Är det någon här som har god man? Någon som har en anhörig som God Man?

Jag har nyligen fått en god man. Hurså?

Skulle aldrig falla mig in.

Det är rätt skönt att låta den gode mannen sköta allt. Jag försöker utnyttja min till max

KrigarSjäl skrev:Skulle aldrig falla mig in.

Varför skulle det inte falla dig in?

Mystiqa skrev:Det är rätt skönt att låta den gode mannen sköta allt. Jag försöker utnyttja min till max

Vad gör din God Man?

Hon fixar med csn, fixar med myndigheter. Hon hjälper mig med vardagssaker som att sätta upp en lampa, då jag är väldigt opraktisk. Hon ska kolla upp fonder till mig så jag får mer pengar. Räkningarna och min ekonomi sköter jag själv. Jag får hjälp med det jag behöver helt enkelt.

Jag behöver ingenting sådant, jag har en sambo.

morsan skrev:

KrigarSjäl skrev:Skulle aldrig falla mig in.

Varför skulle det inte falla dig in?

Därför att jag vägrar alla former av "stöd" då det för mig kostar mer än det smakar. Jag accepterar inte att andra bestämmer över mina val och jag vägrar bli klappad på huvudet och bli behandlad som ett barn.
Det finns säkert många goda män som är alldeles förträffliga, men min samlade erfarenhet av omsorgspersonal säger något annat.

Mystiqa skrev:Hon fixar med csn, fixar med myndigheter. Hon hjälper mig med vardagssaker som att sätta upp en lampa, då jag är väldigt opraktisk. Hon ska kolla upp fonder till mig så jag får mer pengar. Räkningarna och min ekonomi sköter jag själv. Jag får hjälp med det jag behöver helt enkelt.

Det som jag markerat, skulle inte ett personligt ombud kunna göra det? Men det kan vara så att aspergare inte får utnyttja p.o., däremot kan de få god man. Det är kommunen som bestämmer vem som får p.o. medan tingsrätten beslutar om god man.

Om jag inte missminner mig finns det en bra beskrivning av god man i Millenium-trilogin. Med en beskrivning av skillnaden mellan god man och förvaltare (Lisbeth har förvaltare).

Någon som känner till det här med att söka i fonder? Var & hur? Finns det någon bok om det? Ursäkta off-topic.

Jag har en anhörig som varit God man åt ett brödrapar, ej funktionshindrade eftersom de miste sin mor när de var väldigt små men vet ändå inte så mkt. om det. Han skulle se till så de fick vad de hade rätt till ekonomiskt o. ev. något annat. Vad jag vet behövde han inte göra så mkt. eller kanske rentav inget alls för deras far skötte sig mkt. bra gentemot sina söner. Vad jag förstod var det någon lag eller liknande som krävde att det skulle finnas en God man eftersom det bara blev en förälder kvar i livet. Sådant är ju bra att det finns men i det fallet blev det mest eller enbart en formalitet. Det var på 70 eller 80-talet, så det kan ju ha ändrats.

Så här står det på en hemsida jag hittade just, här (andra stycket): http://www.dom.se/templates/DV_InfoPage____772.aspx

"När kan det bli aktuellt med god man eller förvaltare?

En person kan få en god man eller förvaltare av många olika anledningar. Oftast är man på något sätt hindrad att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller ta hand om sig själv. Vardagen kan bli lättare för en funktionshindrad med en god man som till exempel kan sköta kontakterna med sociala myndigheter och andra. För många kan en god man eller förvaltare vara livsviktig för att minska skadeverkningar av missbruk eller sjukdom. Personen kan då få hjälp att hantera räkningar och ta kontakt med sociala myndigheter."

Alien skrev:

Mystiqa skrev:Hon fixar med csn, fixar med myndigheter. Hon hjälper mig med vardagssaker som att sätta upp en lampa, då jag är väldigt opraktisk. Hon ska kolla upp fonder till mig så jag får mer pengar. Räkningarna och min ekonomi sköter jag själv. Jag får hjälp med det jag behöver helt enkelt.

Det som jag markerat, skulle inte ett personligt ombud kunna göra det? Men det kan vara så att aspergare inte får utnyttja p.o., däremot kan de få god man. Det är kommunen som bestämmer vem som får p.o. medan tingsrätten beslutar om god man.

Personligt Ombud har jag inte hört talas om. Hör det inom Lss?

Personligt ombud är en stödinsats för psykiskt funktionshindrade som syftar till att den psykiskt funktionshindrade ska få möjlighet att leva ett mer självständigt liv, med möjlighet att ta del av samhällets utbud av vård, stöd och service på jämlika villkor.

Målgruppen för insatser av personligt ombud utgörs av personer som
har ett funktionshinder som innebär ett omfattande och långvarigt socialt handikapp som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv
har komplexa behov av vård, stöd och service och som har behov av kontakt med socialtjänst, primärvård och/eller den specialiserade psykiatrin (utan krav på diagnos) och andra myndigheter.

http://www.personligtombud.se/

Nej, det är ingen LSS-insats. Frågan är hur man definierar "psykiskt funktionshindrad". För att spara pengar kan kommunen säga att man inte är psykiskt funktionshindrad bara för att man har AS. Men å andra sidan kan ju en med AS lida av depression, social fobi etc, som gör vederbörande psykiskt funktionshindrad.

