Snabba humörsvängningar, ibland oförklarliga vredesutbrott hade jag också när jag var barn.
En sorts frustration tror jag nu när jag ser tillbaka på det.

Jag kan fortfarande bli arg på 3 sekunder, jag försöker fortfarande försöka identifiera när det är på gång men det är svårt då jag kan gå från helt okej till att se rött i en fingerknäppning.

Svårt att förklara hur det känns, det kliar nästan i fingrarna och man måste slå på något eller krama något med händerna riktigt, riktigt hårt för att det ska gå över.

Det kan också vara en idé, att han får bära med sig något relativt mjukt, exempelvis en stressboll som han kan krama livet ur eller slänga iväg när frustrationen har byggts upp och den behöver komma ut.

På boxningsträning eller någon kampsport får man träna en hel del självdisciplin, för det ingår en hel del sådant för att man även ska kunna vara defensiv i sitt uppträdande. Något sådant kan man kanske tänka på som ett led i att få lite sordin på utbrotten, kan vara värt att kolla in iaf...

disciplinera sonen. en örfil kan räcka. han måste förstå att det kan ge konsekvenser att slå andra människor. resonera inte med honom, du sätter reglerna och det är du som bestämmer. att gå efter någon slags diagnos kommer, vad jag tror, göra att han i framtiden bortförklarar sitt beteende med att "jag har adhd, asperger eller något annat. det är inte bra.

lycka till

Att örfila ett barn är brottsligt i det här landet din förbannade idiot.

tahlia skrev:Att örfila ett barn är brottsligt i det här landet din förbannade idiot.

+1 Man slår aldrig barn.

tahlia skrev:Att örfila ett barn är brottsligt i det här landet din förbannade idiot.

jaha? och?

ett barn ska inte slå andra och tro att det är okay. sitt och inte dalta med ett barn och försök inte resonera med det. lös problemet, vuxna bestämmer, lär sonen hyfs. leta inte förklaringar genom diagnoser det leder bara till att problemet förskjuts.

Moderator: Se påpekande post1324985.html#p1324985

Puzzle skrev:

tahlia skrev:Att örfila ett barn är brottsligt i det här landet din förbannade idiot.

+1 Man slår aldrig barn.

men det är okay att barnet slår andra och växer upp med att det är ok?

ArgeAnkan skrev:

Puzzle skrev:

tahlia skrev:Att örfila ett barn är brottsligt i det här landet din förbannade idiot.

+1 Man slår aldrig barn.

men det är okay att barnet slår andra och växer upp med att det är ok?

I och med att det är farligt för sonen han kan få en hjärnskada, så är det dessutom en oerhörd kränkning. Men vist om du tycker att det är värt att riskera att ge hjärnskador får det stå för dig men hoppas innerligt att du blir anmäld för misshandel om du gör det.

@ArgeAnkan

Jag tycker liknande dig, om det hade fungerat med att tillmötesgå femåringen och på det sättet förändra hans beteende så hade saken redan varit löst. Men det verkar ju inte fungera, då måste man hitta andra förhållningssätt. Att örfila kanske inte är den bästa lösningen men jag såg ett program om oregerliga barn som använde våld mot allt och alla där fadern fick rådet att brotta ner sitt barn och hålla henne nere tills hon lugnat sig och bett om ursäkt och därefter berättat varför det var nödvändigt med den ovarsamma behandlingen. Detta löste problemen på kort tid, men eftersom femåringen fått sätta reglerna så länge så borde det ta längre tid innan hans beteende blir acceptabelt.

Det förstår ju alla att det i första hand är fel uppfostran om en femåring är den som bestämmer i familjen. Det spelar ingen roll om det är AS inblandat eller vad det kan vara, föräldrarna ska sätta gränser som barnen ska följa.

