antonius skrev:

kullan skrev:Hur undviker man att få meltdowns vid gräl med sin partner?

Ber dom hålla tyst om de tänkt säga något som gör dig upprörd /.../

Zirre skrev:Om någon säger något dummt eller så, bara vänd och gå.

Fast... om jag har förstått kullan rätt så är det hon som överreagerar vid gräl och vill ha tips för att undvika det.

Tror personligen att det bästa är att försöka avbryta grälet genom att gå därifrån tills man har lugnat sig. Samma strategi funkar alltså för båda parter, men det förutsätter att man antingen kan prata ut om det sedan eller har lätt för att lägga gräl bakom sig.

Eeira skrev:

antonius skrev:

kullan skrev:Hur undviker man att få meltdowns vid gräl med sin partner?

Ber dom hålla tyst om de tänkt säga något som gör dig upprörd /.../

Zirre skrev:Om någon säger något dummt eller så, bara vänd och gå.

Fast... om jag har förstått kullan rätt så är det hon som överreagerar vid gräl och vill ha tips för att undvika det.

Tror personligen att det bästa är att försöka avbryta grälet genom att gå därifrån tills man har lugnat sig. Samma strategi funkar alltså för båda parter, men det förutsätter att man antingen kan prata ut om det sedan eller har lätt för att lägga gräl bakom sig.

Jamen en del människor ska ju i tid och otid ta upp sånt som dom VET att man inte gillar, bara för att få en ur balans. Det är utstuderat, med beräkning och typiskt för bla NT:folket. De gör det bara för att få ett övertag, så att dom sen kan stå där och hånflina när man får ett utbrott...

Då plockar man bort den personen ur bekantskapskretsen.

plåtmonster skrev:Då plockar man bort den personen ur bekantskapskretsen.

Det vill jag inte på några villkor göra. Det är ingen lösning det heller.

Om jag sammanfattar alla råd så enligt er ska man knapra äpplen och knäckebröd hela dagen och sen ska man välja bort att umgås med folk. Ett ensamt fetto är vad man ska vara enligt er. Tack så mycket för ingenting. Kan säga att inget av detta intresserar mig. Jag håller på att jobba på viktminskning så jag har koll på vad min lropp har för behov. Jag ser mig som ett flockdjur och jag har behov av att ha folk omkring mig som jag kan umgås med. Japp en aspergare som inte vill vara ensam. Så jaja hur jag hanterar min asperger i framtiden får vi se eller om det fortsätter som det alltid varit med meltdowns som skrämmer folk.

Om du nu har stora problem med detta vore det väl kanske en bra idé att försöka med någon form av terapi, kullan?

En terapi där du både kan få hjälp med att lära känna dig själv och din problematik bättre och med att hitta strategier för hur du bättre ska kunna hantera olika situationer.

Eeira skrev:

antonius skrev:

kullan skrev:Hur undviker man att få meltdowns vid gräl med sin partner?

Ber dom hålla tyst om de tänkt säga något som gör dig upprörd /.../

Zirre skrev:Om någon säger något dummt eller så, bara vänd och gå.

Fast... om jag har förstått kullan rätt så är det hon som överreagerar vid gräl och vill ha tips för att undvika det.

Tror personligen att det bästa är att försöka avbryta grälet genom att gå därifrån tills man har lugnat sig. Samma strategi funkar alltså för båda parter, men det förutsätter att man antingen kan prata ut om det sedan eller har lätt för att lägga gräl bakom sig.

Tipset är som du säger att gå därifrån. Varför ta fajten om man inte måste? Eller måste man?

Att motionera är också ett bra tips för att minska risken att bli aggresiv.

Zirre skrev:

Eeira skrev:

antonius skrev:Ber dom hålla tyst om de tänkt säga något som gör dig upprörd /.../

Zirre skrev:Om någon säger något dummt eller så, bara vänd och gå.

Fast... om jag har förstått kullan rätt så är det hon som överreagerar vid gräl och vill ha tips för att undvika det.

Tror personligen att det bästa är att försöka avbryta grälet genom att gå därifrån tills man har lugnat sig. Samma strategi funkar alltså för båda parter, men det förutsätter att man antingen kan prata ut om det sedan eller har lätt för att lägga gräl bakom sig.

Tipset är som du säger att gå därifrån. Varför ta fajten om man inte måste? Eller måste man?

Ja ibland måste man ta fajten. Det hjälper inte att smita undan.

Kullan jag tror inre du läser inlägget helt och hållet eller så vill du inte.

Zirre skrev:Att motionera är också ett bra tips för att minska risken att bli aggresiv.

För mig ökar motion på aggressionerna.

sugrövmanövern skrev:

Zirre skrev:Att motionera är också ett bra tips för att minska risken att bli aggresiv.

För mig ökar motion på aggressionerna.

