Jag är lite intresserad av Second Life, man har inte hunnit "komma till skott"; vad ska man heta t ex., går inte att ändra på... Då måste man betala!

Har dock märkt på jobbet att städare och invandrarkollegor föredrar att hälsa på mig framför andra där. Har "ursvenskt" utseende, men känner mig inte riktigt som en del av Svensson -kulturen... Kanske något de ser. Jag har hur som helst svårt för business -folk som verkar tro att de är bättre än alla andra. Har lätt för att tycka om folk i övrigt, kan oftast se något gott.

Jobbar som systemutvecklare, men skulle nog trivas som bibliotekare eller ha ett jobb på Pressbyrån (tänk alla tidskrifter helt GRATIS ) om det inte vore för den uppenbart sociala aspekten.

Business-folk kan vara helt ok som alla andra bara de inte har attitydproblem (kan hålla med om att vissa har det ja). Vissa sådanna karriärmänniskor som bara stressar missar mycket av det goda i livet kan jag tro.

Har också tänkt på det där med att jobba på pressbyrån kanske inte vore så dummt ändå, men kundkontakten känns svår..

missbutterfly skrev:Jag antar att jag är precis en sådan där "medelklass-mjukis" som krigarsjäl nämnde innan. I alla fall om man ser den jag är idag. När jag var yngre skulle vissa kalla mig estet, andra "knarkare"och psykfall (dock aldrig kriminell). Hatar att bli dömd efter yta och hur man uppfattas för den bilden folk ser utifrån av mig (och dömer,bildar sig en uppfattning om hur jag är som person) ALDRIG stämmer med hur jag är på riktigt.

Ja, då har vi ju något gemensamt. Är också medelklassmjukis (nåja, mjukis iaf) och ogillar att bli bedömd efter ytliga betingelser om hur jag är som person.

Nasse

Jag vill inte, på något sätt dissa dina gamla polare, och jag förstår mycket väl att många kriminella människor har tragiska bakgrunder.
Att man fortsätter hålla kontakten med en person som man känt under lång tid, och som blivit kriminell "under resans gång" kan jag förstå (jag har själv en polare, som jag nästan aldrig umgås med längre, som rånat en affär).
Däremot så är ett kriminellt beteende på inget vis försvarbart, oavsett omständigheterna (så länge det inte handlar om s.k. civil olydnad, i vissa fall).

Jag kan hålla med om att ingen människa blir bättre av att föraktas och leva på vatten och bröd, brottslingar måste rehabliteras. Men samtidigt måste det väl ändå, på något sätt få "kännas", när man gjort något fel?
Varför inte låta kriminella personer göra skitjobb, med mat och husrum som "lön", samtidigt som de får rehablitering, på fritiden.
Låter som en både human och rättvis lösning, som jag ser det.

Men framförallt undrar jag varför man skall söka sig till kriminella kretsar, när det finns ett betydligt större utbud än så att välja mellan, ifall man vill hänga med folk som dels tillhör en subkultur, dels haft det tufft (homosexuella, invandrare, långtidsarbetslösa, handikappade o.s.v.)

Det bästa man kan göra med kriminella är att inte ha svikit dem i barndom/ungdom. OK vissa blir kriminella ändå men det finns massor av folk som har ungefär samma bakgrund som N-puhs kompis. Ingen idé att försöka straffa ungar på väg in i kriminalitet till att bli snälla tror jag. De behöver ett sammanhang, trygghet, respekt (inte det som ofta menas med respekt) en framtid m.m. Ytterligare en naiv åsikt från en gammal man.

Sen är det riktigt att kriminalitet inte är OK. Det jag skrev ovan gäller ungdomar.

ford skrev:Nasse

Jag vill inte, på något sätt dissa dina gamla polare, och jag förstår mycket väl att många kriminella människor har tragiska bakgrunder.
Att man fortsätter hålla kontakten med en person som man känt under lång tid, och som blivit kriminell "under resans gång" kan jag förstå (jag har själv en polare, som jag nästan aldrig umgås med längre, som rånat en affär).
Däremot så är ett kriminellt beteende på inget vis försvarbart, oavsett omständigheterna (så länge det inte handlar om s.k. civil olydnad, i vissa fall).

Ja, nu har jag ju inte kontakt med någon som är kriminell längre, så...

