En liten kort beskrivning av mig innan jag kommer till ämnet:

Kön: Man
Ålder: 24
Intressen: Sport, tv/dator-spel, MC, m.m.

Hej, det är så att jag tycker att det är väldigt jobbigt med min lättkränkthet, till dess grad att jag undviker saker för mycket.

T ex. så gillar jag att spela spel, men undviker att kommunicera med röstchatt även fast det är väldigt viktigt, just för att jag reagerar väldigt hårt om någon skulle säga något kränkande till mig, allra värst vore om någon skulle pika mig för min röst.

Bör tilläggas att jag spelar ett spel där folk är väldigt otrevliga, även fast det är mer en norm inom online-världen att man ska förolämpa varandra så vill jag inte undvika att göra något så basalt som att prata i en mikrofon.

Detta med kommunikationsgrejen är bara en del av problemet. I sin helhet bottnar det i min nervighet. Kallar mig själv för neurotiker.

Problemet är att jag vill inte undvika saker. Jag vill inte leva i en falsk trygghet med väldigt begränsad tillvaro. Jag vill känna social frihet, vilket jag inte känner nu.

Någon mer som känner liknande? Att man är känslig, speciellt för kränkningar av olika slag. Jag upplever personligen det som jag vill kalla för "psykologisk terror", att man ska få säga nästan vad som helst till andra människor, och att man ska ta som "offer" utan att helst reagera, för gör man det då är man helt enkelt en svag människa, en lägre stående individ. Det är iaf så jag tolkar det.

Någon som känner igen sig i detta? Kan tänka mig att kvinnor generellt gör det. Kan ha fel om det. Tänkte då att det är svårare att relatera till mig just då att jag är kille och har intressen samt annorlunda livsstil jämfört med vad en kvinna/tjej har.

Men jag är såklart tacksam för alla kloka råd och svar, kvinna eller man, har föga betydelse ändå.

Om något är oklart så be mig förtydliga.

MvH

Neonblade1991

Jag tror det handlar om att man inte skall ta sig själv på så stort allvar, alla gör bort sig ibland och får pikar och det är bara att skaka av sig och gå vidare. De allra flesta pikarna delas ut på ett retsamt, kamratligt sätt och är inte tänkta att tas allvarligt. Och man gör bara bort sig mer om man reagerar på en pik och blir sur eller sårad. Men vad vet jag, jag är extremt svårkränkt och bryr mig nästan inte om något.

Jag tror de som är elaka o bemöter andra stroppigt och överlägset behöver hävda sig pga dålig självkänsla , har ett kärlekslöst liv . Trycker ner andra för att själv må bra . Men som sagt det är min åsikt

Ruffsetuss skrev:Jag tror de som är elaka o bemöter andra stroppigt och överlägset behöver hävda sig pga dålig självkänsla , har ett kärlekslöst liv . Trycker ner andra för att själv må bra . Men som sagt det är min åsikt

Jo, finns många orsaker. Spelar mycket med yngre människor och känslan är att de tar efter jargongen på nätet istället för att föräldrarna spenderar den nödvändiga tiden som krävs för att de ska bli reko människor via god uppfostran. Mycket tid för arbete och lite ork till barnen.

Kanske svårt att förstå hur dessa "gamers" är som jag möter online, men det är en generellt attityd som man stöter på där man helst ska vara syrlig och otrevlig. Lite som att halva grejen är att mobba och trakassera och kränka andra istället för att spela, samarbeta och ha kul.

Men det gäller inte bara spelvärlden utan internet generellt, tror det är där jargongen grundar sig.

Det är som att många blir sociopater så fort dom sätter sig framför en skärm. Fast det kanske bara är människans sanna natur som visar sig. Tack och lov finns det alltid guldkorn ibland.

Tycker bara att det är så synd detta då det är så himla kul att tävla online.

Jo, att skratta åt sig själv och inte ta sig på för stort allvar är bra. Men lättare sagt än gjort för min del. Jag tar mig själv på väldigt stort allvar, eller jag snarare allt på för stort allvar. Det ligger i min natur, samtidigt som folk verkar lalla sig genom livet ungefär som att det är en lek utan jobbiga hinder som etik och moral, sett utifrån andras perspektiv.

Ibland önskar jag att jag kunde vara mer så, men lite stolt är jag ändå över mig själv är jag för att jag ser och tolkar saker lite mer annorlunda än andra.

Men känslan är inte densamma som förnuftet för mig.

Ja, du ska ju inte behöva ändra på din personlighet.

Samtidigt är det oerhört energikrävande att gå runt och ta åt sig. Jag upplever det som att jag gjorde ett aktivt val, att inte ta åt mig så mycket. När jag var runt nio år. Det gjorde att jag aldrig genom hela min skolgång känt mig mobbad på riktigt. Men priset kan ju vara ganska högt. Min strategi är att vända alla taskigheter tillbaks mot personen. Det behöver inte ske verbalt, utan mer bara som en tanke. Risken är att hamna i ett läge där en går och ser ner på allt och alla.

Nu tar jag mest åt mig när någon kritiserar mig på ett sätt så att det hindrar mig. Till exempel på en tidigare arbetsplats, där mina arbetskamrater snackade så mycket skit om mig att många personer förlorade förtroendet för mig.

