Flinta skrev:Vad säger din kommun när du tar upp frågan om vilka krav man kan kräva?

Tyvärr har jag inte frågat det. Idag fick jag äntligen tag i handläggaren. Hon var aggressiv. Jag har haft för många kontaktpersoner under de senaste 7 åren. Att flera har sagt upp sig själva är tydligen mitt fel. Mina krav på respekt och önskan att lära sig mera om autism och reumatism var för höga. Jag sa: OK, stryk alla krav, behåll bilen, utan den kommer vi inte ut ur lägenheten.

Oavsett hur illa vissa hade behandlat mig så var det visst mitt fel i alla fall - för höga krav. Hon nämnde t o m de månader jag haft viss telefonkontakt med en diakonissa. "Och NN sa upp sig!" Ja, hon åkte till Indien för att adoptera ett barn. Sedan behövde hon tid att vara med barnet. Var det också mitt fel??!!
Alla oförätter kontaktpersoner utsatt mig för hade ingen som helst betydelse. Att jag behövde bil p g a handikapp och lät en fin tjej sluta när hon blev billös - fel!

När jag fått höra listan på vilken usel människa jag var så kom det stora slaget:
Det är inte säkert att du kan få någon ny kontaktperson igen! Jag ska prata med XX, så får vi se.

KAN MAN BLI UTKASTAD UR LSS?
Om kontaktpersoner utan utbildning och intresse för människan o hennes sjukdomar behandlar mig fel, så blir allting mitt fel och jag åker ut?!

Är djupt chockad och ligger på självförtroende 0. Om inte ens betalda vänner står ut med mig då har man väl nått så djupt en människa kan nå?
Att jag är multisjuk komplicerar ju saken, ja, det finns tyvärr mycket att ta hänsyn till då. Är jag för sjuk för att få kontaktperson? Vad är alternativet?

Jag kan varken öppna eller stänga bildörren. Behöver hjälp med bältet och att ta mig ur bilen. Hissar i stället för trappa. Fuktig mat. Torr kan jag inte svälja. Behöver AC i bilen för att lungorna inte är perfekta. Kan inte ha öppet fönster - värk och tinnitus. Kan inte gå långt. Kan inte prata ytligt särskilt länge. Har behov av att fördjupa mig i diverse samtalsämnen. Kan råka tala för högt ibland.
Sjögrens syndrom gör att jag både snörvlar ibland och blinkar för ofta med ögonen.

VEM kan ta hänsyn till allt detta? Ingen. Det var därför jag sökte LSS men det finns alltså inga människor som står ut med multisjuka, ingen, inga alls. Svårt att tugga på. Hur ska man då orka leva? Hade en väninna, men hon uppslukades av Livets Ord. Enligt henne är jag ju inte riktigt kristen förstås, så vi glider isär.

Man kan visst överklaga till förvaltningsrätten. IVO kan jag prata med. Ska be ett par människor berätta om sin mera positiva syn på mig.

Andra idéer? HJÄLP! HJÄLP!

Det kan ju vara svårt att hitta lämpliga kontaktperson. Särskilt om de inte ens är beredda att lära sig om de sjukdomar/funktionsnedsättningar som "klienterna" har.

Men den där handläggaren tycks sannerligen sakna mentaliseringsförmåga, totalt oförmåga att sätta sig in i andras situation. Du är inte till för hennes skull, hon är till för din (och andra funktionshindrades) skull.

Jag tror inte hon har rätt att "straffa" dig genom att vägra dig kontaktperson. Men hon kan alltid sluta leta och sen säga att hon inte hittade någon som uppfyllde dina "orimliga" krav.

Du kan inte få hjälp av volontärer från organisationer som Röda Korset då?

Har tyvärr inga idéer. Beklagar att du måste kämpa så och möta så oförstående och oprofessionella tjänstemän/kvinnor.

Tack Alien!

Bra med förståelse, även om inga direkta lösningar finns. Jag är van att överklaga till högre instanser. Röda korset har säkert fullt upp med flyktingarna nu.

