Man ska inte behandla barn könsneutralt iaf.

Känner mig aldrig uteslutande kvinnlig eller manlig. Tycker inte att mitt juridiska kön betyder särskilt mycket och kan inte identifiera mig med den grupp jag blev placerad i. Helst av allt vill jag inte behöva identifiera mig med något specifikt.

Dessutom tycker jag det är kul att bryta mot normerna som mitt tillgivna kön medför. ^^

Jag tyckte mycket om att som 9-11 åring sitta och titta på haute couture-visningarna från Paris, modereportage av Ingrid Schrewelius.
Jag kände mig mindre killig för det.

Gripandekylig skrev:Jag har svårt att förstå varför somliga som påstår sig känna sig som det motsatta könet förklarar sina därtill relaterade besvär med argument så som: "Jag är född man men jag älskar att använda smink.", "Jag är född kvinna men jag älskar att mecka med bilar." eller "Jag är född man men jag har under hela livet dragits till dockor, rosa, balett och mode så jag känner mig som en kvinna.".

En del transmänniskor spelar väldigt hårt på könsroller, vissa inte. Men har inte hört dem använda dem som anledning. T ex kan en man-till-kvinna säga att hon är kvinna och därför gillar rosa och klänningar, men aldrig hört någon säga att hon gillar rosa och klänningar och därför dragit slutsatsen att hon innerst inne är kvinna.

Jag känner mig mer som en växt, kaktus kanske. Är inte ens människa innerst inne.

kiddie skrev:T ex kan en man-till-kvinna säga att hon är kvinna och därför gillar rosa och klänningar, men aldrig hört någon säga att hon gillar rosa och klänningar och därför dragit slutsatsen att hon innerst inne är kvinna.

Jag hänger inte riktigt med; vad är skillnaden? Hon har ju ändå associerat "rosa och klänningar" med kvinnlighet? Det torde väl vara ganska korkat att välja att erkänna och följa så strikta könsstereotyper om man nu upplever att det kön man föddes med inte överensstämmer med den ram av könsnormer man förväntas fungera inom? Det vettiga vore ju att fortsätta att se sig som man men ändå gilla rosa och klänningar. Det saboterar ju liksom samhällets jämställdhetsarbete att bekräfta vissa för stunden rådande normer så som att "rosa och klänningar" är för kvinnor.

Om man fötts med ett manligt kön vilkets bärare man enligt rådande kulturella normer upplever förväntas duscha på 5 minuter och lufta element, men man själv känner sig mer intresserad av att duscha på 20 minuter och sminka sig, så vore ju det rimliga att fortsätta att anse sig ha det kön man fötts med - men acceptera att man lever sitt liv på ett sätt som är oförenligt med vissa kulturkonservativa människors syn på vad som enligt dem är typiskt manligt och kvinnligt.

Det vore ju dels betydligt meckigare rent praktiskt och dels tämligen kontraproduktivt för jämställdheten att tro sig vara född med fel kön därför att man tror sig leva mer kvinnligt än manligt. Det går ju betydligt snabbare att bara inför sig själv inse att längre duschtid och sminkintresse knappast är könsbetingade egenskaper. Då kan man ju fortsätta att acceptera det kön man fötts med, fortsätta att göra det man trivs med och vips så har man inte en massa krångliga problem med vilsenhet i sin könsidentitet.

Som sagt: detta gäller endast de egenskaper som är kulturellt betingade så som smink och bilmeck; det gäller inte biologiskt obestridliga könsskillnader så som olika genetalier. Är man besviken med det kön man utrustat med kan man ju byta och det har jag full förståelse för. Det jag ställer mig emot är de som anser sig trivas mer som det motsatta könet, bara därför att de ägnar sig åt aktiviteter som enligt idag rådande och ständigt föränderliga sociala normer och kulturella stereotyper är hänförliga till det motsatta könet. De tänker fel.

Gripandekylig. De som känner att de är födda i fel kropp, känner inte så för att de känner för att ha rosa klänningar, vågar jag drista mig till att påstå. Något missförstånd. Sådant händer så lätt.
Jag tycker vi återgår till trådens ämne. Varken du eller jag kan svara på detta med olika personers känsla av att identifiera sig med annat kön eller ett annat könsförhållande än det som de förväntas känna på grund av snäva inskränkta normer.

