Jag tänkte kolla om det finns några personer på forumet med högskoleutbiuldning.

Jag har själv velat väldigt mycket kring den här frågan. När jag slutade gymnasiet för elva år sen så hade jag toppbetyg i samhällsrelaterade ämnen och då särskilt historia. Sen dess har jag dock aldrig riktigt orkat engagera mig i högskolestudier. Jag provade på en historiakurs 2011 men hoppade av efter två månader för att stressen/ångesten blev för mycket. Just ångest/stresshantering är nog mitt mest överhängande aspergerproblem.

Vid sidan av det känns historiautbildningar för osäkra. Får man examen så kommer man oftast sluta som lärare på högstadiet/gymnasiet vilket vore bedrövligt. Jag skulle trivas mer i rollen som forskare, då man får mer utrymme att analysera källor på egen hand. Sannolikheten att man når ditt är dock ganska liten, och jag är nog för mycket av en trygghetsmänniska för att våga ta den risken.

Nu funderar jag på att plugga olika komvux kurser. Jag är främst inne på programmeringskurser. Det känns som en mer lovande premiss. Särskilt då man kan jobba mer individuellt samtidigt som det finns stora möjligheter på arbetsmarknaden.

Är det någon här som provat på högskola eller YH/KY utbildningar? Har ni några erfarenheter/råd kring ämnet?

Moderator: Tråden flyttad från Att leva som Aspergare

Hej Latmask!

Jag läser på masternivå på en högskola och det är och har verkligen inte varit lätt.
Jag pluggar med målet om anställning inom offentlig förvaltning.

Ett stort intresse för ämnet är ditt starkaste kort som aspergare skulle jag säga.

Kan dock inte hjälpa dig när det gäller specifikt ämnet historia eller programmering.

Det går att få hjälp med anteckningar, du kan få förlängd skrivtid på prov. Det har hjälpt mig, även möjligheten att skjuta lite på en deadline för att det blivit för mycket på en gång har hjälpt mig. En god relation med lärare är viktigt för oss utsatta.

Jag har läst 30 Hp, dvs en termin heltid på naturvetenskapligt program (Universitet).
Fick bästa betyg i allt men pga min perfektionism ihop med sömnproblem körde jag in mig totalt i väggen. Det sociala fungerade eftersom jag på nåt vänster lyckades finna bra studiekamrater. Antar att det var mest tur och att jag ansågs som en tillgång.
Blev hursomhelst sönderstressad, rutiner gick åt skogen och allt blev mörkt. Det är min tråkiga erfarenhet hehe

Men det finns väl lite hjälp att få som föreläsningsmaterial, egen tentasal osv. Inget märkvärdigt men kanske kan hjälpa något. Finns säkert en hel drös av aspergare som fixar att läsa galant om man har milda problem och en trygg vardag:)

Jag har nyligen börjat på ett universitet, så jag är nybörjare bara. Men jag har fått ett eget studierum, mentor (äldre elev) och längre skrivtid vid prov.

Angående programmering på komvux vet jag en del om, då jag själv gjort det på distans hos NTI-skolan.
Slutprovet på datorkunskapen var att spara en bild som png, bifoga i dokument, komprimera med winzip.
Det svåraste på C++ programmeringen var att veta skillnaden mellan pekare och referenser.

Jag tror inte du kan börja jobba som programmerare eller liknande med bara betyg på gymnasienivå.

sigterm skrev:Jag har nyligen börjat på ett universitet, så jag är nybörjare bara. Men jag har fått ett eget studierum, mentor (äldre elev) och längre skrivtid vid prov.

Angående programmering på komvux vet jag en del om, då jag själv gjort det på distans hos NTI-skolan.
Slutprovet på datorkunskapen var att spara en bild som png, bifoga i dokument, komprimera med winzip.
Det svåraste på C++ programmeringen var att veta skillnaden mellan pekare och referenser.