Jag börjar med att låta mina få vänner skicka mail där de beskriver mina goda sidor. Jag är ingen kravmaskin men om man inte kan ett dugg om AS så kan man väl tolka det så. Hur mycket kan en handikappad människa anpassa sig till omgivningen? Svar: i begränsad omfattning.

Att säga nej till en mamma med ett barn med neuropsykiska hinder, som jag måste stötta livet igenom tror jag IVO ser som graverande. Visst, vi hjälper varandra, men allt som har med bokstäver, skrivelser, telefonsamtal och bråk med myndigheter står jag för.

Jag fick ju KP p g a AS. Vore det inte lämpligt med en liten skrift till de outbildade människor som går in i en relation med en aspergare? "Tänk på att 1. Aspergaren behöver fasta rutiner. 2 Lämna återbud i mycket god tid. 3 Planera träffar i god tid. 4. Om något oväntat händer som gör att du inte kan komma: RING, sms:a inte, och tala med brukaren tills denne lugnat ned sig och accepterat förändringen. 5 Lova aldrig mer än du kan hålla. osv. 6. Säg aldrig mitt i en träff: Nej, nu måste jag åka hem! Hej då! Vi kan ses längre nästa gång.

Hej!
Jag är tillbaka med en fråga. Är så sjuk och trött att jag inte orkar mala igenom diverse PDF-filer.

Har reglerna ändrats så att den som inte haft någon insats (kontaktperson) på 7 månader automatiskt åker ut ur LSS?

Tyckte att samordnaren sa det när vi träffades nyss, tillsammans med hennes chef.
Men hon vräkte ut så mycket hat och förebråelser på mig att jag blev som paralyserad och orkar inte minnas allt.

Det som framgick var i alla fall att jag är en skitstövel och omöjlig för alla människor på jorden att ha att göra med. Allt det negativa var ju ihopsamlade anklagelser hon fått in via de kontaktpersoner som har sagt upp sig.

Huvudanklagelsen var denna:

DET GÅR INTE ATT HA ETT NORMALT SAMTAL MED DIG!!!

Jag har pratat med några aspisar. Vi har haft samtal, men inte normala samtal, eftersom ingen av oss har varit normal. Ser det som det mest klara symtomet på AS att man inte har "normala" samtal med folk.

1. De flesta pratar i för långa "moduler". Man vill ha en respons, men behöver först få tala till punkt och den kan ligga rätt långt bort.

2. Det ytliga pratet varar inte länge, sedan bär det ned på stora djup i ämnen som kan vara hur olämpliga som helst ur "normal" synvinkel.

3. Samtalet kan vara distanslöst och rakt från hjärtat, som hos ett barn. Man vräker ur sig det man tänkt och känt ett tag, utan hänsyn till lämpligheten i detta.

Aspergaren kan i samtalet störtdyka ned i sina specialintressen så att det blir svårt att hänga med eller hålla ut. En kille dök gärna ned i sitt intresse: Vapen!
Alla sorters, vad de heter, nr och alla andra detaljer, som de flesta väl inte känner till eftersom vi inte bruka gå till affären och köpa vapen, bara så där.
Och aspergare får ju inte vapenliscens. Just det, det var hans stora sorg. Han visste att han inte fick behålla pappans vapen när denne plötsligt dog. Jag lyssnade eftersom jag förstod att allt vapenprat hade med pappans död att göra. Temat var alltså sorg.

Men en inkompetent kontaktperson (majoriteten) skulle väl fått skrämselhicka och undrat när denne aspergare skulle gå loss och skjuta människor?

Hur sjutton ska LSS fungera när utgångsläget är att KP gärna inte ska veta något om t ex AS och inte ens får en liten bok att läsa?

Debbido skrev:Tänk på att 1. Aspergaren behöver fasta rutiner. 2 Lämna återbud i mycket god tid. 3 Planera träffar i god tid. 4. Om något oväntat händer som gör att du inte kan komma: RING, sms:a inte, och tala med brukaren tills denne lugnat ned sig och accepterat förändringen. 5 Lova aldrig mer än du kan hålla. osv. 6. Säg aldrig mitt i en träff: Nej, nu måste jag åka hem! Hej då! Vi kan ses längre nästa gång.

