Jag är antingen i utkanten eller mitt i centrum. Men mitt i centrum är jag mer underhållning än en del av gruppen. Och det vara aldrig länge, orkar inte med folk efter ett tag.

Man kan dra eller få nytta av sitt utseende men det finns förstås också andra faktorer med. Kanske vi dock kan lämna det spåret. Det ger nog inte så mycket mer att riva i det.

Huggorm skrev:Om vi återgår till grupptillhörighet så var det tydligast under skolåren när man hade grupparbete. Två eller tre i gruppen dominerade helt, bestämde upplägg och utförande, medan jag och några till inte fick en syl i vädret och höll oss i bakgrunden. Resultatet blev bedrövligt för de som hörs mest är ofta de som gör sämst ifrån sig. Grupparbetet blev fiasko och nådde knappt gränsen för godkänt, men de dominanta var nöjda för det var deras normala nivå eller till och med över.

Att du och de andra försynta men duktiga inte gjorde en utbrytning och lämnade de andra till till UG ödet?

plåtmonster skrev:Man kan dra eller få nytta av sitt utseende men det finns förstås också andra faktorer med. Kanske vi dock kan lämna det spåret. Det ger nog inte så mycket mer att riva i det.

Huggorm skrev:Om vi återgår till grupptillhörighet så var det tydligast under skolåren när man hade grupparbete. Två eller tre i gruppen dominerade helt, bestämde upplägg och utförande, medan jag och några till inte fick en syl i vädret och höll oss i bakgrunden. Resultatet blev bedrövligt för de som hörs mest är ofta de som gör sämst ifrån sig. Grupparbetet blev fiasko och nådde knappt gränsen för godkänt, men de dominanta var nöjda för det var deras normala nivå eller till och med över.

Att du och de andra försynta men duktiga inte gjorde en utbrytning och lämnade de andra till till UG ödet?

När jag gick i skolan delade lärarna in oss i grupper och delade medvetet upp oss så att varje grupp innehöll alla personlighetstyper. Utifrån deras synpunkt var det bäst.

Huggorm skrev:När jag gick i skolan delade lärarna in oss i grupper och delade medvetet upp oss så att varje grupp innehöll alla personlighetstyper. Utifrån deras synpunkt var det bäst.

Uppenbarligen skulle det behövts lite drastiska tilltag för att få rättsida på situationen.

JaneLane skrev:Men skärp dig förfan.Sen är inte en människa vacker bara för han/hon har ett fint yttre. Ytliga människor är något utav det vidrigaste jag vet.

Alla människor är ytliga vare sig du vill eller inte. Till och med du. Sen kan man ha andra egenskaper också. Vi som är fulare får helt enkelt kämpa lite hårdare med dessa andra egenskaper.

InfiniteDream skrev:

JaneLane skrev:Men skärp dig förfan.Sen är inte en människa vacker bara för han/hon har ett fint yttre. Ytliga människor är något utav det vidrigaste jag vet.

Alla människor är ytliga vare sig du vill eller inte. Till och med du. Sen kan man ha andra egenskaper också. Vi som är fulare får helt enkelt kämpa lite hårdare med dessa andra egenskaper.

Om du menar ytlig som i att jag inte hade undvikit att prata med någon som anses vara ful av omgivningen så har du j-vligt fel. Jag värdesätter tänk och godhet.

Nog om detta nu.

Jag brukar kunna bli en accepterad och t.o.m. uppskattad del av grupper, eftersom jag är lojal, snäll, smart och inte rädd för att hugga i. Men jag tror att det handlar mera om meriter, att jag är en person som uppfattas som värdefull, än pga någon känsla av samhörighet.

Vadå "grupptillhörighet"? Att ingå i ett större sammanhang? Pingstvän? Kompisgäng? Tillhörande medlem i den lokala boule-gruppen?
Min upplevelse av grupptillhörighet som fenomen är att den i någon form är nödvändig eftersom människan är en social varelse (till viss mån), oavsett hur introvert man är.
Min upplevelse i gruppsituationer är att jag sparar på orden och pratar först när jag har någonting att tillföra till den.

Här verkar folk mer svara på om de har ett (högt) socialt status eller ej.

Jo jag har vänner, och bland dem ser jag inte att jag har mindre status. I större sammanhang så brukar jag däremot hålla mig lite i bakgrunden, men det är en annan fråga.