Jag tror inte du kan börja jobba som programmerare eller liknande med bara betyg på gymnasienivå.

Nej förstår det. Jag tänkte mer plugga programmeringskurser för att få behörighet till diverse universitet och YH utbildningar. Känns också bra att komma igång med en process så man iaf gör en investering inför framtiden.

@Tantaly, Vad var det som inkräktade på sömnen såpass att du inte kunde fungera längre?

Jag studerar på en högskola, just min högskola sysslar mycket med hemstudier (inte alls mycket saker som kräver att man jobbar i grupp) så jag trivs väldigt bra i det hela. Jag åker dit för att delta i seminarier och föreläsningar och sen åker jag hem igen och läser i mina böcker.

Men det negativa är väl att jag egentligen inte orkar med hur tunga kurserna är. Vid varje termins slut så har jag varit millimetrar ifrån att springa rakt in i väggen. Det är nästan ett under att det inte har skett ännu, men jag tror att det är så för att jag har svårt att hitta en bra balans.

Vad är det för ämnesområde du läser?

Jag har en master examen och den är fin att ha till absolut ingenting.

majvor skrev:Jag har en master examen och den är fin att ha till absolut ingenting.

Ämne?

Högskole-"karriär":

http://www.aspergerforum.se/ar-du-matte-eller-datanord-t34907-24.html#p1099120

Studierna gick lättare p.g.a "Akademisk vidskepelse":

http://www.aspergerforum.se/akademisk-vidskepelse-t37749.html

Högmod som "högutbildad":

http://www.aspergerforum.se/darfinkar-o-donickar-t45483.html#p1308400

Nöjd ändå:

http://www.aspergerforum.se/det-absoluta-dromjobbet-for-dig-t8139-96.html#p1302481

Många program läser mer än ett ämne itaget. Det kan ställa till problem.

Kan du plugga och bo kvar hemma kan det hjälpa till att ta bort allt kaos som skapas med att behöva fixa nya rutiner.

Äta och sova var vad som pajade mina studier, inte svårighetsgraden av studierna.

Se till att läsa något du gillar och ger ett jobb du tror dig stå ut med.

Har läst lite på universitetet i mitt hemland men hoppat av .

Har även läst i Sverige men igen hoppat av . Inte att jag är lat men förr eller senare ger jag upp eller orkar inte .

edit : min dröm var plugga spansk filologi, skriva böcker om Spanien och utforska Spanien , dess kultur och litteratur på plats .

plåtmonster skrev:@Tantaly, Vad var det som inkräktade på sömnen såpass att du inte kunde fungera längre?

Hade sedan innan sömnproblem jag inte visste berodde på. I samband med studierna gick hjärnan på högvarv, var stressad och fick mer ångest och tvångstankar. Hade väldigt svårt att koppla av och lyckades inte hitta en lämplig medicinering.

Har du fått kläm på vad sömnproblemen berodde på nu?

När jag pluggade lärarprogrammet för en tio år sedan gick det bra – tills jag tappade intresset och hoppade av efter ett par år.

Tänkte göra ett nytt försök nu med litteraturvetenskap. Om jag klarar upp stressen, ångesten och sömnen är ju frågan som sagt ...

plåtmonster skrev:Har du fått kläm på vad sömnproblemen berodde på nu?

Har mina misstankar att en medicin jag fick förr mot min ångest (risperdal) utlöste sömnproblem när jag slutade med den. Hade aldrig haft problem med sömnen innan.
Annars är jag väl även väldigt stresskänslig och blir uppvarvad lätt.
Trivs inte heller i lägenhet med störande grannar. Blir stressad trots öronproppar.

Har hittat en ok medicinering som gör att jag kan hålla sömnen i schack nu när jag är sysslolös men studier är nog bara att glömma för mig. Tråkigt när man egentligen vill det. Det är inte själva studierna som är problemet.

