AS och glömska
76 inlägg
• Sida 3 av 4 • 1, 2, 3, 4
Närminne vad är det ???
Ja just de nu kom jag på de. Jag har inget närminne alls Jag glömmer precis allt. Men får jag bara lite tid på mig så faller bitarna på plats. Som andra nämt i tråden så får jag oxå ångest när mitt minne sviker hela tiden. Ett exempel. Jag kan gå in i köket för att hämta något. Men när jag väl är där så har jag glömt vad de var jag skulle hämta. Ibland kan jag bli riktigt förbannad på mig själv i dessa situationer. Men bland folk har jag lärt mig att skämta bort det och att bjuda på det som en del av min personlighet.
Senast redigerad av marvin 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Jag glömmer datum och tvättidsbokning men har en fantastisk minnestalang för decimaler i pi, finska fraser och låttexter. Har även fått ett bra minne för drömmar, vilket kan vara ganska kul ibland.
Senast redigerad av Tallerger 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
jag har till och med dokumenterat dåligt arbetsminne
(sämre än norman) och kommer inte heller ihåg min barndom
(vilket många med AS enligt min uppfattning verkar göra)
kommer inte ihåg ansikten och namn är jag ännu sämre på
(lite svårt på jobbet då kan man inte ropa på hjälp)
däremot udda saker som formeln på socker, pjäs repliker, låttexter, vissa ord (på andra språk tex japanska) kommer jag ihåg bra
(sämre än norman) och kommer inte heller ihåg min barndom
(vilket många med AS enligt min uppfattning verkar göra)
kommer inte ihåg ansikten och namn är jag ännu sämre på
(lite svårt på jobbet då kan man inte ropa på hjälp)
däremot udda saker som formeln på socker, pjäs repliker, låttexter, vissa ord (på andra språk tex japanska) kommer jag ihåg bra
Senast redigerad av rapchic 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
rapchic skrev:jag har till och med dokumenterat dåligt arbetsminne
(sämre än normen)....
Så är det nog för mig med, särskilt när jag är trött och ofokuserad.
rapchic skrev:(......)och kommer inte heller ihåg min barndom
(vilket många med AS enligt min uppfattning verkar göra)
Jag kommer inte heller ihåg så mycket från min barndom, de minnen jag har är ganska vaga och suddiga. Sen så har jag också medvetet förträngt minnet av mig själv och den jag var då; hatar att tänka på hur ful, smutsig, tråkig, viljelös, jobbig, konstig jag tyvärr på många sätt var. Nu vill jag försöka skapa ett nytt bättre jag.
rapchic skrev:kommer inte ihåg ansikten och namn är jag ännu sämre på (lite svårt på jobbet då kan man inte ropa på hjälp)
däremot udda saker som formeln på socker, pjäs repliker, låttexter, vissa ord (på andra språk tex japanska) kommer jag ihåg bra
Jag är jättebra på att komma ihåg namn, men ansikten kan jag ha lite svårt för, särskilt om de är ryckta ur sitt sammanhang. Udda saker kan fastna hos mig också, och överlag har jag ett bra semantiskt minne.
Senast redigerad av Anastasia 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
earlydayminer skrev:Mhh, det är för att många med autism tänker visuellt. Att göra mindmap stärker det! Det är en träning.
Mindmaps tror jag också på. Det är för att det är så hjärnan själv funkar påstås det.
/Barracuber
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Lilla Gumman skrev:Hej!
Ja, då är vi alla lite glömska.
För det mesta har man bra långtidsminne men dåligt korttidsminne. Att ta med handlalapp till affären är ett bra tips.
Hälsningar
Lilla Gumman
den där lappen funkar skitbra mitt problem e dock att när ja kommer till affären då har ja glömt lappen hemma å glömmer givetvis va ja skulle ha i affären å köper de ja tror ja skulle ha vilket brukar visa sej va helt fel saker
Senast redigerad av Gubben 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Minne??? går de att äta??? E ju så med mej att ja e väldigt trött på mej själv å mitt såkallade minne. Finns de nått ja kommer ihåg så blir ja förvånad för ja märker hur ja glömmer mer å mer hela tiden å blir bara mer förvirrad. Inte lönt att låsa dörren när ja ska nånstans för de slutar ändå bara med att när ja kommer hem så sitter antingen nyklen i låset eller så har ja glömt låsa samma gäller förrådet. Har slutat laga mat helt för ja vågar inte för ja glömmer maten å glömmer stänga spisen. Har till å med glömt mina barn sovande i bilen å mitt namn å adress men hem hittar ja alltid än sålänge. Förlägger aldrig nått men däremot glömmer ja inom en minut var ja lagt de sen hittar ja inte de igen ibland på flera veckor. Städa diska tvätta med mera får ja hjälp med nu för de funkar inte å den enda tjej som stog ut med mej å hjälpte mej har ja nog lyckats driva bort igen.
Senast redigerad av Gubben 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Dezmond skrev:Man minns inte det man inte vill komma ihåg, psykologiskt bevisat ^_^
Dock är det inte hela sanningen. Jag glömmer massa saker jag skulle vilja minnas, främst vad folk heter. Jag skulle slippa många-många utskällningar per år, om folk förstod att jag glömmer vare sig jag vill eller ej. Att tänka på.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
geocache skrev:Hej MsTibbs!