Och om man ska sätta hårt mot hårt funkar det inte att visa sina skuldkänslor efteråt och be femåringen om ursäkt för att man brottat ner honom, man ska vara konsekvent och han skall alltid veta att motvärn kommer att brukas om han nyttjar våld. Det skall vara en omedelbar reaktion mot det oacceptabla våldet som skall gå till på precis samma sätt som förra, där dialogen först kan börja efter att han lugnat ner sig.

Att slå ett barn tyder bara på låg intelligens och om jag hade sett det där hade ni fått en fot i skrevet. Puss

JaneLane skrev:Att slå ett barn tyder bara på låg intelligens och om jag hade sett det där hade ni fått en fot i skrevet. Puss

Det är naturligtvis bättre att han far illa senare i livet.

Pikachu skrev:

JaneLane skrev:Att slå ett barn tyder bara på låg intelligens och om jag hade sett det där hade ni fått en fot i skrevet. Puss

Det är naturligtvis bättre att han far illa senare i livet.

Jag tycker att du ska se en dokumentär om en torped/lönnmördare som kallades för Iceman. Han blev agad som barn och det gick ju inte så bra för honom i livet pga det.

slackern skrev:

Pikachu skrev:

JaneLane skrev:Att slå ett barn tyder bara på låg intelligens och om jag hade sett det där hade ni fått en fot i skrevet. Puss

Det är naturligtvis bättre att han far illa senare i livet.

Jag tycker att du ska se en dokumentär om en torped/lönnmördare som kallades för Iceman. Han blev agad som barn och det gick ju inte så bra för honom i livet pga det.

Det är ju lite skillnad på att bli misshandlad och att lära sig gränser, och ja den dokumentären har jag sett. I Icemanfallet så fattade jag det som att fadern tog ut sina frustrationer på honom medans det är helt befogat att brotta ner ens barn om barnet använder villkorslöst våld.

Pikachu skrev:

JaneLane skrev:Att slå ett barn tyder bara på låg intelligens och om jag hade sett det där hade ni fått en fot i skrevet. Puss

Det är naturligtvis bättre att han far illa senare i livet.

Jag förstår din tanke - men att slå barnet gör det endast värre. TS gör något väldigt fel då hon förmodligen är mycket mjuk och inte har någon styrka alls i sin röst när hon säger till hur fan ungen ska bete sig. Det är där problemet ligger.

Jag undrar mest varför fan vissa blir föräldrar när dom inte kan hantera en femårig med vredesutbrott.

slackern skrev:

Pikachu skrev:

JaneLane skrev:Att slå ett barn tyder bara på låg intelligens och om jag hade sett det där hade ni fått en fot i skrevet. Puss

Det är naturligtvis bättre att han far illa senare i livet.

Jag tycker att du ska se en dokumentär om en torped/lönnmördare som kallades för Iceman. Han blev agad som barn och det gick ju inte så bra för honom i livet pga det.

Du tycker på fullaste allvar att de båda sakerna är jämförbara?

ArgeAnkan skrev:

Puzzle skrev:

tahlia skrev:Att örfila ett barn är brottsligt i det här landet din förbannade idiot.

+1 Man slår aldrig barn.

men det är okay att barnet slår andra och växer upp med att det är ok?

Barn slåss, det här är inte direkt första gången man fått höra talas om det. Utskällning och bestraffning är lösningen på det samt något sätt att lugna honom när han är arg, men man slår aldrig barnet för att få honom att lära sig att det är fel att slåss. Du ser väl själv hur motsägelsefullt det beteendet blir?

Nu rekommenderar jag dig och Pikachu att sluta rekommendera olika former av våld som lösning då det är minst sagt opassande för att inte säga olagligt.

Puzzle skrev:

ArgeAnkan skrev:

Puzzle skrev:+1 Man slår aldrig barn.

men det är okay att barnet slår andra och växer upp med att det är ok?

Barn slåss, det här är inte direkt första gången man fått höra talas om det. Utskällning och bestraffning är lösningen på det samt något sätt att lugna honom när han är arg, men man slår aldrig barnet för att få honom att lära sig att det är fel att slåss. Du ser väl själv hur motsägelsefullt det beteendet blir?