Men, jag tycker att ett kriminellt beteende på alla sätt och vis är försvarsbart, på samma sätt alla former av svagheter är försvarbara/förståeliga.

Kan du försvara/förstå Palestiniernas beteende t.ex?

Om inte, vad är isåfall skillnaden? Att det är politiskt korrekt i ena fallet men inte andra?

ford skrev:Jag kan hålla med om att ingen människa blir bättre av att föraktas och leva på vatten och bröd, brottslingar måste rehabliteras. Men samtidigt måste det väl ändå, på något sätt få "kännas", när man gjort något fel?
Varför inte låta kriminella personer göra skitjobb, med mat och husrum som "lön", samtidigt som de får rehablitering, på fritiden.
Låter som en både human och rättvis lösning, som jag ser det.

Problemet, även om det rent teoretiskt säkert är en bra lösning i vissa fall, är ju att många, många (i min erfarenhet) har präglats på samma sätt hela sitt liv. Attityden "att det ska kännas lite" har liksom inte så sällan funnits där redan från barnsben... kanske så långt ner som 7-8 års ålder, kanske ännu längre, och det säger ju sig själv att inget barn förtjänar att dömas så tidigt (om ens alls).

De har alltså präglats med att det ska "kännas lite".

Man kan dra en paralell här till aspergers och de problem som uppstår där för många (anses avra arrogant, bråkig, frånvarande, oempatisk o.s.v.) och sedan dra upp samma riktlinjer där. Psykosociala problem som uppstår med diagnosen och som förhindrar en del från att lyckas karriärmässigt och socialt... kanske problemet bara är att det inte känns tillräckligt mycket? Om vi bara sätter lite tryck på aspergianer så rättar säkert deras liv ut sig...

ford skrev:Men framförallt undrar jag varför man skall söka sig till kriminella kretsar, när det finns ett betydligt större utbud än så att välja mellan, ifall man vill hänga med folk som dels tillhör en subkultur, dels haft det tufft (homosexuella, invandrare, långtidsarbetslösa, handikappade o.s.v.)

Jag tror inte det är så enkelt som att man väljer sitt sitt utbud utan jag tror att utbudet snarare väljer personen om man inte vet hur man ska bete sig för att skaffa vänner.

Och jag, om vi talar om mig här, har ju även hängt med invandrare (som oftast blir kriminella där jag bor) och esteter. Det är ju inte heller så lätt som att säga: "Usch, nu börjar du bli kriminell. Nu tar vi och glömmer all vår historia och lägger den här 15 år gamla vänskapen på is, ok?" Det krävs ju att ganska mycket händer innan man tar ett sådant beslut.

Jonte skrev:Det bästa man kan göra med kriminella är att inte ha svikit dem i barndom/ungdom. OK vissa blir kriminella ändå men det finns massor av folk som har ungefär samma bakgrund som N-puhs kompis. Ingen idé att försöka straffa ungar på väg in i kriminalitet till att bli snälla tror jag. De behöver ett sammanhang, trygghet, respekt (inte det som ofta menas med respekt) en framtid m.m. Ytterligare en naiv åsikt från en gammal man.

Sen är det riktigt att kriminalitet inte är OK. Det jag skrev ovan gäller ungdomar.

Kloka ord från en naiv gammal man.

ford skrev:Ok, men varför kriminella? Nog för att de kan ha en väldigt tragisk bakgrundshistoria och nog för att många av dem kanske är bra människor innerst inne samt att samhället borde hjälpa dem med att få ordning på sina liv. Men jag kan inte riktigt förstå tjusningen i att hänga med ett gäng "goa" grabbar som slåss, gör bilinbrott, säljer knark och/eller vandaliserar.

Vad gäller socialfall, så undrar jag vilken typ av socialfall du menar; är det den stora majoriteten, d.v.s. bra och skötsamma människor, som helt enkelt haft otur i livet och blivit beroende av socialbidrag alt. f.d. missbrukare eller kriminella, som fått ordning på sina liv, men saknar egen försörjning så kan jag mycket väl förstå att de kan vara människor som du har utbyte av att vara med.
Men menar du missbrukare, eller arbetsskygga (fast fullt friska) människor har jag lite svårare att förstå det?

