Jag tror inte det har att göra med att det är glesbygd. Folk i storstäder är mer likriktade och ser ner mer på avvikande/lågstatus personer än folk på mindre orter gör. Ju mindre ort, desto mer hjälpsamma och trevliga är folk. Det är min erfarenhet.

Jag tror mer på det Alien skriver, att problemet är att killen var populär. Psykopater brukar vara de som har högst social status, jag blir bara mer och mer övertygad om det.

Bump!

Nu fem år senare är det dags för en film baserad på fallet. Inte med de riktiga namnen men det är väl ändå de som tycker det är fel.

Filmen heter Flocken och regissören Beata Gårdeler. Filmen har visats på filmfestivaler och fått priset Kristallbjörnen på Berlins filmfestival. Nu kommer den att visas i Sverige också. En intervju med regissören:

DN Kultur skrev:– Det är intressant att det i våldtäktsfall ofta är så att offret blir ett offer igen, vilket är vanligt på nätet. Men jag var mer intresserad av att utforska människors rädslor. Jag tycker egentligen att filmen handlar mer om det än om våldtäkt. När vi gjorde research inför filmen kring unga killar som begår våldtäkter kunde man se att föräldrarna ofta inte trodde att deras barn hade begått våldtäkten. För deras son var ju en fin kille. Många föräldrar tyckte det var fruktansvärt att deras barn skulle sitta på en anstalt med andra våldtäktsmän.

– Vi har skapat oss en bild av hur en våldtäktsman ser ut, antingen att det är en ful gubbe i skogen eller ett invandrargäng, men det vanligaste är ju att det är en ung kille utan något kriminellt förflutet. Jag kan identifiera mig jättemycket med Alexanders mamma Susanne i filmen. Det är ju svårt att se något ont i sina egna barn.
---
 När vi provfilmade ungdomar bad vi dem att berätta om något som de hade upplevt som jobbigt för att se om de känslomässigt kunde komma tillbaka till den känslan. Då var det jättemånga som berättade så otroligt jobbiga saker. När vi sedan frågade om de berättat det för sina föräldrar sa de: ”Nej, det skulle jag aldrig göra.”

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/fi ... aldtakt-1/

Även om vi i Sverige kommer att tänka på Bjästafallet, så är det många utomlands som känner igen sig. Bjästafallet är tyvärr inte unikt, varken i Sverige el i världen.

Det är också sorgligt att läsa att ungdomar som varit med omjobbiga saker inte berättar för sina föräldrar. Jag undrar varför. För att de tycker att det är pinsamt? För att de är rädda att föräldrarna inte ska tro på dem? För att de är rädda att föräldrarna ska bli arga på dem el väldigt ledsna för deras skull? Men det förekommer ju också att barn/ungdomar mobbas i skolan men aldrig berättar det hemma.

Det ska bli intressant att läsa recensionerna. Funderar rentav på att se filmen själv, även om det säkert blir jobbigt, just för att man vet att det inte bara är "hittepå" utan har verklighetsbakgrund.

Jag hade velat se filmen men är tyvärr något som framkallar för starka känslor hos mig, därför avstår jag.

Att bära med sig ett minne av att vara fullständigt förödmjukad, kränkt och hjälplös är traumatiserande. Det går inte att förklara med ord vad en våldtäkt gör med en människa.

Att många väljer att inte berätta kan bero på mycket.

* Först och främst finns det en risk att den utsatte blir misstrodd, dömd och sorgligt nog i dagens samhälle sedd som en slampa eller uppmärkssamhetssökande.

* Många förtränger händelsen och väljer att bara se det som något overkligt. En vill inte erkänna för sig själv att det verkligen har hänt. Att berättar för andra resulterar i att händelsen blir "verklig."

* En vill inte bli sedd som ett offer hela livet. Få stämpeln som den våldtagna tjejen.

* En känner sig fruktansvärt smutsig. Bara att duscha kan för många bli något enormt jobbigt. Saker som påminner om händelsen (och som är "normala" för andra) kan starta upp extrema ångestattacker.

* Att berätta om vad som har hänt resulterar i frågor som gör att en får återuppleva händelsen, något som är en våldtagen tjej/killes absoluta mardröm. Sen att poliser och andra i många fall inte har någon förbaskad jävla hänsyn ALLS till den utsatte. Ingen känslighet, förståelse för en person som bokstavligen har varit i helvetet och sett djävulen flina.

Att killen som våldtog 14 åringen kan bli hyllad på det sättet gör mig illamående än idag. Finns ingen gräns för min ilska när jag läser sånt där. Det är ren jävla ondska.

Ty våldtäktsmän har ett lägre värde än en byracka och borde behandlas därefter. Hängas ut på torg för oss att sparka och spotta på. Eventuellt att den utnyttjade en gång i veckan ska få misshandla förövaren med batong.

j-vla ärkesvin till människor.