Liljan skrev:

Ljusstake skrev:Det är som sagt en fas, vem blir inte helt knäckt av att bli dumpad i liknande situation? Men jag förstår att många har svårt med inlevelseförmågan här.

Abort eller adoption är inte något jag överväger och kommer inte göra det heller. Det är tråkigt att dina föräldrar inte kunde ta hand om dig, men döm inte ut mig på ett inlägg.

Ekonomiskt kommer det inte bli några problem och jag tänker inte redogöra min budget.

Du sa själv att du ansökte om sjukersättning, det betyder att du inte planeras kunna jobba i framtiden. Sjukersättningen är väldigt låg som du säkert redan vet. Det är möjligt att du har ett stort arv eller liknande att ta av, men de har inte de flesta.

Visst kan man bli helt knäckt av att bli lämnad, men på dig låter det som att det är värre. Du säger själv att du funderar på servicevoende och att dina föräldrar får ta hand om dig. Det är ingen bra utgångspunkt för att skaffa ett barn. Jag tror inte att någon förälder medvetet väljer att ge sitt barn en dålig uppväxt, ändå är det så många barn som just får det dåligt. Du har säkert jättebra planer och tror att det här kommer gå toppen, det betyder inte att det blir så. Innan du bestämmer dig för någonting så besök en anhörig grupp för barn till psykiskt sjuka föräldrar som inte kunnat ta hand om dem och se vad de berättar.

Jag skrev det för att jag var orolig och behövde ventilera mig, jag önskade tips och råd. Jag ville bli förstådd. Ja, denna gång var det värre att bli lämnad. Jag har aldrig investerat så mycket känslor i någon. Jag är inte psykiskt sjuk men visst blev jag knäckt när han drog. Jag skrev här för att hitta likasinnade i liknande situation och få stöd.

Jag har inga åsikter om hennes lämplighet att bli förälder; jag ifrågasätter hennes lämplighet att bli förälder. Med det menas att jag ställer henne frågan: "Tror du att du kommer att bli en god förälder, trots din nuvarande depression?". Jag vet inte svaret på det och hittills har hon inte på ett tillfredsställande sätt besvarat den frågan. Den information jag vill ha är vad läkare och specialister har informerat henne om angående hennes lämplighet att föda barnet och att bli förälder.

Ja, jag tror att jag kommer bli en god förälder. Och nej, jag är inte deprimerad. Inga specialister har ifrågasatt min förmåga att bli förälder.

Ljusstake skrev:Ja, jag tror att jag kommer bli en god förälder. Och nej, jag är inte deprimerad. Inga specialister har ifrågasatt min förmåga att bli förälder.

Okej ja i så fall finns det ju inget att orda om. Jag oroades av det du skrev i början:

Ljusstake skrev:Jag kan inte ta mig iväg någonstans, fylla i ansökningar, betala räkningar, städa, laga mat eller duscha. Mina föräldrar hjälper mig med allt nu.

Men ifall du inte är sjuk så finns det ju inget särskilt att oroa sig över; då blir det ju som vilken graviditet som helst.

Gripandekylig skrev:

Ljusstake skrev:Ja, jag tror att jag kommer bli en god förälder. Och nej, jag är inte deprimerad. Inga specialister har ifrågasatt min förmåga att bli förälder.

Okej ja i så fall finns det ju inget att orda om. Jag oroades av det du skrev i början:

Ljusstake skrev:Jag kan inte ta mig iväg någonstans, fylla i ansökningar, betala räkningar, städa, laga mat eller duscha. Mina föräldrar hjälper mig med allt nu.

Men ifall du inte är sjuk så finns det ju inget särskilt att oroa sig över; då blir det ju som vilken graviditet som helst.

Nej, jag är inte sjuk. Jag är ledsen. Ja, jag antar det.

plåtmonster skrev:

nano skrev:skulle nog akta mig för att blanda in soc om det inte blev väldigt nödvändigt, har man osis kommer man att få en väldigt konstig handläggare med egen agenda, fast tror inte det är jättevanligt direkt.

Tvärtom så tror jag det dårhuset skall man hålla borta från sitt liv.

Var det inte det jag sade fast i andra ord?

Gripandekylig skrev:

nano skrev:

Gripandekylig skrev:Ha genom hela processen i minnet att ditt liv givetvis kommer i andra hand i förhållande till barnets

Tror att hon tänker på barnet alldeles självmant, det kommer nog automatiskt, men hennes eget liv menar jag att kommer i första hand, först när barnet är fött så kan man räkna barnet som en någon, som då också har likvärdig rätt till liv.

