Zirre skrev:

kullan skrev:

Zirre skrev:Man kan lättare bli arg om man har näringsbrist. Så om man ska ex. gå hemifrån, ta med en frukt.

Äter inte frukt.

Gissade att du skulle svara så.
Bara ta med något annat som man äter, macka, nötter m.m.

De flesta knäppa situationerna äger rum när jag är hemma. Kan inte skylla på hunger eller näringsbrist. Det är hjärnan som får frispel. Jag måste komma på ett sätt att få kontrollen igen. Det är det som är problemet. Mat äter jag när jag är hungrig. Är jag inte hungrig behöver inte min kropp någon mat.

kullan skrev:

Zirre skrev:

kullan skrev:
Äter inte frukt.

Gissade att du skulle svara så.
Bara ta med något annat som man äter, macka, nötter m.m.

De flesta knäppa situationerna äger rum när jag är hemma. Kan inte skylla på hunger eller näringsbrist. Det är hjärnan som får frispel. Jag måste komma på ett sätt att få kontrollen igen. Det är det som är problemet. Mat äter jag när jag är hungrig. Är jag inte hungrig behöver inte min kropp någon mat.

Kan ändå ha med näringsbrist att göra.
Talar ur egna erfarenheter och har lärt mig att har man inte ätit ordentligt blir humöret mera lättrubbligt. (Alla olika jag vet)
Fundera på saken iaf.

Zirre skrev:

kullan skrev:

Zirre skrev:Gissade att du skulle svara så.
Bara ta med något annat som man äter, macka, nötter m.m.

De flesta knäppa situationerna äger rum när jag är hemma. Kan inte skylla på hunger eller näringsbrist. Det är hjärnan som får frispel. Jag måste komma på ett sätt att få kontrollen igen. Det är det som är problemet. Mat äter jag när jag är hungrig. Är jag inte hungrig behöver inte min kropp någon mat.

Kan ändå ha med näringsbrist att göra.
Talar ur egna erfarenheter och har lärt mig att har man inte ätit ordentligt blir humöret mera lättrubbligt. (Alla olika jag vet)
Fundera på saken iaf.

Ok men jag vet hur min kropp funkar. Jag äter inte när jag inte behöver. Så det så. Problemen sitter någon annanstans hos mig.

Tala är silver tiga är guld. Funkar för mig i alla lägen

Tantaly skrev:Tala är silver tiga är guld. Funkar för mig i alla lägen

Funkar inte hos mig. Blir jag provocerad måste jag försvara mig.

Är de så mjäkiga att de inte kan hantera meltdowns är de väl inget att ha ändå tycker jag.

sugrövmanövern skrev:Är de så mjäkiga att de inte kan hantera meltdowns är de väl inget att ha ändå tycker jag.

Dessa betyder väldigt mycket för mig så jo jag vill försöka få bort mina meltdowns istället. En av dom är han jag gett mitt hjärta till. Men jag räknar inte med att någon på detta forum förstår. Folk verkar mer ge upp än att fortsätta kämpa. Det känns lite barnsligt och omoget.

Hade inte ni gjort slut?

kullan skrev:

Tantaly skrev:Tala är silver tiga är guld. Funkar för mig i alla lägen

Funkar inte hos mig. Blir jag provocerad måste jag försvara mig.

Om du blir provocerad och måste försvara dig låter det inte som den kontakten är speciellt bra för dig.

sugrövmanövern skrev:Hade inte ni gjort slut?

Ger inga fler detaljer så länge. Jag vill börja med att lösa mina problem med att hantera min asperger. Den variant jag verkar ha är tydligen svårare än vad jag tidigare trott. Det finns ju grader av hur olika svårt man har med vissa saker. I mitt fall är det grubblerier som sen förvandlas till aggressioner. Som jag ser det är det min asperger som ställer till det.

Tantaly skrev:

kullan skrev:

Tantaly skrev:Tala är silver tiga är guld. Funkar för mig i alla lägen

Funkar inte hos mig. Blir jag provocerad måste jag försvara mig.

Om du blir provocerad och måste försvara dig låter det inte som den kontakten är speciellt bra för dig.

Jo den är det i det normala fallet. Det är jag som måste ändra på mig.

kullan skrev:

Tantaly skrev:

kullan skrev:
Funkar inte hos mig. Blir jag provocerad måste jag försvara mig.

Om du blir provocerad och måste försvara dig låter det inte som den kontakten är speciellt bra för dig.

Jo den är det i det normala fallet. Det är jag som måste ändra på mig.

Så då vet du ju vad du ska göra. Ta tag i det då istället för att gnälla om det.

Zirre skrev:

kullan skrev:

Tantaly skrev:
Om du blir provocerad och måste försvara dig låter det inte som den kontakten är speciellt bra för dig.

Jo den är det i det normala fallet. Det är jag som måste ändra på mig.

Så då vet du ju vad du ska göra. Ta tag i det då istället för att gnälla om det.

Nä jag vet inte alls vad jag ska göra. Om du inte har något vettigt att komma med kan du sluta kommentera. Mat är inte lösningen.

Ge ett typisk exempel på hur du hanterar en typisk händelse så kanske vi kan bidraga med hur du ska göra istället.

