Skulle vilja tipsa om en överlevnadsguide som skrevs av Marc Segar.
Jag har läst igenom den och det är en hel del punkter man känner själv igen.

Finns att ladda ner som PDF-fil, varsågoda

http://www.autism.se/RFA/uploads/nedlad ... _Segar.pdf

Har läst den men det var länge sen så den är inte färsk i minnet...den var väl sådär.

Tror jag skulle kunna skriva en bättre guide.
Mer konkret. Mer rakt på sak.

KrigarSjäl skrev:Har läst den men det var länge sen så den är inte färsk i minnet...den var väl sådär.

Tror jag skulle kunna skriva en bättre guide.
Mer konkret. Mer rakt på sak.

Just do it!

Helt kass. Den är generalexemplet på hur man inte ska göra. Så slutade det oxå med att han tog livet av sig om jag inte minns det fel.

rdos skrev:Den är generalexemplet på hur man inte ska göra.

På vilket sätt?

Jag har haft ett halvår av identitetskris - slutsatsen är att man kan inte lite ens på sitt eget medvetande!

I kristna sammanhang så har jag läst att i vissa extrema typer av tillvarosorter, så kan det ta tid att komma ur konstiga tillstånd.

Frågan har ju helt klart att göra med "vem är jag" - jagets funktion rent neuropsykiatriskt som informationsbehandlare och säte för exakt vad?

finns det ingen normal alltså inte pdf fil

plåtmonster skrev:

rdos skrev:Den är generalexemplet på hur man inte ska göra.

På vilket sätt?

Han lärde in mängder av kulturella regler ungefär som tågtidstabeller isf att lära sig tyda ickeverbal kommunikation. Sedan antog han att dessa inlärda mönster var något som han själv saknade och måste använda överallt istället för att lära sig hur han själv fungerade och bara använda dessa gentemot NTs. Detta är ett recept för katastrof.

rdos skrev:Helt kass. Den är generalexemplet på hur man inte ska göra. Så slutade det oxå med att han tog livet av sig om jag inte minns det fel.

Jag reagerade också negativt när jag läste igenom manualen. Det tycks mig under nästan alla förhållanden fel att s.a.s. gå en "yttre väg" och livet igenom spela teater på det sättet.

Fast det kanske är effektivt?

Att lära sig hur man själv fungerar i en neurotypnormativ värld kan vara rätt svårt.

plåtmonster skrev:Fast det kanske är effektivt?

Att lära sig hur man själv fungerar i en neurotypnormativ värld kan vara rätt svårt.

Jo... egentligen vet jag inte riktigt hur mycket av den aktuella guiden som jag redan följer - som jag alltså s.a.s. tvingats acceptera -, så mitt omdöme var nog förhastat. Får tänka över mer vad där står.

Jo, jag tänker att man, om man följer en guide som den ovan ( eller liknande ) s.a.s. seglar under falsk flagg, - har fel "varubeteckning" - att det uppstår en disproportion mellan vad man först visar och vad man senare visar sig vara. Man indikerar först att man behärskar ett socialt spel som man sedan inte alls behärskar. I vissa situationer kan man ju genom detta t.o.m. försätta både (!) sig själv och andra i fara. --- Därför kan det vara bättre att söka gå den "inre vägen" och söka efter en klok approach till företeelser och de problem som man själv faktiskt uppfattar, och kanske lämna resten ( sådant som jag som AS inte ALLS begriper, eller klarar av ) åt sidan, till människor som klarar av dessa.

Eller ????

Jo, den inre vägen...eller hur man ska uttrycka det.
Det är ungefär så jag också tycker man bör gripa sig an livet.

Jag måste hitta strategier som funkar för mig, som funkar min personlighet och mina sidor.

Det finns inga universalregler om vi kommer till de högre svårighetsgraderna i det sociala livet.
Mingel och typ teaterfoajéer är sånt jag bör undvika helt snarare än försöka navigera i.

caracara skrev:Jo... egentligen vet jag inte riktigt hur mycket av den aktuella guiden som jag redan följer - som jag alltså s.a.s. tvingats acceptera -, så mitt omdöme var nog förhastat. Får tänka över mer vad där står.

Man kan mycket väl förstå mycket av guiden utan att ha tillägnat sig kunskaperna på det sätt som författaren gjorde. Men sedan är ju oxå problemet att det inte finns en enda sanning om hur det sociala fungerar, utan det varierar mellan kulturer och grupperingar inom kulturer. Får man alltså för sig att man hittat sanningen så kommer man att gå på ena minan efter den andra som kommer att sabba hela den perfekta världsbilden. Vilket ju i grunden beror på att mycket av de sociala reglerna inte är universella sanningar utan kulturella uttryck.

caracara skrev:Jo, jag tänker att man, om man följer en guide som den ovan ( eller liknande ) s.a.s. seglar under falsk flagg, - har fel "varubeteckning" - att det uppstår en disproportion mellan vad man först visar och vad man senare visar sig vara.

Fast problemet är ju i grunden att personens faktiska sätt att vara aldrig kommer att accepteras. Så att syftet är snarare att hantera närkontakt med minsta möjliga problem.

För många handlar det ju mest om att hantera klasskamrater och jobbkollegor. Ibland släktingar.

KrigarSjäl skrev:Jo, den inre vägen...eller hur man ska uttrycka det.
Det är ungefär så jag också tycker man bör gripa sig an livet.

Fast hur skulle du beskriva den inre vägen för någon annan?

plåtmonster skrev:
En överlevnadsguide för personer med Aspergers syndrom.

Oläst inläggav plåtmonster » 16 sep 2015 02:17

caracara skrev:
Jo, jag tänker att man, om man följer en guide som den ovan ( eller liknande ) s.a.s. seglar under falsk flagg, - har fel "varubeteckning" - att det uppstår en disproportion mellan vad man först visar och vad man senare visar sig vara.

Fast problemet är ju i grunden att personens faktiska sätt att vara aldrig kommer att accepteras. Så att syftet är snarare att hantera närkontakt med minsta möjliga problem.

Accepterad? Jag har nog grav AS ty jag bryr mig dels inte om det, och folk skulle i alla fall uppfatta min annorlundahet. Männsikor är nog alltid lätt roade av mig. Jag har aldrig nånsin blivit mobbad. Man håller viss distans.----- Men givetvis: jag mer oerhört dåligt.( Liksom många.) Vissa dar kan jag inte gå ut och så. Men att försöka spela teater är liksom lite långt bort från min problemsfär.