annorlunda skrev:Väldigt viktigt. Jag märker att jag lätt blir nedstämd om jag inte ägnar mycket tid åt mitt specialintresse. Tyvärr är mitt nuvarande specialintresse väldigt säsongsbetonat, vilket innebär att jag får hitta andra saker att fly in i under sommarperioderna.

Det första specialintresse jag kan minnas (och som jag fortfarande har men mer som ett vanligt intresse nu) började i 3-4 årsåldern (troligen började det tidigare eftersom jag fått höra att jag i princip lärde mig säga "mamma", "pappa" och sen "häst"). Det var hästar. Jag pratade nästan uteslutande om hästar under hela min uppväxt. Nu har jag inte råd att rida eller så längre så då får jag ut det intresset i ett spel på nätet istället.

Men det här med specialintressen är lite dubbelt. Jag mår otroligt bra medan jag ägnar mig åt dem men sen kan jag numera få dåligt samvete över allt jag inte hinner med då jag fastnat i dem. För i de perioder då jag låter specialintresset rinna iväg så blir i princip allt annat lidande.

Min lilla tjej har alltid älskat två saker och det är Ipaden (youtube och film) samt gunga.
Hon använder båda sakerna för både underhållning, avslappning och tröst.

Har hon varit med om något som gjort henne upprörd (en frångådd rutin tex), så vill hon göra antingen det ena eller andra för att kunna varva ner. Det fungerar väldigt bra för henne, då hon blir så avslappnad att hon många gånger somnar på gungan (hon föredrar baby-gungan med ryggstöd, så hon ramlar inte ner) eller med Ipaden över ansiktet.

När det gäller Ipaden så informeras ju jag som förälder ständigt (ifrån sociala medier) att man inte ska låta sina ungar sitta och titta för mycket på IPad eller TV. Nu är det så att hon aldrig intresserat sig av typiska leksaker och är helt ointresserad av att läsa sagor/böcker. Jag har alltid älskar sagor, böcker, historier och film och anser att man kan lära sig väldigt mycket av allt!

Min dotter gillar pedagogiska program som lär ut symboler, alfabetet, räkna till tio, ramsor och sång/rörelser och hon lär sig jättebra därigenom, så jag känner att det vore fel av mig att inte låta henne lära sig från den, när hon har svårt att lyssna och lära av en människa som bara verbalt ska förklara saker för henne - tycker ni att jag resonerar helt fel? Givetvis har jag försökt många gånger att läsa sagor för henne, men hon är inte intresserad. Däremot har jag just skaffat en matte-bok där man klistrar in siffror och den tycker hon är jätte-rolig!

Jag känner väl personligen att det fungerar bra just det här med Ipaden inomhus och gunga utomhus - det gör ju att hon ändå får omväxling och frisk luft samt kan "konsten att ta det lugnt och varva ner", för det är det ju många ungar som inte kan.

Hon är mitt första första barn och jag har därför inget att jämföra med.

JCSweden skrev:Fler som känner som jag?

Jag känner igen mig precis. Ju mer livet kräver, ju viktigare är specialintressena.

Från att kräva två-tre timmar i veckan kan de snabbt kräva 7-8 timmar om dagen när det är jobbigt med annat.

Perider mellan intressen mår jag katastrofdåligt. Som tur är är det ovanligt.

Elize skrev:När det gäller Ipaden så informeras ju jag som förälder ständigt (ifrån sociala medier) att man inte ska låta sina ungar sitta och titta för mycket på IPad eller TV. Nu är det så att hon aldrig intresserat sig av typiska leksaker och är helt ointresserad av att läsa sagor/böcker. Jag har alltid älskar sagor, böcker, historier och film och anser att man kan lära sig väldigt mycket av allt!

Vad sociala medier som oftast kör med rätt spåniga ideér missat är att datorer är ett verktyg och det gör stor skillnad vad man gör med sitt verktyg. Att panga monster har kanske mindre utvecklande förmåga än att lära sig hur datorn fungerar och hur man får den att göra precis som man vill. Gärna till tillverkarens förtret.

Fenren skrev:Från att kräva två-tre timmar i veckan kan de snabbt kräva 7-8 timmar om dagen när det är jobbigt med annat.

Hur får du ihop det med ett jobb som oftast är på 8 timmar per dag?

plåtmonster skrev:Hur får du ihop det med ett jobb som oftast är på 8 timmar per dag?

Jadu... Senast fick jag inte ihop det... Då blev det ambulans och deltidssjukskrivning ett tag.

Som tur är är det sällsynt att det behövs så mycket. Fungerar allt som det ska så är allt mycket hanterbart.

Om inte jag kan lägga ned minst en timme om dagen aktivt i hemmet så börjar det bli väldigt jobbigt. Då räknar jag inte med ev. läsning eller lyssnande på ljudböcker under pendlande till och från jobbet.

Så, ganska så, skulle jag nog säga...