GK, självklart är man som du säger inte av ett annat kön pga intressen och vad man gillar. Som skrivits i tråden om att vara pojkflicka, med det menas oftast en tjej som har traditionellt grabbiga intressen. Det betyder inte att pojkflickor upplever sig själva som pojkar, de flesta pojkflickor skulle jag tro upplever sig själva som tjejer, eftersom att ha könsöverskridande intressen verkar vanligare än att vara trans.

Att vara transperson är inte könsrollsbetingat. Det innebär helt enkelt att man upplever sig vara ett annat kön än sitt genitala kön. Detta kan ta sig en mängd uttryck men är ibland hemligt, dvs helt brist på uttryck.

Du får läsa på mer.

Mountain_lion skrev:Gripandekylig. De som känner att de är födda i fel kropp, känner inte så för att de känner för att ha rosa klänningar, vågar jag drista mig till att påstå. Något missförstånd. Sådant händer så lätt.
Jag tycker vi återgår till trådens ämne. Varken du eller jag kan svara på detta med olika personers känsla av att identifiera sig med annat kön eller ett annat könsförhållande än det som de förväntas känna på grund av snäva inskränkta normer.

Jag skrev inte att alla som känner att deras könsidentitet inte överensstämmer med deras biologiska kön känner så därför att de har egenskaper som avviker från vad som enligt rådande inskränkta normer är typiskt kvinnligt eller manligt. Ser man till det inlägg min replik härrör från kan man läsa ut följande.

Gripandekylig skrev:Jag har svårt att förstå varför somliga som påstår sig känna sig som det motsatta könet förklarar sina därtill relaterade besvär med argument så som: "Jag är född man men jag älskar att använda smink."...

(Jag har fetat ordet somliga.)
Anledningen till att jag tog upp den gruppen av personer som drar kopplingar mellan vissa attribut vilka enligt för tillfället rådande könsnormer är specifikt könsrollsbehäftade var därför att jag hade läst en hel del inlägg i tråden där det antyddes att somliga resonerade på det viset.

Huggorm skrev:Jag känner mig som en riktig karlakarl.

Och här nedan ditt inlägg:

Mountain_lion skrev:Otroligt manlig.
Sitter i soffan och
1. dricker min öl i T-shirt och river mig på mitt håriga bröst.
2. filar naglarna, puffar upp kuddarna och lutar mig mot dem och sippar lite på ett glas vin.

Där tar du ju upp "typiskt manliga" egenskaper och antyder att du därför känner att du trivs i din manskropp.

Puzzle skrev:Jag känner mig kvinnlig, även de gånger jag sitter framför datorn med mjukisbyxor och en stor "Powerwolf"-bandhuvtröja (manliga modellen, många metalband saknar tyvärr kvinnokläder).

Moggy skrev:Vet inte riktigt. Gillar en del saker som det är vanligare att kvinnor eller kanske homosexualla gillar. I tanke och resonemang är jag manlig och jag föredrar klassiska manliga synsätt.

Även efter mitt första inlägg i den här frågan har flera andra forumister beskrivit liknande kopplingar mellan vissa i själva verket objektivt sett unisex-egenskaper och vissa specifika kön: därför att de tycks bekräfta de idag rådande könrollsnormer som beskriver vad som är stereotypt manligt eller kvinnligt.

MsTibbs skrev:Men jag är pojkflicka och trivdes som fisken i vattnet på lumpen.

colaflaska skrev:Jag var pojkflicka som liten, klär mig främst i könsneutrala kläder men känner mig i allra högsta grad som en kvinna. Är inte speciellt feminin dock.

Här nedan kommer istället ett exempel på någon som förstått hur man enligt mig bör agera: genom att strunta i vilka normer som de flesta följer och istället glatt fortsätta att trivas i sin kropp även om man tycker om att ägna sig åt aktiviteter som enligt dagens stereotypier är mer hänförliga till det motsatta könet.

tunga moln skrev:Dessutom tycker jag det är kul att bryta mot normerna som mitt tillgivna kön medför.

Här nedan har vi återigen ett exempel på någon (du faktiskt) som med hull och hår svalt könsstereotypen som närmast obestridlig fakta - istället för att ifrågasätta varför inte det kan vara könsneutralt att se på modevisningar.

Mountain_lion skrev:Jag tyckte mycket om att som 9-11 åring sitta och titta på haute couture-visningarna från Paris, modereportage av Ingrid Schrewelius.
Jag kände mig mindre killig för det.

Därför, @Mountain_lion, är det inte off-topic alls att diskutera problemen med de somliga som känner sig obekväma med de kön de fötts med därför att de tycker mer om attribut som enligt idag rådande normer är mer hänförliga till det motsatta könet.

