alfapetsmamma skrev:Du glömde Chorizo.. Och så kan nästa heta Vahettere..

Ahahahahahahaha! Gotta love ya!

alfapetsmamma skrev:

geocache skrev:Olympiska spelen, alla sportsändningar som gör att "vanliga" program får flytta på sig, tidningarnas helsidor med en massa bilder på nyfödda barn... usch. Visserligen är det fint och så när människor får barn, men jag har svårt att se att det finns något "allmängiltigt" intresse av att veta hur mig främmande människor barn ser ut och vad för namn de blivit döpta till.

Fast namn är ju hur spännande som helst, i sig. Tycker jag. Så att veta att det i år är Cassandra och Cevins år är ju intressant, även om man kräks på kuppen. Nu är det ju inte det utan ALLA heter Karl, Gustav, Teodor, Albert, Wilma, Selma, Hilma, Semla nähä... inte Semla, men iaf alla namn som låter som passagerarlistan på Utvandrarnas båtar...

Frågan är hur detta kommer sig? Längtar föräldrarna tillbaks till femtiotalet eller vad är det frågan om? Någon som har en aning om varifrån denna trend kommer?

Undrar om Sigurd, Bengt, Birger osv. kommer att få en renässans?

KrigarSjäl skrev:Frågan är hur detta kommer sig? Längtar föräldrarna tillbaks till femtiotalet eller vad är det frågan om? Någon som har en aning om varifrån denna trend kommer?

Jag tror att det är en reaktion mot alla utländska och nya namn som kommit. En mottrend, helt enkelt.

Charley? skrev:

KrigarSjäl skrev:Frågan är hur detta kommer sig? Längtar föräldrarna tillbaks till femtiotalet eller vad är det frågan om? Någon som har en aning om varifrån denna trend kommer?

Jag tror att det är en reaktion mot alla utländska och nya namn som kommit. En mottrend, helt enkelt.

Allt sånt är cykliskt. Kommer inte ihåg vilken cykliskhet som gäller bara, alltså antalet generationer eller år man hoppar, men det finns massor skrivet om det.

KrigarSjäl skrev:

alfapetsmamma skrev:Fast namn är ju hur spännande som helst, i sig. Tycker jag. Så att veta att det i år är Cassandra och Cevins år är ju intressant, även om man kräks på kuppen. Nu är det ju inte det utan ALLA heter Karl, Gustav, Teodor, Albert, Wilma, Selma, Hilma, Semla nähä... inte Semla, men iaf alla namn som låter som passagerarlistan på Utvandrarnas båtar...

Frågan är hur detta kommer sig? Längtar föräldrarna tillbaks till femtiotalet eller vad är det frågan om? Någon som har en aning om varifrån denna trend kommer?

Det där är ju inte 50-talsnamn, utan sekelskiftesnamn (1900-1920-tal). När jag jobbade inom vården kunde en del heta Hanna, Alice, Agnes, Eleonora , John, Johan, Georg, Oskar osv. I grunden ganska fina namn, tycker jag.

50-talsnamn är snarare Gunilla, Marianne, Agneta, Bengt, Gunnar, Göran och sådant som inte har slagit igenom igen. Fast det går ju trender i allt, så det kommer kanske bli poppis om någon/några generationer igen. Folk tänker inte så självständigt och kan nog välja ett fult namn för att "alla andra" gör det.

alfapetsmamma skrev:Allt sånt är cykliskt. Kommer inte ihåg vilken cykliskhet som gäller bara, alltså antalet generationer eller år man hoppar, men det finns massor skrivet om det.

Måhända, men besattheten av gamla halvdöda namn tror jag är en mottrend, ett sätt att försöka vara speciella.

