljer den senare varianten.

Vad vore öht poängen med att visa en aspergare som är "nästan normal"? Det är väl bättre att visa just någon som är just fyrkantig och har svårt med socialt samspel. Man kan se det så att serien visar hur någon kan fungera (i yrkeslivet) iaf, så länge man inte kräver att den ska vara "precis som andra".

För övrigt sägs det väl inte rent ut att Saga Norén har någon AS-diagnos? Klokt av dem i så fall, annars får de ett rasande aspergerkollekiv efter sig. Som bevisar det som sägs om Saga: ingen humor.

Jo, pressen har skrivit om att Saga har Asperger:

http://www.expressen.se/kvp/noje/saga-s ... aspergers/

Nu vet jag inte något om Anders Moberg men han kan väl inte på allvar mena att Saga är en föredömlig gestalt för personer i AS-spektrat. Iom det uttalandet bildar den stora massan sig fördomar och det påverkar "min grupp" i slutändan. Det är därför jag bryr mig.

Jag förstår att det är mer intressant för en kriminalserie/film att göra karikatyrer av personlighetstyper men jag har då inte hört om någon vettig dokumentär om "Aspie Light". Därför ryggar jag lite tillbaka när Asperger gång på gång belyses i massmedia med tydliga exempel.

Jag tyckte f.ö. inte att "Den som får finnas" visade människor med mild asperger på rätt sätt. Vissa av dem kanske hade färre svårigheter än andra medverkande men det framgick inte på ett trovärdigt sätt i programmets skildring isf. Kanske produktionens fel, vad vet jag. Men min uppfattning av "Aspie Light" stämde inte överens med fler än högst 1 person i det programmet.

Delar din uppfattning om det filmade teaterprojektet med den sorgesamma titeln Den som får finnas.
Möjligen vill jag dra det ännu längre och säga att det inte förekom nån aspie light alls och att det hela inte är någonting annat än ett filmat omsorgsprojekt.

Tonen i de tre programmen är uteslutande klappa på huvudet och gullegull som närmast ger mig kväljningar.

Verkligen inte representativt för hela aspergergruppen.


Saga i Bron stör jag mig däremot inte särskilt mycket på.
Visst, det är inte heller en helt rättvisande aspergerbild.
Men det är fiktion och i fiktionen kan man inte ställa samma krav som på dokumentära produktioner.
Vidare är Saga Norén ett subjekt snarare än ett objekt; hon är skärpt, kompetent och dessutom huvudperson.
Visst, man har överdrivet hennes tal, hon låter onaturligt robotartad när hon talar...men det är inte någon dagcentermupp som framställs.

Måste också säga att serien är mycket snyggt och genomtänkt filmad.
Ett deppigt, grått, teknologiskt sterilt Skandinavien.