Bror Duktig skrev:Intressant (ursäkta att jag klippte bort resten). Eftersom jag hade ingen direkt kunskap om homogenisering.
Utöver homogeniseringsproblemet, är det inte också så att vuxna individer som inte upprätthållit kontinuerligt mjölkdrickande, slutar att tillverka enzymer som bryter ned laktos?

Ja, det stämmer. Det kostar energi för kroppen att hela tiden tillverka nya enzymer (magen lyckas ju inte hålla kvar dem till 100%, en del försvinner ut med avföringen), och det finns ingen anledning att slösa energi i onödan. Så om kroppen märker att det inte kommer någon laktos under en längre tid, så drar den in på tillverkningen av laktasenzym. (Hur lätt det är att "sätta igång" tillverkningen igen vet jag inte).

Man kan tänka sig att folk förr i tiden inte drack mejeriprodukter lika regelbundet, då det var dyrt, och korna var långt ifrån lika produktiva, och hållbarheten var väldigt dålig utan kylmöjligheter. Därför har det förmodligen utvecklats en tradition i södra Europa att lägga mer fokus på youghurt, smör och ost, som har längre hållbarhet. Anledningen behöver inte vara, som man tidigare trott, att sydeuropeer (eller utom-europeer) har sämre genetisk förmåga att producera laktasenzym.

Bror Duktig skrev:Jag är med på detta med kor, men hur gör hästar? Det som kommer ut är inte speciellt jätteväl nedbrutet. Jag antar att de behöver äta mycket mer än kor.

Dels äter mer. Dels blir deras kött magrare. Det finns en anledning till att oxfilé och entrecote räknas som mer exklusivt kött än häst - det innehåller mer fett, vilket både ökar smaken, energiinnehållet, och vitaminupptaget.

Bror Duktig skrev:Och, om människor är helt i avsaknad av att bygga långked[quotejade omega3 (t.ex.) borde de inte få mer problem än de har? Det finns folk som inte äter något som kan ge dem långkedjad omega3.

Jag vet inte så mycket om hälsoeffekterna av detta. Jag resonerar så här: det är en sak att leva endast för att överleva, det är en annan sak att leva för att orka göra saker. Jag har svårt att se att de du referar till har en fullgod hälsa (fysisk OCH mental) efter en längre tid på sådan diet. Eller också är en del människor helt enkelt en slags elitmänniskor, som har extra många enzymer i magen alternativt klarar sig utan essentiella fettsyror.

Eller, om du refererar till människor i u-länder, eller t.ex. tunga missbrukare som äter väldigt ensidigt, så får man väl nog konstatera, att de tyvärr faktiskt har en hel del hälsoproblem.

Bror Duktig skrev:Rötter anses väl som något vi kan äta och mår bra av. Egna "försök" säger mig att rötter är bra för mig i alla fall, bättre än frukt och spannmål helt klart.

Intressant. Vilka rötter? Köper man de någonstans? Blandar du dem/river dem i annan mat eller äter du dem som de är?

Bror Duktig skrev:Observera att jag inte är tvärsäker om allt detta.
Det var ett tag sedan jag var väldigt intresserad av kost. Numer sätter jag mig in i vissa delar när jag tycker att det behövs, och är jag osäker så brukar jag numer försöka tänka "vad är vi gjorda för att äta" i stället för att leta vetenskapliga försök med överdoser av enstaka ämnen och uteslutande av andra.

Så länge du inte baserar din diet på huvudsakligen pulversoppor och djupfrysta minipizzor så tror jag du ligger klart bättre till än en majoritet av västvärldens befolkning...

Gällande mejeriprodukter: majoriteten av världens befolkning har inte kroppar som är byggda för att bryta ner mjölkprodukter ordentligt. Mig veterligen finns det bara två folkslag som utvecklat denna förmåga. En av de tu är skandinaver (tacka era Gudar) och det andra kommer jag inte ihåg vad det var. Anledningen till detta torde vara att skandinaver konsumerat mjölkprodukter under en mycket längre tid än den övriga världen och därför lärt sig bryta ned dem.

Gällande ätstörningar: I en studie som gjorts (och som jag tror har upprepats framgångsrikt) så begränsade man normalviktiga mäns matintag till bantningsnivå/ätstörningsnivå. De utvecklade efter mycket kort tid fixering vid mat, ätstörda tankar, etc. Så visst, anorexi etc kan utvecklas på grund av viss mathållning, men i de flesta fall handlar det dock om någonting annat.

