Undrar om PRO har någon sektion för äldre / Pensionärer med Aspergers ?

Ruffsetuss skrev:Undrar om PRO har någon sektion för äldre / Pensionärer med Aspergers ?

Tror inte det skulle passa mig. PRO sysslar med saker jag inte tror jag kommer att finna intressanta före 100 års ålder och då kan det kvitta.

nallen skrev:http://pro.se/Om-pro/Kontakta-oss/

Tack för tipset ska kontakta dom

rdos skrev:

Alien skrev:Jag ser fram emot dagen man kan läsa "Problem med att hitta äldreboende för oss 70+" (undrar om AF finns kvar så länge).

Inte en chans. Den människa som kan få in mig på ett sådant ställe är inte född. Jag är envisare än synden och dör hellre på kuppen än att bli intagen på ett sånt.

Nu tycker jag du visar tecken på dålig mentaliseringsförmåga.

Du tänker som politikerna gjorde när de avskaffade ålderdomshemmen. Alla vill bo hemma tills de dör knall och fall. Fel, alla ville inte bo hemma, ensamma och isolerade. Deras makar och vänner hade dött, ev barn bodde långt bort. En del blir väldigt fysiskt skröpliga och orkar knappt gå, får dålig syn och hörsel. Andra blir mentalt skröpliga, går ut och går vilse, glömmer bort att äta etc.

Problemet är inte att pigga gamla tvingas in på äldreboende; problemet är att många som vill in inte kommer in. De får avslag, eller visserligen bifall, men måste köa flera månader (vänta tills andra dör så något blir ledigt).

Problemen för äldre aspergare kan vara att standardiserade lösningar inte passar, att det är svårare för aspergare att anpassa sig till äldreboendets rutiner. En sak som jag tänkt på att en hund el katt kan betyda mycket för någon som kanske inte har så mycket till kontaktnät. Men husdjuren får man inte ta med till äldreboendet.

Även när man bor kvar hemma kan man behöva hemtjänst och då passerar en oändlig rad människor i ens hem. Kommer det någon ny/vikarie får man inte veta om det i förväg. Minst en gång i veckan står en helt främmande person i dörren. Detta är påfrestande för alla, och än mer för en aspergare.

Moderator: Flyttat från underforum-for-aldre-t43335.html

Jag är 55+.

Jag har stora problem i boendet just de två senaste åren.

Jag har LSS-beslut men bor på SOL-boende där allt är pressat just nu. Vet inte alls dom här - känns inte bra.

Personalen förstår inte alltid mig, för jag är lite känslig för saker. Både p.g.a finkänslighet och Asperger.

Vi skulle ju kunna tipsa varandra om bra hospice för Aspies.

Alien skrev:Du tänker som politikerna gjorde när de avskaffade ålderdomshemmen. Alla vill bo hemma tills de dör knall och fall.

Låter ganska bra, ja.

Alien skrev:Fel, alla ville inte bo hemma, ensamma och isolerade. Deras makar och vänner hade dött, ev barn bodde långt bort. En del blir väldigt fysiskt skröpliga och orkar knappt gå, får dålig syn och hörsel. Andra blir mentalt skröpliga, går ut och går vilse, glömmer bort att äta etc.

Låter rätt så praktiskt. Gör det enklare att dö knall och fall om man går vilse eller glömmer äta.

Alien skrev:Problemet är inte att pigga gamla tvingas in på äldreboende; problemet är att många som vill in inte kommer in. De får avslag, eller visserligen bifall, men måste köa flera månader (vänta tills andra dör så något blir ledigt).

Nej, problemet är att dagens äldreboenden känns mer som ett fängelse än ett boernde. De gamla kommer aldrig ut, de blir fullproppade av mediciner och neurodiversa hamnar oftast i konflikter med NTs som inte har något annat för sig än att intrigera.

Alien skrev:Även när man bor kvar hemma kan man behöva hemtjänst och då passerar en oändlig rad människor i ens hem. Kommer det någon ny/vikarie får man inte veta om det i förväg. Minst en gång i veckan står en helt främmande person i dörren. Detta är påfrestande för alla, och än mer för en aspergare.

Låter inte så farligt.

Asperger vänlig begravningsbyrå. Dags att planera. Någon som kan ge mig ett tips??

Moderator: Flyttat från underforum-for-aldre-t43335.html

Nu kan man beställa begravning på nätet: http://www.dn.se/ekonomi/ny-aktor-later ... -pa-natet/

"Färre avlider och begravningsbranschen går på knäna." enl. ovanstående länk. Hur sjutton går det till, att färre människor än förr dör ? Kan nån förklara? Visserligen ökar medellivslängden men vi blir ju samtidigt fler. Det finns säkert en formel för detta.....

