Ja, varför måste vi det? Varför måste vi försvara vårt existensberättigande med "de som inte har asperger kan inte tänka" och liknande när sådana påståenden är uppenbart felaktiga. Varför duger vi inte som vi är? Om vi nu är så bra och kan tänka så fritt och självständigt, kan vi inte då inse att vi duger utan att behöva belysa skillnaderna mellan oss och "de andra"?

Folk har taskigt självförtroende och måste hävda sig tror jag.

Mycket bra synpunkt, när man läser på forumet så får man uppfattningen att aspergare är allt annat än ödmjuka (inte bättre själv). Jag får iaf bilden av: Självhävdelsebehov, megalomanföreställningar, känsla av extremt berättigande, elitism (jag själv med mina tankar om eugenik) och kanske det mest uppenbara en total avsaknad av insikt i sina svårigheter.

Asperger innebär en funktionsnedsättning och när man sökt hjälp för besvär i vardagen så beror det troligtvis inte på att man är alltför kapabel. Nej AS är en utvecklingsstörning och liknar Narcissism, man är förälskad i sig själv och det enda man ser är sina behov och sin egen förträfflighet.

Ungefär såhär med näsan i vädret och med ett märkvärdigt tonfall jag är mycket bättre än dig, HA!

Kände en kille med AS som alltid gick runt och såg märkvärdig ut, och när han inte höll med så berodde det på att man inte var lika "intellektuellt kapabel" inte "rörde sig i samma intellektuella sfärer" osv. Han var lika dumdryg som de flesta med AS helt enkelt.

Det är ju inte konstigt om folk som beter sig såhär blir tokmobbade, folk gillar inte de som bara ser sig själv, inte har förstånd att visa hänsyn, tror att de är jordens åttonde underverk mm. Det kan låta hårt men det kanske kan vara bra att vårt släkte plockas ned på jorden lite då och då. Hur jävligt mobbing än kan vara. Ibland kanske ödmjukhet måste bankas in.

Har skrivits om tidigare: as-och-hoga-tankar-om-sig-sjalv-t44908.html?hilit=AS#p1288866

Jag hade själv en tämligen grandios bild av mig själv som tonåring. Mycket handlar om att kompensera för sina brister tror jag. Samtidigt har vi ju en ojämn begåvningsprofil och kan därmed vara fungera högt över snittet inom vissa områden. Tänker man i mer avancerade tankebanor och har ett mer utvecklat språkbruk än sina jämnåriga, då är det inte heller märkligt om man upplever sig som "intellektuell överlägsen" i unga år.

and this thread is about...

Krake skrev:Om vi nu är så bra och kan tänka så fritt och självständigt, kan vi inte då inse att vi duger utan att behöva belysa skillnaderna mellan oss och "de andra"?

För att "de andra" vid varje tillfälle vill upplysa om att man skall tänka som alla andra och ständigt vara tillgänglig.

Och om man nu använder de delar av begåvningsprofilen som är klart över snittet så ger det mest att kommunicera med de som är på samma nivå.

Pikachu har du AS?

Athena skrev:Pikachu har du AS?

Jo jag lider av denna utvecklingsstörning, men det hör ju inte till saken liksom. Välkommen hit förresten .

Pikachu skrev:Mycket bra synpunkt, när man läser på forumet så får man uppfattningen att aspergare är allt annat än ödmjuka (inte bättre själv). Jag får iaf bilden av: Självhävdelsebehov, megalomanföreställningar, känsla av extremt berättigande, elitism (jag själv med mina tankar om eugenik) och kanske det mest uppenbara en total avsaknad av insikt i sina svårigheter.

Asperger innebär en funktionsnedsättning och när man sökt hjälp för besvär i vardagen så beror det troligtvis inte på att man är alltför kapabel. Nej AS är en utvecklingsstörning och liknar Narcissism, man är förälskad i sig själv och det enda man ser är sina behov och sin egen förträfflighet.

Ungefär såhär med näsan i vädret och med ett märkvärdigt tonfall jag är mycket bättre än dig, HA!

Nu tycker jag du är lite väl hård mot andra aspergare och dig själv när du jämför diagnosen med narcissism. Varför känner du så?

Om du själv känner att du saknar empatiförmåga när det kommer till andra, så innebär det inte att alla andra aspergare fungerar precis likadant på den punkten.

Kortfattat:
En del personer med AS saknar empati. Dom flesta gör det inte.
En del personer utan AS saknar empati. Dom flesta gör det inte.

JaneLane skrev:

Pikachu skrev:Mycket bra synpunkt, när man läser på forumet så får man uppfattningen att aspergare är allt annat än ödmjuka (inte bättre själv). Jag får iaf bilden av: Självhävdelsebehov, megalomanföreställningar, känsla av extremt berättigande, elitism (jag själv med mina tankar om eugenik) och kanske det mest uppenbara en total avsaknad av insikt i sina svårigheter.