Å ena sidan har jag inte så stort förtroende för folk i allmänhet och har nog en tendens att se ner på folk. Å andra sidan är jag ganska bra på att lita på folk när de väl förtjänat det. Och allvarligt talat så finns det ju ganska många idioter och det känns ju onödigt om de ska gå runt och knäcka en.

Vad var det för bransch som arbetsplatsen med skitsnacks-kvarnarna var i? Arbetsplatser som åldringsboende mm verkar ju upplagt för sådant skit.

Där det jobbar kvinnor

Jo precis. Åldern på de som de tar hand om spelar ingen roll. Men väldigt många kvinnor i fertil ålder verkar ha något behov av att hävda sina egna egenskaper, tillsammans med andra, genom att hävda att de inte är som den där socialt missanpassade kollegan. Eftersom jag inte förstår dem är det lättare att se ner på dem Det kanske låter cyniskt, men det ger mig inget att ta åt mig av vad svaga människor säger om mig. Däremot kan det vara bra att försöka förstå folks motiv på ett djupare sätt för att kunna bearbeta de konflikter som uppstår.

Surkatt skrev:Jo precis. Åldern på de som de tar hand om spelar ingen roll. Men väldigt många kvinnor i fertil ålder verkar ha något behov av att hävda sina egna egenskaper, tillsammans med andra, genom att hävda att de inte är som den där socialt missanpassade kollegan. Eftersom jag inte förstår dem är det lättare att se ner på dem Det kanske låter cyniskt, men det ger mig inget att ta åt mig av vad svaga människor säger om mig. Däremot kan det vara bra att försöka förstå folks motiv på ett djupare sätt för att kunna bearbeta de konflikter som uppstår.

Precis lika rationell som du beskriver dig är så som jag teoretiskt vill vara.

Jag har börjat prata i micen i detta dataspel som jag nämde, för första gången på evigheter så är stolt såklart.

Men över till känslighet generellt:

Det är så sant att det finns allt för många idioter på denna jord, för att man ska öht ska kunna leva funktionellt, så går det helt enkelt att inte lägga för mycket energi på deras värderingar, eller effektivast för man i att inte reagera på det, kan tyckas lika de två.

Men har under de senaste veckorna tagit till ett par smarta och praktiska metoder som tycks funka och hjälpa mig gällande min känslighet.

I själva verket tror jag att det i grunden handlar om det fysiska. Sover man dåligt, äter och lever dåligt m.m så kommer man förr eller senare känna sig mer nervig.

Jag tror att nervighet i sig är ett tecken på ett felaktigt leverne eller cyniskt nog att det kan ha att göra med hur "stark" man är som individ. Finns ju ett samband mellan hur starkt ens centrala nervsystem är och hur yvigt eller icke yvigt ens känsloliv är.

När jag säger "stark" så menar jag rent fysiskt och inte hur stark man är rent spirituellt. Inte meningen om åm tar åt sig. Ser nämligen mig själv som en riktigt stark människa, iaf rent spirituellt.

Tjena Neonblade!

Ja du, som en gammal gamer själv så vet jag precis vad du menar och har gått igenom allt du skriver och mer därtill. Även utanför spelvärlden.

Men jag tror att det är just att få hänga med guldkornen som gör skillnaden. Om du hänger på ett ställe där du knappt någonsin träffar folk som inte har asshole-läget igång så lär du antingen behöva vara duktig på att välja vad du ska lyssna på eller helt enkelt långsamt bli lika hårdnackad som de är. Jag minns att jag lärde mig vara mer åt det sist-nämnda hållet i tonåren och senare lärde mig vara åt det andra hållet. Jag känner mig själv så pass väl i spelvärlden att jag vet att det inte finns mycket att klaga på hos mig. Så om någon gör det och jag inte håller med så accepterar jag helt enkelt att känslor kommer och går i människor, vilket i situationer där man snackar med slumpmässigt folk i spel i princip aldrig är personligt. Folk älskar att klaga eftersom andra tidigare har klagat på dem. Men å andra sidan, om någon klagar på något som jag inser är ett misstag jag gör och kan förbättras så lyssnar jag bara på det faktiska rådet och filtrerar bort alla extra känslor. Då kan man snabbt få dem att bli tysta! Till slut blir man bättre än de!

Om du hänger på ställen där du istället kan snacka med trevligt folk som ger komplimanger som är realistiskt grundade så får du ju istället en stor dos av positiv feedback. Detta kan ge dig styrkor för livet som du kan använda som en sköld senare. Om du bara fått höra skit hit och dit så är det ju lätt hänt att man börja tro att skiten stämmer.

Jag tror att du kan lära dig det här också. Men jag är inte riktigt säker på om det är en så simpel process som att helt enkelt få mer erfarenhet. Du verkar redan vara erfaren. Det kan hända att det är grundat i din prestation (och prestationsångest) i allmänhet. Tycker du själv att all skit som folk slänger ur sig är rättmätigt? Förtjänar du detta? Varför då? För att du tycker att du har en dålig röst? För att din spelstil är annorlunda? Eller för att din personlighet inte är lik de andras? Eller att alla andra är så mycket mer erfarna än dig och därmed alltid har rätt? Jag skulle vilja få läsa lite mer detaljer om de tankar och känslor du får när någon säger något skräp.

De känner dig inte. De evaluerar endast din nuvarande prestation. Men om du håller i dig så ska du se att dina goda sidor skiner igenom. Om du är ditt bästa jag och inte faller in i skiten som alla andra så gör det dig bättre än de, och folk kommer att märka det och uppskatta det. Det är dock extra sant när man hänger med samma gäng ofta när man spelar och/eller spelar med mognare personer som förstår.