Ja, alla dör ju förr el senare. Om det tack vare sundare livsstil och bättre mediciner överlever flera nu, så dör de ju iaf senare. Så om färre dör måste det vara en tillfällig svacka.

DN 2014-11-26 skrev:Antalet som dör i Sverige minskar för varje år. Samtidigt blir antalet begravningsbyråer allt fler. Många har svårt med lönsamheten. I dag finns mer än 700 byråer i Sverige och cirka tio kommer till varje år.

http://www.dn.se/ekonomi/ny-aktor-later ... -pa-natet/

Problemet är snarare att fler borde dö för att kunderna skulle räcka till för alla begravningsbyråer.

DN 2015-09-17 skrev:Under det senaste året har Funera trots vikande marknad tredubblat sin omsättning. Enligt Dennis Jillvert finns flera fördelar med att sköta sin begravning via nätet.

– Kunderna får en tydlig överblick av alla kostnader och kan ta den tid de behöver för att göra sina val. En rådgivare ringer sedan alltid upp kunden och går igenom beställningen, säger han.
---
– Det är upprörande att de efterlevande många gånger får betala för mycket. Det som gör att vi kan ta ut lägre priser är ju en smidigare administration, att vi inte har samma lokalkostnader och att vi siktar på större volymer, säger Dennis Jillvert.

Hur har kunderna reagerat?

– När vi lanserade företaget var det många som skrev till oss: ”Äntligen”, ”På tiden!” De verkar ha längtat efter oss.

http://www.dn.se/arkiv/ekonomi/hans-job ... ivets-slut

Det aspievänliga är väl att man slipper åka iväg till stan, som kan vara jobbigt i sig och ännu värre när man mår dåligt av sorg. Inte heller behöver man träffa en främmande människa för att diskutera alla jobbiga detaljer. I stället kan man besluta det hemma i lugn och ro och sedan beställa. Då kan det också vara lättare att tänka praktiskt än när man sitter där och kanske påverkas av en människa som medvetet el omedvetet vill sälja dyrare kistor, extra tjänster etc. Eftersom många aspies har dålig ekonomi kan de behöva tänka på kostnaderna, så på så sätt är det också aspievänligt.

Jag är 41 och har ingen diagnos [av sjukvården]. Vad finns det för fördelar med att göra en utredning i min ålder?

micke314 skrev:Jag är 41 och har ingen diagnos [av sjukvården]. Vad finns det för fördelar med att göra en utredning i min ålder?

Beror väl på om det orsakar problem för dig i vardagslivet eller på ett ev. Arbete . Jag fick min diagnos innan jag fyllt 50 år .

Ruffsetuss skrev:Beror väl på om det orsakar problem för dig i vardagslivet eller på ett ev. Arbete . Jag fick min diagnos innan jag fyllt 50 år .

Arbetet fungerar ganska bra, jag har ett jobb som passar nördar. Sen att det går en trend i arbetslivet att värdera sociala kvaliteter på bekostnad av analytiska är en annan sak, säger bara kontorslandskap. Det tar på energin att behöva stålsätta sig hela dan. Det jag upplever som större problem är den alienation som går igen i många trådar här på forumet, utanförskapet i en NT värld.

rdos skrev:

Alien skrev:Problemet är inte att pigga gamla tvingas in på äldreboende; problemet är att de som vill in inte kommer in. De får avslag, eller visserligen bifall, men måste köa flera månader (vänta tills andra dör så något blir ledigt).

Nej, problemet är att dagens äldreboenden känns mer som ett fängelse än ett boernde. De gamla kommer aldrig ut, de blir fullproppade av mediciner och neurodiversa hamnar oftast i konflikter med NTs som inte har något annat för sig än att intrigera.

Får en känsla av du lever i förnekelse och varken vet el vill veta hur det är att bli gammal.

Tyvärr kan det stämma att de gamla inte kommer ut, men det beror på att de är för svaga rent fysiskt och/el mentalt för att göra det på egen hand. Men det var ju inte bättre när de bodde hemma. Då var det det egna hemmet som var ett fängelse. I båda fallen saknas personal som kan ta med åldringen ut.

De som bor på äldreboenden har nog inte kraft till några intriger. Det är större risk att man råkar ut för en dement som irrar in i ens rum. I värsta fall kan den demente vara våldsam.

rdos skrev:

Alien skrev:Även när man bor kvar hemma kan man behöva hemtjänst och då passerar en oändlig rad människor i ens hem. Kommer det någon ny/vikarie får man inte veta om det i förväg. Minst en gång i veckan står en helt främmande person i dörren. Detta är påfrestande för alla, och än mer för en aspergare.

Låter inte så farligt.

