Hur brukar ni hantera era meltdowns?
Undviker ni situationer där dom uppstår eller går ni bara ifrån en stund?
Hur brukar ni uppleva era meltdowns?

Jag har inte reflekterat så mycket över mina meltdowns förräns nyligen när jag fick en psykolog specialiserad på asperger som fick mig att kolla över min asperger.
Lade märke till en nyligen och blev frustrerad över att det uppstod. Kan minnas från barndomen många gånger då jag fick dom och då hade jag oftast blivit lämnad ensam en liten stund.

Jag undviker dom inte. Kommer dom så kommer dom. Det är lätt (för mig) att gå undan. Gärna ut där det är svalt.

För mig sker det oftast tillsammans med någon jag känner väl. I samband med mkt. ljud eller annan information runt om. Gränserna suddas ut och jag hör allt samtidigt som white noise. Allt blir bara blablablabankbankbankfågelkvitterskriktjat Ska jag inte lyssna på någon. Så kommer det inte alls.

Går undan från alla, helst instängd så att jag vet att ingen kan komma. Stoppar hörlurarna i öronen och lyssnar på musik, lugn musik oftast.
Ibland räcker det med en liten stund, men ibland så kan det ta lång tid, en timme eller så.

Skickat från min GT-N8010 via Tapatalk 2

Hur jag hanterar dem? Hm. Min man är rätt bra på att se varningssignalerna och jag är hyfsat bra på att förmedla att det är nära gränsen, och då "tar han över" det jag håller på med (barnen exempelvis) och jag får en möjlighet till paus och kan gå undan.

Jag upplever det som att allt plötsligt är nära mig, alla ljud, dofter, lampor, kläder känns mer, ofta så spänner det i öronen på något sätt (svårt att förklara). Lite som i en bubbla där jag är intensivt medveten om allting som är runt omkring mig samtidigt som att allt är ett enda virrvarr och brötigt "mummel" av saker. Jag känner hur jag blir spänd i hela kroppen och att andningen blir ytlig. Ibland får jag blackouter och kan inte i efterhand minnas vad som hände (vad jag sa, vad någon annan sa, vad jag gjorde).

För att lindra och kunna komma igenom det hela snabbt måste jag få det tyst och stilla omkring mig. Vanligtvis brukar jag lämna rummet och ta på ett par hörselkåpor (som vi har utplacerade lite här och var i hemmet, men som tyvärr inte tar bort allt ljud som behövs) och försöka hitta någonstans att sitta där det inte finns så många intryck (ex ett lugnt rum, med neutrala färger). Beroende på hur långt skriden min meltdown är så tar det olika lång tid för mig att hitta tillbaka till mig själv. Om jag bara varit nära gränsen kan det räcka med 5-10minuter. Om jag kommit över gränsen kan det behövas en timma eller mer.

Och, ja, jag undviker triggande situationer så långt det går.

Det är inte så lätt att undvika dem tycker jag.

Meltdowns in Adults with Aspergers & High-Functioning Autism

The adult version of a meltdown may include any of the following (just to name a few):
aggressive behavior in which the individual reacts grossly out of proportion to the circumstance
angry outbursts that involve throwing or breaking objects
banging your head
crying
domestic abuse
pacing back and forth
quitting your job
road rage
talking to yourself
threatening others
walking out on your spouse or partner
yelling and screaming

Google translate säger:

Härdsmältor hos vuxna med Aspergers och högfungerande autism

Den vuxna versionen av en härdsmälta kan omfatta något av följande ( bara för att nämna några) :
aggressivt beteende där individen reagerar grovt i proportion till den omständigheten
arga utbrott som involverar kastar eller bryta föremål
banka huvudet
gråt
misshandel
fram och tillbaka
sluta ditt jobb
Vägvrede
prata med dig själv
hota andra
gå ut på din make eller partner
skriker och skriker

Jag tror jag provat de flesta på den listan utom misshandel, hot och att lämna partnern. Men det är sällan jag får några "meltdowns" nu för tiden, jag har lärt mig se varningssignalerna och stoppa i tid.

Huggorm skrev:[...] Men det är sällan jag får några "meltdowns" nu för tiden, jag har lärt mig se varningssignalerna och stoppa i tid.

Hur lyckades du med det?

Det är inte så svårt egentligen. Tecknen är ju ungefär de "yakamoko" beskriver högre upp i tråden. När det händer är det bara att avbryta och stressa av, annars händer jobbiga saker. Det är trots allt en ganska lång bit mellan utvilad och meltdown, det händer inte blixtsnabbt för mig.

Jag har extrema problem att hantera mina " Meltdowns". Vilket kan förstöra rätt mycket.

yakamoko skrev:Lite som i en bubbla där jag är intensivt medveten om allting som är runt omkring mig samtidigt som att allt är ett enda virrvarr och brötigt "mummel" av saker.

Låter som hjärncentra hamnar ur synkronisation för att de kanske får för mycket att hantera.

Jag har lärt mig att om man ätit för dåligt blir man lättare aggresiv.

Det finns fler faktorer än maten som spelar in.

plåtmonster skrev:Det finns fler faktorer än maten som spelar in.

Jag kan enbart tala ur egen erfarenhet.

Har inte haft sån't direkt. Men förr så gick jag ifrån konflikter - jag bara gick.

notwoodstock skrev:Har inte haft sån't direkt. Men förr så gick jag ifrån konflikter - jag bara gick.

Låter klokt.

Zirre skrev:Jag har lärt mig att om man ätit för dåligt blir man lättare aggresiv.

Blodsockret har stor inverkan.

Stolpskott skrev:Hur brukar ni hantera era meltdowns?
Undviker ni situationer där dom uppstår eller går ni bara ifrån en stund?
Hur brukar ni uppleva era meltdowns?

Det gör jag inte, eller ja, när man väl har en "meltdown" så försöker man lugna det med kallvatten eller att man går ut och går eller springer eller något fysiskt för att trötta ut sig innan man gör något annat (värre). Sen vet jag inte om jag har en väldigt skarp trigger eller om jag är utsliten för vissa gånger går det väldigt snabbt från att man är okej till meltdown.

Känner man att det är påväg att hända så brukar man väl backa undan men samtidigt så försöker jag härda så ibland gör man tvärtom och utsätter sig ytterligare.

Angående hur jag upplever dom så citerar jag nog helt enkelt Yakamoko, hon beskrev det bra tycker jag:

yakamoko skrev:Jag upplever det som att allt plötsligt är nära mig, alla ljud, dofter, lampor, kläder känns mer, ofta så spänner det i öronen på något sätt (svårt att förklara). Lite som i en bubbla där jag är intensivt medveten om allting som är runt omkring mig samtidigt som att allt är ett enda virrvarr och brötigt "mummel" av saker. Jag känner hur jag blir spänd i hela kroppen och att andningen blir ytlig.

Huggorm skrev:

Zirre skrev:Jag har lärt mig att om man ätit för dåligt blir man lättare aggresiv.

Blodsockret har stor inverkan.

Jo, precis.

Blodsockret har stor inverkan men det finns mycket annat som också påverkar.

Det första jag kom att tänka på när jag hörde termen meltdown var en ljustake som nån kastar i ett klassrum med en massa elever. Meltdown för mig är att kasta saker,