Det där med att ringa kontra smsa varierar stort med vem de har att göra med...

Fenren skrev:

Debbido skrev:Tänk på att 1. Aspergaren behöver fasta rutiner. 2 Lämna återbud i mycket god tid. 3 Planera träffar i god tid. 4. Om något oväntat händer som gör att du inte kan komma: RING, sms:a inte, och tala med brukaren tills denne lugnat ned sig och accepterat förändringen. 5 Lova aldrig mer än du kan hålla. osv. 6. Säg aldrig mitt i en träff: Nej, nu måste jag åka hem! Hej då! Vi kan ses längre nästa gång.

Det där med att ringa kontra smsa varierar stort med vem de har att göra med...

Jovisst. Det första jag säger är att jag inte vill/kan sms:a därför att jag är högerhänt och min högra hand består delvis av proteser. Jag kan skriva på en laptop med normalstora tangenter. Då använder jag mest vänsterhanden.
Men p g a handikapp orkar jag inte sms:a mer än några ord.

De flesta accepterar inte detta. De förstår inte hur svårt det är för mig, bara hur lägg det är för dem. Sms är ju ett sätt att hålla rejäl distans till folk man helst inte vill prata med.

Debbido skrev:vad kan man egentligen begära av en dåligt avlönad kontaktperson - ingenting?

Inte mycket, det här är vanliga neurotyper som frivilligt anmäler sig. Du kan få vem som helst, men när jag prövade att få kontaktperson så hade de "godkända" människor som tidigare hade haft kontakt med autister. Dvs, lite kvalitetskontroll.

Jag kunde ställa krav på att jag inte ville träffa rökare, personer från ett visst land, att vi skulle ha åtminstone några delade intressen och att individen skulle ha empati. Men det tog en så jäkla lång tid att få till så under tiden hittade jag en gammal klasskamrat från lågstadiet som också har en diagnos.

KrigarSjäl skrev:Sen ska LSS-tanterna inte hålla på och sätta sig över sina klienter...de ska också vara ödmjuka och lyssnande.
Det är vi som betalar deras löner, inte tvärtom.

Correktamundo. Många glömmer bort att en del aspies faktiskt arbetar och betalar skatt.

Debbido skrev:Har reglerna ändrats så att den som inte haft någon insats (kontaktperson) på 7 månader automatiskt åker ut ur LSS?

Nej, LSS går inte bort, inte ens med skurmedel.

Tyckte att samordnaren sa det när vi träffades nyss, tillsammans med hennes chef.
Men hon vräkte ut så mycket hat och förebråelser på mig att jag blev som paralyserad och orkar inte minnas allt.

Kanske ska prata med hennes chef och fråga om hon är lämplig att arbeta som LSS handläggare?

DET GÅR INTE ATT HA ETT NORMALT SAMTAL MED DIG!!!

Kanske för att vi inte är normala. Vad förväntar de sig, snack om väder och kändisar?

Och aspergare får ju inte vapenliscens. Just det, det var hans stora sorg.

Att vi inte får ha vapenlicens stämmer inte. Han är en idiot.

Vill tacka alla som skrivit i denna tråd!

Efter ett års väntan fick jag en ny LSS-handläggare och en ny kontaktperson. Handläggaren är på semester annars skulle jag ringt henne idag och gråta ut. Det känns som om också denna relation verkar ta slut.

Jag kan inte skriva mycket eftersom detta är öppet, mer än att denna person tagit på sig omänskligt mycket att göra för att slippa ensamhet och fattigdom. Men hon räcker inte till, och den hon får minst pengar för att träffa är ju mig.

Det har hänt gång på gång att hon inte haft tid att träffa mig. Detta varvas med för sjuk för att träffa mig.

VEM väljer att dra omkring på en sådan som jag för mycket liten ersättning när man kan tjäna 25 000 kr/mån som personlig assistens? Vill man arbeta hårt och tjäna pengar så ska man ju inte vara kontaktperson. Men jag tänker inte säga upp henne utan vänta ut hennes egen uppsägning eller kollaps p g a överansträngning.

