KrigarSjäl skrev:Det är det som är vitsen med enkla symboler; man kokar ner, gör komplicerade tankar åskådliga. Du får gärna visa upp en avhandling som innefattar tusen och en dimensioner, men frågan är hur pedagogiskt det är?

Du försöker analysera för mycket, när det till väldigt stor del handlar om känslor, och känslor låter sig inte förenklas till beskrivningar i några få enkla dimensioner.

Kvasir skrev:

KrigarSjäl skrev:Det är det som är vitsen med enkla symboler; man kokar ner, gör komplicerade tankar åskådliga. Du får gärna visa upp en avhandling som innefattar tusen och en dimensioner, men frågan är hur pedagogiskt det är?

Du försöker analysera för mycket, när det till väldigt stor del handlar om känslor, och känslor låter sig inte förenklas till beskrivningar i några få enkla dimensioner.

Men varför tycker jag att klockmodellen funkar? Vissa kvinnotyper kan jag omöjligt fastna för, och klockan lyckas beskriva varför. Låt vara att den inte håller på Uppsala universitet, men det skiter jag faktiskt i.

KrigarSjäl skrev:

Kvasir skrev:

KrigarSjäl skrev:Det är det som är vitsen med enkla symboler; man kokar ner, gör komplicerade tankar åskådliga. Du får gärna visa upp en avhandling som innefattar tusen och en dimensioner, men frågan är hur pedagogiskt det är?

Du försöker analysera för mycket, när det till väldigt stor del handlar om känslor, och känslor låter sig inte förenklas till beskrivningar i några få enkla dimensioner.

Men varför tycker jag att klockmodellen funkar? Vissa kvinnotyper kan jag omöjligt fastna för, och klockan lyckas beskriva varför. Låt vara att den inte håller på Uppsala universitet, men det skiter jag faktiskt i.

Visst, om det verkar vara så enkelt för dig så är det kanske det. Men det går knappast att generalisera till män i allmänhet. Jag tycker mest det låter som du har fastnat i någon NT-schablon för hur det "ska" vara.

Mystiqa skrev:Jag vill nog ha en som avgudar mig och ser mig som en gudinna, skämmer bort mig och är romantiskt men samtidigt hård i sängen.

Var inte du Bisexuell?

Parvlon skrev:

Mystiqa skrev:Jag vill nog ha en som avgudar mig och ser mig som en gudinna, skämmer bort mig och är romantiskt men samtidigt hård i sängen.

Var inte du Bisexuell?

Ser inte att hon skriver varken man eller kvinna i sitt uttalande. Men du kanske frågade av annan anledning.

Jag läste "jag vill ha en man som..".

KrigarSjäl skrev:