Jag är ingen nymoralist, utan umgås med folk jag gillar. Tycker som sagt att svenssons ofta är andefattiga och mjäkiga, därför väljer jag annat sällskap, eller inget alls. Det faktum att jag umgås med kriminella betyder inte att jag stöder deras kriminalitet på något sätt, den tar jag avstånd ifrån, men inte ifrån personen ifråga.

Hur kommer det sig att du har svårt att förstå varför jag skulle umgås med missbrukare eller arbetsskygga? Skulle missbrukare vara sämre människor?
För övrigt så förstår jag arbetsskygga fullständigt; speciellt som det ofta är praktikplatser & meningslösa kurser som påprackas de arbetslösa. Jobb utan lön = slavarbete.

Jonte skrev:Krigarsjäl, du tycker inte om medelklassmjukisar och jag tycker inte om när folk sätter stämpeln i pannan på en grupp. Om det sen är medelsvensons, bögar, aspare eller judar är skit samma.

Nu motsäger du väl ändå dig själv!?

missbutterfly skrev:Jag kan umgås med ALLA typer av människor. Gillar de allra flesta, både miljonärer och uteliggare. Mina umgängeskretsar har minst sagt varierat i samhällsklasser, huvudsaken är att folk är snälla tycker jag

"Den som är allas vän är ingens"
-Schopenhauer

KrigarSjäl skrev:

Jonte skrev:Krigarsjäl, du tycker inte om medelklassmjukisar och jag tycker inte om när folk sätter stämpeln i pannan på en grupp. Om det sen är medelsvensons, bögar, aspare eller judar är skit samma.

Nu motsäger du väl ändå dig själv!?

Nix.

Krigarsjäl, jag menar precis som jag skriver, nämligen att jag kan umgås med alla typer av människor och dömer ingen annan. Med det inte sagt att alla gillar mig, faktum är att många direkt verkar ha något emot mig och min personlighet.
Du har nog rätt i det du skrev om att jag är ingens vän men jag försöker i alla fall hålla dörrarna öppna om det någon gång kunde dyka upp någon som kan stå ut med min personlighet.
Jag dömmer och har aldrig dömt någon annan.

Är direkt emot att sortera in folk i olika grupper med en "etikett" då min erfarenhet säger mig att yta är just bara yta och inte kan säga någonting om personlighet. Du skrev att du kände dig som en "katt bland hermelinerna" vad menar du med det? Att du skulle ha mera livserfarenhet än de andra då eller? Att du är "bättre/sämre" än de? Förstod inte riktigt..

KrigarSjäl skrev:Hur kommer det sig att du har svårt att förstå varför jag skulle umgås med missbrukare eller arbetsskygga? Skulle missbrukare vara sämre människor?
För övrigt så förstår jag arbetsskygga fullständigt; speciellt som det ofta är praktikplatser & meningslösa kurser som påprackas de arbetslösa. Jobb utan lön = slavarbete.

Jag har aldrig sagt att missbrukare är sämre människor. Jag tycker synd om dem och skulle önska att de fick mer stöd från samhället, däremot skulle jag inte direkt känna att jag hade haft något större utbyte av att hänga med dem.

Jag förstår INTE arbetsskygga fullständigt, har själv varit långtidsarbetslös, men under den tiden gjort allt jag kunnat för att försöka få jobb.
Ok att man kanske inte vill tvingas flytta till annan ort, för att ta första bästa skitjobb. Det har jag förståelse för (speciellt om man inte är singel, och ännu mer om man har familj), och jag tycker det är tämligen inhumant med tvångsförflyttningar, speciellt med tanke på att det finns arbetslösa på alla orter i Sverige.
Men fullt friska människor, som inte vill jobba i, eller kring sin hemort, utan hellre utnyttjar systemet och parasiterar på oss andra, därför att de hellre ligger på soffan i nätbrynja och glor på tipsextra, de har jag inte mycket till övers för.

missbutterfly skrev:Krigarsjäl, jag menar precis som jag skriver, nämligen att jag kan umgås med alla typer av människor och dömer ingen annan. Med det inte sagt att alla gillar mig, faktum är att många direkt verkar ha något emot mig och min personlighet.
Du har nog rätt i det du skrev om att jag är ingens vän men jag försöker i alla fall hålla dörrarna öppna om det någon gång kunde dyka upp någon som kan stå ut med min personlighet.
Jag dömmer och har aldrig dömt någon annan.