- Siffror (matematiska, ej som statistik typ)
- Sport (vissa iallafall, främst i kombination med (sport)siffror)
- Politiskt korrekt/prat utan innehåll/floskler (tänk politiker)
- Å gulli-gull plutti-plutt (bebisar och deras stolta mödrar)
- Äppelkäckhet, Tänk-positivt, alla e depp ibland o sån blåögd dumhet.
- "Jag förstår" i de fall personen inte gör det.
- "Du tycker ju att!" (hört från motståndare. Oftast tolkar dom fel, när de inleder så)
- Big brother, paradise hotel, robinson etc.
- Se&Hör, expressen, aftonbladet, strix television och annat fördummande.
- Uppenbart subjektiva böcker/skrifter som anser sig själva vara opartiska/goda.
- Sociala sammankomster/grupparbeten/lagsporter.
- Allting alkoholrelaterat.
- Kioskliteratur, gulligull-böcker som kvinnor förväntas gilla (inte jag iallafall)
- stroppiga gorillor som tror dom är guds gåva till kvinnan.
- "Det borde ju du begripa/kunna som är så intelligent" (ööh?)

Strippor som inte kan röra på sig utan bara går runt på scenen och.. ja, går runt.

KrigarSjäl skrev:

alfapetsmamma skrev:

geocache skrev:Olympiska spelen, alla sportsändningar som gör att "vanliga" program får flytta på sig, tidningarnas helsidor med en massa bilder på nyfödda barn... usch. Visserligen är det fint och så när människor får barn, men jag har svårt att se att det finns något "allmängiltigt" intresse av att veta hur mig främmande människor barn ser ut och vad för namn de blivit döpta till.

Fast namn är ju hur spännande som helst, i sig. Tycker jag. Så att veta att det i år är Cassandra och Cevins år är ju intressant, även om man kräks på kuppen. Nu är det ju inte det utan ALLA heter Karl, Gustav, Teodor, Albert, Wilma, Selma, Hilma, Semla nähä... inte Semla, men iaf alla namn som låter som passagerarlistan på Utvandrarnas båtar...

Frågan är hur detta kommer sig? Längtar föräldrarna tillbaks till femtiotalet eller vad är det frågan om? Någon som har en aning om varifrån denna trend kommer?

Namn återkommer alltid i cykler med 2-3 generationers uppehåll.

Mina anti-specialintressen är: smink, mode, vanligt skvaller, kändisskvaller, sliskiga romaner ala tantsnusk, ytligt krogliv där allt kretsar om att få ge nån ett nyp, ja, eller få ett själv, säga-en-sak-och-sedan-göra-en-annan-beteendet, alla TV-såpor som finns.

Är patologiskt ointresserad av ytlighet, skvaller, kärringar (både manliga & kvinliga), kändisar, snobberi av alla former, kvällstidningar, rituella samkväm som tex kräftskivor, flockmentalitet, kulturella recensioner, kvasiintellektuella människor och sist men inte minst människor som producerar långa listor med saker som dom avskyr eller är totalt ointresserade av....fy fanken för dom....(wink) (wink)

Här vill jag citera min minsta (9) som för ett tag sen sa

Mamma, jag har så bebisiga intressen, som gillar mitt dockskåp och sånt. Men vet du, jag kan inte intressera mig för vad Charlotte Perelli hade för klänning på Melodifestivalen eller vad för färg det var på tröjan på killen i High School Musical två... och jag tycker inte det är fel att inte göra det heller.

Då var jag stolt kan jag säga, mer än bekymrad, som kanske andra mammor skulle vara. Det är bra det där med ärftlighet ibland...

Coolt! 1000 poäng till minstingen!

ASterix skrev:och sist men inte minst människor som producerar långa listor med saker som dom avskyr eller är totalt ointresserade av....fy fanken för dom....(wink) (wink)

Hehe.

*mode
*iPhone
*bollar
*skateboard
*genusvetenskap
*stavgång
*romaner och deckare
*Idol

Kan bara konstatera att jag är rörande överens med alla som skrivit här.
Fan också! Då blir det ju ingen debatt...

