Jag har två grabbar, 10 och 8 år. Jag har aspergers och yngsta sonen har flera drag (kommer kanske utredas snart). Yngsta sonen och jag har alltid funnit aktiviteter att göra tillsammans och vi finner alltid bra vägar till kommunikation.

När min äldsta son var yngre hade vi alltid lätt att umgås och prata med varandra. Han pratade tidigt och var lite lillgammal, så på det sättet är han lite aspig också. Men jag tänker att det nog är för att han var så mycket med mig. Allt sedan han började skolan har vi glidit längre och längre isär, medan förhållandet är det motsatta med min yngre son.

Med min äldsta son har vi kommit till ett läge där vi nästan aldrig diskuterar saker längre, nästan aldrig på djupet talar om vad vi tycker och tänker. Han vill sällan vara med på aktiviteter som jag föreslår att vi ska göra ensamma, bara han och jag och när jag ber honom välja ut något vi kan göra finns det inget han vill göra. Han säger ofta att jag inte förstår honom och att han trivs bättre hos sin pappa (NT). Han har bett om att få vara mer hos sin pappa (vi har varannan vecka nu). Medan min yngre son vill vara med mig. Jag ser egentligen inget fel i deras önskningar, jag förstår att det är svårt för dem båda. Men samtidigt blir jag så ledsen. Jag vill inte glida ännu längre från äldsta sonen och jag vill att syskonen ska ha en bra relation.

Någon som har en liknande situation?

Känns som vad du egentligen borde fråga är hur du ska göra för att förstå din son bättre och ge exempel. Sedan vet jag inte om aspergare eller nt's kommer ha de bästa svaren men men...

Fråga vad det är som gör att han trivs bättre hos pappa? Du kanske få vara beredd på obekväma svar. Det kan vara skillnader i intressen, förståelse, acceptans, socialkunskap, kognitivt lärande osv.

Om du insisterar på att fjällvandra eller gå på teater medan pappa gärna tar med honom i verkstaden att fräsa så kan det vara en anledning direkt där. Men det saknas vidare hintar för att förstå var svaret ligger övh.

Äsch, hela mitt långa svar försvann när jag råkade bli utloggad

Jo, det handlar mycket om att jag inte förstår mig på honom. Jag tänkte att det var underförstått eftersom det är svårt att inkludera någon utan att förstå sig på vad hen vill och tycker.

Och visst kan jag ge exempel. Förut gick vi ofta alla tre ut i skogen. Vi klättrade i träd och lekte rollekar och "parkour". Vi pysslade också mycket, tecknade tillsammans, målade, pärlade och skapade i lera. Men när jag föreslår något av detta vill bara yngsta. När jag frågar äldsta vad han vill nämner han aktiviteter bakom en skärm, titta på youtube, spela minecraft, spela Playstation eller kolla på film. Han säger också att mina striktare spelregler är huvudanledningen till varför han inte vill bo med mig. Samtidigt säger han att jag aldrig förstår honom, att jag bara tänker på yngsta. Hos pappan får de spela mer, men de gör förstås annat också, aktiviteter som äldste gillar. Många av de aktiviteterna är sådant som tröttar mig och lillebror något enormt, som exempel lek- och busland, nöjesfält och titta på motorcykeltävling. Jag försöker göra sådant med barnen också, även om yngste och jag får ont i huvudet. Men efter en vecka med pappan kommer yngste ofta med ont i magen, huvudvärk och oro. Han ber uttryckligen om att få göra sådant som han älskar, ta lugna fotorundor i skogen, forma djur med lera och teckna. Inget av detta vill äldste vara med på. Förmodligen känner han ett utanförskap och uttrycker det också.

En rubrik på en tråd ska ju vara kort, men jag är medveten om att jag kan ge intryck av att vara lite generaliserande. Det är inte min mening att kategorisera utifrån NT - AS. Jag älskar båda mina barn otroligt mycket, men jag vet ju att jag har mycket lättare att nå fram till yngste. Jag förstår hans sociala utanförskap och hans iver att fastna i ett eller flera specialintressen och kan uppmuntra och till och med vara delaktig.

Visst skulle jag kunna låta äldsta spela mer, men det är ju inte där problemet ligger heller och inte gör det att vi kommer varandra närmare.

Rent spontant, kan du inte spela med honom? Både minecraft och flera psspel har multiplayer mode.

Jag kan uppfatta att det finns både en utvecklingsskillnad i ålder och en skillnad i neurologisk funktion NT vs AS som gör att dina söner inte drar jämnt i vad de önskar att göra. Det låter iaf som att din äldste son vill hållå på med saker som kräver mer tänkande och teknik. Då kommer skogspromenader och pysslande att uppfattas som oerhört torftigt.

Med AS så är det aktivitetens innehåll som är primärt. Med NT så är det inte sällan deltagarnas bemötande som är det primära.