Är direkt emot att sortera in folk i olika grupper med en "etikett" då min erfarenhet säger mig att yta är just bara yta och inte kan säga någonting om personlighet. Du skrev att du kände dig som en "katt bland hermelinerna" vad menar du med det? Att du skulle ha mera livserfarenhet än de andra då eller? Att du är "bättre/sämre" än de? Förstod inte riktigt..

Jag menade att jag känner mig alienerad, som en annan sorts människa med annan sorts erfarenhet än dem. De som kommer från en solid bakgrund, är veganer/feminister/bleka rastafaris/idealister/flummare mm, lyssnar på James Blunt och till synes aldrig varit i ett slagsmål i hela sitt liv. (Medelklassmjukisarna alltså)

ford skrev:

KrigarSjäl skrev:Hur kommer det sig att du har svårt att förstå varför jag skulle umgås med missbrukare eller arbetsskygga? Skulle missbrukare vara sämre människor?
För övrigt så förstår jag arbetsskygga fullständigt; speciellt som det ofta är praktikplatser & meningslösa kurser som påprackas de arbetslösa. Jobb utan lön = slavarbete.

Jag har aldrig sagt att missbrukare är sämre människor. Jag tycker synd om dem och skulle önska att de fick mer stöd från samhället, däremot skulle jag inte direkt känna att jag hade haft något större utbyte av att hänga med dem.

Jag förstår INTE arbetsskygga fullständigt, har själv varit långtidsarbetslös, men under den tiden gjort allt jag kunnat för att försöka få jobb.
Ok att man kanske inte vill tvingas flytta till annan ort, för att ta första bästa skitjobb. Det har jag förståelse för (speciellt om man inte är singel, och ännu mer om man har familj), och jag tycker det är tämligen inhumant med tvångsförflyttningar, speciellt med tanke på att det finns arbetslösa på alla orter i Sverige.
Men fullt friska människor, som inte vill jobba i, eller kring sin hemort, utan hellre utnyttjar systemet och parasiterar på oss andra, därför att de hellre ligger på soffan i nätbrynja och glor på tipsextra, de har jag inte mycket till övers för.

Jag är inte emot jobb, men det ska vara RIKTIGA jobb med RIKTIG lön.
Har provat skaffa arbete genom kurser, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och praktikplatser. De har inte gjort ett dugg för mig, klart som fan jag blir arbetsskygg!!! Jag dissar alltså dessa låtsasjobb (med enda syfte att snygga till kommunens statistik) fullständigt, vis av erfarenheten.
Kommer aldrig mer lita på vad arbetsförmedling eller socialtanter säger.

Föredrar nätbrynjan framför att uthärda fler turer i arbetsförmedlingens regi.

KrigarSjäl skrev:
Jag är inte emot jobb, men det ska vara RIKTIGA jobb med RIKTIG lön.
Har provat skaffa arbete genom kurser, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och praktikplatser. De har inte gjort ett dugg för mig, klart som fan jag blir arbetsskygg!!! Jag dissar alltså dessa låtsasjobb (med enda syfte att snygga till kommunens statistik) fullständigt, vis av erfarenheten.
Kommer aldrig mer lita på vad arbetsförmedling eller socialtanter säger.

Föredrar nätbrynjan framför att uthärda fler turer i arbetsförmedlingens regi.

Vem har sagt att det är nån annan som ska skaffa jobb åt dig?

Och om man nu inte får nåt riktigt jobb så borde det vara bättre att vara aktiv och gå på det arbetsförmedlingen erbjuder. Ett sånt där "låssasjobb" kan ju mycket väl leda till att man får en anställning om man sköter sig.

Så länge man får bidrag så tycker jag att man kan förväntas göra nåt för det bidraget med.

Moggy skrev:Vem har sagt att det är nån annan som ska skaffa jobb åt dig?

Det är faktiskt inte alltid särskilt lätt att få om man saknar kontakter, utbildning/erfarenhet och dessutom lider av ett funktionshinder.

Moggy skrev:Och om man nu inte får nåt riktigt jobb så borde det vara bättre att vara aktiv och gå på det arbetsförmedlingen erbjuder. Ett sånt där "låssasjobb" kan ju mycket väl leda till att man får en anställning om man sköter sig.