JohnNorum skrev: Jag vill gärna förstå mer om hur du tänker, om du orkar förklara.

En del anorektiker tror ju på fullt allvar, att de är tjocka, eller att mat är skadligt (knappast medfött, snarare påverkat av media)

Men du verkar ju vara fullt medveten om att det är skadligt att svälta, och du känner själv att du mår bättre av ordentlig mat (du behöver inte få det sagt till dig, eller läsa om det i en bok).

Jag har så svårt att förstå detta med att skada sig själv. Om du hoppar höjdhopp och river ribban, varför inte äta ännu mer och hoppa bättre nästa gång, istället för att skada dig själv som straff?

Jag vet inte, det låter ju mycket mer konstruktivt att försöka förbättra sina egna prestationer istället för att skada sig själv som straff, men jag känner oftast inte att jag har rätt att göra det, tyvärr. Jag har misslyckats med så många saker, och det är ingenting jag bara kan lägga bakom mig.
Även om jag mår bättre av att äta ordentlig mat så mår jag ju ändå inte bra. Jag blir ju såklart piggare och orkar mer, så på så sätt mår jag bättre, men samtidigt så får jag mer skuldkänslor och en vilja att förstöra för mig igen. Det blir som en ond cirkel.

JohnNorum skrev:Jag tror på ett samband åt båda håll.

Energibrist leder till att man intar försvarsläge eller ger upp. Det känns inte ens lönt att försöka för man vet att man kommer att misslyckas. Det är nästan givet att detta till slut resulterar i självförakt.

Energiöverskott leder till att man vågar mer och orkar investera i svårare och jobbigare projekt. Möjligtvis kan självbilden förvridas också vid energiöverskott, men då åt det överdrivet positiva hållet.

Det stämmer nog ofta, men inte alltid. Jag kopplar ihop energiöverskott med att jag ätit för energirik mat, och det får jag ingen positiv självbild av, utan känner mig tvärtom bara dålig.

JohnNorum skrev:

Bror Duktig skrev:Rötter anses väl som något vi kan äta och mår bra av. Egna "försök" säger mig att rötter är bra för mig i alla fall, bättre än frukt och spannmål helt klart.

Intressant. Vilka rötter? Köper man de någonstans? Blandar du dem/river dem i annan mat eller äter du dem som de är?

Jag skulle inte ha skrivit bara "rötter" eftersom jag mest menade rotfrukter.
Alltså morötter och sådant som rödbetor. Även kålrot, lök och huvudkål (men inte som huvudföda förstås).
Det finns säkert bra rötter (vanliga rötter som inte klassas som rotfrukter) att äta men jag är inte tillräckligt insatt i detta, och har inte sett några i grönsaksdiskarna.

Jag kokar sådana saker (mer eller mindre).
Enkel middag för den som vill använda spisen är att lägga rotfrukter och en köttbit i en ånginsats och ånga 45 minuter.
Sedan ta matfett och salt på. Ost som får smälta på är enkelt och gott.
Eller lägga alltihop i en lergryta och in i ugnen någon timma.

Fast för tillfället orkar/klarar jag inte att koka saker, så det blir mer att jag äter någon variant av LCHF med en del som kallas skräp enligt de som tycker att det är noga att se vad vi är gjorda att äta (de undviker ofta mejeriprodukter och kött från ladugårdsdjur som gått inne och levt på konstfoder).
Jag försöker att ha som viktigaste regel att inte äta en massa kolhydrater och försöker undvika tillsatser som smakförstärkare och druvsocker.
Salt är jag inte orolig för. För egen del verkar det snarare som att jag skulle behöva äta mer salt, så jag saltar ordentligt. Annars har jag oftast läst att vi åt väldigt lite salt från början.

Bror Duktig jag vet precis vad du menar. Sån mat e så go va. Brukar skiva gurka, inte bara den vanliga slanggurkan utan finns goa kinesiska gurkor (tror jag) som e än mer knapriga. Gör i ordning lite dipp till det och lite blomkol för den välsmakade och en bra film och man kan njuta av goa grönsker trevlig kväll.