Jag har varit tillsammans med samma kille i över tre år. Jag börjar känna att det är dags att vi blir typ sambos snart. Men han är inte redo enligt honom och han får rätt av andra han har runt sig. Då blir jag frustrerad och gör slut med han fast jag inte vill. Ja denna typ av händelser har hänt flera gånger den senaste tiden. Jag vet inte om någon med asperger kan förstå att vissa individer faktiskt betyder mycket för mig och att jag inte vill förlora dom. Och som jag ser det så är det mitt beteende som förstör det. Säg inte att jag ska sluta umgås med dessa för då blir jag förbannad på er istället.

kullan skrev:Jag har varit tillsammans med samma kille i över tre år. Jag börjar känna att det är dags att vi blir typ sambos snart. Men han är inte redo enligt honom och han får rätt av andra han har runt sig. Då blir jag frustrerad och gör slut med han fast jag inte vill. Ja denna typ av händelser har hänt flera gånger den senaste tiden. Jag vet inte om någon med asperger kan förstå att vissa individer faktiskt betyder mycket för mig och att jag inte vill förlora dom. Och som jag ser det så är det mitt beteende som förstör det. Säg inte att jag ska sluta umgås med dessa för då blir jag förbannad på er istället.

Relationer är inte lätt för någon oavsett diagnoser. Att någon vill mer än den andra är nog väldigt vanligt. Tror att ni måste kommunicera om ev samboliv istället för att hålla på att göra slut i ren frustration. Känns lite omoget om jag får lov att vara rak mot dig.
Prata om varför h*n inte vill ha ett samboliv, vad som kan ändras för att det skall bli en möjlighet osv. Du måste lära dig respektera någon annans val också, om denna vill ta det långsamt. Hellre det än att relationen går åt hel*ete bara för att man inte kan bo ihop.
Det viktigaste är väl ändå att ni älskar varandra.

Tantaly skrev:Känns lite omoget om jag får lov att vara rak mot dig.

Varför tror du att jag vill försöka lära mig att hantera min asperger bättre? För att få bort detta beteende.

Det blev inte som du ville så då gjorde du slut istället?

kullan skrev:

Tantaly skrev:Känns lite omoget om jag får lov att vara rak mot dig.

Varför tror du att jag vill försöka lära mig att hantera min asperger bättre? För att få bort detta beteende.

Detta är nog ett vanligt fenomen, nu kanske främst hos NT:folket, de tror att man skulle ha något slags knapp eller reglage, där man bara kan vrida av sin aspighet och helt plötslig "vara som alla andra". Sen förstår dom inte hur mycket dom nästan krängt och sårat en som redan är deprimerad...

Ändrade planer är mitt största stressmoment, och ger mig meltdowns.

Händer det när du har annan stress omkring dig?

Händer det när du tänkt dig in i en situation, och det sen inte blir som du tänkt?

Jag har ingen lösning, men tycker att jag ändå kan säga förlåt när jag vet vad det beror på.

kullan skrev:Blir jag provocerad måste jag försvara mig.

Jag tror detta är nyckelbiten. Försök att acceptera att inte behöver "försvara dig" eller visa vad som är rätt. Låt folk tro fel saker om de insisterar på det. Ibland är människor oförstående och det fungerar inte med rationella argument. Det kan då vara bättre att släppa saken. Man kan ha rätt utan att ge sig hän om att bevisa eller övertyga någon annan den saken. Tiden brukar ändå visa hur det ligger till.

Men återigen acceptera och släpp saker även om de är fel. Känner du behovet av måste för att höja rösten eller fortstsätta argumentera så vet du att det kanske är bäst att släppa det. Aspergerhjärnan vill gärna ha det korrekt och transparent. Men världen är oftast inkonsekvent och tillkrånglad.

Denna reaktion är i sin tur säkert triggad av sådant man "känner" så försök att stångas med dina känslor om vem som bestämmer i ditt huvud. Och detta är sådant du behöver ha med dig och träna på i stundens hetta när känslorna svallar för det är då det är som svårast att behålla den rationella kontrollen.

Zirre skrev:Man kan inte älska andra om man inte älskar sig själv.

Jag älskar mig själv, men inte alltid nöjd med mitt agerande och mina val.
Mitt problem är att jag inte hittar någon att älska och som älskar mig.

Jag förstår dig lite. Jag hamnar ofta i samma problem. Jag skriver alltid väldigt mycket, vad jag tänker, vad jag upplever och reflektioner kring det.

I mina anteckningar har jag kunnat urskilja några huvudpunkter:

* Behovet av kontroll - Min aspiehjärna vill gärna veta vad, när och hur saker händer. Om min partner skulle säga att han vill flytta ihop med mig och sedan ta tillbaka det skulle jag bli väldigt frustrerad.
Här kan det hjälpa att använda papper och penna för att få den andre att förstå. Det gör jag mycket. Under vissa gräl har jag suttit asförbannad men helt tyst och ritat vad jag känner och varför. Skriva ett brev fungerar ju också. Förtydliga helt enkelt. Många gånger tror vi med aspergers att andra har förstått vad vi känner, men det kanske de inte alls gjort

* Impulsivitet - När jag blir arg kommer det ut, jag hinner inte gå undan och räkna till tio. Men, många personer gillar ju de positiva sidorna med impulsiviteten.

* Utmattning - en aspiehjärna blir lättare utmattad, då är det lättare att falla för impulsivitetens negativa sidor, det vill säga att en till exempel finner sig själv skrikandes på sin partner utan att det egentligen finns någon stor anledning.
Utmattningen är ett helvete. Och det är nog ganska individuellt hur vi arbetar med den. Bra rutiner, bra kost och avslappnande aktiviteter är väl något av det viktigaste.


Men jag har inte lyckats hålla kvar ett enda förhållande, vilket gör att jag klurar ännu mer kring vad det är som blir fel.Och jag älskar mig själv. Det har jag gjort länge, även om jag blir jäkligt arg på mig själv ibland.

Skriva är inget alternativ då den andre parten endast lyssnar på verbal kommunikation. Och jag har svårt att beskriva i text vad jag känner.