Gripandekylig skrev:Okej, så jag som har fullt CSN ska alltså skriva in 80% av bidragsdelen i bostadsbidragskalkylatorn, och sedan min bostadsavgift på 2200 kr. Ska man även räkna med saker så som elräkning, hemförsäkring, låneavgift och amortering i sina bostadsutgifter eller är det enbart själva boavgiften som ska ingå?

För bostadsrätt räknas avgiften och del av ränta/låneavgift (dra bort 3% av lånet och räkna 70% av kvarvarande ränta) för lån tagna med bostaden som säkerhet. Amortering räknas inte med (det är trots allt sparande). Tilläggs görs för eventuell kostnad värme, vatten och sophämtning, men inte för hushållsel.

Jag förutsätter dock att du inte avser att söka bostadsbidrag.

Hur stora lån har du och vad är din bostad värd? Sitter du möjligen på en förmögenhet i form av en bostad som innebär att du, enligt din unkna moral, inte bör ta ut studiemedel heller?

Kanin skrev:Hur stora lån har du och vad är din bostad värd? Sitter du möjligen på en förmögenhet i form av en bostad som innebär att du, enligt din unkna moral, inte bör ta ut studiemedel heller?

Mina lån ligger nog sammanlagt på någonstans omkring 1 700 000 kr och jag vet inte riktigt vad min bostad är värd; jag köpte den för ett år sedan för 1 650 000 kr men den kanske har stigit i värde till 2 000 000 eller något sådant. Det har ju hänt en del det senaste året. Jag upplever mig knappast vara lika värdefull som jag är kostsam. I synnerhet nu eftersom jag har behandlats mot depression under så lång tid och jag ännu inte har funnit något som fungerar så ifall jag inte blir frisk snart borde jag nog sluta belasta andra med min existens, men det är ju så jag ser på mig själv ur mitt depressionssmittade perspektiv.

Somliga av mina vänner har också bostadsrätter och de använder CSN och jag anser inte dem utnyttja statliga bidrag i onödan. De har ju fått sina lägenheter av sina föräldrar och den största andelen av CSN består ju av lån så nog kommer de med råge att betala tillbaka vad de för tillfället ges av skattebetalarna. De behöver inte känna sig så värst utsugande men jag har ju förståelse för om de trots allt ändå upplever sin situation som lite skamlig. Det tar ju emot att acceptera pengar utan att ge någon motprestation; så känns det nog för nästan alla.

Gripandekylig skrev:Jag köpte den för ett år sedan för 1 650 000 kr

Ah, där måste jag säga att jag slutade lyssna helt. Du äger ett boende som kostar mer än 4 gånger det jag har på banken samtidigt som du lever på CSN-lån och tycker att jag ska behöva betala mitt leverne på mina sparade pengar. Jaha ja..

Istället för att ta lån och festa loss så har jag valt att spara så att jag skulle behöva betala ur egen ficka för min sjukdom är helt befängt.

Gripandekylig skrev:Jag köpte den för ett år sedan för 1 650 000 kr

Sälj den och sen kan du leva på pengarna. Efter ett tag kanske du har rätt till nåt fint bidrag.

Hur skulle det kännas?

Gripandekylig skrev:...
Jag är uppriktigt överraskad över att så många här i tråden verkar uttrycka åsikter grundade i en föreställning om att utgångspunkten vore att någon annan än en själv ska bekosta ens liv, hålla en om ryggen och hjälpa till när det kärvar.

Kan bara säga att jag blivit överraskad många gånger på detta forum över hur många det är som resonerar på detta sätt och som dessutom anser detta vara en självklarhet och som inte ens verkar reflektera över vad du nedan har uttryckt på ett sådant tydligt och bra sätt:

Gripandekylig skrev:All den hjälpen är del i ett fragilt svenskt, av oss människor konstruerat, välfärdssystem som trots att det går emot naturens lag om survival of the fittest i de flesta fall nätt och jämt klarar av att erbjuda oss svenskar en chans till ökad social trygghet under förutsättningen att man bidrar efter förmåga och att man nyttjar systemet efter behov.

Har man 400 000 kr har man inget behov av ekonomiska bidrag. Ser man trots sin förmögenhet till att ta emot bidrag bryter man mot den grundförutsättning som håller vår välfärd vid liv: genom att ignorera behovskravet rubbar man därigenom den jämvikt som idag endast nätt och jämt klarar av att hålla vår krackelerande statliga välfärd igång.

Skulle hela välfärdssamhället rämna, tack vare sådana som smiter från att bidra efter förmåga och sådana som överdriver sina behov, skulle vi vara tillbaka i verkligheten på naturens villkor: survival of the fittest. Då skulle vi få uppleva uppror bland de fattiga, de sjuka skulle dö och sammanhållningen skulle söndras till stenhård individualism.

