Pemer! Släng upp några mp3:or så vi får höra.

Apropå det Pemer skrev: kan man ha svårt att formulera sig i tal om man varit isolerad och endast använt skrift?

rabarb skrev:Apropå det Pemer skrev: kan man ha svårt att formulera sig i tal om man varit isolerad och endast använt skrift?

Kanske, det är nog individuellt. Jag är väldigt isolerad och pratar inte så mycket med andra, men jag kan ju fortfarande prata och min verbala förmåga har inte blivit sämre av det. Jag är tyst för att jag inte har någonting att säga, inte för att jag har svårt att formulera mig i tal.

Har märkt något irriterande: jag glömmer hur frågor lyder och ibland vad jag pratade om. Det blir något släpande tal eller så att jag måste be om upprepning av frågan.

rabarb skrev:Har märkt något irriterande: jag glömmer hur frågor lyder och ibland vad jag pratade om. Det blir något släpande tal eller så att jag måste be om upprepning av frågan.

Jag tror faktiskt inte det beror på att du varit isolerad, inte enbart iallafall. Hur menar du förresten med 'släpande tal' ?

junkandshit skrev:Pemer! Släng upp några mp3:or så vi får höra.

Hehe... Okej... läste in sid 106-112 och 130-132 på SVT Text just nu...

www.pm1.se/nyheterna.mp3

Stakade mig lite här och var, och kanske det fortfarande går liiite för snabbt. Jag gjorde en inspelning först, men gjorde sedan en ny där jag försökte tala lite långsammare än första gången.

Anastasia skrev:Hur menar du förresten med 'släpande tal' ?

När glömskan kommer tar det några sekunder, om jag minns frågan igen, att börja prata igen. Det blir mellanrum (fördröjningar).


EDIT: När jag tänker närmre:
Anledningen till glömskan är vandrande tankar. Något relaterat till ämnet kan få min koncentration istället; jag glömmer frågan och ett tyst mellanrum uppstår. I vissa fall kommer jag ihåg spörsmålet, men annars kan jag inte fortsätta att tala.

Undrar vilken grad av utvecklingsstörning jag har.

Grad 128 B, grön? Nä, jag vet inte.

Jag utgick från att du var lite ironisk/skämtsam nu, menade absolut inget illa...

Utvecklingsstörda förstår också ironi! Var inte orolig :P

rabarb skrev:När glömskan kommer tar det några sekunder, om jag minns frågan igen, att börja prata igen. Det blir mellanrum (fördröjningar).

EDIT: När jag tänker närmre:
Anledningen till glömskan är vandrande tankar. Något relaterat till ämnet kan få min koncentration istället; jag glömmer frågan och ett tyst mellanrum uppstår. I vissa fall kommer jag ihåg spörsmålet, men annars kan jag inte fortsätta att tala.

Haha, igår satt jag på restaurang med aspie-exet. Båda har vi fått allt sämre närminne. Satt och snackade om något som jag minns kändes halvviktigt och intressant men så spelade de en låt som jag valde att kommentera. När jag skulle återgå till ämnet hade jag inte en susning om vad vi hade snackat om.

Jag: Vad pratade vi om nyss?
Exet: Ingen aning.

Hej hysteriskt

Vad är "monotomisk" för något? Jag sökte på det ordet på google men hittade inget vettigt svar

hysteriskt skrev:De låter helt monotomiska och är nog störande för min omgivning, men det gör i alla fall mig lugn...

Inger skrev:Haha, igår satt jag på restaurang med aspie-exet. Båda har vi fått allt sämre närminne. Satt och snackade om något som jag minns kändes halvviktigt och intressant men så spelade de en låt som jag valde att kommentera. När jag skulle återgå till ämnet hade jag inte en susning om vad vi hade snackat om.

Jag: Vad pratade vi om nyss?
Exet: Ingen aning.

Hehe. Är det ett tecken på tidig demens hos mig? Det händer ju nästan varje gång jag öppnar munnen.

geocache skrev:Vad är "monotomisk" för något? Jag sökte på det ordet på google men hittade inget vettigt svar

Hon menade antagligen "monoton"(=enformig, entonig).

Pemer skrev:

junkandshit skrev:Pemer! Släng upp några mp3:or så vi får höra.

Hehe... Okej... läste in sid 106-112 och 130-132 på SVT Text just nu...

www.pm1.se/nyheterna.mp3

Stakade mig lite här och var, och kanske det fortfarande går liiite för snabbt. Jag gjorde en inspelning först, men gjorde sedan en ny där jag försökte tala lite långsammare än första gången.