Jag tror att de flesta som genomgår ett socialliv som det man kan få i online-spel mår dåligt utav det. Du är som du säger kanske dock mer känslig än normalt. Men det låter också som att du utsätter dig för extra mycket i onödan. Som sagt så tror jag inte detta fungerar speciellt bra (eller är hälsosamt) att bara försöka vänja sig vid. Jag tror att du behöver lite förändringar som ger dig något positivt istället för negativt varje gång du spelar. Det finns faktiskt bra platser med bra folk att spela med i praktiskt taget alla spel. Jag rekommenderar specifikt vuxnare grupper. Att söka sig till en klan med trevligt folk kan skapa en grund som lyfter dig snabbt. Då kan man ofta också få delta på en teamspeak server och endast snacka med sina lagmedlemmar och slippa allt tjafs från andra.

Så extremt känslig som jag en gång varit så måste jag nästan anta att vem som helst kan lära sig att växa ur detta. Jag har en hel del erfarenheter om dessa saker och vet vad jag pratar om. Trots mina hinder har jag varit elitspelare i e-sport (för att andras skitsnack helt enkelt inte stämmer), spelat i lag där de andra medlemmarna kändes som bröder (sök och du ska finna), varit manager, startat klaner och lärt upp nybörjare (mycket uppskattat, lärorikt och kan ge vänner för livet!), startat företag som skapar klaner, varit e-sportkommentator och arbetat som voice-over artist (helt och hållet tack vare att jag tog steget att börja använda teamspeak mer och mer trots att jag var blyg och började få höra att jag har en bra röst, som jag inte visste innan!), varit jourhavande vän, och generellt alltid varit support-klassen i alla spel och alltid försökt tänka på andra först. Under hela denna tid så har jag mått dåligt inombords. Men jag gjorde mitt bästa, och det hjälpte mig att utvecklas och bli modigare. Både på och utanför internet. Man måste börja nånstans, och jag började på botten. Men t.o.m. jag får skit från folk i spel fortfarande om jag spelar med slumpmässigt folk. För de vet inte vem jag är; de vet inte allt jag gått igenom. Det är bara e-penis nonsens som du inte behöver lyssna på.

Detta har lärt mig livsläxor som fått mig att överleva både den ena och andra krisen. Här är några jag tycker du ska lägga på minnet:

- Mobbare (syrliga människor) mår minst lika dåligt som dig och behöver bara ventilera.
- Andra spelare känner inte till dina inre förmågor. Det finns saker som du är mycket bättre på en dem.
- Att ta åt sig istället för att ge ifrån sig är ett tecken på godhet. Detta är en styrka som få människor har och som uppskattas mycket utav de som lär känna dig.
- Hur dålig och känslig du än känner dig så kan du alltid bli bättre och modigare.
- Kritik är oftast grundat i känslor, inte i fakta.

Får jag fråga vad du spelar för spel? Vi kanske kan lira och/eller snacka i teamspeak om du vill ha lite gott sällskap och kanske träna lite på ditt mod att prata. Det är ju inte lätt att träna på att vara sig själv bland arroganta stollar.

Lycka till!

Tack så mycket för ditt långa och bra inlägg!

Detta kommer jag lätt att spara och läsa igenom flera gånger!

Just nu är det CSGO som jag spelar, och communityit är erkänt dåligt när det kommer till hur man behandlar varandra.

Jag har aldrig varit direkt superbra på¨cs. Började med CSS under skoltiden i högstadiet och då mådde jag nog ännu värre än jag gör nu. Även fast jag har en annan press på mig nu. Tidspress.

Visst jag är inte dålig på CS, men jag tillhör absolut inte eliten heller. Jag vet att man inte ska skylla ifrån sig, men för mig så är min dagsform superviktig i spelet. Jag har inte sovit ordentligt på över 10 år nu. Upplevde att jag spelade väsentligt bättre förr när jag tog mig en flera timmars lång vila efter skolan, så trött och sliten var jag faktiskt.

Men som du ser är det mycket prestationsångest. När jag spelar matchmaking så börjar nerverna dra igång direkt, även fast jag ofta spelar bra så sabbar dom mer än vad de borde.

Har spelat i några enklare klaner tidigare, en klan var med bland annat vuxna, men där så märkte jag att jag inte trivdes så bra, blev spontant kickad för att jag hade varit borta från datorn i en månad, pga HP:s överdrivet långa reparationstid. Men det måste ha mynnat ut, att jag blev kickad för att jag antagligen inte var så poppis, har aldrig varit det, har aldrig varit den som tar plats och är självsäker, och då antar jag att utgångsläget oftast blir just som det blev för mig.

Men som jag skrivit tidigare, tror jag, så är jag sjukt känslig för andras negativa åsikter mot mig, har haft det problemet kanske under hela min uppväxt, men den blev definitivt värre under min bedrövliga tid som högstadieelev. Jag var mobbad, utsatt och utfryst. Det värsta med det var att det var så djävla mycket psykisk misshandel. Hade det varit fysiskt så hade jag varit mer tacksam, av det enkla skälet att jag då hade förstått direkt hur illa behandlat jag hade blivit om det hade skett på det viset. Jag hade inte kommit med undermedvetna undanflykter där jag underminerar risken med att utsättas för mobbning.

