Hej!
Om man har tappat dom flesta vänner som man älskar,ska man då umgås med nya tills man börjar älska dom istället? Även fast det inte är roligt, kommer man tycka att det är roligt efter tillräckligt lång tid? Hur lång tid då isf?

Jag har vänner men dom flesta är tråkiga att umgås med. Jag undrar om jag ska "hålla ut" till det blir roligt, eller om det aldrig kommer bli det?
För att skaffa nya vänner som är givande och roliga att umgås med, vet man det direkt genom att det är kul från början?

Jag är 29 år nu och i princip alla mina gamla vänner har flyttat eller skaffat familj, så just idag upptäckte jag att jag tycker det är sjukt ensamt.

Hur gör ni för att befästa vänskapsrelationer så att man kommer till den punken att man kan ringa och messa när som helst utan att behöva fundera på om det är för ofta, eller fel tillfälle, eller om en är tjatig exempelvis.
En sån vän som är som en själv, typ.

Mvh Fröken

Mitt problem är snarare att folk hela tiden vill umgås medans jag föredrar att vara ensam då jag i princip hatar allt levande

Lyllos.
Bo på landet minimerar riskerna då det plötsligt är långt för folk att åka. Funkar här =(

Skaffa barn själv så är det löst.

Det skulle inte passa mig, men tack för tipset.

frokensvar skrev:Det skulle inte passa mig, men tack för tipset.

OK jag förstår. Men när man har barn faller sig umgänget rätt naturligt, det är lätt att få kontakt med nya människor och man umgås mer familjevis och som singelförälder om man är det accepteras också eller man umgås kors och tvärs om man vill det.

Åh, jag trodde du menade att jag skulle umgås med barnet
Det är sant, men jag har inte ork så att jag skulle orka med ett barn hela tiden.
Lite synd.

frokensvar skrev:Åh, jag trodde du menade att jag skulle umgås med barnet
Det är sant, men jag har inte ork så att jag skulle orka med ett barn hela tiden.
Lite synd.

Haha nej det skulle vara lite jobbigt kan jag tänka mig att umgås med ett barn eller jag skulle inte klara av det förutom min egen son då. Men jag har full respekt för dig eller att du inte vill skaffa barn. Men om dina gamla kompisar har barn och du har tappat kontakten med dom tänkte jag att det kunde vara lägga att skaffa själv så behåller ni kontakten på ett naturligt sätt. Men dina kompisar som har fått barn kommer snart att vara tillgängliga igen när deras barn har blivit lite större.

Du har bra frågor, frokensvar! Då jag knappast är en expert på vänskaper i vuxen ålder så har jag inte mycket mer än några få erfarenheter att erbjuda som svar.

För mig så måste känslan finnas i instinkterna. Jag tycker att det går snabbt att ta reda på om en person är kompatibel med mig eller inte. Räcker med en halvtimmas samtal så kan jag i princip förutsäga hur våran kontakt kommer se ut därefter. Jag tror att de bästa vännerna i ens liv just faller ganska "pladask" för varandra (dvs även utan kärlek inblandad). Det går säkert att bygga sig till en vänskap också. Men om man verkligen passar för varandra så gör man det direkt. Det finns vissa personer här på AF som jag tyckte om väldigt snabbt, och precis som jag trodde så har jag haft många fler trevliga stunder med dessa, och skulle absolut kunna tänka mig en riktig vänskap i verkliga livet med dessa.

Lita på dina instinkter. Ditt hjärta visar vägen både i kärlek och i vänskap och du förtjänar att ha vänner som du verkligen trivs med. Väldigt många Svenskar har ett väldigt litet antal riktigt goda vänner, eller inga alls, har jag läst. Så du är knappast ensam om att längta efter mer!

Var bor du någonstans? Jag bor öster om Göteborg. Kan kanske hänga om du vill.

Jag är 44 år och själv känner jag att det är hopplöst. Man får nog inse att kompisar kan man glömma i min ålder. Jag skulle behöva flera st då alla inte kan av olika orsaker träffa mig jämt.

Satsa på människor som är roliga/trevliga att umgås med från början. Det är mycket bättre att komma på att någon inte var vad man sökte senare än att ha slösat massor med tid helt i onödan genom fruktlösa ansträngningar.

Med det sagt så är det ändå bra att ha några kvar när det kniper extra i den sociala blindtarmen. Låtsas bara inte att allt är superroligt utan var en aktiv del som den du är och för in diskussionerna/aktiviteterna på saker som du faktiskt är intresserad av och fortsätter det va tråkigt trots dina försök ta en längre paus ifrån de människorna. Att vara ensam för sig själv är bättre än ensam tillsammans med någon.