Så snälla:
- Smit inte undan från att betala skatt.
- Påstå er inte ha behov ni sakar.

Kan verkligen säga att jag uppskattar mycket vad du skrivit i denna tråd, dina välformulerade inlägg om olika aspekter och förhållningssätt man kan ha till att (ut)nyttja det offentliga skyddsnätet och bidragsystemet.

Gripandekylig skrev:De har ju fått sina lägenheter av sina föräldrar

-Ännu mindre survival of the fittest.

Puzzle skrev:Istället för att ta lån och festa loss så har jag valt att spara så att jag skulle behöva betala ur egen ficka för min sjukdom är helt befängt.

Vems ansvar är det att du är sjuk? Och sparar man inte pengar just för såna här situationer främst?

Näe stoppa ner divigheten i fickan, dra på ett leende och betala med dina egna pengar!

Jag personligen skulle ha varit själalycklig om jag hade 400 000:- att sätta sprätt på eller vad det nu var. Hade inte brytt mig om att bråka med FK innan de nästan var slut.

kullan skrev:Jag personligen skulle ha varit själalycklig om jag hade 400 000:- att sätta sprätt på eller vad det nu var. Hade inte brytt mig om att bråka med FK innan de nästan var slut.

Kanske är därför du inte har någon större summa pengar.

RainBowChild skrev:

Puzzle skrev:Istället för att ta lån och festa loss så har jag valt att spara så att jag skulle behöva betala ur egen ficka för min sjukdom är helt befängt.

Vems ansvar är det att du är sjuk? Och sparar man inte pengar just för såna här situationer främst?

Näe stoppa ner divigheten i fickan, dra på ett leende och betala med dina egna pengar!

Är det mitt fel att arbetsgivaren drev mig in i väggen? Sparar man verkligen pengar för att man räknar med att bli sjuk eller är det för att göra något, som att köpa ett boende för dom?

Som sagt, hade man i förväg vetat att pengar skulle bli närmast en börda så skulle man ha gjort sig av med dom tidigare. Tagit ett större lån för bostaden till exempel istället för att försöka att betala av så mycket som möjligt själv.

Puzzle skrev:
Är det mitt fel att arbetsgivaren drev mig in i väggen? Sparar man verkligen pengar för att man räknar med att bli sjuk eller är det för att göra något, som att köpa ett boende för dom?

Det var du som valde att vara kvar på jobbet och lät dig bli utsliten.

Puzzle skrev:Är det mitt fel att arbetsgivaren drev mig in i väggen? Sparar man verkligen pengar för att man räknar med att bli sjuk eller är det för att göra något, som att köpa ett boende för dom?

Som sagt, hade man i förväg vetat att pengar skulle bli närmast en börda så skulle man ha gjort sig av med dom tidigare. Tagit ett större lån för bostaden till exempel istället för att försöka att betala av så mycket som möjligt själv.

Ja, du borde sagt NEJ när du kände att det blev för mycket. Tänk om du hamnade i en olycka och fick jättehöga sjukhusräkningar? Ganska bra att ha i ett sånt läge, känns som det har högst prioritet, för mig iaf.

Pengar gör en inte lycklig. Det är bara problem.

Moggy skrev:Det var du som valde att vara kvar på jobbet och lät dig bli utsliten.

Så kan man inte riktigt säga, man förväntas ju bita ihop och göra sitt jobb.

Huggorm skrev:

Moggy skrev:Det var du som valde att vara kvar på jobbet och lät dig bli utsliten.

Så kan man inte riktigt säga, man förväntas ju bita ihop och göra sitt jobb.

Det kallas Arbetsmoral

Moggy skrev:Det var du som valde att vara kvar på jobbet och lät dig bli utsliten.

Ja för det är ju så lätt som ung att hitta jobb nu för tiden, riktigt kryllar av dom... Förövrigt, tror du inte jag sökte andra jobb?

Och med det synsättet så är det ju allas fel om dom blir utbrända så jag kan inte hålla med dig heller. Man biter ihop istället.

RainBowChild skrev:Ja, du borde sagt NEJ när du kände att det blev för mycket. Tänk om du hamnade i en olycka och fick jättehöga sjukhusräkningar? Ganska bra att ha i ett sånt läge, känns som det har högst prioritet, för mig iaf.

Pengar gör en inte lycklig. Det är bara problem.

Som sagt, det är inte så lätt att neka arbetsgivarna om man vill ha kvar jobbet. Gissa varför jag blev avskedad? Däremot hade jag inte ett sådant jobb som man hade kunnat råka ut för någon större olycka på så sätt.

Hehe, ja jag skulle ha tänkt på det tidigare..

