Jag fyller 30 år idag. Av någon anledning känns just denna ålder/födelsedag betydligt mer ångestladdad Än någonsin tidigare. Jag tror det har att göra med att mina vänner/bekanta lagt så otroligt stor vikt på sina egna 30årsdagar. Någon skulle typ ha fest i en bokad festlokal medan en annan skulle dra med sina kompisar utomlands till typ tyskland/österrike.

För mig kommer det typ vara en helt vanlig dag. Ska till jobbet bara för att sen dra hem och äta middag.
Jag vet inte riktigt om det är jag eller mina kompisar som har den vettiga inställningen. Jag kan tex inte komma ihåg att jag gjorde något särskilt när jag fyllde 20.

Jag tror ganska mycket av 30års hysterin mest handlar om status. Vid 30års ålder är det tänkt att man ska ha en utbildning, stabil karriär och familj. Iaf är det så "idealet" ser ut. Samma bekräftelsebehov existerar liksom inte när man fyller 18 eller 20. På ett sätt kan jag förstå pressen. Jag känner mig liksom allmänt missnöjd med min nuvarande situation och har dessutom problem med social fobi/ångest. Just därför gör pressen kring 30årsåldern att problemen typ förstoras upp i mitt huvud. Man kan liksom känna den annalkande 30årskrisen ligga och vänta runt hörnet :/.

Hur förhåller ni er kring åldrandet? Tänkte att jag iaf skulle kunna ventilera min ångest på forumet (samtidigt som jag skamlöst annonserar min födelsedag).

Grattis. Ta det lugnt och köp dig något fint eller gott att äta.
Jag brukar inte fylla år med en massa folk . Min pappa brukar ringa när jag fyller år .

Grattis, hopps du får njuta av solen å värmen extra mycket idag

Grattis!

Funderade på det där också när jag fyllde 25, att jag inte hade någon fest oså. Men sen när man tänker på det så är det ju långt ifrån alla som firar sina födelsedagar. Tror inte jag kommer fira min 30års dag heller, ger mer ångest än glädje. Vet dom som har haft födelsedagsfest och folk har bara varit där för festens skulle och inte så mycket för själva firandet av personen. Det kan inte vara så kul, då har jag hellre ingen fest alls.
Skitsamma om man har fest eller inte, det är ju ändå en ganska oviktig grej.
Det där med status är bara att försöka glömma, man mår bara sämre av att tänka på sånt.

Grattis!!

Jag vill 'uppmuntra' angående karriären med att efter min egen 30:e födelsedag, så gick det åt skogen. Fick nöja mig med att (som nya jobbarkompisarna sa efter omplacering till lättare jobb), också vilja ha tre karriärer.

Nej, jag blev nog underkänd av Gud först, men sedan kastade jag mig in i ett nytt liv som psyksjuk troende ... Finessen är att det kanske inte är lätt - men man orkar.

Latmask skrev:Hur förhåller ni er kring åldrandet? Tänkte att jag iaf skulle kunna ventilera min ångest på forumet (samtidigt som jag skamlöst annonserar min födelsedag).

Jag har som du inte direkt firat mina "stora" födelsedagar på ngt särskilt vis..
har bara haft en tradition av att baka tårta och pizza som jag tog över efter jag flyttade hemifrån och mamma inte längre kunde göra det åt mig.

Förväntningarna från omgivningen bör du släppa helt tycker jag iaf, jag t.ex tycker att du är coolare som inte gör som alla andra.
Men gör något trevligt för dig själv tycker jag, typ extra god middag eller så.

Hoppas du får en fin dag och att din sociala fobi blir bättre snart

Grattis. Jag gillar att åldras. Vill inte bli yngre för då hade man så många problem och så mycket svårigheter. Ju äldre man blir ju mer insikt får man om hur saker förhåller sig.

Grattis! Du har nu lyckats överleva 30 år i den här tuffa världen! Var stolt över det!

Aldrig hört något om 30 års hysterin, men jag kanske är för ung. Själv blev jag lite ledsen när jag blev 21, då kunde jag komma in på Casinon sen finns det ju inga mer åldersgränser och därmed inga mer milstenar att uppnå. Firat min födelsedag har jag heller aldrig gjort mer än kanske bakat mig själv en tårta. Aldrig haft råd att göra något eller direkt haft så många att fira med.

Grattis

Jag fyllde 32 år igår.
Själv så firar man inte födelsedagar utan det är bara en vanlig för mig. Dock får jag gratulationer via sms som exempel

Födelsedagsfirande är trams
Inte ens när jag var liten tyckte jag om det.

Det finns mycket bättre dagar att fira, första maj är en jättehärlig dag och midvinter

Födelsedagar är fruktansvärt ångestframkallande och borde förbjudas i lag

Surkatt skrev:Födelsedagsfirande är trams
Inte ens när jag var liten tyckte jag om det.