Men det hjälper inte att älta det förgångna.

En sak som jag dock är säker på att utsätta mig för andras åsikter, goda som onda, är rätt väg att gå. Gör jag inte det så kommer jag aldrig att lära mig att hantera dem. Så till viss del kommer jag att fortsätta att läsa folks responser till mina inlägg på exempelvis forum. Även något som ett egenskrivet inlägg på ett forum samt dess respons som jag får efter det, skrämmer mig då det kan vara ett syrligt sådant.

Men jag tackar så mycket för att du skrev ett så bra inlägg. Har du några ytterligare tips på hur jag ska hitta en bra grupp att spela med? Antagligen kommer jag att få leta helt enkelt, även om jag testar att spela med 4 olika grupper med dålig jargong, så är allt värt det om den 5e är bra och positiv. Då är det mödan värt. Det är så jag ska tänka.

Det är det här som är så fint med det här forumet, att det går att finna stöd när världen är skit ^.^

Ta ett steg tillbaka när det händer och fråga dig själv vad det är för sorts person som gör sådär mot andra. Är det en mogen individ med sunda värderingar? Har personen ens möjlighet att veta någonting som den påstår? Om det handlar om att vara dålig på spelet vore det inte en mycket mer vuxen attityd att hjälpa sina medspelare än att snacka skit om dem? Var den större människan och om du finner att ingen vill lyssna bara ha som standard att stänga av deras ljud eller rapportera dem till spelföretaget om det finns möjlighet till det.

Människor som är otrevliga och hatiska är dem som gör fel aldrig den som bara spelar spelet efter sin förmåga. Detta är små människor vi pratar om som inte har förstått hur man beter sig av en eller annan anledning och det ligger inte på dig att lösa det för de massvis med liknande människor som finns där ute. Kräv din plats på de sätt som finns tillgängliga. Det är ok att vara en noob aldrig att vara ett rövhål. Lev efter det och äg situationen på ditt sätt!

En notis: Kulturerna i många spel kan vara väldigt hårda där allt bara tycks handla om att vara den som är bäst utan att bry sig om sina medmänniskor alls. Det betyder inte att du måste acceptera ett sådant sätt att göra saker även om du också gärna vill bli bäst. Att lyckas i ett spel eller ej är aldrig större än att vara en bra person i ens egna ögon. Krama om den biten hos dig själv när det blåser elakt. Försök spela med dem som får dig att uppskatta tiden hellre än dem som någon allmänhet utsett som något att se upp till.

neonblade91 skrev:Tack så mycket för ditt långa och bra inlägg! Detta kommer jag lätt att spara och läsa igenom flera gånger!

Inga problem. När man har erfarenhet om något som någon behöver hjälp med så måste man ju hjälpa till!

neonblade91 skrev:Just nu är det CSGO som jag spelar, och communityit är erkänt dåligt när det kommer till hur man behandlar varandra.

Jag har aldrig varit direkt superbra på¨cs. Började med CSS under skoltiden i högstadiet och då mådde jag nog ännu värre än jag gör nu. Även fast jag har en annan press på mig nu. Tidspress.

Visst jag är inte dålig på CS, men jag tillhör absolut inte eliten heller. Jag vet att man inte ska skylla ifrån sig, men för mig så är min dagsform superviktig i spelet. Jag har inte sovit ordentligt på över 10 år nu. Upplevde att jag spelade väsentligt bättre förr när jag tog mig en flera timmars lång vila efter skolan, så trött och sliten var jag faktiskt.

Men som du ser är det mycket prestationsångest. När jag spelar matchmaking så börjar nerverna dra igång direkt, även fast jag ofta spelar bra så sabbar dom mer än vad de borde.

Oj då. När jag läste "CSGO" så höjde jag ögonbrynen direkt. Jag förstår precis vad du menar. CS är i princip det mest individualistiska och perfektionistiska online-spelet jag kan tänka mig. De flesta FPS är ganska hard-core, men CS är ännu värre. Det har en otrolig förmåga att få dig att känna dig värdelös hur bra du än blir. Även i lagspels-lägen så tänker varje person fullständigt endast på sig själv och det är en extremt låg tolerans för misstag. Finns ingen team spirit öht. En enda spelare anses kunna göra hela skillnaden i laget och därför tar de sämre spelarna bara upp plats för andra, bättre spelare. Professionell talang är så inväxt i CS att jag aldrig skulle rekommendera det till någon annan än de som faktiskt söker sig till en maximal utmaning för att testa sina gränser. Men det ironiska är att ju högre upp du klättrar på talangstegen desto mer arroganta skitstövlar kommer du att ha att göra med. Usch vilka minnen jag har från det. Hemska hemska människor. Jag har aldrig sett CS som en social plattform öht. Det är den mest syrliga platsen i hela spelvärlden. Om du inte verkligen vill åstadkomma saker så skulle jag faktiskt rekommendera att du lägger ner det helt och hållet. Det finns mycket bättre, roligare och mer sociala spel. Skitstövlar kommer du aldrig bli fri ifrån. Men i CS har man ju ingen som helst chans utan antingen extremt hög talang eller en väldigt tight grupp att spela tillsammans med. Grejen är att det måste finnas fler element än bara sikta och skjuta för att team spirit ska finnas öht. Det som de andra spelarna i ditt lag gör i CS är helt separat från det som du gör. Det enda man kan göra är att täcka varandras ryggar (vilket egentligen inte behövs om man bara täcker lanes) och dela på effekten av varandras granater när ni stormar ett rum, vilket innebär ca tre sekunders teamwork.