Återigen - jag menar inte att dessa utgör samtliga som upplever förvirring över sin könsidentitet; jag menar inte ens att de utgör en majoritet men jag menar att de, i synnerhet om vi ser till alla de inlägg från tråden jag citerat ovan, utgör en andel av de som någon gång upplevt förvirring över sin könsidentitet eller på annat sätt ifrågasatt sin manlig- eller kvinnlighet därför att de observerat sig attraheras av något som stereotypt är behäftat med det andra könet.

Mina resonemang är alltså motsatsen till OT; de är OnT då större delen av tråden tycks ha kommit att handla om vad människor associerar som typiskt manligt eller kvinnligt.

kiddie skrev:Att vara transperson är inte könsrollsbetingat. Det innebär helt enkelt att man upplever sig vara ett annat kön än sitt genitala kön. Detta kan ta sig en mängd uttryck men är ibland hemligt, dvs helt brist på uttryck.

Ja det förstår jag men efter vad jag har läst här i tråden tycks många i sina inlägg här skriva att de visserligen känner att de trivs med det kön de fötts med, men att de ändå vid några undantagssituationer känt sig mer tillhöra det andra könet: på grund av att de vid det tillfället gjort något speciellt, klätt sig på ett särskilt sätt eller på annat vis agerat eller resonerat på ett sätt som de associerat som mer hänförligt till det motsatta könet.

Jag tycker inte att man ska behöva uppleva förvirring över sin könsidentitet bara för att man har, för sitt födelsekön, ovanliga intressen.

Både och mest.

En del har starkare känsla av könstillhörighet än andra. De med väldigt stark könstillhörighet pekar ofta på egenskaper eller intressen, men det kan ju likagärna vara en efterhandskonstruktion för att de själva inte fattar varför de känner sig VÄLDIGT manliga eller VÄLDIGT kvinnliga.

Jag har själv ingen känsla för att jag är mitt "biologiska" kön. Skulle jag drabbas av minnesförlust så jag inte visste och de bad mig gissa vilken sort jag var, kanske jag skulle gissa kille, och definitivt halva min ålder...

kiddie skrev:En del har starkare känsla av könstillhörighet än andra.

Jag har nog en väldigt svag känsla av könstillhörighet.

kiddie skrev:Jag har själv ingen känsla för att jag är mitt "biologiska" kön. Skulle jag drabbas av minnesförlust så jag inte visste och de bad mig gissa vilken sort jag var, kanske jag skulle gissa kille, och definitivt halva min ålder...

Ja jag skulle nog se efter vad jag utrustats med för könsorgan och sedan svara man men hastigt korrigera mig efter att ha synat min vanligen lena kropp och då svarat kille.

kiddie skrev:De med väldigt stark könstillhörighet pekar ofta på egenskaper eller intressen, men det kan ju likagärna vara en efterhandskonstruktion för att de själva inte fattar varför de känner sig VÄLDIGT manliga eller VÄLDIGT kvinnliga.

Ja det kan jag tänka mig - och samtidigt blir ju de egenskaper eller intressen dessa personer pekat på avhängiga det aktuella samhällets rådande könsnormer så om de tycker sig känna av en extra stark könstillhörighet för det motsatta könet från vad de biologiskt är utrustade med borde de ifrågasätta samhällets könsstereotypier innan de får för sig att de vantrivs med det kön de fötts med.

Ingen får för sig det. Jag vet inte vad det kommer ifrån. Har du själv träffat folk som är så förvirrade att de får för sig att de är ett annat kön för att gillar en grej motsatta könet sägs gilla? Gå in på vilket forum som helst som har transpersoner. Tala med dem.

kiddie skrev:Ingen får för sig det. Jag vet inte vad det kommer ifrån. Har du själv träffat folk som är så förvirrade att de får för sig att de är ett annat kön för att gillar en grej motsatta könet sägs gilla? Gå in på vilket forum som helst som har transpersoner. Tala med dem.

Läs inlägget här nedan exempelvis; det är ju därför jag tar upp diskussionen i den här tråden: eftersom flera i tråden har antytt att de har känt, eller har varit förmögna att känna sig, mindre tillhöriga det kön de fötts med på grund av att de haft intressen, egenskaper eller ägnat sig åt aktiviteter som i den generella allmänhetens ögon varit behäftade med motsatt könstillhörighet från deras medfödda. Läs exempelvis inlägget här nedan en gång till:

Mountain_lion skrev:Jag tyckte mycket om att som 9-11 åring sitta och titta på haute couture-visningarna från Paris, modereportage av Ingrid Schrewelius.
Jag kände mig mindre killig för det.