Så länge man får bidrag så tycker jag att man kan förväntas göra nåt för det bidraget med.

Det håller jag däremot med om, det finns faktiskt ett ordspråk som lyder "vill du inte jobba, så vill du inte äta"...

-Kunde inte sagt det bättre själv (förutsatt att det inte finns sociala, eller medicinska skäl för att inte vilja ha ett visst jobb)!

ps. sociala skäl kan vara att inte vilja flytta p.g.a. familj/sambo, ett kontaktnät som man är beroende av, eller helt enkelt ett extra stort behov av trygghet. Sociala skäl kan också vara att det aktuella jobbet erbjuder en psykosocial miljö, som man skulle ha svårt att klara av (t.ex. mobbning, "tuff" machokultur, rasism/främlingsfientlighet, eller annan typ av psykosocial miljö som kan vara direkt olämplig, för en viss person). ds.

Moggy skrev:

KrigarSjäl skrev:
Jag är inte emot jobb, men det ska vara RIKTIGA jobb med RIKTIG lön.
Har provat skaffa arbete genom kurser, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och praktikplatser. De har inte gjort ett dugg för mig, klart som fan jag blir arbetsskygg!!! Jag dissar alltså dessa låtsasjobb (med enda syfte att snygga till kommunens statistik) fullständigt, vis av erfarenheten.
Kommer aldrig mer lita på vad arbetsförmedling eller socialtanter säger.

Föredrar nätbrynjan framför att uthärda fler turer i arbetsförmedlingens regi.

Vem har sagt att det är nån annan som ska skaffa jobb åt dig?

Och om man nu inte får nåt riktigt jobb så borde det vara bättre att vara aktiv och gå på det arbetsförmedlingen erbjuder. Ett sånt där "låssasjobb" kan ju mycket väl leda till att man får en anställning om man sköter sig.

Så länge man får bidrag så tycker jag att man kan förväntas göra nåt för det bidraget med.

Det sista låtsasjobbet jag var på, en svetsfirma, gick inget vidare. Efter sex (!) månaders gratisarbete sade de att jag inte kunde få anställning där, men att jag var välkommen att fortsätta min praktik.
Man får höra att praktik leder till jobb, men det är bullshit om ni frågar mig. Har varit påp ett otal praktikplatser utan att få jobb.
Har utbildning, men också funktionshinder och inga kontakter, och är inte född av "rätt" föräldrar som kan fixa jobb åt mig.
Hur hade du "Moggy" reagerat i min situation??

Skrota arbetsförmedlingen!

Moggy skrev:

KrigarSjäl skrev:
Jag är inte emot jobb, men det ska vara RIKTIGA jobb med RIKTIG lön.
Har provat skaffa arbete genom kurser, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och praktikplatser. De har inte gjort ett dugg för mig, klart som fan jag blir arbetsskygg!!! Jag dissar alltså dessa låtsasjobb (med enda syfte att snygga till kommunens statistik) fullständigt, vis av erfarenheten.
Kommer aldrig mer lita på vad arbetsförmedling eller socialtanter säger.

Föredrar nätbrynjan framför att uthärda fler turer i arbetsförmedlingens regi.

Vem har sagt att det är nån annan som ska skaffa jobb åt dig?

Och om man nu inte får nåt riktigt jobb så borde det vara bättre att vara aktiv och gå på det arbetsförmedlingen erbjuder. Ett sånt där "låssasjobb" kan ju mycket väl leda till att man får en anställning om man sköter sig.

Så länge man får bidrag så tycker jag att man kan förväntas göra nåt för det bidraget med.

Arbetsförmedlingens uppgift är, eller borde, vara att förmedla jobb.
Alla som lever på bidrag är alltså parasiter enligt dig!?
Så om man inte har möjligheter pga. funktionshinder eller kontakter, ska man bli arbetshjon som tack för de bidrag som man enligt lag har rätt till?

KrigarSjäl skrev:Eftersom jag anser att visdom genereras av erfarenheter, hårda, otrevliga erfarenheter

Jag blir nyfiken, är det uteslutet att en positiv erfarenhet skulle generera visdom? Om jag lyckas med en uppgift jag föresatt mig, har jag då, enl dig, inte lärt mig ngt?