Hmm... en alkoholiserad fisk... på vilket sätt hör det ihop med glömska?MsTibbs skrev:En fisk som är alkoholist? Hur djupt får man sjunka, egentligen?
Apropå... "Min humor har nått botten idag, jag vet. "
Jag kom väl inte ihåg nått bättre skämt förmodligen.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Hej alla nördar, det här blir mitt första inlägg. Jag är 27 år men har inte fått reda på det här med asperger förrän nyligen. Ganska konstigt med tanke på att jag var väldigt tydligt annorlunda som barn. Men men, halka mellan stolarna är liksom mitt livs historia.
Jag har en ganska stark upplevelse med det här om stress och glömska. Jag tvingades in i lumpen som 20-åring, jag lumpade som jägare, ganska extremt, jag vet. Men det var den linje som verkade mest själständig, något den inte alls var. Jag tvingades hela tiden leva jättetätt med en massa andra kötthjärnor, till och med toaletterna var öppna - man var inte ifred någonstans.
Jag har aldrig varit nämnvärt glömsk, mer tankspridd, men under min tid som soldat så blev jag så stressad att jag fick stora minnesluckor hela tiden. Jag kunde ibland inse att jag inte hade den blekaste aning om vad jag hade gjort de senaste tio minuterna. Värst var det en gång då jag tränade inför högvakten och jag hade ett ilsket befäl i hälarna. Han var på mig hela tiden och till sist var jag så stressad att när han bad mig göra något så var orden som bortflugna innan han hade sagt hela meningen - det var helt omöjligt att greppa om orden. Det är typ den enda gången jag har brytit ihop som vuxen.
Well, jag är glad att vara därifrån! Även om jag ofta drömmer mardrömmar om stress i lumpen.
Jag har en ganska stark upplevelse med det här om stress och glömska. Jag tvingades in i lumpen som 20-åring, jag lumpade som jägare, ganska extremt, jag vet. Men det var den linje som verkade mest själständig, något den inte alls var. Jag tvingades hela tiden leva jättetätt med en massa andra kötthjärnor, till och med toaletterna var öppna - man var inte ifred någonstans.
Jag har aldrig varit nämnvärt glömsk, mer tankspridd, men under min tid som soldat så blev jag så stressad att jag fick stora minnesluckor hela tiden. Jag kunde ibland inse att jag inte hade den blekaste aning om vad jag hade gjort de senaste tio minuterna. Värst var det en gång då jag tränade inför högvakten och jag hade ett ilsket befäl i hälarna. Han var på mig hela tiden och till sist var jag så stressad att när han bad mig göra något så var orden som bortflugna innan han hade sagt hela meningen - det var helt omöjligt att greppa om orden. Det är typ den enda gången jag har brytit ihop som vuxen.
Well, jag är glad att vara därifrån! Även om jag ofta drömmer mardrömmar om stress i lumpen.
Senast redigerad av Fabian 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Fabian skrev:Jag har en ganska stark upplevelse med det här om stress och glömska. Jag tvingades in i lumpen som 20-åring, jag lumpade som jägare, ganska extremt, jag vet.
Hej Fabian!
Jag känner igen din beskrivning från lumpen.
Har du några idéer om specifika faktorer som utlöste och förstärkte stressen?
Sömnbrist? Matbrist? Hierarkisk struktur? Monotonitet? Dålig kommunikation från befäl om syftet i vissa uppgifter?
Jag vill gärna höra dina synpunkter!
Senast redigerad av JohnNorum 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Re: AS och glömska
Lilla Gumman skrev:Hej!
En liten fundering bara.
En del av oss som har AS är mer känsliga för stress än andra. Vi kan också ha svårigheter att städa och hålla ordning. Stress kan ju göra att man glömmer saker, och närminnet kan påverkas. Både vid utbrändhet och lindrigare former av stress.
Hur vanligt är det att man glömmer att till exempel starta diskmaskinen, stänga av spisen eller glömmer att packa ner ett par extra nylonstrumpor i resväskan?
Jag har fått för mig att vi med AS eller ADHD har svårt att se helheten. Om det är många saker på ett bord, får vi svårt att hitta den enskilda saken som vi letar efter. Men under, mellan och bakom är bra att komma ihåg, då hittar man det man ska ha.
Den som har en demenssjukdom blir mer och mer förvirrad, hittar inte hem, tappar förmågan att läsa och känner till slut inte igen sina anhöriga. Men det är inte det jag menar när jag skriver glömska, även om man säkert kan utveckla demens senare i livet.
Så hmm ... hur vardagsglömska är ni?