Tantaly, tror du att du skulle kunna klara det bättre om du fick läsa det över en längre tid, typ ett år extra per 3 år? En i min masterklass läser programmet med ett lägre tempo.

portera skrev:Tantaly, tror du att du skulle kunna klara det bättre om du fick läsa det över en längre tid, typ ett år extra per 3 år? En i min masterklass läser programmet med ett lägre tempo.

Det hade nog gått med mycket slit ja. Men det är en sak att studera på egen hand och sedan applicera sina kunskaper i en kravfylld tjänst ute på arbetsmarknaden
Där har vi problem nr 2. Inte många företag anställer personer på halvtid. Sedan sitter man där med 500 000 kr i studieskulder och återgår till daglig verksamhet

Jag har nästan en examen, kan dock inte påstå att jag mådde bra under studietiden Studierna i sig var inte överdrivet svårt, men det sociala var katastrof från dag 1. Bör väl ta tag i det snart och göra klart allt, annars är ju all tid man lagt ner helt bortkastad. Men har ju egentligen ingen lust

@Tantaly, Hur hade en nära bostad t.ex villa utan grannar som kan störa fungerat? och om deadlines hade försvunnit så att det vart helt upp till dig själv hur snabbt du vill tentera av utbildningen?

Jag har tre universitetsexamina och över 800 högskolepoäng, enligt Ladok. (Tävla i först till tusen?) De flesta poängen är avklarade andra halvan av mitt liv, efter asperger-insikten.
Som ung misslyckades jag med yrkesinriktade studier på universitet. Det berodde på att jag inte lärts tänkande som aspergare behöver kunna.

Nu tränar jag andra vuxna aspergare i att klara högskolestudierstudier. Vad de behöver för nå sina mål är (hittills undantagslöst): Lära och träna kognitiva metoder för hantering av sociala och praktiska hinder (så att dessa inte förstör fokus). Synd att inte fler med Aspergers syndrom / autism lär sig det! När terminen börjat är det oftast för sent, så lär kognition i god tid.

I ”Grundboken …” (2014, s. 113) ger jag fyra enkla punkter som har hjälpt mig och andra med högskolan. Men… det har noll värde att bara läsa passivt!! Nytta kommer av att tillämpa tankeprinciperna i just sitt liv, och för det krävs individanpassad träning av nya kognitiva färdigheter. Det är lite svårare.

Om man inte VILL betala någon kunnig aspergare för kvalificerad studiehjälp (om hjälp behövs), så kanske man förtjänar att misslyckas med sina högre studier. Allmänt förslag: Anlita inte icke-aspergare för aspergerstöd, om det går att undvika.
Om man verkligen inte KAN betala ens nedsatt pris (med hjälp av föräldrar, socialen, dra in på annat…) till aspergare som arbetar med området, så hjälper bland annat jag några klienter per år gratis. Möjligheter till framgång finns.

Torbjörn Andersson

TORatANDET skrev:Om man inte VILL betala någon kunnig aspergare för kvalificerad studiehjälp (om hjälp behövs), så kanske man förtjänar att misslyckas med sina högre studier.

Jag tycker inte att någon förtjänar att misslyckas alls faktiskt Vissa kanske kämpar på och försöker på egen hand. Tråkigt att slå ner på dessa individer, som mig t.ex.
Allas problematik är olika. Det är ofta mycket mer djupgående än just sociala och praktiska problem.

plåtmonster skrev:

majvor skrev:Jag har en master examen och den är fin att ha till absolut ingenting.

Ämne?

Själva "titeln" använder jag inte, men visst har jag glädje av det jag lärde mig. Men när jag studerade fanns det ingen extrahjälp och när jag frågade på Asp center svarade dom mig att "Det är inte vår sak att hjälpa dig, det får skolan ta hand om." Så vänliga och tillmötesgående och fantasifulla var dom på den tiden, för nu mer än femton år sedan.