KrigarSjäl skrev:Kan bara konstatera att jag är rörande överens med alla som skrivit här.
Fan också! Då blir det ju ingen debatt...

Vi kan ju bråka om det, vilken stillastående mesigt mellanmjölkigt konsensustörstande hop veklingar vi blivit.

Inte.

KrigarSjäl skrev:Kan bara konstatera att jag är rörande överens med alla som skrivit här.
Fan också! Då blir det ju ingen debatt...

Inte är du överens med vad jag skrivit, väl?

Charley? skrev:

KrigarSjäl skrev:Kan bara konstatera att jag är rörande överens med alla som skrivit här.
Fan också! Då blir det ju ingen debatt...

Inte är du överens med vad jag skrivit, väl?

Jag har aldrig bevistat ngn strippklubb så jag kan helt enkelt inte yttra mig om saken.

KrigarSjäl skrev:Jag har aldrig bevistat ngn strippklubb så jag kan helt enkelt inte yttra mig om saken.

Jag refererade till Pinhead-grejen.

Har nog inte tänkt att man kan så där ha anti-specialintresse mer än att jag känner mig extremt ointresserad och det är egentligen bara en sak som hör dit:
PRATA VÄDER

För att kunna ha ett specialintresse måste nog vissa saker falla i totalt mörker för att ge plats åt intresset. Jag kan dock inte komma på något specifikt, troligtvis för att det är så ointressanta att jag inte ens känner till dess existens.

En liten fotnot från mig när det gäller barn. Tidigare var jag sån attom ett barn gnällde och så och jag själv befann mig i nån obekväm situation så hade jag nästan kunnat dänga ungen mot väggen, och överhuvudtaget har jag alltid undvikit bebisar och småungar för jag har aldrig kommit i underfund vad man ska göra med dom eller säga till dom.
Sen fick jag själv barn, den 1. dog ett par dagar innan förlossning den 2. gick bättre för, men min tanke var SHIT HUR SKA DET HÄR GÅ men det verkar gå hur bra som helst vi har hur roligt som helst hon är 3år nu och hyperaktiv hög smärttröskel och hård skalle och en vildhjärna i övrigt, oj nu blev det OT nåja men fortfarande är jag ganska oförmögen att handskas med andras ungar så när hon är med sina kompisar så blir jag väldigt stel och smyger undan nån annanstans

Inger skrev:Att många aspegrare har väldigt intensiva specialintressen är ju ingen nyhet.

Men finns det fler som har vissa ämnen som man med samma passion ogillar och undviker? Där hjärnan bara drar ner rullgardinen och går och lägger sig så fort ämnet kommer på tal?

Spel (inkl datorspel), sport (inkl OS) & bebisar är såna exempel för mig. Totalt, fullkomligt, 100% ointresserad. Allt som har med myndigheter och tråkiga papper att göra. Och siffror (undantag om de berör mina specialintressen).

Vad märkligt vi har samma anti intressen:)
Matte (nej inte Du Matte ) är numero ett för mig dock!

Sen kan jag tillägga inomhus shoppingcentra.

Alla teeveesåpor (utom Big Brother), aktion- och slagsmålsfilmer (utom Die Hard filmerna) hehee

Diska grytor, kastruller och pannor hemma (bänkdiskmaskinen tar resten och DET funkar jättebra!)

Schlager och dansbandsmusik och vi slänger in jazz oxå men det är lätt att undvika tack och lov!

Numera har jag gjort en helomvändning och uppskattar inte längre självdestruktivt liv öh! För mig innebär det att överdrivet arbete går bort.

Teknikprylar är nog tyvärr ett anti intresse.

Kändisskvallertidningar. Jag har bekanta som är intresserade och det gör mig lite illamående. Sen kan det hända att JAG ibland undrar vad Emil I Lönneberga gör idag.... och måste erkänna att Thåströms aktiviteter intresserar mig. *Illa*