Hälsningar
Lilla Gumman
Kul grej du tar upp. Mitt korttidsminne är värdelöst. Tror det är vanligast med att man har problem med korttidsminnet, men att man ofast
har ett väldigt bra långtidsminne. Sådan är jag. Det kan räcka med att jag vänder mig om så har jag glömt vad jag ska i nästa stund. Eller om man går ut ur ett rum och ska in i nästa...det är en klassiker. Kan komma på det typ flera timmar senare i bästa fall. Iaf jag har problem med det "rumsliga i rummet" och stöter i saker hela tiden, kan inte bedöma avstånd osv. Jag tror detta också påverkar hur bra vi minns saker. Har vi dålig rumsuppfattning kanske det är svårare att komma ihåg fysiska saker i rummet såsom att sätta på diskmaskin, ta med tekoppen till tv-soffan etc etc. Min uppfattning! Tekoppen t ex har blivit glömd i köket många ggr:)! Du har rätt tror jag när du tar upp helhetsproblemet som en orsak till detta. Vi gillar ju detaljerna mest överlag. Iaf AS!
Senast redigerad av Glimma 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Re: Närminne vad är det ???
marvin skrev:Ja just de nu kom jag på de. Jag har inget närminne alls Jag glömmer precis allt. Men får jag bara lite tid på mig så faller bitarna på plats. Som andra nämt i tråden så får jag oxå ångest när mitt minne sviker hela tiden. Ett exempel. Jag kan gå in i köket för att hämta något. Men när jag väl är där så har jag glömt vad de var jag skulle hämta. Ibland kan jag bli riktigt förbannad på mig själv i dessa situationer. Men bland folk har jag lärt mig att skämta bort det och att bjuda på det som en del av min personlighet.
Så skönt att känna igen sig i någon. Jag har exakt samma problem. Eller iaf väldigt likt. Mitt närminne/korttidsminne, som jag kaller det, är sorgligt dåligt. Och det lär ju inte bli bättre med åldern. Ytterst irriterande ibland särskilt när man är stressad.
Senast redigerad av Glimma 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Gubben skrev:Lilla Gumman skrev:Hej!
Ja, då är vi alla lite glömska.
För det mesta har man bra långtidsminne men dåligt korttidsminne. Att ta med handlalapp till affären är ett bra tips.
Hälsningar
Lilla Gumman
den där lappen funkar skitbra mitt problem e dock att när ja kommer till affären då har ja glömt lappen hemma å glömmer givetvis va ja skulle ha i affären å köper de ja tror ja skulle ha vilket brukar visa sej va helt fel saker
Har ni möjligthet så skaffa en handiphon via habiliteringen. Den är guld värd. En möjlighet att ha anteckningar, almanacka, kom ihåg lappar i en och samma manick. oersättlig. Dessutom räknar den ner tiden visuellt när det är två timmar kvar till ett möte man måste gå på. Rekommenderas verkligen!
Senast redigerad av Glimma 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
till JohnNorum--> Ja du, bra fråga, stress i lumpen fanns där gott om, ibland hade vi bara en minut på oss att käka. Jag minns att det började direkt första veckan av att min överkänslighet utvecklades till exstrem migrän efter som vi inte fick vila. Jag kom på efterkälken med allting. Befälen utförde gruppbestraffning för att jag inte hängde med och jag blev väldigt hatad av alla direkt i början. Det kändes som att halka rätt in i grundskolan igen med mobbing och hela köret, och så var karusellen igång.
Senast redigerad av Fabian 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Fabian skrev:Jag kunde ibland inse att jag inte hade den blekaste aning om vad jag hade gjort de senaste tio minuterna. Värst var det en gång då jag tränade inför högvakten och jag hade ett ilsket befäl i hälarna.
Jag blev tvångs-sjukskriven på vår slutövning, så nån form av fuck-up med min hjärna blev det ju tydligen eftersom jag inte fick jobba även om jag ville...
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Fabian skrev:Hej alla nördar, det här blir mitt första inlägg. Jag är 27 år men har inte fått reda på det här med asperger förrän nyligen. Ganska konstigt med tanke på att jag var väldigt tydligt annorlunda som barn. Men men, halka mellan stolarna är liksom mitt livs historia.
Jag har en ganska stark upplevelse med det här om stress och glömska. Jag tvingades in i lumpen som 20-åring, jag lumpade som jägare, ganska extremt, jag vet. Men det var den linje som verkade mest själständig, något den inte alls var. Jag tvingades hela tiden leva jättetätt med en massa andra kötthjärnor, till och med toaletterna var öppna - man var inte ifred någonstans.
Jag har aldrig varit nämnvärt glömsk, mer tankspridd, men under min tid som soldat så blev jag så stressad att jag fick stora minnesluckor hela tiden. Jag kunde ibland inse att jag inte hade den blekaste aning om vad jag hade gjort de senaste tio minuterna. Värst var det en gång då jag tränade inför högvakten och jag hade ett ilsket befäl i hälarna. Han var på mig hela tiden och till sist var jag så stressad att när han bad mig göra något så var orden som bortflugna innan han hade sagt hela meningen - det var helt omöjligt att greppa om orden. Det är typ den enda gången jag har brytit ihop som vuxen.
Well, jag är glad att vara därifrån! Även om jag ofta drömmer mardrömmar om stress i lumpen.
Välkommen! Kul med en skåning! Kolla gärna in träfftråden.
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 15:02:16, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare