Börjar ikväll kl 21! TV4:s största dramasatsning någonsin.

* Modus är en svensk thriller i åtta delar och är fritt baserad på norska deckarförfattaren Anne Holts böcker om Inger Johanne Vik.
* För manus står trefaldigt Emmybelönade duon Mai Brostrøm och Peter Thorsboe, som ligger bakom bland annat Mordkommissionen, Örnen och Livvakterna.
* I centrum av handlingen står hjältinnan kriminalpsykologen Inger Johanne Vik, som har ett förflutet på FBIs gärningsmannaprofilgrupp. Hon spelas av Melinda Kinnaman.

http://www.tv4.se/modus/artiklar/10-sna ... e3230004e3

Inger Johanne Vik har två döttrar, och den äldsta har autism. Hon blir vittne till ett mord, och eftersom hon har autism så berättar hon förstås ingenting (trots att hon inte tycks ha något problem med att tala). Alltid när det är ett autistiskt barn med så handlar det förstås tvärtemot vad ett vanligt barn skulle göra, dvs berätta allt för mamma. Så mördaren har gott om tid att göra sig av med vittnet.

Och det blir ju ingen spänning om dom hade gjort ritsamtal ...

Alien skrev:Börjar ikväll kl 21! TV4:s största dramasatsning någonsin.

Tack för tipset, den informationen hade jag faktiskt missat.

Nu ska då serien kollas upp också.

majvor skrev:Och det blir ju ingen spänning om dom hade gjort ritsamtal ...

Poängen är ju att eftersom dottern Stina öht inte berättar om att hon sett något, så blir det inget förhör. När hon säger något så blir det bara kryptiskt ett plötsligt "Hon är död!". När modern sedan frågar "Vem är död?" så vänder flickan bara ryggen till och vägrar att säga något mera. Kanske för att hon ju inte vet vad kvinnan heter, så hur ska hon kunna svara?

Så förutom den vanliga spänningen i kriminalserien "vem är mördaren, varför gör hen det, vem blir nästa offer", så blir det spänningen "kommer flickan att säga något innan hon rövas bort av mördaren?". Det logiska vore förstås att flickan blev undanröjd på ett tidigt stadium. Samtidigt undrar man om författaren verkligen vill låta huvudpersonens dotter mördas, då blir det ju en tragedi.

Nu har jag inte läst boken av Anne Holt, som "inspirerat" till serien, så jag vet inte om hon el seriens manusförfattare är ansvarig.

"Inspirerad av" betyder att de inte följer boken utan avviker där de vill. T ex utspelar sig serien i Sverige medan boken säkert utspelar sig i Norge.

Svårigheten med televiseringar är att jag inte fattar vilka personerna är och vilket samband de har med huvudpersonen Inger Johanne. Det dröjde länge innan jag fattade vem mannen som skjutsade hem Inger Johanne och hennes barn var. Ett ex? En vän? Tydligen en fd kollega.

Jag har nog en släng av ansiktsblindhet, tycker alla liknar varandra. Inte ens mördaren stack ut. Är det kommissarien? Nej, det här tydligen mördaren.

Jag fick iaf lust att läsa Anne Holts böcker om Inger Johanne.

Många kända skådespelare. Och Peter Jöback dyker upp som en man i ett homosexuellt förhållande. Vilka är de och vilket förhållande har de till de andra personerna i serien? Samma sak med den kvinnliga prästen. Antar att det förklaras senare i serien.

Alien skrev:Poängen är ju att eftersom dottern Stina öht inte berättar om att hon sett något, så blir det inget förhör.

Kom att tänka på alla tysta och tystade vittnen som finns i samhället och inom ASD. Men Stina har ju i alla fall ett aktivitetsschema på väggen och det är ju fint ..

Det var dåligt. Hände inget.

Hände inget? Det hände ju två mord!

Däremot får man inte klart för sig varför el på vilket sätt de hänger ihop.

Alien skrev:Hände inget? Det hände ju två mord!