Alla tips funkar inte på alla men man kan tipsa ändå. Alltid för någon ut något av det.

Prata med en riktig psykolog.

Det är iofs en bra synpunkt men de verkar så vilsna när det gäller autism/asperger att det kanske ibland är bortkastad tid.

Kanske bättre att du inte ber om råd här. Din reaktion verkar ju så negativ till råden när vi försöker hjälpa till.

Eller så är råden felaktiga och det hjälper inte med upprepning. De blir inte mer rätt för det. Nästan som samtalsfolk, de har sina metoder och om de inte fungerar så är det fel på patienten.
Ibland får man inse att man inte förstår problemet eller har insikt i dess lösning och behöver fundera om.

Man ju diskutera saken utanför frågan. Eller hur?
Altså att man kan diskutera hur det undviks utan att just besvara kullan i detta fall.

Min tanke var att den som har likvärdig diagnos kanske skulle kunna med egen erfarenhet kunna ge mig tips. Men alla verkar gå ut på att äta något stup i kvarten.

kullan skrev:Min tanke var att den som har likvärdig diagnos kanske skulle kunna med egen erfarenhet kunna ge mig tips. Men alla verkar gå ut på att äta något stup i kvarten.

Det är kanske blodsockret de tänker på, om jag är tom i magen när jag får reda på något i mitt tycke idiotiskt går jag i taket väldigt lätt och det är klart att det finns de som sätter sådant i system för att psyka en och få ett övertag. Människan har som alla vet förmåga att tolerera saker lättare efter man ätit, haft sex, eller fysisk aktivitet och det är då man är som mest resonabel, så man kan givetvis försöka ta göra bort sådant som irriterar en efter en rejäl promenad, eller något annan sak som gör en lugn...

Om du känner att du börjar bli upprörd eller att det blir för mycket så ta en långpromenad. Ta med ipoden/mobilen/mp3: n eller något du kan lyssna på musik på. Sedan låter du dig själv vara upprörd, tänk på allt elakt du vill säga till personen. Efter ett tag lugnar du ner dig, då kan du tänka mer konkret på vad det var som hände och hur du vill göra.

Blir du upprörd pga missförstånd så försök ta reda på när det blir missförstånd, skriv upp det så du kommer ihåg. Säger någon något du uppfattar som elakt och okänsligt, säg till personen hur du uppfattar det personen har sagt och fråga om det var så personen menade.

Problemet med att skriva upp mm är väl att man inte reagerar rationellt?

Om man riskerar att bli arg, räkna till 10.

plåtmonster skrev:Problemet med att skriva upp mm är väl att man inte reagerar rationellt?

När man är mitt uppe i någonting går det knappast att göra det, men i efterhand? Om man tänker igenom vad som gick fel och skriver ned det blir det sannolikt lättare att se och därmed analysera sitt eget beteende.

Rent generellt tror jag att det är bra att skriva ned sådant man vill jobba med. Ska man formulera något i text måste man tänka igenom det. Tankar är ofta ofullständiga och blandas lätt med andra tankar. I skrift tvingas man sammanfatta och avsluta dem på ett helt annat sätt.

När det sedan kommer till att förändra själva beteendet är det nog lättast att göra det i samarbete med en psykolog. Det är bra att kunna diskutera och få någon annans syn på olika händelser och de bör även ha tips på alternativa strategier.

Det gäller dock att man verkligen är beredd på att jobba för att förändra sig själv. Det finns sällan några genvägar när man vill förändra saker.

Eeira skrev:

plåtmonster skrev:Problemet med att skriva upp mm är väl att man inte reagerar rationellt?

När man är mitt uppe i någonting går det knappast att göra det, men i efterhand? Om man tänker igenom vad som gick fel och skriver ned det blir det sannolikt lättare att se och därmed analysera sitt eget beteende.

Rent generellt tror jag att det är bra att skriva ned sådant man vill jobba med. Ska man formulera något i text måste man tänka igenom det. Tankar är ofta ofullständiga och blandas lätt med andra tankar. I skrift tvingas man sammanfatta och avsluta dem på ett helt annat sätt.

När det sedan kommer till att förändra själva beteendet är det nog lättast att göra det i samarbete med en psykolog. Det är bra att kunna diskutera och få någon annans syn på olika händelser och de bör även ha tips på alternativa strategier.

Det gäller dock att man verkligen är beredd på att jobba för att förändra sig själv. Det finns sällan några genvägar när man vill förändra saker.

Mycket bra sammanfattat där, Eeira, och jag kan då inte annat än att hålla med dig på samtliga punkter.

Jag har (och gör fortfarande när det behövs) själv funderat, skrivit ner, diskuterat och analyserat de mesta av mina problem och svårigheter, och ger man bara inte upp kan det verkligen hjälpa en mycket vad gäller att förstås dig själv och hitta sätt att hantera saker.