Känna och vara sig själv? Jo, tack, den fasen gick jag igenom för åratal sedan. Numera är jag nog på väg åt andra hållet igen. Jag testar hur mycket själv man kan vara utan att störa andra. Vill bli en kuf som folk accepterar som man är utan att bli utanför.

Helena skrev:Sedan jag fick min diagnos så har jag börjat bete mig mer "konstigt"...Det ger liksom mer glöd i vissas eld. De tänker att jag säkert bara har "pluggat" symptom och sen börjat anamma dem så att det ska verka som om jag har AS. Vissa tror då att jag lever i min diagnos.

Men sanningen är mycket enklare än så. Jag har börjat slappna av mer och acceptera min annorlundahet. Alltså försöker jag inte längre dölja den lika mycket.

detdär har jag också fått höra! Skillnaden nu är ju primärt att jag inte tvingar mig låtsas att jag har kul på fester, jag tvingar mig inte gå på krogen då jag vet det är obehagligt, jag låtsas inte gilla NT-intressen och jag försöker inte dölja mina specialintressen. Jag låtsas helelr inte att jag ycker att IRL är bättre än internet. Jag tar inte längre åt mig av kommentarer om hur "slarvig" eller annat folk anser mig vara, eftersom nu vet jag att det ingår i diagnosen. And on, and on forever...

Kvasir skrev:

Kritan skrev:Då är jag nog mer den felkalibrerade, subtila sorten skulle jag tro.

Kul att inte alla tror på det Jag har astma också och en del nära släktingar tror inte på att astma finns. Mig veterligt finns ingen som ifrågasätter astmans existens. Med Asp blir det säkert värre.

Låt mig gissa vad kommentaren kommer bli:

Asperger? Men sade du inte att det hette astma förut? Där ser du att du ljuger. Du vet ju inte ens vad det heter.

Jag satt här och frustade åt ditt inlägg. Minsta bokstaven som är hemma sjuk frågade vad som var roligt. Jag läste högt.

"Men, det är ju ingen SJUKDOM, fast ASTMA är en sjukdom! Mamma, mamma jag kommer ihåg vad det heter, nävvråsykjatrist funktionshinder."