Angående hur man gör för att veta vad relationen är, fråga! Det är ju vem du är att inte veta detta så då får de ta den frågan om du känner att den behöver ställas, vilket är väldigt ovanligt kan jag tycka men det spelar mindre roll. Det är du som ska ha relationer, inte jag! Tycker de inte om att få frågan så får de väl ge sig av. Ditt liv ska innehålla dig.

JaneLane skrev:Mitt problem är snarare att folk hela tiden vill umgås medans jag föredrar att vara ensam då jag i princip hatar allt levande

LOL, den där kommentaren fick mig att garva rakt ut för första gången på flera dagar
Såklart inte på nått illa menat vis. Igenkänningshumor kanske, bortsett från att jag inte hatar allt levande dock, men kan känna igen mig i det ändå


Har inget direkt bra tips till frokensvar tror ja, själv brukar jag rikta in mig på vänner med liknande intressen som mig själv för högsta möjliga stimulans och glädje.

Hur lång tid det tar innan man älskar någon är nog väldigt individuellt.

JaneLane skrev:Mitt problem är snarare att folk hela tiden vill umgås medans jag föredrar att vara ensam då jag i princip hatar allt levande

Ja det låter ju så bra att vara pessimist för då kan det bara bli bättre men vad du gör är att riggar ditt liv till att fortsätta suga. Du kan såklart hitta någon som är villig att lyda din minsta vink så att "de duger" men det kommer inte göra dig mer glad.

Jobbet lär du få göra själv istället för att sitta här och vara tonårssvår.

DIProgan skrev:

JaneLane skrev:Mitt problem är snarare att folk hela tiden vill umgås medans jag föredrar att vara ensam då jag i princip hatar allt levande

Ja det låter ju så bra att vara pessimist för då kan det bara bli bättre men vad du gör är att riggar ditt liv till att fortsätta suga. Du kan såklart hitta någon som är villig att lyda din minsta vink så att "de duger" men det kommer inte göra dig mer glad.

Jobbet lär du få göra själv istället för att sitta här och vara tonårssvår.

Tig kvinna.

JaneLane skrev:Tig kvinna.

Det borde du gjort först i en tråd som inte handlade om dina problem.

frokensvar skrev:Jag har vänner men dom flesta är tråkiga att umgås med. Jag undrar om jag ska "hålla ut" till det blir roligt, eller om det aldrig kommer bli det?

Jag har gjort intressanta bekantskaper och de kommer oftast via delat intresse. Ibland kanske det inte visar sig vid första bekantskapen men när man lärt känna varann lite (t.ex en timme) så upptäcker man oftast bara hur jättelik man är varann. Så nej, att hålla ut brukar inte ge resultat. Däremot kan det löna sig att ifrågasätta om man verkligen prioriterar det som är viktigt. Intressanta bekantskaper kan finnas där man minst anar det och det vackra sitter oftast i hjärnan.

Så taktiken kan vara att fokusera på delade intressen, och sen är det bara att lägga energin på dom man känner att man gillar, helt enkelt.
Okej.
Tack för goda råd och vinkar!

slackern skrev:Men dina kompisar som har fått barn kommer snart att vara tillgängliga igen när deras barn har blivit lite större.

Ja, så är det, förstås! Dock känns det som att vi blivit så olika, eller så, man går ju olika vägar i livet och förändras. Både dom och jag.

kullan skrev:Jag är 44 år och själv känner jag att det är hopplöst. Man får nog inse att kompisar kan man glömma i min ålder. Jag skulle behöva flera st då alla inte kan av olika orsaker träffa mig jämt.

Jo men visst måste det väl finnas kompisar i alla åldrar?
Jag har ett par vänner/bekanta på 50+ exempelvis och jag själv är 29.
Det verkar ju trilla in en del bra tips här i tråden!

DIProgan skrev:Satsa på människor som är roliga/trevliga att umgås med från början.Låtsas bara inte att allt är superroligt utan var en aktiv del som den du är och för in diskussionerna/aktiviteterna på saker som du faktiskt är intresserad av och fortsätter det va tråkigt trots dina försök ta en längre paus ifrån de människorna. Att vara ensam för sig själv är bättre än ensam tillsammans med någon.

Bra! Tack!

plåtmonster skrev:Intressanta bekantskaper kan finnas där man minst anar det och det vackra sitter oftast i hjärnan.

True that! Jag träffade en av mina nuvarande vänner på en marknad vid ett kaffebord, hade aldrig kunnat gissa att vi skulle ha roliga, djupa och allvarliga disskussioner framför elden i många kvällar den följande hösten!
Att faktiskt byta nummer och att kontakta kan ju verkligen vara en bra grej också.