Det tycks ha uppstått ett missförstånd. Jag menar att hon i förväg innan barnet är fött måste ta hänsyn till hur det ska växa upp och ifall faktorer så som moderns mentala ohälsa talar för att sannolikheten för att barnet ges en oklanderlig uppväxt minskar så bör man ta det i beaktande redan medan barnet finns i moderns mage eftersom man redan då, i början kan abortera, förbereda med adoption, familjehem och liknande lösningar för att öka sannolikheten för att det födda barnet får en god uppväxt.

Oklanderlig uppväxt?
Det finns väl ingen förälder som kan ge en oklanderlig uppväxt.

Ljusstake skrev:Nu är det så att jag vill ha barnet, punkt slut.

Bra skrivet, stå på dig, tycker du gör helt rätt.

nano skrev:Oklanderlig uppväxt?
Det finns väl ingen förälder som kan ge en oklanderlig uppväxt.

Du har missförstått en gång till. Studera texten noggrannare.

Gripandekylig skrev:Jag menar att hon i förväg innan barnet är fött måste ta hänsyn till hur det ska växa upp och ifall faktorer så som moderns mentala ohälsa talar för att sannolikheten för att barnet ges en oklanderlig uppväxt minskar så bör man ta det i beaktande redan medan barnet finns i moderns mage eftersom man redan då, i början kan abortera, förbereda med adoption, familjehem och liknande lösningar för att öka sannolikheten för att det födda barnet får en god uppväxt.

Hänger du med nu? Det jag skrev var att man bör ta faktorer som reducerar sannolikheten för att ett barn kommer att givas en oklanderlig uppväxt i beaktande. Med det sagt kan det finnas fall där barn har givits en oklanderlig uppväxt men det är inget absolut krav jag ställer på föräldrarna: delvis eftersom de faktorer som vägs in i en sannolikhetsbedömning av ett barns uppväxtkvalitet är föränderliga, ibland är okända och ofta är osäkra.

Det gäller att läsa vad jag skriver noggrant och att fundera över varför jag valt att använda respektive ord eftersom jag, såvida jag inte har bråttom, uttrycker mig exakt och väger varje ord på guldvåg. Då slipper du missförstå så ofta

Hej Tjejen
Du ville ha råd och tips?
Allt utom en sak är avgörande, kommer du att älska ditt barn villkorslöst? är ända viktiga fråga du ska ställa dig själv.
Villkorslös kärlek lappar över eventuella brister, det är det ditt barn kommer älska dig för att du gett han/henne under uppväxten.
Och hur den kärleken ser ut varierar från person till person, i mitt fall gav jag inte mina barn en enda kram under deras uppväxt, det var en brist hos mig, men ingen vill byta en enda dag med mig som mamma mot en normal bullbakande kramgo mamma, och nu kan jag tillägga att av de 3 barn jag har, blev ett omhändertaget, hon är heroinist idag, de andra två som växt upp med mig har lyckats väldigt bra i livet, trots att deras mamma är mycket annorlunda.
Nu till strategi
Och du bör skaffa en strategi för att inte bli av med ditt barn, jag skulle i dina kläder redan nu skaffa en bra advokat, samt några andra strategiskt viktiga personer som har den makten att hjälpa dig behålla barnet.
Vilka dessa kan vara beror på hur goda intentioner du upplever de har, gäller att sålla bort sådana som vänder kappan efter vinden, var kritisk!
Du behöver inte vara religiös, men att dra in en diakonissa eller präst som stöd kan vara bra.
Olika stödgrupper kan du säkert få tips om genom kvinnojouren tex.
Och så till alla som är online, hjälp henne med tips, var lite solidariska och generösa,

nano skrev:

Ljusstake skrev:Nu är det så att jag vill ha barnet, punkt slut.

Bra skrivet, stå på dig, tycker du gör helt rätt.

Och nano, jag blir tokig på ditt nick, hur kom det sig du valde det?

Athena skrev:i mitt fall gav jag inte mina barn en enda kram under deras uppväxt, det var en brist hos mig

Vad var det som gjorde att du agerade så? Vad hände när barnen insisterade på en kram?

plåtmonster skrev:

Athena skrev:i mitt fall gav jag inte mina barn en enda kram under deras uppväxt, det var en brist hos mig

Vad var det som gjorde att du agerade så? Vad hände när barnen insisterade på en kram?

