Jag är tillsammans med en kille som inte har någon diagnos eller erfarenheter kring diagnoser. Han får mig att känna mig speciell och jag känner mig så himla trygg med honom. Men det ända problemet är att han inte kan prata med mig på ett sätt som jag kan förstå alla gånger. Jag hittar inga bra sätt att förklara för honom. Finns det någon som kan ge tips på hur jag kan hjälpa honom att förstå så att vi kan prata så båda förstår.

Moderator: Rättstavade rubriken.

Det beror väl vad ni behöver kommunicera. Att du tar saker bokstavligt, att du behöver tydliga direktioner och ofta missar s.k. "hints", inte är särskilt duktig på ironi, att läsa ansiktsavtryck, misslyckas ibland med att se om en människa är glad eller arg osv?
Låter för mig som det enklaste nog vore om du gav honom länkar att läsa Eller filmer, youtubebloggar m.m.

Jag har gett honom länken till autismforum. Har försökt hitta material som han kan läsa men finns inget som är direkt inriktat emot konumikation. Jag har försökt förklara men känns lite som han skäms för att säga att han inte förstår det jag försöker säga. Men då vi diskuterar saker vi båda tycker är intressanta så förstår vi varandra men då jag frågar hur han menar så får han panik :-S ibland vill han göra saker sen så är han osäker att jag skulle klara det då det är massa människor på ett och samma ställe. Han beskriver det stället han vill till som värre än centralen under rusning. Men jag vill ju se saker som han gillar eftersom han anpassar saker utifrån mina svårigheter :-/ vilket gör att jag ibland känner mig som en börda vilket jag sagt och han varje gång påpekar att jag inte är :-/

Jag tror nyckeln är tid. Ni behöver antagligen ge varandra tid, tålamod och överseende, och så kommer ni även förstå varandra bättre och bättre.

Jag vet inte hur jag ska närma mig det. Att läsa på om hur aspies uppfattar kommunikation eller vilka svårigheter de har med det, kommer inte hjälpa honom att i sin tur förstå sig på dina behov. Isf räcker det ju med att läsa på om själva diagnosen.

Men här är två (vad jag tycker) rätt hyffsade presentationer av asperger, med ett litet fokus på kommunikationen. Vet dock inte om de hjälper.

https://www.youtube.com/watch?v=B-xgdqNtcDI

https://www.youtube.com/watch?v=WAfWfsop1e0

idioti skrev:Men det ända problemet är att han inte kan prata med mig på ett sätt som jag kan förstå alla gånger.

Det beror på att NTar är dumma i huvudet och pratar en massa meningslös goja.

Bara för att alla människor inte är stöpta ur samma form så behöver det inte betyda att dem är dumma i huvudet. Alla är vi är vi annorlunda och det ska inte spela någon roll vart du kommer ifrån, hur man ser ut, hur ens hjärna är uppbyggd, vad du talar för språk eller vad man har för funktionshindrade så har alla människor samma värde och ska inte nervärderas oavsett.

Mina föräldrar har fler barn och vissa av oss har funktionshindrade och vi har alla behandlas lika. Vi alla lever i samma värld och alla människor är olika och vi alla har fått olika förutsättningar i livet men det betyder inte att man har rätten att dömma andra förens man tagit reda på all fakta. Man behöver inte älska alla men man ska inte nervärdera någon oavsett. Jag ser alltid till att sopa rent under min matta innan jag sopar åt andra!

Jag hade ingen kommunikation med min far från min pubertet och framåt vi var för olika, han vägrade acceptera mina tillkortakommanden och då fans jag inte, annat än när han ville ha pengar av mig, så vi skrev lappar istället för att prata om vi behövde meddela oss, för annars blev det bara uppslitande högröstade gräl...

Han ska få träffa min psykolog på habiliteringen. Han vill bara kunde minska missförstånden.

By The way.. Jag har tittat på Youtube länkarna. Älskar den om social dyslexi

idioti skrev:Han ska få träffa min psykolog på habiliteringen. Han vill bara kunde minska missförstånden.

By The way.. Jag har tittat på Youtube länkarna. Älskar den om social dyslexi

Grymt. Jo "social dyslexi" tycker jag hör till en av de bättre/effektivare förklaringarna!

antonius skrev:då fans jag inte, annat än när han ville ha pengar av mig

Du hade pengar och tillät honom ändå krångla? Varför inte flytta och klippa kontakten?

plåtmonster skrev:

antonius skrev:då fans jag inte, annat än när han ville ha pengar av mig

Du hade pengar och tillät honom ändå krångla? Varför inte flytta och klippa kontakten?

Jag var under 18 år och då fick man inte flytta utan målsmans medgivande...

Kanske man kan ansöka om "skiljsmässa" eller göra en ansökan till socialtjänsten?
Eller flytta till något annat land tills man fyllt 18 år.

plåtmonster skrev:Kanske man kan ansöka om "skiljsmässa" eller göra en ansökan till socialtjänsten?
Eller flytta till något annat land tills man fyllt 18 år.

Man kan iofs skjuta fanskapet då får man flytta...

Mitt bästa tips är att fråga när man inte förstår. Sen jag fick min diagnos har jag släppt all prestige när det gäller att förstå vad folk säger. Sånt som kanske är självklart för "alla andra" behöver ju inte alls vara självklart för oss med AS. Det funkar fantastiskt bra för mig, i alla sammanhang. Bara man är tydlig med att man är positivt inställd och ärligt intresserad av att förstå,så verkar det gå bra att fråga ungefär vad som helst, både i jobbsammanhang och i privata relationer.