Det har hänt en massa knas runt mig den senaste tiden. Jag vill inte skylla ifrån mig men det kan vara min asperger som ställt till det. Eller jag som reagerat helt stört på vissa saker.
Man får kommenterar om att man duger som man är men något måst måste vara fel. Min hjärna vrider vissa detaljer på ett helt vansinnigt sätt och jag blir helt förändrad. Jag blir egocentrisk och låst. Japp hjärnan låser sig på något skumt vis. min förmåga att ta till sig en massa förklaringar och dyl är helt väck. Ja man kan säga att jag nästa för ett beteende som i vanliga fall skulle ses som psykiskt stört. OBS! Jag vet att asperger inte är en psykisk störning. Jag agerar helt vansinnigt och ja jag skrämmer iväg folk i vissa fall. Ytliga kontakter kan man ju överleva att vara utan men sen finns det folk man inte vill mista. Detta gör ju att man mår dåligt.

Man kan inte må bra om man inte accepterar sin diagnos. Ja detta har jag hört många gånger men hur ska man kunna acceptera något som gör en till monster i vissa lägen? Ärligt talat hur ska man fixa det?Jag vet inte hur jag ska hantera min asperger. Den är för svår tror jag. Jag är nog inte så light som jag trott förr utan jag verkar ha en knepigare variant på vissa plan. Hur gör ni för att hantera er asperger? Får jag ingen rätsida på detta så får jag acceptera att leva ensam för ingen vill / orkar leva med mig.

Undvik situationer som är svåra och ställer till det?

Fenren skrev:Undvik situationer som är svåra och ställer till det?

Men i en relation tex dyker det ju upp svåra situationer. Hur tacklar man dom? Det går inte att smita undan allt.

Har du försökt med att tala om din diagnos med folk? Om de får en bättre förståelse för varför du blir som du blir kanske de har lättare att acceptera det.

tunga moln skrev:Har du försökt med att tala om din diagnos med folk? Om de får en bättre förståelse för varför du blir som du blir kanske de har lättare att acceptera det.

Det kvittar om de förstår. Orkar de inte så orkar dom inte.

Detta är kanske en galen gissning, men det är inte så att du lider av PMDS, (premenstruellt dysforiskt syndrom) eller om du är äldre, allvarliga klimakteriebesvär? Hormoner kan ställa till det i kvinnokroppen.

Maggi skrev:Detta är kanske en galen gissning, men det är inte så att du lider av PMDS, (premenstruellt dysforiskt syndrom) eller om du är äldre, allvarliga klimakteriebesvär? Hormoner kan ställa till det i kvinnokroppen.

Jag har haft detta hela livet. Jag tror inte det har med hormoner att göra. Jag var så här när jag var barn och tonåring med. Jag tror det är en svårhanterad asperger helt enkelt.

Ok, min tanke var att det är Asperger+Pmds, men ok, det kanske är "endast" asperger.
finns annars en tråd om detta på forumet!

kullan skrev:

Fenren skrev:Undvik situationer som är svåra och ställer till det?

Men i en relation tex dyker det ju upp svåra situationer. Hur tacklar man dom? Det går inte att smita undan allt.

Vet man sina svårigheter och vilka situationer som utlöser dem går det att arbeta tunt och undvika, även i en relation.

Maggi skrev:Ok, min tanke var att det är Asperger+Pmds, men ok, det kanske är "endast" asperger.
finns annars en tråd om detta på forumet!

Jaså? Får leta efter den tråden då.

Fenren skrev:

kullan skrev:

Fenren skrev:Undvik situationer som är svåra och ställer till det?

Men i en relation tex dyker det ju upp svåra situationer. Hur tacklar man dom? Det går inte att smita undan allt.

Vetman sina svårigheter och vilka situationer som utlöser dem går det att arbeta tunt och undvika, även i en relation.

Så ska man undvika att prata ut om ev problem tex? Låter inte smart alls. Måste finnas annat sätt att hantera det.