Jag vet inte varför, och jag kan inte förklara mer än att jag själv som barn drog mig undan min mammas försök att krama mig, jag upplevde det väldigt obehagligt.
Jag har ingen diagnos, jag har vid två tillfällen hört psykologer säga till mig att jag verkar ha AS, först nu har jag tänkt att dom får utreda mig.

Du kanske borde formulera dig "enklare" istället för att minska missförstånd? Du låter väldigt formell och fyrkantig.

Det måste väl gå att träna upp mentaliserings förmågan? MBT?

Ödmjukhet är bra att ha också

Jag är precis såhär, och trivs med vem jag är och hur jag är, Mina barn älskar mig och min döde fästman avgudade mig exakt som jag är, det räcker för mig.
Och så en video om föräldraskap, till dom som inte sett den.

Athena skrev:Hej Tjejen
Du ville ha råd och tips?
Allt utom en sak är avgörande, kommer du att älska ditt barn villkorslöst? är ända viktiga fråga du ska ställa dig själv.
Villkorslös kärlek lappar över eventuella brister, det är det ditt barn kommer älska dig för att du gett han/henne under uppväxten.
Och hur den kärleken ser ut varierar från person till person, i mitt fall gav jag inte mina barn en enda kram under deras uppväxt, det var en brist hos mig, men ingen vill byta en enda dag med mig som mamma mot en normal bullbakande kramgo mamma, och nu kan jag tillägga att av de 3 barn jag har, blev ett omhändertaget, hon är heroinist idag, de andra två som växt upp med mig har lyckats väldigt bra i livet, trots att deras mamma är mycket annorlunda.
Nu till strategi
Och du bör skaffa en strategi för att inte bli av med ditt barn, jag skulle i dina kläder redan nu skaffa en bra advokat, samt några andra strategiskt viktiga personer som har den makten att hjälpa dig behålla barnet.
Vilka dessa kan vara beror på hur goda intentioner du upplever de har, gäller att sålla bort sådana som vänder kappan efter vinden, var kritisk!
Du behöver inte vara religiös, men att dra in en diakonissa eller präst som stöd kan vara bra.
Olika stödgrupper kan du säkert få tips om genom kvinnojouren tex.
Och så till alla som är online, hjälp henne med tips, var lite solidariska och generösa,

Jag kommer avguda mitt barn! Jag är så otroligt glad för att vara gravid, jag har på grund av olika skäl svårt för att bli med barn. Men nu blev jag det i alla fall

I början var jag även överlycklig över att det var med mitt ex, han var mina stora kärlek och jag kunde inte föreställa mig en bättre pappa. Jag tror fortfarande han kan bli en underbar pappa om han vill.

Mina föräldrar stöttar mig till 100% och jag kan räkna med deras stöd.

Vad tråkigt att ett av dina barn farit illa, men ibland är sådant utanför ens kontroll. Jag minns när jag var yngre, då ville jag också ogärna kramas, förknippade det med att bli fast hållen.

Min storebror fick precis barn, så kusinerna kommer att vara jämngamla. Jag ser fram emot att umgås med min storebror mer och se barnen leka ihop. Min storebror är väldigt empatisk och har en underbar fästmö.

Ibland blir jag orolig och hispar ur mig saker, det går för det mesta ut över mitt ex. Jag ångrar mig efteråt och får dåligt samvete. Men jag saknar hans stöd

Athena skrev:Jag är precis såhär, och trivs med vem jag är och hur jag är, Mina barn älskar mig och min döde fästman avgudade mig exakt som jag är, det räcker för mig.
Och så en video om föräldraskap, till dom som inte sett den.

Oj, jag tror det blev ett missförstånd. Jag syftade på GripandeKyligs inlägg men missade att citera. Såg inte att någon annan hade skrivit efteråt

Det låter som du har bra nätverk runt dig
Och härligt att höra du är så glad, hoppas allt löser sig.
Jag menade att jag upplevde obehag av kramar, inget om att bli fasthållen, snarare kan jag likna känslan som om döda fiskar låg mot min hud,(om jag ska försöka beskriva det).

Lol! Vilken störd video

Visst är den underbar

Athena skrev:Visst är den underbar

Jo den är bra tack för tippset har tittat på den nu.