Som jag ser det: Om jag och andra LSS-klassade har något värde så skulle de som träffar oss också få bra betalt.
Jag har läst om många på nätet som sällan ser till sin kontaktperson. Denne måste inte anmäla vare sig sjukfrånvaro eller annan frånvaro. Det verkar fritt fram att vara borta så mycket som man vill. HÄR börjar problemen: Om vi blev omhändertagna via FK, på ett sätt som liknar det som gäller för personlig assistent - trots att vi drar mindre vårdinsatser - om detta var en jobb med rimlig lön - då skulle kanske någon stanna hos mig.

Dags att lyssna till "The rose": When the night has been too lonely and the road has been too long, and you think that love is only for the lucky and the strong ..."

Får boendestödet i din kommun inte ge "social samvaro"? Tänkte om det är därför du sökt kontaktpersoner istället?

Att personen gör sitt jobb?

Flinta skrev:Får boendestödet i din kommun inte ge "social samvaro"? Tänkte om det är därför du sökt kontaktpersoner istället?

Mitt boendestöd ger social samvaro i hemmet men jag kan inte gå långt så vi är mest inomhus. Kontaktperson behövs för att få komma ut med bil och fika, handla etc.

Till sist kom min nya handläggare tillbaka till jobbet så att jag kunde ventilera frågorna. Jag tänker hålla tät kontakt denna gång så att jag inte åker ut av en massa osanna skäl.

Samtalet gick ut på att jag gillar personen men att hon inte haft tid nog för mig. Men hon har fått en eller två fasta dagar för två som behöver personlig assistent och jag har fått onsdag eller lördag varje vecka. Om hon kan hålla det hon lovat så kan kontakten rulla på.

Det är en trevlig människa. Om hon kan hålla sina tider några månader så kommer jag att slappna av. Är rätt trasig efter allt som gått fel tidigare. Men tiden läker ju vissa sår.

Jag har trots allt lyckats få genomslag för min tro på astrologi, så nu är både min LSS-handläggare och kontaktperson fiskar. Har märkt att jag som fisk har lättast att kommunicera med andra fiskar. Vi har alla en viss känslighet som gör att vi ogärna trampar ned andra människor.

Debbido skrev:

Flinta skrev:Får boendestödet i din kommun inte ge "social samvaro"? Tänkte om det är därför du sökt kontaktpersoner istället?

Mitt boendestöd ger social samvaro i hemmet men jag kan inte gå långt så vi är mest inomhus. Kontaktperson behövs för att få komma ut med bil och fika, handla etc.

Låter jättebra för dig att du kan få den hjälpen

Åker ni i kontaktpersonens privata bil och handlar eller är det kommunens? Är det din kontaktperson som är snäll och hjälper dig att komma ut med bil för att t ex handla? Finns det som krav i uppdraget som kontaktperson att hjälpa till med sådant? Vem betalar bilresan? Jag är lite nyfiken eftersom jag ibland funderar över hur det skulle vara att ha en kontaktperson.

Flinta skrev:Låter jättebra för dig att du kan få den hjälpen

Åker ni i kontaktpersonens privata bil och handlar eller är det kommunens? Är det din kontaktperson som är snäll och hjälper dig att komma ut med bil för att t ex handla? Finns det som krav i uppdraget som kontaktperson att hjälpa till med sådant? Vem betalar bilresan? Jag är lite nyfiken eftersom jag ibland funderar över hur det skulle vara att ha en kontaktperson.

KP har alltid bil i mitt fall som handikappad, annars går det ju inte.
Vi kan göra vad jag vill, i stort sett. Sommar: mest utflykter till kusten.
Tidigare var bensinen gratis för mig. Vet faktiskt inte vad som gäller just nu och vill inte ta reda på det heller. Är nu fattigpensionär.