I en vanlig amerikansk tv-deckare på 45 minuter händer: mord, polisutredning, polisen räknar ut vem mördaren är och polisen tar fast mördaren. Jämfört med det hände ingenting i första avsnittet av Modus.

Är det nån mer än jag som har svårt med deckar-thrillers eftersom man inte i förväg kan veta hur rimlig ploten är? Om handlingen är orimlig ( dålig plot ) så retar jag mig på att jag sett det hela och kan inte sova på timmar för att jag slösade en timme ( eller hur det nu är i det aktuella fallet ) på att se det. Om det är en mer scifi-thriller, så är ju allting OK, däremot, med sömnen.

nescio skrev:

Alien skrev:Hände inget? Det hände ju två mord!

I en vanlig amerikansk tv-deckare på 45 minuter händer: mord, polisutredning, polisen räknar ut vem mördaren är och polisen tar fast mördaren. Jämfört med det hände ingenting i första avsnittet av Modus.

Det är skillnad på en lång serie med (6, 8, 10 avsnitt) och avsnitt som avslutas varje gång. Här ska karaktärer, konflikter och bihandlingar långsamt byggas upp och sedan ska allt knytas ihop i sista avsnittet.

caracara skrev:Är det nån mer än jag som har svårt med deckar-thrillers eftersom man inte i förväg kan veta hur rimlig ploten är? Om handlingen är orimlig ( dålig plot ) så retar jag mig på att jag sett det hela och kan inte sova på timmar för att jag slösade en timme ( eller hur det nu är i det aktuella fallet ) på att se det. Om det är en mer scifi-thriller, så är ju allting OK, däremot, med sömnen.

Det bekymrar mig inte. Huvudsaken är att jag blir underhållen medan det pågår. Intressanta karaktärer, bra skådespelare, bra foto och ibland hänförande natur. Om man tycker att intrigen inte går ihop kan man reta sig på det efter sista avsnittet, men inget jag hänger upp mig på. Det ingår i förutsättningarna att det inte kan vara så realistiskt och vardagsnära som brottsligheten är "i verkligheten". Det förekommer tack och lov inte så många seriemördare i verkligheten som i TV-rutan. Fast visst är det en bonus om man tycker att det skulle kunnat inträffa i verkligheten.

Jag såg avsnittet igår och jag tyckte den verkade väldigt bra Den verkar väldigt spännande, och jag gillar deckare!

En sak jag funderar över som jag tänkte fråga er, det är: Tycker ni att de har gjort Stinas autism rättvis? Alltså är det trovärdigt eller är det någon som inte har någon som helst koll på autism?

För mig personligen kändes det inte trovärdigt. Hade jag sett något sånt, hade jag berättat för mina föräldrar (i detta fall ringt min mamma på festen), inte promenerat rakt ut i gatan som en zombie. Fattade inte vad ungen gjorde utanför rummet för övrigt. Mamman hade ju gett barnen en mobiltelefon och sagt att de skulle ringa så fort det var något.

Men när autism ska skildras, är det ju alltid den mest avvikande och svåra varianten. Annars hade det väl inte passat in i intrigen.

Alien skrev:För mig personligen kändes det inte trovärdigt. Hade jag sett något sånt, hade jag berättat för mina föräldrar (i detta fall ringt min mamma på festen), inte promenerat rakt ut i gatan som en zombie. Fattade inte vad ungen gjorde utanför rummet för övrigt. Mamman hade ju gett barnen en mobiltelefon och sagt att de skulle ringa så fort det var något.

Men när autism ska skildras, är det ju alltid den mest avvikande och svåra varianten. Annars hade det väl inte passat in i intrigen.

Åh okej! Ja jag funderade på samma sak. Varför hon bara gick ut ur lägenheten och ut på gatan? Varför? Vad var det nödvändigt för? Först trodde jag att hon höll i mobilen för att typ ja ge den till sin mamma om nån ringt eller så. Men sen såg jag att det var bilen hon hade (eller katten) och jag fattar fortfarande inte!