Har ni hört Csikszentmihalyis teorier kring flow?
https://ruskkatt.wordpress.com/2014/07/21/blir-vi-lyckliga-av-skapande/

Jag tänker att vi som har möjlighet att fastna i specialintressen på ett sett är ganska lyckligt lottade, för fasen vad skönt det är att bara försvinna in i det. Å andra sidan har vi väl också större behov att försvinna bort från allt också.

Som liten var jag totalberoende av mitt specialintresse, från jag var 8 år ungefär. Min son har dock börjat med specialintresse tidigare, vid tre år ungefär.

Nu har jag dock inte direkt specialintresse, snarare projekt som jag fastnar i, tänker på under hela dagen och ägnar så mycket tid jag kan åt. Ni som har riktiga specialintressen, hur länge har ni haft dem? Gör ni olika saker kring dem eller ungefär samma? Alltså till exempel om ni läser om det, skapar etcetera.

Fast hur skapar man Flow isåfall? För det tvådimensionella diagramet i länken säger i stort sett att det krävs bra förmåga eller knowhow för att få igång ett Flow. Oftast startar ju många med en obefintligt nivå av förmåga eller knowhow. Så det borde vara något annat som fungerar som startmotor.

I de fall en massa dyr utrustning köps undrar jag ofta hur folk har råd. Vad bortprioriterar folk med dålig ekonomi för att ha råd med specialintressen? Visst kan man ha sparat pengar en längre tid eller ha andra tillgångar men jag tycker ändå det är märkligt.

Lika märkligt som att många köper ny teknik heela tiden. Hur mycket har vissa på avbetalning till slut?

Flinta skrev:I de fall en massa dyr utrustning köps undrar jag ofta hur folk har råd. Vad bortprioriterar folk med dålig ekonomi för att ha råd med specialintressen? Visst kan man ha sparat pengar en längre tid eller ha andra tillgångar men jag tycker ändå det är märkligt.

Lika märkligt som att många köper ny teknik heela tiden. Hur mycket har vissa på avbetalning till slut?

Snålar man så kan de flesta lägga undan massa penningar till det de verkligen vill.

Förutsatt att de inte ligger på lägsta ersättningen och samtidigt är ensamstående förälder.

plåtmonster skrev:Fast hur skapar man Flow isåfall? För det tvådimensionella diagramet i länken säger i stort sett att det krävs bra förmåga eller knowhow för att få igång ett Flow. Oftast startar ju många med en obefintligt nivå av förmåga eller knowhow. Så det borde vara något annat som fungerar som startmotor.

Jag tänker att när ett intresse byggs upp är det snarare nyfikenheten kring just det som utforskas som driver en snarare än möjligheten att hamna i flow direkt. Om en sedan lätt kan fastna i sitt intresse är ju inte flow-möjligheten långt borta.

tahlia skrev:Förutsatt att de inte ligger på lägsta ersättningen och samtidigt är ensamstående förälder.

Om vi skulle göra en omröstning här om vilka som är ensamstående föräldrar och har ett renodlat specialintresse skulle vi nog få en lägre andel jämfört med dem som inte är föräldrar. Eller gissar jag fel?

Jag tänker nog i alla fall mer eller mindre omedvetet vad som är möjligt att fastna i. Att fastna i att ha en författare som sitt specialintresse och ligga hela dagarna och läsa hens böcker, åka land och rike runt för att se personen framträda, det var möjligt innan jag fick barn. Att fastna i att göra en egen bilderbok till mina barn, det är rimligt nu.

Flinta skrev:I de fall en massa dyr utrustning köps undrar jag ofta hur folk har råd. Vad bortprioriterar folk med dålig ekonomi för att ha råd med specialintressen? Visst kan man ha sparat pengar en längre tid eller ha andra tillgångar men jag tycker ändå det är märkligt.

Lika märkligt som att många köper ny teknik heela tiden. Hur mycket har vissa på avbetalning till slut?

Jag går på "aspergerbidrag", minns inte ordet jag söker men de får duga.

Får knappt ut ett fyrsiffrig belopp varje månad... Så ska 80% av pengarna gå till intressen då jag är grovt fast i just ett intresse... Då blir de inga nyköpta kläder, som vissa köper för några tusen varje månad. Nöjer jag mig med en tröja knappt varannan månad, tycker inte kläder är något viktigt. Så länge dem inte luktar piss så kan jag ha dem på mig. Men vem fasiken vill ha kläder när de finns roligare grejor liksom?
Ibland ska jag vara glad om där är pengar över efter en månad Men jag brukar tänka att jag lever i nuet, då jag inte har en blekaste om vad som händer om 5minuter. Livet kan vara slut och då vill jag ha testat allt inom mitt intresse jag kan, så snabbt jag kan.

Göra de man älskar/vill nu > spara pengar i "onödan" för man vet inte om man lever tills de är dax att använda dem.

Tankesättet har förändrat mitt liv till de bättre, jag har inte många tusingar på sparkontot. Men jag sitter heller inte å är sur dygnet runt, vilket för mig skulle vara ett ovärt liv.