Bara det här att du funderar på det och hur du funkar, är väl åtminstone en liten början. Känner en som är ganska "stoisk" och i vissa lägen väldigt svår, samt är en solklar AS, men hen skulle aldrig någonsin er känna för sig själv eller andra att hen på något avseende är det...

Grejen med asperger är väl att man alltid kan vara sig själv så länge man låtsas att man är normal

Så rent konkret tänk ut vad en normal person hade gjort och agera därefter både i tal och kroppsspråk. Eller lite mer avancerat konsekvensen av olika ageranden och välj därefter att agera efter det mest optimala sättet. I stressade situationer får man försöka gå på rutin istället, lite chansning iofs.

plåtmonster skrev:Så rent konkret tänk ut vad en normal person hade gjort och agera därefter både i tal och kroppsspråk. Eller lite mer avancerat konsekvensen av olika ageranden och välj därefter att agera efter det mest optimala sättet. I stressade situationer får man försöka gå på rutin istället, lite chansning iofs.

Är en utopi eftersom NT:folket helst ser oss som no existens och vill ändå bara umgås med de utan några NPF tillstånd, så det återstår ofta bara andra "knäppisar" som man är obekväm med, samt några NT som gör det bara av medlidande, så att spela "charader" gör nog ingen glad, tyvärr bara slöseri med tid...

För att neurotyper skall fatta att det inte är en neuroliknande i andra ändan så behöver de en viss närhet mentalt sett och om man nekar den så kommer de aldrig till skott med utanförskapet. Under tiden finns det ju utrymmer för lite användbarhet.

Men hur undviker man att skrämma iväg folk man bryr sig om? folk man ytligt stöter på kvittar men nära vänner , familjen och partners. hur gör man för att hantera aspergern så man inte skrämmer bort dom.

Lär dig att identifiera när ditt eget beteende drar iväg åt fel håll genom att t.ex mala på om något fast än mottagaren har slutat lyssna. Det kan vara svårt men en effektiv väg att gå.

plåtmonster skrev:Lär dig att identifiera när ditt eget beteende drar iväg åt fel håll genom att t.ex mala på om något fast än mottagaren har slutat lyssna. Det kan vara svårt men en effektiv väg att gå.

Jo men det vet jag rätt säkert redan nu. När jag blir stressad och provocerad. Samhället i sig bjuder på många tillfällen att bli just detta så det går inte att undvika detta.

Identifiera vilka situationer som stressar och provocerar. Håll dig borta från sådana tillfällen genom planering och kanske säga nej till aktiviteter osv.

plåtmonster skrev:Identifiera vilka situationer som stressar och provocerar. Håll dig borta från sådana tillfällen genom planering och kanske säga nej till aktiviteter osv.

Ja då får jag avstå från att ha partner.

Du kanske behöver ändra kravprofilen för den som skall vara partner.

Vet inte om jag får tag i någon mer lämplig än den jag haft men jag riskerar att skrämma iväg han när jag får mina psykbryt.

kullan skrev:

Fenren skrev:

kullan skrev:
Men i en relation tex dyker det ju upp svåra situationer. Hur tacklar man dom? Det går inte att smita undan allt.

Vetman sina svårigheter och vilka situationer som utlöser dem går det att arbeta tunt och undvika, även i en relation.

Så ska man undvika att prata ut om ev problem tex? Låter inte smart alls. Måste finnas annat sätt att hantera det.

det sa jag inte.

jag vet inte vad som ställer till det för dig och i vilka situationer det blir problem, så mer exakt än så här kan jag inte säga.

kullan skrev:

plåtmonster skrev:Identifiera vilka situationer som stressar och provocerar. Håll dig borta från sådana tillfällen genom planering och kanske säga nej till aktiviteter osv.

Ja då får jag avstå från att ha partner.

det plåtmonster sa är det alla försöker säga. det är att leva med sin diagnos och acceptera den.

utan att säga vad som orsakar problemen kan ingen hjälpa dig mer än med det som skrivits i tråden.