Jo, alltså det är väl så de gör så att det ska märkas mer och passa mer in i handlingen och intrigen som sagt. Att det ska vara nästan övertydligt!

Jag såg andra avsnittet igår och insåg varför Modus är dåligt. Det är inte aspergervänligt. Irriterande bakgrundsmusik hörs i stort sett hela tiden, även samtidigt som folk pratar. Jag kan inte filtrera bort musiken, så jag orkar inte koncentrera mig på vad de säger.

Är Modus bra ? Jag har inte sätt något avsnitt än ?

Moderator: Flyttat från forst-med-som-kriminell-nu-som-expert-nya-efterlyst-kl-21-t46387.html

Jag har tänkt på en sak: Alltså Stina verkar ju inte kunna tala om några känslor i huve taget? Alltså kan hon ens säga om hon är ledsen, glad eller sådana saker? Eller är det typ nej det går inte?

Och är det bara jag som tycker att mamman (karaktären) inte vet ett skit om autism? O_o Känns som att hon mest bara är irriterad o stressad över att henens dotter har autism? Iallafall får jag känslan av det!
Det irriterar mig, att hon knappt verkar veta vad det är! Känner hon sin dotter eller? Verkar tusan inte så!

För att vara psykolog tyckte jag mamman reagerade väldigt irrationellt. "Det skulle min dotter absolut ha berättat", hävdar hon trots att dottern uppfört sig märkligt och haft mardrömmar. "Ni får absolut inte förhöra min dotter", säger hon trots att hon själv varit polis. Nej, klart att en seriemördare ska få gå fri och fortsätta mörda, hellre än att dottern förhörs. Som om inte mördaren även utgjorde ett hot för hennes barn.

Men antar att psykologer reagerar precis lika konstigt som vanligt folk, när det gäller deras egna.

Exet, flickans far (spelad av Simon Berger), reagerar också irrationellt. När det blir tal om att polisen Ingvar (Henrik Norlén) skulle hålla ett vakande öga flickan så blir han mest irriterad och svartsjuk.

Även maken till den mördade biskopen reagerar minst sagt underligt. Men det hör förstås till dramaturgin. Om vittnen och anhöriga reagerat rationellt och berättat sanningen för polisen, så skulle allt klarats upp mycket fortare och det inte blivit en hel serie.

Och fortfarande finns det personer som jag inte fattar hur de hör ihop med varandra och med huvudpersonerna i serien. Men det kan bero på mig personligen, svårt att hålla isär många olika personer.

Spännande är den iaf. Och alla vinterscener känns kusliga, närsomhelst kommer mördaren smygande i den tysta snön el i mörkret. Motivet till morden är fortfarande i dunkel, antar att man får veta det i sista avsnittet.

Alien skrev: Om vittnen och anhöriga reagerat rationellt och berättat sanningen för polisen, så skulle allt klarats upp mycket fortare och det inte blivit en hel serie.

Det finns väl många filmer/tv-serier där folk beter sig rationellt? Jag tror snarare att Modus författare är dumma.

nescio skrev:

Alien skrev: Om vittnen och anhöriga reagerat rationellt och berättat sanningen för polisen, så skulle allt klarats upp mycket fortare och det inte blivit en hel serie.

Det finns väl många filmer/tv-serier där folk beter sig rationellt? Jag tror snarare att Modus författare är dumma.

Jag kan inte komma på någon enda kriminalserie där folk uppfört sig rationellt. Möjligen poliserna men inte ens det kan man vara säker på. Alla har sina hemligheter och egna agendor och därför ljuger/tiger de, trots att de inte har med morden att göra och därför försenas lösningen.

Alltså logiken i den här serien verkar ju inte finnas för fem öre?

Hon Stina säger ju inte ett skit, vad äre för vits att hon skulle sett något om hon inte säger något?
Och att ingen jävel verkar fatta vad autism egentligen är för något - inte ens hennes föräldrar!

suck -.-

Va ba tvungen o skriva av mig lite : P