Asperger innebär en funktionsnedsättning och när man sökt hjälp för besvär i vardagen så beror det troligtvis inte på att man är alltför kapabel. Nej AS är en utvecklingsstörning och liknar Narcissism, man är förälskad i sig själv och det enda man ser är sina behov och sin egen förträfflighet.

Ungefär såhär med näsan i vädret och med ett märkvärdigt tonfall jag är mycket bättre än dig, HA!

Nu tycker jag du är lite väl hård mot andra aspergare och dig själv när du jämför diagnosen med narcissism. Varför känner du så?

Om du själv känner att du saknar empatiförmåga när det kommer till andra, så innebär det inte att alla andra aspergare fungerar precis likadant på den punkten.

Kortfattat:
En del personer med AS saknar empati. Dom flesta gör det inte.
En del personer utan AS saknar empati. Dom flesta gör det inte.

Har diskuterats här: vad-ar-empati-hur-kanns-empati-t44896-192.html#p1302918

Många på forumet verkar tro att folks bakomliggande motiv och innersta tankar är det allra viktigaste. Vad spelar det för roll hur en person som hänvisar till en studie är? Vad spelar det för roll vad som får en att känna sig bra till mods? Vad som är viktigt är vad som är sant.

Så bara för att jag har AS så kan det inte stämma att det är en funktionsnedsättning? Bara för att jag har begått brott så får jag inte tycka att det är fel?

Nej, för att utvecklas och någotsånär mogna så måste man acceptera vissa saker oavsett hur jobbigt det än må vara. Det är liksom en del av att bli vuxen.

Jag tycker det är helt ok att vara stolt över sina starka sidor om man också är villig att erkänna sina svagheter.

Jag går ofta runt och skojar lite om mitt kassa närminne och sociala inkompetens. Men då är det också kul att få glänsa lite ibland. Där är vi (eller i alla fall inte jag) så olika alla andra. De flesta människor vill ju lyfta sina starka sidor också.

Varför är du så bitter?

Surkatt skrev:Jag tycker det är helt ok att vara stolt över sina starka sidor om man också är villig att erkänna sina svagheter.

Jog jag kör också den stilen.

Krake skrev:Ja, varför måste vi det? Varför måste vi försvara vårt existensberättigande med "de som inte har asperger kan inte tänka" och liknande när sådana påståenden är uppenbart felaktiga. Varför duger vi inte som vi är? Om vi nu är så bra och kan tänka så fritt och självständigt, kan vi inte då inse att vi duger utan att behöva belysa skillnaderna mellan oss och "de andra"?

Jag har inte hunnit få grupptillhörighet så att jag känner så - har heller inte så jättemycket Asperger.

Men jag reagerar för att jag har tävlat ända sedan jag började i skolan. Har varit människa som velat starkt "vara bäst". Slutade med det till stor grad när jag blev totalkvaddad av psykiska problem på 1980-talet. Har ju schizofreni. Bryr mig i mindre grad nu om de saker på AF där folk är extremt duktiga.

Är nöjd med att vara "högfungerande" i den mån det är som det är - med kvaddad hjärna samt funktionshinder. Det räcker bra, om man bara orkar, och det brukar vara lite ok, en dag i taget.

Mycket är det min Gudstro och att Gud varit "trofast" Skapare eller vad det står i Bibeln.

För en ovanligt ensam människa är det kanske en fast struktur.

Det var ju en något ledande fråga kanske, fanns säkert inte något illa menat med det, men lite osmakligt ändå i mitt tycke och den reflekterar inte min bild av mina interaktioner med andra aspies eller bilden av mig själv.

Att vi inte duger som vi är däremot görs ju ganska klart och tydligt för oss sen tidig barndom och genom resten av livet., troligen kan det i vissa fall leda till något i slag med vad du beskriver.

Som jag uppfattar det så har autister överlag en ganska löst definierad självkänsla och en ganska suddig identifikation med jaget, bla till följd av den formlöshet som upplevs mellan jaget och omgivningen, vilket möjligen är en av orsakerna till oförmågan/oviljan att ansluta/integrera med omgivningen i konventionell mening och istället söka sig in i jaget.
Kanske något komiskt att det misstolkas som ett uttryck för ett starkt ego.

Det är en enorm skillnad gentemot tex narcissism som handlar om ett skadat jag som istället ersätts av ett starkt ego som ständigt behöver förstärkning i form av beundran, beröm osv.

Det ena är alltså en process som i grunden är inåtgående och ganska oberoende av externa åsikter medans den andra är en utåtgående process som ständigt är beroende av både intern och extern förstärkning för att överleva.

Ett annat perspektiv är att personer som får höra och blir behandlade som mindre värda kan använda framgång för att solklart bevisa att sådana personer och grupper har fel. Distansen det skapar till sådana personer skall inte heller underskattas.