Så jag tycker du ska vända dig till FPS där det finns mycket mer att göra. Det enda FPS som jag som en gammal FPS veteran spelar idag är Natural Selection 2. Det är det enda som är varierande nog. Det första var en populär mod för Half-Life (som counter-strike var) men är känt som ett av de mest asynkrona FPS spelen. Tvåan kör en egen motor som kräver ganska mycket från din processor, men det tycker jag är värt det. Det har flera olika roller och viktiga funktioner jämsides med själva skjutandet som gör att teamwork är både viktigt, effektivt och roligt. Några andra FPS som har en bra blandning mellan olika roller att utföra och en riktig team spirit är Battlefield Heroes och Team Fortress 2. Men det finns massvis av andra spel med variation. I princip allt är bättre än CS om man gillar den sociala biten när man spelar.

neonblade91 skrev:Har spelat i några enklare klaner tidigare, en klan var med bland annat vuxna, men där så märkte jag att jag inte trivdes så bra, blev spontant kickad för att jag hade varit borta från datorn i en månad, pga HP:s överdrivet långa reparationstid. Men det måste ha mynnat ut, att jag blev kickad för att jag antagligen inte var så poppis, har aldrig varit det, har aldrig varit den som tar plats och är självsäker, och då antar jag att utgångsläget oftast blir just som det blev för mig.

Att hitta en klan man trivs med är som att hitta en partner man trivs med; det tar tid och är rena slumpen när det händer. Förutom det lag jag gick med i för att tävla i Unreal Tournament så har jag själv alltid varit den som startar klaner och bjudit in andra. På det sättet får man exakt vad man vill ha. Men det är bara att ligga i. Dock så tycker jag som sagt att CS och alla dess klaner är en avgrund man ska hålla sig borta ifrån om man lider av prestationsångest och låg självkänsla!

neonblade91 skrev:Men som jag skrivit tidigare, tror jag, så är jag sjukt känslig för andras negativa åsikter mot mig, har haft det problemet kanske under hela min uppväxt, men den blev definitivt värre under min bedrövliga tid som högstadieelev. Jag var mobbad, utsatt och utfryst. Det värsta med det var att det var så djävla mycket psykisk misshandel. Hade det varit fysiskt så hade jag varit mer tacksam, av det enkla skälet att jag då hade förstått direkt hur illa behandlat jag hade blivit om det hade skett på det viset. Jag hade inte kommit med undermedvetna undanflykter där jag underminerar risken med att utsättas för mobbning.

Men det hjälper inte att älta det förgångna.

Med ett stort hjärta söndertrasat av andras ondska så är det inte konstigt att du mår som du gör. Det finns många fina människor här med erfarenhet utav detta som lider med dig och som förtjänar bättre. Jag önskar att jag kunde föreslå en psykolog åt dig, men då psykiatrin i det här landet har mycket som är önskvärt så känns det inte realistiskt att föreslå detta längre. Speciellt inte till de med neurologiska diagnoser som redan är stämplade som förlorare. Om du inte provat det tidigare föreslår jag att du letar upp ett ställe för gruppsamtal om dina problem.

neonblade91 skrev:En sak som jag dock är säker på att utsätta mig för andras åsikter, goda som onda, är rätt väg att gå. Gör jag inte det så kommer jag aldrig att lära mig att hantera dem. Så till viss del kommer jag att fortsätta att läsa folks responser till mina inlägg på exempelvis forum. Även något som ett egenskrivet inlägg på ett forum samt dess respons som jag får efter det, skrämmer mig då det kan vara ett syrligt sådant.

Du måste vara försiktig. Att utsätta dig för mer negativa impulser kommer knappast göra dig starkare när du redan är nedslagen. Den verkliga vägen framåt är att sluta sätta dig i situationer som du vet att du kommer att må dåligt av. Ta en break från det negativa istället för att omfamna det. Precis som negativa händelser förstört dig så behöver du positiva händelser för att återställas. Du skulle bli mycket starkare som person och skulle kunna motstå mycket mer skit från andra om du mådde bättre inombords. Detta gör du inte genom att ta in ännu mer av omgivningens åsikter. Du behöver hitta guldkorn. Kanske några som själva lider av dessa problem, och tillsammans bygga upp det i varandra som ni förlorat eller aldrig fått. Jag tror att man måste få "rätt medicin". Då dina skador är orsakade av fantastiskt destruktiva sociala händelser så tror jag att du behöver fantastiskt konstruktiva sociala händelser för att kunna läka dig själv. Prova att söka dig till en samtalsgrupp. Man måste börja nånstans, så man kan ju lika väl börja på ett ställe där andra lider av samma problem.

neonblade91 skrev:Men jag tackar så mycket för att du skrev ett så bra inlägg. Har du några ytterligare tips på hur jag ska hitta en bra grupp att spela med? Antagligen kommer jag att få leta helt enkelt, även om jag testar att spela med 4 olika grupper med dålig jargong, så är allt värt det om den 5e är bra och positiv. Då är det mödan värt. Det är så jag ska tänka.