Nu rekommenderar jag dig och Pikachu att sluta rekommendera olika former av våld som lösning då det är minst sagt opassande för att inte säga olagligt.

Ni kan väl fråga femåringen själv vad som är bäst, kompromissa med honom helt enkelt. Förhöjd veckopeng? Att han får privilegier som belöning för att han är våldsam? Att han får tillåtelse och utrymme som de andra syskonen inte får? Allt skräddarsys efter hans vilja? Så när han blir vuxen och inser att världen inte fungerar på det sättet, hur kommer det att gå för honom då? Om han lärt sig att våld löser problem? Kommer de han använder våld mot att vara lika förstående som hans föräldrar tidigare varit? Eller finns det risk för en lång institutionsvistelse?

Pikachu skrev:Ni kan väl fråga femåringen själv vad som är bäst, kompromissa med honom helt enkelt. Förhöjd veckopeng? Att han får privilegier som belöning för att han är våldsam? Att han får tillåtelse och utrymme som de andra syskonen inte får? Allt skräddarsys efter hans vilja? Så när han blir vuxen och inser att världen inte fungerar på det sättet, hur kommer det att gå för honom då? Om han lärt sig att våld löser problem? Kommer de han använder våld mot att vara lika förstående som hans föräldrar tidigare varit? Eller finns det risk för en lång institutionsvistelse?

Har du ens läst vad TS skriver? Han får inte alls göra vad han vill, han blir inte "belönad" och det är inte han som bestämmer men han får vredesutbrott som TS inte förstår sig på, vilket är fullt normalt vid AS att barn får.

Millicent:

Jag hittade precis en länk som kanske skulle kunna vara av intresse för dig, nu handlar det väl i för sig om barn i trotsåldern men det fanns ändå mycket vettigt som säkert skulle fungera lika bra på din son:

Så hanterar du ett barn i trotsåldern

Så börja med dig själv: se till att du orkar. Det är det gamla vanliga: ät ordentligt, lägg dig i tid på kvällarna, träna gärna och se till att du träffar vänner ibland.

.....

Fortsätt med barnets mat: glöm aldrig mellanmålet

Det hjälper långtifrån alltid, men har du ett barn som har nära till ilskebryt, så se för guds skull till att barnet får mat i sig var tredje timme. Hungern är din värsta fiende.

.....

Sömnen, sömnen, sömnen

.....

Vid behov: påminn om aktuella ramar. ”Du får vara arg, du får säga att jag är dum, men du får inte bitas! Stopp!” eller ”Jag hör att du vill bygga lego, men nu är det matdags, då tar jag med dig till bordet”.

.....


Om barnets utbrott ofta kommer när barnet ska byta aktivitet, som att sluta titta på film och börja äta mat, eller sluta vara ute och gå in, etc, förbered barnet på att man snart ska göra det ena eller det andra.

Puzzle skrev:

Pikachu skrev:Ni kan väl fråga femåringen själv vad som är bäst, kompromissa med honom helt enkelt. Förhöjd veckopeng? Att han får privilegier som belöning för att han är våldsam? Att han får tillåtelse och utrymme som de andra syskonen inte får? Allt skräddarsys efter hans vilja? Så när han blir vuxen och inser att världen inte fungerar på det sättet, hur kommer det att gå för honom då? Om han lärt sig att våld löser problem? Kommer de han använder våld mot att vara lika förstående som hans föräldrar tidigare varit? Eller finns det risk för en lång institutionsvistelse?

Har du ens läst vad TS skriver? Han får inte alls göra vad han vill, han blir inte "belönad" och det är inte han som bestämmer men han får vredesutbrott som TS inte förstår sig på, vilket är fullt normalt vid AS att barn får.