Det kan vara svårt för aspergare med kontaktperson om vi ligger över 100 IQ. Många förväntar sig en gravt utvecklingsstörd person och blir besvikna när vi vet och vill så mycket. Vissa av oss pratar ju också för mycket om för djupa saker.
Om t ex en aspergare träffar en enkel människa och varje gång gräver ned sig i sitt specialintresse så kan den här personen ge upp. Hon kan känna sig underlägsen. Det är en mardröm för dem att sammanföras med någon kopia av Einstein.

Jag är ju multisjuk och behöver detta stöd p g a min reumatism. Jag är en utmaning för kommunen! Men min nuvarande säger att hon gillar mig. Får försöka tro på det.

Vilka är fördelarna /nackdelarna med att inte gå genom LSS utan själv annonsera i t ex lokaltidningen eller på nätet efter någon kontakt? Det går ju att skriva t ex vissa ord som beskriver egenskaper hos den man vill få kontakt med, önskningar om intressen, förutsättningar.

Flinta skrev:Vilka är fördelarna /nackdelarna med att inte gå genom LSS utan själv annonsera i t ex lokaltidningen eller på nätet efter någon kontakt? Det går ju att skriva t ex vissa ord som beskriver egenskaper hos den man vill få kontakt med, önskningar om intressen, förutsättningar.

Man får annonsera själv om det gäller personlig assistent men inte om det gäller kontaktperson, i alla fall inte i min kommun. KP får ett arvode men PA är en riktigt lönearbete som går via Arbetsförmedlingen och då får man säga vad man önskar sig.

Jag har berättat för LSS-handläggaren att jag önskar en snäll person i min ålder, med bil. Hon har också ställt frågor. Sedan är det upp till henne att välja och vraka bland dem som anmäler LSS-intresse. Arvodet ligger runt 1 300 kr. En personlig assistent kan tjäna 25 000 kr/månad. Olika grenar inom omsorgen alltså!

Jag tänkte mer på en lite diskret annons under "kontakt sökes" i lokaltidningen eller en liknande eller mer utförlig på nätet. Anslagstavlor i församlingshem, på bibliotek, universitet, sjukhus och hos välgörenhetsorganisationer kan vara lämpligt beroende på vem man vill ska läsa annonsen. Där nämner man det viktigaste och lägger till "för mer utförlig info kontakta: x" och har man tur har man många att välja bland. Kanske ökar chansen att man får någon som är genuint intresserad och inte bara vill ha det som en fin merit (tror inte ont om folk överlag men det förekommer troligen).

Nu är jag här igen för att skriva att relationen med min kontaktpersonen verkar börja haverera, redan. Varför vet jag inte. Men en sak har jag lärt mig genom åren: de som blir kontaktpersoner kan ha mycket större problem än jag anat. Arbetet kan vara en flykt bort ifrån det jag man inte gillar - och då är det ju svårt att älska andra.

Om man gör slut med en efter en av sina brukare för att de uppvisar symtom på de sjukdomar som de har så är man ju klart olämplig. I botten för alla dessa oändliga misslyckanden ligger en frånvaro av utbildning och ett för lågt arvode.

Jag hörde om en kontaktperson som gick på bio med en epileptiker. Där fick han ett rejält krampanfall, vilket k-personen tyckte var väldigt genant och sa därför upp sig.
Många liknande berättelser har jag hört. Kommunen borde tillhandahålla broschyrer som redogör för vissa sjukdomar brukaren har så att den vet vad som väntar och hur man kan hantera de situationer som kommer att uppstå. Ignoransen är extrem och leder till mycket onödigt lidande.

Nu har jag min SAD (mörkerdepression) vilket ju märks, så då är det väl dags att dumpa mig, men man har ju inte SAD för att djävlas med folk och tyvärr kan man inte göra så mycket åt saken. Själv har jag testat det mesta. Helst går jag i ide den här tiden på året, så om det väntar en uppsägning igen - so be it!

Något större bråk kring detta är ingen idé att starta då hela LSS håller på att kollapsa p g a penningbrist. Om några år är kanske alltsammans borta.

Vi får nöja oss med att umgås med våra trevliga datorer!