KrigarSjäl skrev:så tycker jag ofta att mjukisar, dvs de som levt väldigt skyddat och privilegierat inte förstår vare sig mig eller mitt sätt att vara.

Jag kan hålla med om att personer som levt ett liv som inte har mkt gemensamt med ditt liv inte riktigt kan förstå dig. Men min fundering blir, anser du att du förstår dom?

KrigarSjäl skrev:Man blir hård genom att ha levt ett hårt liv, och då brukar man inte känna igen sig i bortklemade mjukisar som sätter likhetstecken mellan hårdhet och ondska.

Jag blir lite förvirrad här, kan du förklara för mig:

När du anv ordet "hårt liv" och "hårdhet" menar du då den klassiska klichébilden? Det som brukar avse kriminallitet, våld, övergrepp, problem med auktoriteter, droger, missbruk och dysfunktionella familjeförhållanden mm. El har du en annan definition och åsyftar en annan tolkning vid anv av "hårt liv" och när du säger du är "hård" od?


/Kaks

Kaks skrev:

KrigarSjäl skrev:Eftersom jag anser att visdom genereras av erfarenheter, hårda, otrevliga erfarenheter

Jag blir nyfiken, är det uteslutet att en positiv erfarenhet skulle generera visdom? Om jag lyckas med en uppgift jag föresatt mig, har jag då, enl dig, inte lärt mig ngt?

KrigarSjäl skrev:så tycker jag ofta att mjukisar, dvs de som levt väldigt skyddat och privilegierat inte förstår vare sig mig eller mitt sätt att vara.

Jag kan hålla med om att personer som levt ett liv som inte har mkt gemensamt med ditt liv inte riktigt kan förstå dig. Men min fundering blir, anser du att du förstår dom?

KrigarSjäl skrev:Man blir hård genom att ha levt ett hårt liv, och då brukar man inte känna igen sig i bortklemade mjukisar som sätter likhetstecken mellan hårdhet och ondska.

Jag blir lite förvirrad här, kan du förklara för mig:

När du anv ordet "hårt liv" och "hårdhet" menar du då den klassiska klichébilden? Det som brukar avse kriminallitet, våld, övergrepp, problem med auktoriteter, droger, missbruk och dysfunktionella familjeförhållanden mm. El har du en annan definition och åsyftar en annan tolkning vid anv av "hårt liv" och när du säger du är "hård" od?


/Kaks

Fråga 1: självklart lär man sig av alla slags erfarenheter. Vad jag menar är att människor behöver göra ungefär samma erfarenheter för att förstå varann.

Fråga 2: nej, de förstår mig lika lite som jag förstår dem.

Fråga 3: du har förstått perfekt, kalla det gärna för "klichebild" om du vill.

KrigarSjäl skrev:

Moggy skrev:

KrigarSjäl skrev:
Jag är inte emot jobb, men det ska vara RIKTIGA jobb med RIKTIG lön.
Har provat skaffa arbete genom kurser, arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och praktikplatser. De har inte gjort ett dugg för mig, klart som fan jag blir arbetsskygg!!! Jag dissar alltså dessa låtsasjobb (med enda syfte att snygga till kommunens statistik) fullständigt, vis av erfarenheten.
Kommer aldrig mer lita på vad arbetsförmedling eller socialtanter säger.

Föredrar nätbrynjan framför att uthärda fler turer i arbetsförmedlingens regi.

Vem har sagt att det är nån annan som ska skaffa jobb åt dig?

Och om man nu inte får nåt riktigt jobb så borde det vara bättre att vara aktiv och gå på det arbetsförmedlingen erbjuder. Ett sånt där "låssasjobb" kan ju mycket väl leda till att man får en anställning om man sköter sig.

Så länge man får bidrag så tycker jag att man kan förväntas göra nåt för det bidraget med.

Arbetsförmedlingens uppgift är, eller borde, vara att förmedla jobb.
Alla som lever på bidrag är alltså parasiter enligt dig!?
Så om man inte har möjligheter pga. funktionshinder eller kontakter, ska man bli arbetshjon som tack för de bidrag som man enligt lag har rätt till?

Nej, jag påstår inte att alla bidragtagare är parasiter. Tycker helt klart att vi ska ha en generöst välfärdssystem.

Klart folk med funktionshinder, sociala problem och annat ska få stöd och hjälp.