Under sökandet av klaner så lär man sig snabbt vad de fokuserar på. Det gäller väl att gå med i de som tänker mer på vänskap och teamwork än på diverse titlar och talang. Och i CS tror jag att klaner som fokuserar på de förstnämnda sakerna är väldigt få.

Jag tackar till er båda för bra svar!

Sant, känt att så är fallet. Har tänkt för mycket på att exponering i små doser plus rätt/nya tankemönster är rätt väg att gå. Sanningen för mitt mest optimala sätt att leva på hittar jag svaret i hos magkänslan, vilket innebär att följa den mer. Har undvikit min magkänsla under en allt för lång tid. Det fick jag lära mig pga KBT, och för mig är KBT en lögn som kräver att man måste ljuga en liten bit för sig själv, eller tro på att det funkar, för att det ska bli en positiv reaktion av det. Detta med kbt och reaktion känns inte vetenskapligt stadgat.

Jag frågade en överläkare en gång om hen kunde garantera mig att kbt skulle hjälpa mig. Det kunde han förstås inte, det finns inga garantier inom sjukvården har jag lärt mig. Och sen frågade jag vad det beror på att vissa inte hjälps av det - då svarade han att man har sett att patienter med AS och dyl inte reagerar vidare positivt av KBT. Min teori på detta är att man ofta synar det och för en väldigt konkret bild av hur KbT funkar - man ser realistiskt på det, vill jag kalla det.

Självklart funkar KBT till att lösa mindre kriser i livet, men det är absolut inte ett universalt hjälpmedel till alla möjliga problem, stora som små. KBt är överskattat, hoppas att psykiatrin utvecklas och att dom hittar en större kontrast av hjälpmedel för utsatta. Men tid, prioritering och mer pengar krävs.

Jag ska följa ditt råd att lägga ned CS fakiskt. Det sitter långt inne. Men det är så att det är ett spel som är mer tärande än vad det är främjande.

Jag har egentligen aldrig gillat det spelet. Det är min sjuka envishet som inte kan acceptera att jag inte kan vara bäst på allt.

Det som jag finner lätt brukar jag lägga åt sidan snabbt, medan det svåra håller i sig. Men det är ganska naturligt.

Faktum är att CS är ett på tok för snävt och trångt spel för mig. Jag gillar alternativ i spel. Ju fler desto bättre i min mening, speciellt i lagsammanhang, då det skapar en bred dynamik och som främjar att man inte måste ha en väldigt snäv typ av förmågor för att lyckas. Lite som i verkliga livet, även fast i denna tid så krävs det vi ska leva inom en tight mall. Har aldrig gillat elitism.

Ska nog ta och bröja spela battlefield 4 på PC. Har kört 3an och det gillade jag så varför inte ge ett chans.

Nu börjar avgiftningen från skiten CS

PS till dig som skrev innan (du med den lustiga bilden ):

Valve som är företaget bakom detta spel som jag spelar/spelade är som företag såklart alltid är - fokuserade på att tjäna pengar. Majoriteten av spelarna, till synes, verkar gilla den rådande vildavästern-jargong som råder i CS. Skulle de ta till med järnhand mot alla otrevliga spelare så skulle en mycket stor andel av deras community ryka för gott. Folk verkar gilla detta helt enkelt. Och det som genererar pengar är helt absurt i deras värld att sträva emot.

Det mest ruttna med CS-spelarna under matcher är att folk tänker inte som ett lag alls. Om någon misslyckas så kommer glåporden direkt. Detta fattar vilken normalbegåvad (inte bokstavligt menat) som helst att det är helt kontraproduktivt för laget om man vill gå för vinst. Men helt ärligt så söker sig många empatibefriade och mobbing-bejakande själar sig just till det spelet för att det är accepterat där att leva ut sin inre djävul.

Men åter till min lättkränkthet.

Självklart kan jag lägga ned något som CS. Men problemet för mig blir att om jag ska undvika andras dömanden och illvilliga tyckanden om mig så kommer jag att begränsa mitt liv sjukt mycket.

Menade du att jag även skulle undvika något som tex forum? Jag gillar att ventilera mina åsikter för jag har just det om väldigt mycket. Jag tänker mycket och vill få ur dem ur skallen emellanåt. Min mamma är utan tvekan trött på att höra kring alla min teorier och även mina få vänner lika så, jag får sällan någon respons, och ja jag låter dom komma in i samtalet som vissa annars tycks ha problem med.

Så för mig så är det viktigt med forum, tycker att det är underhållande på nåt märkligt vis och jag vill inte undvika det.

Jag undviker ofta att läsa mina responser på forum under flera dagar innan jag läser dem då jag är van att få syrliga svar tillbaka sedan tidigare. PGA min concerta som jag får för min ADD så har jag blivit lite tuffare inför andras tyckanden, så jag hoppas innerligt att min hälsa tillåter sig att vara i god form så att jag kan fortsätta med denna medicin.

Så, i vilken grad tycker du att jag ska undvika div plattformar som CS och olika forum som främjar andras åsikter och dömanden? Jag frågar just för att det var mycket bra och lärorikt det som du skrev

Vissa saker borde man dra ner på, och andra sluta med helt. Jag tror du gör helt rätt i att börja lyssna på din magkänsla mer. Det finns många människor där ute med vanliga liv som borde göra det.