Skulle nog fokusera på att få de där hemaktiviteterna mer givande. Kanske skulle han gilla att göra egna Youtube videos med din hjälp, om du nu är den mer kunnige

Skaffa en 3D skrivare eller en robotarm?
(finns på Kjell&Co respektive Teknikmagasinet)

colaflaska skrev:Rent spontant, kan du inte spela med honom? Både minecraft och flera psspel har multiplayer mode.

Jag var nog lite väl deppig igår. Jag har haft så mycket humörsvängningar och igår satt jag bara och grät efter senaste bråket med sonen. Men det känns lite bättre efter svaren här.

På kvällen laddade vi hem peka-klicka-spelet Broken Age och vi hade jättetrevligt bara han och jag

Någon gång kanske jag lyckas lära mer mig Minecraft, men han tycker att jag är på tok för långsam och dryg

plåtmonster skrev:Jag kan uppfatta att det finns både en utvecklingsskillnad i ålder och en skillnad i neurologisk funktion NT vs AS som gör att dina söner inte drar jämnt i vad de önskar att göra. Det låter iaf som att din äldste son vill hållå på med saker som kräver mer tänkande och teknik. Då kommer skogspromenader och pysslande att uppfattas som oerhört torftigt.

Med AS så är det aktivitetens innehåll som är primärt. Med NT så är det inte sällan deltagarnas bemötande som är det primära.

Jag förstår på ett ungefär vad du menar. Intellektuellt ligger mina söner lika för den ålder de befinner sig i. Däremot skiljer det sig vad de fäster sig vid. De lärde sig båda läsa och skriva tidigt. Äldsta skrev tidigt långa och spännande berättelser (han påbörjar många, men avslutar få). I början var jag lite hård med att rätta stavning och grammatiska fel, men det slutade jag med ganska snart. Nyligen hittade jag en lapp i hans garderob med mina anteckningar kring DE och DEM. Under mina anteckningar hade han skrivit "Noggranna föräldrar! DEM ska dö!"

Yngsta sonen skriver jättevackert och illustrerar ofta berättelserna. Men vad röriga hans berättelser är. Han skriver till exempel om olika farkoster och människorna och deras repliker blir mer accessoarer som beskriver vad som händer med farkosterna.

Vill du skriva något mer om vad du tänker kring att det är deltagarnas bemötande som ofta är det primära för NT? Jag förstår ungefär hur du menar, men har inte tänkt på det så direkt.

plåtmonster skrev:Skaffa en 3D skrivare eller en robotarm?
(finns på Kjell&Co respektive Teknikmagasinet)

Har du erfarenhet kring 3D-skrivare? Fungerar de någorlunda billiga bra? Hur mycket kostar det att skriva ut till exempel en minecraftkaraktär på några centimeters höjd?

DIProgan skrev:Skulle nog fokusera på att få de där hemaktiviteterna mer givande. Kanske skulle han gilla att göra egna Youtube videos med din hjälp, om du nu är den mer kunnige

Han är definitivt kunnigare än jag. Hans pappa har hjälpt honom spela in videos när han spelar.

De har även lärt sig lite enkel programmering med mera tillsammans med honom.

Jag tänker att vi båda måste kunna använda våra styrkor, men på ett sätt som inkluderar båda barnen.

Surkatt skrev:

plåtmonster skrev:Jag kan uppfatta att det finns både en utvecklingsskillnad i ålder och en skillnad i neurologisk funktion NT vs AS som gör att dina söner inte drar jämnt i vad de önskar att göra. Det låter iaf som att din äldste son vill hållå på med saker som kräver mer tänkande och teknik. Då kommer skogspromenader och pysslande att uppfattas som oerhört torftigt.

Med AS så är det aktivitetens innehåll som är primärt. Med NT så är det inte sällan deltagarnas bemötande som är det primära.

Jag förstår på ett ungefär vad du menar. Intellektuellt ligger mina söner lika för den ålder de befinner sig i. Däremot skiljer det sig vad de fäster sig vid. De lärde sig båda läsa och skriva tidigt. Äldsta skrev tidigt långa och spännande berättelser (han påbörjar många, men avslutar få). I början var jag lite hård med att rätta stavning och grammatiska fel, men det slutade jag med ganska snart. Nyligen hittade jag en lapp i hans garderob med mina anteckningar kring DE och DEM. Under mina anteckningar hade han skrivit "Noggranna föräldrar! DEM ska dö!"

Yngsta sonen skriver jättevackert och illustrerar ofta berättelserna. Men vad röriga hans berättelser är. Han skriver till exempel om olika farkoster och människorna och deras repliker blir mer accessoarer som beskriver vad som händer med farkosterna.

Vill du skriva något mer om vad du tänker kring att det är deltagarnas bemötande som ofta är det primära för NT? Jag förstår ungefär hur du menar, men har inte tänkt på det så direkt.