Där skriver ju @ Mountain_lion hur han fått för sig att han känt sig mindre killig bara därför att han sett på en modevisning. Han skriver ju inte att han har fått för sig att han är kvinna men han skriver att han kände sig mindre killig: det innebär alltså blott en gradskillnad men hans förvirring verkar fortfarande inom samma könstillhörighetsskala. Man ska inte behöva känna sig förvirrad över sin könstillhörighet bara för att man har normavvikande intressen så som att exempelvis som kille se på modevisningar.

tunga moln skrev:Dessutom tycker jag det är kul att bryta mot normerna som mitt tillgivna kön medför.

@ tunga moln resonerar mer som jag gör och det tycker jag är vettigare.

Gripandekylig skrev:[...] vore ju det rimliga att fortsätta att anse sig ha det kön man fötts med - men acceptera att man lever sitt liv på ett sätt som är oförenligt [vad som är] typiskt manligt och kvinnligt.

Det vore i alla fall både ärligare och mindre larvigt än att påstå sig ha ett annat kön än det man faktiskt har. Sen får man naturligtvis ta konsekvenserna av sitt beteende.

Det rimligaste vore självklart om folk betedde sig just som folk och ägnade sin energi åt nåt vettigt - jag har sagt det förut; har man tid och ork att oroa sig för sin "könstillhörighet" så har man alldeles åt helvete för mycket fri tid.

Könet, precis som allt annat (personlighet, intressen, drömmar), sitter i hjärnan - inte i andra kroppsdelar. Är det då så underligt att en hjärna kan vara ett annat kön än övriga kroppen? Eller skulle det vara det enda "fel" som omöjligt kan inträffa vad gäller hjärnan?

tahlia skrev:Könet [...] sitter i hjärnan - inte i andra kroppsdelar.

Nej. Resten är ointressant.

nallen skrev:

tahlia skrev:Könet [...] sitter i hjärnan - inte i andra kroppsdelar.

Nej. Resten är ointressant.

Om jag säger såhär då, det medvetna könet sitter i hjärnan.

Gripandekylig skrev:"Jag föddes som kvinna men jag har alltid velat ha ett rejält helskägg så jag känner mig som en man."

Hm. Jag "föddes" inte "som kvinna", jag föddes som bebis, könades som flicka och fick ett flickkodat personnummer.
Jag har inte alltid velat ha ett rejält helskägg men jag önskar att jag hade skäggväxt. Så där så att jag känner ett pang av avundsjuka när jag träffar min bror och ser hans jävla hipsterskägg.
Att jag vill ha skägg gör dock inte att jag "känner mig som en man". Men jag "känner mig inte som" kvinna heller. Jag förstår inte riktigt vad det innebär.

tahlia skrev:Könet, precis som allt annat (personlighet, intressen, drömmar), sitter i hjärnan - inte i andra kroppsdelar. Är det då så underligt att en hjärna kan vara ett annat kön än övriga kroppen? Eller skulle det vara det enda "fel" som omöjligt kan inträffa vad gäller hjärnan?

nallen skrev:

tahlia skrev:Könet [...] sitter i hjärnan - inte i andra kroppsdelar.

Nej. Resten är ointressant.

Du borde läsa på kring forskningen om "kön". Det är inte så enkelt som de flesta tror. Det är inte så att kromosom XY eller XX gör ett kön. Det är inte så att yttre eller inre genitalier gör ett kön. Inte testosteron eller östrogen. Kön är mycket mer komplicerat.

Nu tror jag inte att du kommer att läsa på eftersom du är totalt ointresserad men om det nu är så tycker jag att du ska vara tyst i stället eftersom det är idiotiskt att komma med påståenden utan grund.

tahlia skrev:Om jag säger såhär då, det medvetna könet sitter i hjärnan.

Medvetandet är en effekt av processer i hjärnan, ja. Om de processerna inte stämmer med verkligheten brukar man kalla det "galenskap" - något som förr behandlades, mycket för att vanligt hyggligt folk inte skulle behöva se eländet. Det var bättre förr.

Förr visste man inte bättre. Okunskap är aldrig bra.

Schmetterling skrev:Kön är mycket mer komplicerat.

Nej. Människan delas definitionsmässigt in i två kön - man och kvinna. Det är inget man kan välja utan sätts en gång för alla i samband med befruktningen.