Men det finns rim och reson att samhället borde kunna kräva viss motprestation för bidragen.


I slutändan är det ändå så att det är ingen annan som fixar allt åt dig, utan det blir vad du gör det till själv. Får man inte tag i ett jobb och inte vill gå i AF-åtgärder och kan man ju alltid se sig om efter en utbildning.

Moggy skrev:

KrigarSjäl skrev:

Moggy skrev:
Vem har sagt att det är nån annan som ska skaffa jobb åt dig?

Och om man nu inte får nåt riktigt jobb så borde det vara bättre att vara aktiv och gå på det arbetsförmedlingen erbjuder. Ett sånt där "låssasjobb" kan ju mycket väl leda till att man får en anställning om man sköter sig.

Så länge man får bidrag så tycker jag att man kan förväntas göra nåt för det bidraget med.

Arbetsförmedlingens uppgift är, eller borde, vara att förmedla jobb.
Alla som lever på bidrag är alltså parasiter enligt dig!?
Så om man inte har möjligheter pga. funktionshinder eller kontakter, ska man bli arbetshjon som tack för de bidrag som man enligt lag har rätt till?

Nej, jag påstår inte att alla bidragtagare är parasiter. Tycker helt klart att vi ska ha en generöst välfärdssystem.

Klart folk med funktionshinder, sociala problem och annat ska få stöd och hjälp.

Men det finns rim och reson att samhället borde kunna kräva viss motprestation för bidragen.


I slutändan är det ändå så att det är ingen annan som fixar allt åt dig, utan det blir vad du gör det till själv. Får man inte tag i ett jobb och inte vill gå i AF-åtgärder och kan man ju alltid se sig om efter en utbildning.

Rim & reson att samhället kräver motprestation? Det är snarare företagarna, dvs näringslivet, som profiterar på gratis arbetskraft via arbetsförmedlingens praktikanter. Man anar ditt förakt för de sämst ställda; lyfter de bidrag ska de minsann göra rätt för sig!? Alltså bli arbetshjon, låglöneproletariat, ständigt beredda att lyda arbetsförmedlingens krav, till arbetsgivarnas fördel. Utan att bli anställda.

Det egna ansvaret håller jag med dig om, det kan man aldrig komma ifrån. Själv pluggar jag. Men vad med arbetsförmedlingens ansvar? En dyr institution med välbetalda tjänstemän som inte lyckas med vad de utlovar: att förmedla ARBETEN. Snarare verkar de ha lierat sig med näringslivet, och har som enda syfte att skapa bättre statistik vad gäller öppet arbetslösa. Skrota skiten!

Om du personligen har bättre erfarenheter av arbetsförmedlingen, får du gärna dela det med oss.

KrigarSjäl skrev:
Rim & reson att samhället kräver motprestation? Det är snarare företagarna, dvs näringslivet, som profiterar på gratis arbetskraft via arbetsförmedlingens praktikanter. Man anar ditt förakt för de sämst ställda; lyfter de bidrag ska de minsann göra rätt för sig!? Alltså bli arbetshjon, låglöneproletariat, ständigt beredda att lyda arbetsförmedlingens krav, till arbetsgivarnas fördel. Utan att bli anställda.

Det egna ansvaret håller jag med dig om, det kan man aldrig komma ifrån. Själv pluggar jag. Men vad med arbetsförmedlingens ansvar? En dyr institution med välbetalda tjänstemän som inte lyckas med vad de utlovar: att förmedla ARBETEN. Snarare verkar de ha lierat sig med näringslivet, och har som enda syfte att skapa bättre statistik vad gäller öppet arbetslösa. Skrota skiten!

Om du personligen har bättre erfarenheter av arbetsförmedlingen, får du gärna dela det med oss.

Det är inte förakt för de sämst ställda, det är snarare en möjlighet att få erfarenheter och kontakter. Sen ska ju givetvis åtgärderna vara någorlunda vettiga, och inte bara nåt för att dölja statistiken.

Håller med dig om att AF är en dyr instans som inte skapar några nya jobb. Hela systemet med bidrag där folk slussas från den ena instansen till den andra borde ses över och reformeras. Det kostar stora pengar att upprätthålla en krånglig byråkrati. Medborgarlön tror jag vore en lösning värd att prova.