Har läst vad du skriver och är full av beundran av ditt engagemang med dina söner, det ska man väl ha oxå, men spontant så tänker jag om det kan vara så att du nästan kväver din äldre son med din omsorg. Han börjar ju bli lite äldre och närmar sig kanske prepuberty, med lite mer frigörelsetankar, säger nu inte att det är så, men kanske något att fundera på. Men som sagt är jag imponerad över din omsorg, borde fler föräldrar ha...

antonius skrev:

Surkatt skrev:

plåtmonster skrev:Jag kan uppfatta att det finns både en utvecklingsskillnad i ålder och en skillnad i neurologisk funktion NT vs AS som gör att dina söner inte drar jämnt i vad de önskar att göra. Det låter iaf som att din äldste son vill hållå på med saker som kräver mer tänkande och teknik. Då kommer skogspromenader och pysslande att uppfattas som oerhört torftigt.

Med AS så är det aktivitetens innehåll som är primärt. Med NT så är det inte sällan deltagarnas bemötande som är det primära.

Jag förstår på ett ungefär vad du menar. Intellektuellt ligger mina söner lika för den ålder de befinner sig i. Däremot skiljer det sig vad de fäster sig vid. De lärde sig båda läsa och skriva tidigt. Äldsta skrev tidigt långa och spännande berättelser (han påbörjar många, men avslutar få). I början var jag lite hård med att rätta stavning och grammatiska fel, men det slutade jag med ganska snart. Nyligen hittade jag en lapp i hans garderob med mina anteckningar kring DE och DEM. Under mina anteckningar hade han skrivit "Noggranna föräldrar! DEM ska dö!"

Yngsta sonen skriver jättevackert och illustrerar ofta berättelserna. Men vad röriga hans berättelser är. Han skriver till exempel om olika farkoster och människorna och deras repliker blir mer accessoarer som beskriver vad som händer med farkosterna.

Vill du skriva något mer om vad du tänker kring att det är deltagarnas bemötande som ofta är det primära för NT? Jag förstår ungefär hur du menar, men har inte tänkt på det så direkt.

Har läst vad du skriver och är full av beundran av ditt engagemang med dina söner, det ska man väl ha oxå, men spontant så tänker jag om det kan vara så att du nästan kväver din äldre son med din omsorg. Han börjar ju bli lite äldre och närmar sig kanske prepuberty, med lite mer frigörelsetankar, säger nu inte att det är så, men kanske något att fundera på. Men som sagt är jag imponerad över din omsorg, borde fler föräldrar ha...

Det var väldigt fina ord till en som stundtals känner sig som världens sämsta förälder. Och du kanske har rätt. Tanken har kommit till mig också. Samtidigt vill jag så gärna ha den där fina kontakten som jag har med yngsta. Det finns ju tillfällen då en tröstande famn eller några uppmuntrande ord är helt ovärderligt, även om kompisar kan förse en med aktiviteter och socialt umgänge.

Spelar han bara playstation? Nintendo har sjukt många bra muliplayerspel som inte bara är first person shooter eller bilspel. Tex Mario Party-serien är skitrolig att spela tillsammans, med moment som delvis bara är ren tur, några som kräver precision och några som kräver att man tänker till ordentligt. Game Cube är rätt billiga att köpa begagnat eftersom de ännu inte nått "retrostatus". Man måste ju inte köpa det absolut nyaste. Mario kart är också ett spel som passar alla verkligen.

Till playstation finns ju tex Tekken som jag älskade som liten (och älskar fortfarande). Dock kan man bara spela två stycken.

Engagera dig i det han gillar, istället för att hitta på nya aktiviteter som kanske inte går hem. Som barn finns det inget roligare än när ens föräldrar (eller andra vuxna) visar intresse för det man gillar. Min morsa försökte pracka på mig sitt intresse (hästar) när jag var ung vilket till slut ledde till att jag avskyr ridning.

Surkatt skrev:Vill du skriva något mer om vad du tänker kring att det är deltagarnas bemötande som ofta är det primära för NT? Jag förstår ungefär hur du menar, men har inte tänkt på det så direkt.

För NT är det ofta viktigt att tillhöra flocken (bekräftelse), vara sedd (social hierarki) och känslorna för det egna anseendet ute så att mycket bearbetas enligt inbillat försvar av egot.

För AS är det oftast viktigare med faktiskt innehåll, handling och fakta.

Om ett personligt problem uppstår kan en person med NT vilja få bekräftelse (det är synd om dig) medan en person med AS kan önska en konkret lösning istället.

(grovt sett)

Surkatt skrev:Har du erfarenhet kring 3D-skrivare? Fungerar de någorlunda billiga bra? Hur mycket kostar det att skriva ut till exempel en minecraftkaraktär på några centimeters höjd?

De kostar väl iaf 5500 kr för att köpa en maskin. Skulle rekommendera att kika på en maskin hos någon annan först, Inte minst att bemästra dataprogrammen för att skapa föremål. Det kan vara en del mekkande för att få det att fungera.

Om en av sönerna är i puberteten kanske du kan bjuda hem någon tjej på någon aktivitet så att alla är sysselsatta. Men det kanske får iaf en av sönerna att tycka att det finns något intressant hemma iaf
Var dock oerhört lyhörd för hur det fungerar.