Nej, tvärtom, det brukar vara godtyckligt som tusan i olika kommuner om de tycker personer som har rätt till hjälp enligt LSS ska kunna få personligt ombud. Jag känner en här på forumet som har personligt ombud, och det fick han förvisso innan han hade fått diagnosen. Andra har berättat att de nekats det. Regeln säger tydligen att man kan få det om man har psykisk sjukdom, om jag minns rätt. Det har diskuterats i åtminstone en egen tråd tidigare, minns jag.

Hej Mystiqa

Man har rätt till hjälp med personlig assistans om man är berättiga till hjälp enligt LLS (http://www.socialstyrelsen.se/Publicera ... 6/HTML.htm, andra punkten under "Tio rättigheter/instanser").

När jag var på möte med FK så sa hon att jag hade både asperger + psykiskt funktionshinder.

Jag är ju inte så handikappad egentligen, men jag har aldrig fått lära mig hjälpa till i hemmet och fixa med saker. Och min mamma verkar inte ha någon tid för mig så då blir det en god man istället.

geocache skrev:Hej Mystiqa

Man har rätt till hjälp med personlig assistans om man är berättiga till hjälp enligt LLS (http://www.socialstyrelsen.se/Publicera ... 6/HTML.htm, andra punkten under "Tio rättigheter/instanser").

Jaha, personlig assistans, hmm vad skulle jag med det till?

Och Asperger är ju vanligen ett funktionshinder som innebär ett omfattande och långvarigt socialt handikapp som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv, ger ofta komplexa behov av vård, stöd och service och ett behov av kontakt med socialtjänst, primärvård och/eller den specialiserade psykiatrin och andra myndigheter.

Så det är lite lustigt att hävda att det inte skulle räknas. Av ansvariga i vissa kommuner. Samtidigt som det kan vara helt okej i andra kommuner.

Det är rätt lustigt över huvud taget, i hur stor utsträckning enskilda kommuner så fort de känner för det verkar uppfatta "den kommunala självbestämmanderätten" som överordnad lagstiftningen i sig, hur det är kommunjuristen i en enskild kommun som ofta har tagit som sin rätt att tolka lagar just som han vill - enligt vederbörliga direktiv från kommunledningen, kan man tänka? - även om det är i strid med uttryckliga skrivelser från statliga myndigheter om hur lagen är menad att tolkas.

Som är fallet med t ex vår gamla käpphäst tandvårdsstödslagen...

geocache skrev:Man har rätt till hjälp med personlig assistans om man är berättigad till hjälp enligt LSS (http://www.socialstyrelsen.se/Publicera ... 6/HTML.htm, andra punkten under "Tio rättigheter/instanser").

Nej, man har inte per automatik rätt till personlig assistans om man har AS. Det är väldigt ovanligt att aspergare behöver det, i sådana fall gäller det nog dem med svår AS och/eller andra diagnoser.

Pemer skrev:Och Asperger är ju vanligen ett funktionshinder som innebär ett omfattande och långvarigt socialt handikapp som medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv, ger ofta komplexa behov av vård, stöd och service och ett behov av kontakt med socialtjänst, primärvård och/eller den specialiserade psykiatrin och andra myndigheter.

Den där formuleringen tycker jag låter lite överdriven. Även om samhällets syn på aspergare är sådan, så har man ett eget ansvar att vara så självständig man kan och inte acceptera att andra ser ner på en. Man behöver inte ta emot all hjälp som finns tillgänglig.

Nu tycker jag du ska läsa på lite om skillnaderna mellan hur olika allvarligt Asperger kan yttra sig för olika personer med diagnosen. Du sitter och uttrycker dig som att i princip ingen av oss behöver särskilt mycket hjälp med just någonting alls, utan i normalfallet har man inte större problem än att det bara är att ta sig i kragen lite bättre och göra precis vad man kan. För det är ju inte särskilt svårt, om man bara vill tillräckligt ordentligt. Typ.

Det är vad du säger.

De delar jag kursiverade från citatet ur texten om Personligt ombud överensstämmer i huvudsak med hur diagnoskriterierna för Asperger är formulerade. Du kanske tycker de låter "lite överdrivna" också?

Diagnosen är tänkt att sättas om den "orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden." (Punkt C i kriterierna enligt DSM-IV) Det är ungefär samma sak som vad texten jag citerade sade.

Hårddrar man det resonemanget brukar man ofta säga att knappast någon som har diagnos och som har varit kapabel att gå ut och jobba i själva verket borde ha diagnosen, men det heter alltså "i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden".

Man kan alltså klara av ett arbete ypperligt och att ha ett fullgott socialt liv men ha signifikant nedsatt funktionsförmåga i andra viktiga avseenden, så är den punkten uppfylld. Och det är ju inte ovanligt att det handlar om att man lägger all kraft på att fungera i arbetet och socialt, men att energin sedan inte räcker till att få tillvaron att fungera i övrigt, orka hålla ordning hemma, sköta sin ekonomi tillfyllest osv.

Det trodde jag var en fundamental bit som vi alla är mer eller mindre överens om.

Men du menade säkert inte det du skrev riktigt så hårt som det kunde uppfattas. Men jag tycker det är viktigt att reagera när sådana saker beskrivs för slarvigt och svepande, det är just alla fördomar i den stilen vi måste akta oss för och försöka bekämpa.

Ordvalet "ett ansvar att vara så självständig man kan" är väldigt olyckligt och riskerar att ge ett alldeles för fördömande intryck. Det är just en kraftigt nedsatt förmåga att utöva ett sådant ansvar som Asperger handlar mycket om. Det måste vi vara medvetna om, även när vi diskuterar problematiken sinsemellan. Det är precis vad vår nye medlem JohnNorum verkar ha lite svårt att se vidden av också.