Jag har nyligen börjat lira BF4, så vi kan ju spela tillsammans ibland om du vill.

neonblade91 skrev: Men helt ärligt så söker sig många empatibefriade och mobbing-bejakande själar sig just till det spelet för att det är accepterat där att leva ut sin inre djävul.

Jag tror tyvärr att de allra flesta platser på nätet som passar för en mer intensiv närvaro numera huserar många skadade och borttappade individer som behöver allt från bekräftelse till att få utlopp för negativa känslor. Tyvärr blir det mest bara rundgång och kanske främst i dessa tävlingsinriktade intensiva spel där sammarbete är en stor komponent som i vissa FPS-spel & inte minst i MOBAs.

Heroes of Newerth var det första spelet jag slutade spela pga. spelarbasen efter att ha spelat spel på nätet sedan 1996 men numera spelar jag Heroes of the Storm utan att förfasas speciellt mycket längre även om det är i princip lika hatiskt. När det går fort att identifiera ett arsel, blockera kommunikationen & rapportera till Blizzard så går det också fort att glömma av. För mig har det mycket legat i att bara släppa idén om att försöka förstå alla människor utan bara acceptera att en del behöver läxas upp - främst av någon annan som har energin.

Det är också anledningen till att jag har snart halva den aktiva delen av aspergerforum på ignore och är här mycket mindre än förr. Kanske är inte lösningen för dig att vistas mindre tid på forum och vart du nu vill vara utan att filtrera mer kring vem du tar till dig information ifrån. Helt krasst så är vissa bara inte värda att lyssna på. Livet är kort osv. Du är värd något så som du är. Alla andas inte ut guldstoff när de pratar. Ledsamt men sant.

[quote="rojona"]Vissa saker borde man dra ner på, och andra sluta med helt. Jag tror du gör helt rätt i att börja lyssna på din magkänsla mer. Det finns många människor där ute med vanliga liv som borde göra det.

Jag har nyligen börjat lira BF4, så vi kan ju spela tillsammans ibland om du vill.[/quote]

Mitt Origin-konto: greentwig91

Om jag minns rätt...

Till dig som skrev senast:

Näe, såklart så är inte alla snälla på internet. Det retar mig så extremt mycket bara att det är så många som skriver för att kränka som huvudsyfte på internet. Jag hatar detta.

Mitt största dilemma är att jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag håller med er om att jag inte ska exponera mig för andras åsikter. Men sanningen är att jag aldrig kan komma undan det. Bara att jag tar en promenad så exponeras jag för andras åsikter mot mig.

Bara genom att skriva på detta formut eller att spela ett spel över internet exponerar mig för andras åsikter.

Detta som kommer hända är att jag isolerar mig i ett mörkt rum resten av mitt liv. Kul va? Om jag följer magkänslan dvs.

Skulle jag prata med expertis på psykisk hälsa så skulle de säga till mig att jag såklart inte skulle isolera mig från människor i restam av mitt liv.

Detta är mitt dilemma. Jag ser inte mellanläget. Det är svåra tider man lever i. Iaf för en extremt känslig människa.

Usch, hjälp

rojona skrev:Men å andra sidan, om någon klagar på något som jag inser är ett misstag jag gör och kan förbättras så lyssnar jag bara på det faktiska rådet och filtrerar bort alla extra känslor. Då kan man snabbt få dem att bli tysta! Till slut blir man bättre än de!

Inte alla som har den inställningen! Det kräver verkligen att man skiljer på person och sak.

rojona skrev:Om du hänger på ställen där du istället kan snacka med trevligt folk som ger komplimanger som är realistiskt grundade så får du ju istället en stor dos av positiv feedback. Detta kan ge dig styrkor för livet som du kan använda som en sköld senare. Om du bara fått höra skit hit och dit så är det ju lätt hänt att man börja tro att skiten stämmer.

Har man fått en sådan upplevelse så brukar man också inse att de andra sällskapen inte är värda att spendera tid eller uppmärksamhet på. Problemet är om tillgången är begränsad på något sätt.

neonblade91 skrev:Just nu är det CSGO som jag spelar, och communityit är erkänt dåligt när det kommer till hur man behandlar varandra.

Har fått intrycket att det är väldigt mycket hård och omogen jargong i online-spelvärlden?

neonblade91 skrev:En sak som jag dock är säker på att utsätta mig för andras åsikter, goda som onda, är rätt väg att gå. Gör jag inte det så kommer jag aldrig att lära mig att hantera dem. Så till viss del kommer jag att fortsätta att läsa folks responser till mina inlägg på exempelvis forum. Även något som ett egenskrivet inlägg på ett forum samt dess respons som jag får efter det, skrämmer mig då det kan vara ett syrligt sådant.

Det har dock ett pris i psykisk hälsa på sikt. Så välj vilkas åsikter du utsätter dig för. Är utsikten till intelligent respons låg så kan det vara läge att dra vidare.

rojona skrev:Jag tror att man måste få "rätt medicin". Då dina skador är orsakade av fantastiskt destruktiva sociala händelser så tror jag att du behöver fantastiskt konstruktiva sociala händelser för att kunna läka dig själv.

Medhåll!

neonblade91 skrev:Min mamma är utan tvekan trött på att höra kring alla min teorier och även mina få vänner lika så, jag får sällan någon respons, och ja jag låter dom komma in i samtalet som vissa annars tycks ha problem med.