Riktigt bra faktiskt. Jag förstår varför grannarna blir lurade.

daniel skrev:Jag har under hela mitt liv pratat mycket för mig själv (när ingen hör mig) och när jag är ensam har jag svårt att tänka utan att tala för mig själv. Jag var på den inledande undersökningen för aspergerutredning för en vecka sedan och då var en av frågorna om jag pratar för mig själv.

Är det vanligt att aspergare pratar för sig själva?

Mvh Daniel

Det finns någonting inom psykologin som heter "self-talk" (vet inte vad det kallas på svenska) som innebär att individen resonerar med sig själv (tyst i huvudet) om vad som är rätt och fel, vad ens handlingar kommer att resultera i, vad man själv önskar sig osv. Detta ägnar sig människor (även NT) åt i varierande utsträckning, vissa agerar direkt på intuition utan att tänka efter, vissa funderar och grubblar mycket innan.

Jag har hört flera teorier angående AS och self-talk:
1) De är extra intresserade av att resonera och vrida och vända på argument, och ägnar sig därför gärna åt self-talk i större utsträckning. De vill helt enkelt pröva sina argument och höra hur de låter uttalade, för att säkerställa att de har tänkt rätt.
2) De är mer oroliga för att såra andra oavsiktligt (nedsatt "empati"-förmåga), varför de gärna "övar" sig på hur saker och ting kommer att låta när det sägs högt.
3) De blir lätt nervösa i stressade situationer (presentationer etc) och övar sig därför gärna i förväg.

Moggys teori var också intressant, den hade jag inte hört förut. Tack så mycket!

Såvitt jag har läst så använder alla människor mer eller mindre röster i huvudet. En insändare till illustrerad vetenskap frågade om ämnet och svaret var att 30% av tänkandet sker omkring röster tror jag (minns inte exakt).

Jag hade även 2 barndoms vänner som påstod att katter skulle vara smartare om dom hade ett språk att tänka med. Jag trodde inte på dom, för jag visste att man kan tänka utan att använda röster, vilket inte dom trodde verkade det som.

Inger skrev:Jag: Vad pratade vi om nyss?
Exet: Ingen aning. :?

*ROTFL*

Sådär kan det låta hos mej och min pv! :-D

Saninaé skrev:Såvitt jag har läst så använder alla människor mer eller mindre röster i huvudet. En insändare till illustrerad vetenskap frågade om ämnet och svaret var att 30% av tänkandet sker omkring röster tror jag (minns inte exakt).

Jag hade även 2 barndoms vänner som påstod att katter skulle vara smartare om dom hade ett språk att tänka med. Jag trodde inte på dom, för jag visste att man kan tänka utan att använda röster, vilket inte dom trodde verkade det som.

För det första är det skillnad på "röster i huvudet som man tänker själv" (konversation med sig själv, repetera gångertabellen inom sig själv tex eller minnen som man lyssnar på i huvudet) och "röster" som man inte själv kan kontrollera som är lika verkliga som om någon faktiskt stått bredvid en och talat; det är en tydlig skillnad på dessa två, jag tror det är svårt att missta den ene för den andre, åtminstone i mitt fall är det stor skillnad generellt.

Angående språk tror jag det kan underlätta ibland, men att tänka språk, lär göra tankeproccessen långsammare än om man bara "gör". Språk skulle däremot hjälpa katterna att överföra information på annat sätt, än att "visa" som de är begränsade till nu.

MsTibbs skrev:Angående språk tror jag det kan underlätta ibland, men att tänka språk, lär göra tankeproccessen långsammare än om man bara "gör".

Bra sammanfattat. Just så upplever jag att det är.

Språk skulle däremot hjälpa katterna att överföra information på annat sätt, än att "visa" som de är begränsade till nu.

Katter har ju annars ett rätt nyanserat kroppsspråk om man bara förstår det. Om man fattar att till hälften nedvikta öron vid matskålen betyder "Visst, hyggligt och så att du gillar mig och tack för krubbet, men kan du ge fan i att klappa mig på huvet medan jag äter och ta det sen när jag vill vila efter maten och använda dig som fåtölj?" så är det ju faktiskt effektivare att bara vika ned öronen.

Katter är som tidigare påpekats mycket tydliga i sitt kroppsspråk och vad gäller hur vi tänker tror jag åtminstone ganska många av oss inte tänker i ord utan i någon sorts "sjok" och handlar därefter Man tänker inte alltid i ord rent språkligt utan ja det blir som när man läste mängdlära i matten lite svårdefinierat att beskriva men nästan alla vet hur man gör. Motsvarigheten tilll nervikta öron en sorts stenografi kanske.