Just eftersom så många gamla bor kvar hemma är de utlämnade åt bedragare och rånare som kan ringa på dörren. De låtsas att de kommer från hemtjänsten och eftersom det alltid kommer nya okända ifrågasätts de inte.

Är 54 år fick diagnos 1997 livet lunkar på men det är svårt att realisera stora planer. Dyrare mediciner med sämre effekt. Omgivning isolerar dig för de förstår inte vad du säger utan lyssnar på hur det låter. Många drömmar går i stöpet och man åldras mkt snabbare känns det som.

Samhället decimerar stödet. Hade kontaktperson och den blev indragen samtidigt som lönerna till topp politiker höjs. Viktigt att ligga på politikerna som lägger ner psykiatrin och koncentrerar all service till nätet. Förvänta dig ingenting och jag tror att den skärv jag får ska SD ta ifrån mig en dag.

@micke314, Vad är det för arbetsuppgifter i detta landskap du får?

Alien skrev:Får en känsla av du lever i förnekelse och varken vet el vill veta hur det är att bli gammal.

Tyvärr kan det stämma att de gamla inte kommer ut, men det beror på att de är för svaga rent fysiskt och/el mentalt för att göra det på egen hand. Men det var ju inte bättre när de bodde hemma. Då var det det egna hemmet som var ett fängelse. I båda fallen saknas personal som kan ta med åldringen ut.

En konsekvens av underfinansiering och underbemanning samt avsaknad av visioner om vad det kunde vara.

Alien skrev:De som bor på äldreboenden har nog inte kraft till några intriger. Det är större risk att man råkar ut för en dement som irrar in i ens rum. I värsta fall kan den demente vara våldsam.

Om inte annat lär ju personalen ha energin fast kanske inte tiden. Men alla äldre är inte så energilösa.

plåtmonster skrev:@micke314, Vad är det för arbetsuppgifter i detta landskap du får?

Programmerare, jag är. Hmmmmmm.

Alien skrev:Får en känsla av du lever i förnekelse och varken vet el vill veta hur det är att bli gammal.

Snarare att jag känner mig 20 år yngre än vad jag är. Pension och ålderdom är liksom inget jag funderar så mycket på.

Alien skrev:Tyvärr kan det stämma att de gamla inte kommer ut, men det beror på att de är för svaga rent fysiskt och/el mentalt för att göra det på egen hand. Men det var ju inte bättre när de bodde hemma. Då var det det egna hemmet som var ett fängelse. I båda fallen saknas personal som kan ta med åldringen ut.

Vilket i stort beror på nedmonterning av kärnfamiljen. Förr i tiden så var de äldre engagerade i barnbarnen, men nu skickas de till dagis och annat värdelöst. Fast det här är ju ett val folk gör som samhället egentligen inte kan påverka.

Alien skrev:De som bor på äldreboenden har nog inte kraft till några intriger. Det är större risk att man råkar ut för en dement som irrar in i ens rum. I värsta fall kan den demente vara våldsam.

Har själv sett sådant inträffa, så visst förekommer det.

Alien skrev:

rdos skrev:

Alien skrev:Även när man bor kvar hemma kan man behöva hemtjänst och då passerar en oändlig rad människor i ens hem. Kommer det någon ny/vikarie får man inte veta om det i förväg. Minst en gång i veckan står en helt främmande person i dörren. Detta är påfrestande för alla, och än mer för en aspergare.

Låter inte så farligt.

Just eftersom så många gamla bor kvar hemma är de utlämnade åt bedragare och rånare som kan ringa på dörren. De låtsas att de kommer från hemtjänsten och eftersom det alltid kommer nya okända ifrågasätts de inte.

De kanske är snygga tjejer?

Jag är 59, och tycker att jag upplever samma problem som alla andra aspies.

Möjligen med skillnaden att jag lärt mig hålla tyst oftare, så att besserwissern i mig inte blir fullt så tydlig.

Flia skrev:Jag är 59,och tycker att jag upplever samma problem som alla andra aspies.

Möjligen med skillnaden att jag lärt mig hålla tyst oftare, så att besserwissern i mig inte blir fullt så tydlig.

För mig är det mest att jag inte längre orkar "kompensera" för alla mina tillkortakommanden och hellre drar mig undan, men iakttar mer de som beter sig väldigt aspigt och tänker så där brukade jag med bete mig...

antonius skrev:För mig är det mest att jag inte längre orkar "kompensera" för alla mina tillkortakommanden och hellre drar mig undan.

Känner igen detta. Har också ett jobb som kräver mkt socialt samspel. Det var inte min plan när jag en gång utbildade mig men då förstod jag inte att jag fanns i ett Aspergerspektrum.
Jag trivs i vissa delar men ofta blir det jobbiga situationer och jag känner att jag inte kan ta upp det med arb.givaren för då känns det som en risk att det blir ut bakvägen.