Tack vare att internet finns så behöver du ju inte hålla tillgodo med de människor som bara råkar finnas på samma fysiska plats som dig själv. Ta till vara på det faktumet till fullo

DIProgan skrev:Kanske är inte lösningen för dig att vistas mindre tid på forum och vart du nu vill vara utan att filtrera mer kring vem du tar till dig information ifrån. Helt krasst så är vissa bara inte värda att lyssna på. Livet är kort osv. Du är värd något så som du är. Alla andas inte ut guldstoff när de pratar. Ledsamt men sant.

Medhåll!

Apropå att exponera sig för andras åsikter. Det är i många fall bra om det nu är intelligent livsform så att säga. Men poängen är att det ger infallsvinklar att ifrågasätta sina egna tankar och även besvara andras funderingar. Så när du möter folk öga mot öga så kan du iaf ge svar på tal om det är trams och snabbt identifiera idioter och gå vidare. Istället för att bli helt ställd.

Ifall man är lättkränkt kan den låga toleranströskeln bero på att man redan har en låg självkänsla och därmed lättare tappar tron på sitt värde även av mindre angrepp. Någonting man kan göra är att inte ta åt sig vilket innebär att man inte tar emot den "skit" som andra människor tillsänder en. Det kan liknas vid att någon skickar en ett paket som man inte vill ha.

Paketet levereras och eftersom man inte vill ta emot det skriver man inte på speditörens leveranskvitto eller så kanske man låter kartongen stå kvar ute på gatan. Paket efter paket ansamlas och gatan börjar att bli riktigt skräpig. I ett sådant läge bär man ju själv inget ansvar för oordningen så det finns ingen anledning att klandra sig själv.

Den som i det exemplet bär skulden är ju avsändaren av alla oönskade paket. Kommunen anlitar kanske gatustädare för att röja upp och för att betala den kostnaden för de kanske därför avsändaren inför domstol. Det är då avsändaren som betett sig som ett praktarsle och som blir den som får skämmas inför medborgarnas misstyckande blickar - inte kartongernas tilltänkta mottagare: för denne har inte tagit emot något.

På samma vis kan man avböja att ta emot så kallad "skit". Man bestämmer sig helt enkelt för att värdera vissa obefogat negativt kritiska eller direkt elaka människors åsikter som strunt. Om en psykotisk stackars individ kallar en pucko på bussen blir man ju inte ledsen, för man förstår ju att denne kognitivt inte hade menat det om personen hade varit helt tillräknelig. Vanligen tar man, på samma grund, inte till sig elaka kommentarer från små barn.

Samma förhållningssätt applicerar du då gentemot de som säger ovänligheter till dig via röstchatten. Se dem som pajaser vilkas åsikter inte betyder någonting eftersom de inte har vett nog att basera sina budskap på rationellt grundade värderingar. Se ned på dem så blir deras angrepp meningslösa - och de lämnas, likt paketen på gatan, utanför dig utan att ha nått fram till sin tilltänkta mottagare.

Jag förstår att detta kan vara svårt men det är så jag brukar tänka.

Gripandekylig skrev:Ifall man är lättkränkt kan den låga toleranströskeln bero på att man redan har en låg självkänsla och därmed lättare tappar tron på sitt värde även av mindre angrepp. Någonting man kan göra är att inte ta åt sig vilket innebär att man inte tar emot den "skit" som andra människor tillsänder en. Det kan liknas vid att någon skickar en ett paket som man inte vill ha.

Paketet levereras och eftersom man inte vill ta emot det skriver man inte på speditörens leveranskvitto eller så kanske man låter kartongen stå kvar ute på gatan. Paket efter paket ansamlas och gatan börjar att bli riktigt skräpig. I ett sådant läge bär man ju själv inget ansvar för oordningen så det finns ingen anledning att klandra sig själv.

Den som i det exemplet bär skulden är ju avsändaren av alla oönskade paket. Kommunen anlitar kanske gatustädare för att röja upp och för att betala den kostnaden för de kanske därför avsändaren inför domstol. Det är då avsändaren som betett sig som ett praktarsle och som blir den som får skämmas inför medborgarnas misstyckande blickar - inte kartongernas tilltänkta mottagare: för denne har inte tagit emot något.

På samma vis kan man avböja att ta emot så kallad "skit". Man bestämmer sig helt enkelt för att värdera vissa obefogat negativt kritiska eller direkt elaka människors åsikter som strunt. Om en psykotisk stackars individ kallar en pucko på bussen blir man ju inte ledsen, för man förstår ju att denne kognitivt inte hade menat det om personen hade varit helt tillräknelig. Vanligen tar man, på samma grund, inte till sig elaka kommentarer från små barn.

Samma förhållningssätt applicerar du då gentemot de som säger ovänligheter till dig via röstchatten. Se dem som pajaser vilkas åsikter inte betyder någonting eftersom de inte har vett nog att basera sina budskap på rationellt grundade värderingar. Se ned på dem så blir deras angrepp meningslösa - och de lämnas, likt paketen på gatan, utanför dig utan att ha nått fram till sin tilltänkta mottagare.

Jag förstår att detta kan vara svårt men det är så jag brukar tänka.

Detta är ett bra sätt och tänka. Jag fungerar på det sättet. Alltid gjort. Ser inte ned på folk numera, utan väljer och avlägsna deras okunskap istället och vill tro att de nångång tar sig tid och växer upp. Verklig vett

Jag tror också starkt på att kunskap ger människan ett bättre perspektiv.