Pikachu skrev:Mycket bra synpunkt, när man läser på forumet så får man uppfattningen att aspergare är allt annat än ödmjuka (inte bättre själv). Jag får iaf bilden av: Självhävdelsebehov, megalomanföreställningar, känsla av extremt berättigande, elitism (jag själv med mina tankar om eugenik) och kanske det mest uppenbara en total avsaknad av insikt i sina svårigheter.

Asperger innebär en funktionsnedsättning och när man sökt hjälp för besvär i vardagen så beror det troligtvis inte på att man är alltför kapabel. Nej AS är en utvecklingsstörning och liknar Narcissism, man är förälskad i sig själv och det enda man ser är sina behov och sin egen förträfflighet.

Ungefär såhär med näsan i vädret och med ett märkvärdigt tonfall jag är mycket bättre än dig, HA!

Asperger är verkligen inte samma sak som en utvecklingsstörning. Man får inte ens ha en utvecklingsstörning och Asperger samtidigt. Narcissism har heller inget med Asperger att göra.

Moderator Alien: Det finns en medicinsk och en vardaglig definition av "utvecklingsstörnng". Den diskussionen återfinns här: idag-fick-jag-veta-att-jag-ar-utvecklingsstord-t41809.html

Läs detta: http://www.webmd.com/brain/autism/development-disorder

Många Aspergare möts av ignorans och känslan att inte vara värd lika mycket som "normala". Att vi är dumma, fel på, konstiga osv. Inte konstigt att vissa senare i livet börjar hävda sig och försöker ställa sig högre än andra människor.

Innan jag fick min diagnos i tonåring kan jag erkänna att även jag hade ett väldigt gudskomplex. Jag förstod inte alls de sociala koderna, varför slösade alla tid på dessa onödiga aktiviteter som fester osv? Varför tänkte ingen på de viktiga sakerna i livet? Varför i hela fridens namn spenderades skollektioner med att kolla på film och inte studera? Min enda slutsats var att alla andra var idioter och jag den enda som var smart nog att inse vad livet egentligen gick ut på.

Nu har jag dock lärt mig att vi alla ser på saker på olika sätt, det finns inget rätt eller fel i frågan om vad som är viktigt i livet, eller vem som är smartast. Vi är i slutändan alla människor, lika mycket värda allihop.

När dessa lika mycket värda människor påstår t.ex att konstruktion av en rymdstation är omöjlig.. jämnt. Och du vet att det inte är så. Då börjar man omvärdera värdet av deras tankeförmåga om inte annat. Är det dessutom flera så tja.. samma resultat. Ackompanjeras detta med påstående att datorer ej kan spela musik så tar man sig kanske en riktig funderar på vilka människor som är värda att ens besvära sin egen hjärna med.

Jag tror som geeko, många får under hela livet höra hur värdelösa, korkade och dumma de är. Bristen på hänsyn och okunskapen är väldigt hög, jag har flera gånger fått höra att jag inte kan ha atypisk autism för att jag inte sitter och stirrar in i en vägg, gungar med hela kroppen samtidigt som jag gör konstiga ljud. Det här har alltså sagts av i psykiatrin också.

Sedan får vi inte glömma att det här är ett nätforum, på vilket nätforum du än kollar frodas troll, extrema åsikter och narcessism, det är inget unikt för Aspergerforum.

Jag tycker det är så skönt att komma hit och prata om neurotyper, företeelser jag inte förstår mig på och andra upplevelser många Aspergare har. Att helt plötsligt vara norm och att inte behöva särskåda vad man säger. Jag gillar mentaliteten på forumet i det stora hela. Jag uppfattas nog också som mycket mer Narcessistisk än jag är på forumet eftersom jag släpper lös här, jag visar också bara en sida av mig själv, den som har med aspergerfrågor att göra. Jag pratar hellre om hur konstigt reklam är utformat än hur mycket tid och energi jag lägger på välgörenhet varje vecka. Välgörenhet pratar jag om på andra ställen med de som också brinner för de frågorna.

Jag tycker också att det är skönt att inte hela tiden tvingas att tänka i neurotypiska banor. Här kan jag säga exempelvis att reklamtillverkarna inte vet vad de sysslar med för de får aldrig fram sitt budskap utan att behöva tänka på hur neurotyper ser på samma reklam.

Och visst finns det de med Asperger som är fullkomligt inne i sig själva, elaka och egoistiska precis som att de finns de med astma som är fullkomligt inne i sig själva, elaka och egoistiska. Det har inget med Aspergern att göra, vissa är idioter helt enkelt, det finns inom alla grupper.

plåtmonster skrev:När dessa lika mycket värda människor påstår t.ex att konstruktion av en rymdstation är omöjlig.. jämnt. Och du vet att det inte är så.

Påstår du att det var autister som kom på och utvecklade rymdsationer? Dom har funnits sedan 1971.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Saljut_1

FAIL.
Läs igen..