Ett tips är kanske att se detta med att skaffa partner-barn-villa-vovve som ett intresse och skiljer det från ditt så kanske det är läge att gå vidare.

plåtmonster skrev:Ett tips är kanske att se detta med att skaffa partner-barn-villa-vovve som ett intresse och skiljer det från ditt så kanske det är läge att gå vidare.

Ja men det är ju smart, faktiskt.
Jag vill ha man-gård-barn och leka 1800-tal. Djur har jag redan massor
I framtiden. När jag är bättre på att planera min energi =S

Nu har jag anmält mig till en steppkurs och håller på att boka musiklektioner.
Musik först, family sen

Okej, bra, jag börjar utforma en plan!

Jag har lite samma problem själv.
Köpte mig en gård för ett par år sedan och att flytta ut på landet har ju distansierat mig ytterligare från de få personerna i min bekantskapskrets som finns kvar i staden.
Allt spontant umgänge försvinner och ersätts av resor och planering.

Det var väldigt skönt i början men nu känner tom jag att det kan kännas lite ensligt ibland och att man gärna skulle kunna vilja umgås med människor som man gjorde förr i tiden.
Det där med kurser och musiklektioner tror jag kan vara ett väldigt bra sätt att komma igång socialt igen och jag hoppas att det fungerar bra för dig

Skall se vad jag kan hitta på själv för att komma igång men det är ju svårt när man tvunget skall jobba heltid också.

frokensvar skrev:Jag vill ha man-gård-barn och leka 1800-tal.

Kan gå djuriskt till med alla de där rustika byggnaderna med mycket selar och halm i

Flatline skrev:Köpte mig en gård för ett par år sedan och att flytta ut på landet har ju distansierat mig ytterligare från de få personerna i min bekantskapskrets som finns kvar i staden.
Allt spontant umgänge försvinner och ersätts av resor och planering.

Tyvärr är det väl så att det är i staden mycket sker även om det är med andrahandsboenden och ett stökigt samhälle. Det är väl det som driver urbaniseringen så hårt.

Riktiga vänner är ju nästan omöjligt att få. Men det räcker ju om man lyckas hitta ett par stycken, eller kanske till och med en.

Jag tänker att en umgås med människor av olika anledning. Mina arbetskamrater är jag trevlig och snäll mot för att det ska kännas bättre att gå till jobbet. Jag spelar en roll, vilket tröttar ut mig. Jag skulle aldrig ha mina arbetskamrater som vänner utanför jobbet. På samma sätt är det väl med kompisar som en inte "klickar" med. Det handlar om att spela en roll hela tiden. Och även om det inte är otrevligt att umgås med dem så tröttar det. Jag brukar tänka att riktig vänskap ska totalt sett ge mer energi än det tar för båda parter.

Men, ett annat tips är att använda de där kompisarna som du inte kommer vidare med till att möta nya personer. Om du har folk att umgås med blir det kanske lättare av att komma iväg på evenemang/fester/händelser och där kanske det väntar en riktig godbit

Surkatt skrev:Jag brukar tänka att riktig vänskap ska totalt sett ge mer energi än det tar för båda parter.

+1 som en del säger.

Surkatt skrev:Jag brukar tänka att riktig vänskap ska totalt sett ge mer energi än det tar för båda parter.

Men, ett annat tips är att använda de där kompisarna som du inte kommer vidare med till att möta nya personer. Om du har folk att umgås med blir det kanske lättare av att komma iväg på evenemang/fester/händelser och där kanske det väntar en riktig godbit

Ja, sant!

Jag brukar föredra att gå på just evenemang ensam eftersom jag inte kan ha uppmärksamhet på både samtal till min evenemangspartner och att uppleva grejen jag är på - men att gå på privatfester och liknande, kan absolut leda vidare till nya godbitar!:)

plåtmonster skrev:Kan gå djuriskt till med alla de där rustika byggnaderna med mycket selar och halm i

Det är meningen!

Flatline skrev:Allt spontant umgänge försvinner och ersätts av resor och planering.

Bor du väldigt ensligt?
Jag bor på landsbygden men i en liten, liten by. Här har jag lärt känna mina grannar och har endel som jag kan titta in på kaffe till lite då och då, och faktiskt flyttade några hit för ett år sen som jag känner håller på att bli nära vänner.
Kanske en sån kompromiss skulle funka för dig också?
Ja, samma här! Men att stadskompisarna tycker det är långt hem till mig och att man får planera istället är priset jag får ta för att ha det asgött och ha ankor på trädgården, egna ägg och färska grönsaker en meter utanför ytterdörren. Nära till svampen i skogen och att tända en brasa och spela musik när fan man vill. Mums.