Nu behöver man ju inte beskylla någon för att den arbetar bortom sin kapacitet. Ingen gör ju sig sjuk med vilje. Vem som har skuld till Puzzles sjukdom känns bara unket och irrelevant men däremot så ska den betalas och det givetvis ur fickorna från dem som har möjlighet. Har Puzzle själv möjlighet så ur hennes egna fickor. Finnemang!

Huggorm skrev:

kullan skrev:Jag personligen skulle ha varit själalycklig om jag hade 400 000:- att sätta sprätt på eller vad det nu var. Hade inte brytt mig om att bråka med FK innan de nästan var slut.

Kanske är därför du inte har någon större summa pengar.

Mm precis, för tro mig (kullan), när man väl har dem börjar man bry sig om hur man ska kunna få behålla dem eller göra något nyttigt av dem. De kan komma plötsligt, tex genom arv.

sugrövmanövern skrev:

Huggorm skrev:

kullan skrev:Jag personligen skulle ha varit själalycklig om jag hade 400 000:- att sätta sprätt på eller vad det nu var. Hade inte brytt mig om att bråka med FK innan de nästan var slut.

Kanske är därför du inte har någon större summa pengar.

Mm precis, för tro mig (kullan), när man väl har dem börjar man bry sig om hur man ska kunna få behålla dem eller göra något nyttigt av dem. De kan komma plötsligt, tex genom arv.

Jaja själv skulle jag handla upp dom.

kullan skrev:

sugrövmanövern skrev:

Huggorm skrev:Kanske är därför du inte har någon större summa pengar.

Mm precis, för tro mig (kullan), när man väl har dem börjar man bry sig om hur man ska kunna få behålla dem eller göra något nyttigt av dem. De kan komma plötsligt, tex genom arv.

Jaja själv skulle jag handla upp dom.

Och därmed har du inga pengar eftersom det kräver ett sparsamt sinnelag att samla ihop 400k.

kullan skrev:

sugrövmanövern skrev:

Huggorm skrev:Kanske är därför du inte har någon större summa pengar.

Mm precis, för tro mig (kullan), när man väl har dem börjar man bry sig om hur man ska kunna få behålla dem eller göra något nyttigt av dem. De kan komma plötsligt, tex genom arv.

Jaja själv skulle jag handla upp dom.

Problemet är ju bara att FK tar sina uppgifter från skatteverket som har ett par år på nacken. Så om du bränner upp pengarna så får du mindre pengar i bostadstillägg, systemet laggar efter ett par år.

Kanske inte något man reflekterar så mycket över i vardagen, alla de handlingar och val man trots allt gör som påverkar samhället i stort och som också kan visa var man egentligen står politiskt, hur solidarisk man egentligen är när det kommer till kritan eller vad man har för respekt för och inställning till det gemensamt finansierade välfärdssystemet, offentliga institutioner, kollektivtrafik o.s.v. Hanne Köller har formulerat sig bra här tycker jag:

I valet mellan att planka och lösa biljett deltar kollektivtrafikresenärer i  dagliga folkomröstningar om turtäthet och upprustning av tunnelbane­perronger. På överfulla bussar brukar det också finnas möjlighet att rösta för – eller emot – ett samhälle där höggravida, funktionshindrade och gamla erbjuds sittplats.

På vårdcentraler röstar både läkare och patienter om ifall vi ska gå mot ett samhälle med ökad eller minskad antibiotikaresistens. Dagens lunch för 75 kronor på en indisk restaurang är val för eller emot löner under kollektiv­avtalsnormer.

När vi väljer mellan olika kyckling­typer i mataffären är det en röst på hur vi tycker att dessa fjäderfän ska leva sina liv fram till yttersta dagen. Att köpa svarta tjänster och inte betala det man ska i skatt är en röst mot välfärdsstaten.

http://www.dn.se/ledare/signerat/hanne- ... co-rostar/

Själv så "förlorar" jag cirka 1200 per månad då jag får ett månatligt arv efter min mor som kommer utbetalas mellan 2012 och 2017 och det dras av från bostadstillägget.

Hade jag vetat att det skulle räknas som inkomst hade jag avsagt mig arvet och skänkt det till brorsan eller farsan.

Det är jävligt synd om alla så fort de får betala skatt. Ingen har lust att tänka på välfärden, den bara finns ju där ändå...eller något.

DIProgan skrev:Det är jävligt synd om alla så fort de får betala skatt. Ingen har lust att tänka på välfärden, den bara finns ju där ändå...eller något.

Folk skulle nog vara villigare att betala skatt om de trodde att de själv någon gång skulle få tillbaka något, men det blir ju som för Puzzle att det dras av för att hon inte sprungit runt som en idiot och konsumerat pengar på onödig skit. Reglerna borde förstås vara lika för alla, oavsett bakgrund. Om något borde väl den som troget betalat skatt få mer än den som aldrig bidragit?