Tack Puzzle! Allt det där gör vi redan. Mat, sömn, förberedda övergångar mellan aktiviteter... Det är vettigt för alla barn, tror jag!

Pikachu, JaneLane - det är intressant att ni verkar tro att vi inte sätter några gränser alls. Det gör vi, HELA TIDEN. Jag böjer mig ner, ser sonen i ögonen, pratar med sträng, mörk röst - ibland ryter jag till ordentligt. Jag har jobbat som lärare på högstadium i sk problemförorter och lyckades ha pondus och ordning på struliga fjortisar, så jag inbillar mig att det inte är min röst/ mitt kroppsspråk som är otydligt.

Vi stoppar honom också, rent fysiskt, varje gång han verkar vara nära ett utbrott. Brotta ner och hålla fast-grejen har vi testat, gång på gång - tro det eller ej, dina idéer är inte så revolutionerande. Jag har varit med om att det funkat för barn. Men för femåringen brukar det inte lugna honom (oavsett om fasthållaren är jag/farfar/fröken), istället ökar det och drar ut på paniken i uppemot en halvtimme, och även om han lugnar sig till sist har han inte lärt sig något till nästa gång.

Han VET att han inte får slåss, kan inte behärska sig ändå, så ökar ångesten när han misslyckas, etc. Kruxet är också att han och brorsan kan leka fint i timmar i sträck, lillbrorsan avgudar sin smarta roliga storebror, men så kommer ett utbrott som en blixt från klar himmel. Det vi behöver är tips och råd som hjälper honom att behärska sig. Inte att VI behärskar och styr honom. Han måste lära sig att hålla nävarna i styr själv.

Att han blir mer upprörd av att bli fasthållen kan bero på att en del med AS har problem med kroppskontakt, ett tips är att skicka in honom på rummet istället eller om ni har någon "skamvrå" där han kan få sitta.

Du kanske skulle kunna kolla om det brukar vara efter att dom har lekt en längre stund som utbrotten kommer? Med asperger så tar det ju ofta extra energi av att vara runt människor för man skärmar inte bort småsaker på samma sätt så det kanske är att han blir psykiskt trött som orsakar/förvärrar utbrotten?

Så kanske om ni uppehåller lillebrorsan lite då och då sa han får mer egentid och se om det lugnar ner sig då.

Men annars som sagt så tror jag ju som sagt att ni skulle kunna behöva någon form av extrahjälp tills ni kommer på vad det är som orsakar beteendet.

Det är tragiskt att se människor överlag som har noll och ingen insikt, kunskap eller förståelse för barn med diagnoser. Det är obegripligt att se människor här brista på samma vis. Hur i hela helvete kan någon med rimlig intelligens tro att exempelvis bristande impulskontroll eller autistic tantrums har något som helst att göra med bristande uppfostran. Dra huvudet ut arslet och läs på innan ni ens överväger att skriva ett inlägg.

tahlia skrev: Hur i hela helvete kan någon med rimlig intelligens tro att exempelvis bristande impulskontroll eller autistic tantrums har något som helst att göra med bristande uppfostran. Dra huvudet ut arslet och läs på innan ni ens överväger att skriva ett inlägg.

Det här är väldigt typiskt 70-tal, att alla psykiatriska tillstånd har med miljön att göra och inget med arvet att göra, att allt är föräldrarnas fel med uppfostran.

Det är inte det, beroende på vilken starthand man fått så spelar man därefter. Generna är extremt viktiga, men nu är det som det är och man får utgå och göra det bästa av situationen. Är det något jag förespråkat så är det genernas betydelse. Men bara för att man fått ett "dåligt utgångsläge" betyder det inte att det kan gå hyfsat bra ändå. Och ju sämre starthand man får ju viktigare blir uppfostran.

Detta är tråkigt, istället för att lägga prestigen åt sidan och faktiskt försöka hjälpa den här familjen så blir det såhär. Ja Millicent du ser ju hur vi med AS är så man kan ju hoppas att han inte lider av det.