Det finns mycket bättre dagar att fira, första maj är en jättehärlig dag och midvinter

Jag håller fullständigt med dig om att midvinter är en härlig dag att fira, jag ser framemot den dagen varje höst och vinter för då vet jag att efter den dagen vänder det och blir ljusare igen. Inte så konstigt att dom kristna stal den dagen från hedningarna till att vara Jesus födelsedag, eller den är satt några dagar senare.

slackern skrev:Jag håller fullständigt med dig om att midvinter är en härlig dag att fira, jag ser framemot den dagen varje höst och vinter för då vet jag att efter den dagen vänder det och blir ljusare igen. Inte så konstigt att dom kristna stal den dagen från hedningarna till att vara Jesus födelsedag, eller den är satt några dagar senare.

Har du några tips på vad som är trevligt att göra vid midvinter?

Surkatt skrev:

slackern skrev:Jag håller fullständigt med dig om att midvinter är en härlig dag att fira, jag ser framemot den dagen varje höst och vinter för då vet jag att efter den dagen vänder det och blir ljusare igen. Inte så konstigt att dom kristna stal den dagen från hedningarna till att vara Jesus födelsedag, eller den är satt några dagar senare.

Har du några tips på vad som är trevligt att göra vid midvinter?

Oj tyvärr inte, för mig är det en personlig grej mer psykologiskt att det är en dag jag ser framemot. Kan tänka mig att dom som tror på asagudarna blotar eller har hört att folk åker till gamla Uppsala. Men jag är inte troende så inte något jag sysslar med men skulle kunna åka dit för att titta på och se hur det går till utav ren nyfikenhet.

Hipphipphurra

Grattis föresten stämmer in med föregående talare.

Grattis!

Latmask skrev:Hur förhåller ni er kring åldrandet?

Själv uppskattar jag att bli äldre. Har aldrig haft någon åldersnoja. Med åren lär jag känna mig själv bättre, blir tryggare med mig själv och får mer skinn på näsan. Ser mest bara fördelar alltså.
Födelsedagen firar jag helst inte alls, avskyr uppmärksamheten och de flesta jag känner får aldrig reda på vilket datum det är så de inte får några otrevliga idéer.

tahlia skrev:Själv uppskattar jag att bli äldre. Har aldrig haft någon åldersnoja. Med åren lär jag känna mig själv bättre, blir tryggare med mig själv och får mer skinn på näsan. Ser mest bara fördelar alltså.

Önskar verkligen att jag hade kunnat hålla med dig @tahlia, men jag upplever det som att jag bara blir mer och mer korkad och inte platsar i detta samhälle snarare, för såg man visdomen hos de äldre som en tillgång för att veta när man skulle plöja åkrarna eller ta upp potatisen etc, men nu i vårat teknologiska samhälle är den kunskapen överflödig och ointressant, när det snarare blivit det omvända att de gamla måste ta råd av yngre, för att få sin förbaskade smarfån eller laptop att fungera. Sen har man blivit för skröplig för att utföra fysiska arbeten/aktiviteter, så man är egentligen bara överflödig och i vägen, skulle kunna nämna ättestupan men jag avstår...

Grattis i efterskott!

Vid 30 så börjar mina barndomskompisar att få barn o bildat familj. Men inte jag, jag trivs bäst ensam. Visst träffar jag tjejer, men skulle aldrig vilja ha barn. Någon 30 års-kris fick jag inte, men hade nog en 20 års-kris. Idag är jag 35 livet flyter på. Mår förhållandevis stabilt.

Jag försöker skita i alla de där idealen som finns därute...å andra sidan ser jag inte livet som nån slags kuliss man skapar efter någon given mall.

Man lever sitt liv utifrån förmåga, omständigheter och eget huvud och svårare än så är det inte.

Jag är liksom inte myspys-människan från Medelklassen.
Jag har andra behov och andra vägar till lyckan än vad lattefolket och livspusslarna har.

Bryr mig inte om siffran alls.
Däremot är det väldigt deprimerande att se hur "långt" alla har kommit i livet vid 30 när jag själv inte kommit någon jävla stans.

Deadly_Nightshade skrev:Bryr mig inte om siffran alls.
Däremot är det väldigt deprimerande att se hur "långt" alla har kommit i livet vid 30 när jag själv inte kommit någon jävla stans.

Vad innebär det att ha kommit långt då?

Jag kan göra en liten gissning:
* Riktig utbildning
* Villa
* Partner
* Barn?
* Fast jobb
* Stadig umgängeskrets

Fast ska man vara riktigt elak.. vill man sitta fast med amorteringar på en villa som sitter fast i EN stad. Det är mest en bra affär för banken. En partner som kanske förvisso håller sällskap men är urtråkig. Barn som kräver din uppmärksamhet och kostar en massa pengar. Fastnat i ett jobb med "okej" lön där du inte vågar ta dig loss för.. villan har amortering och chefen är en idiot. Umgängeskrets som är sällskaplig men saknar djup och initiativförmåga.

plåtmonster skrev:Fast ska man vara riktigt elak.. vill man sitta fast med amorteringar på en villa som sitter fast i EN stad. Det är mest en bra affär för banken.

Det stämmer inte om du bor i STHLM här är det en investering som bara ökar och ökar i Värde.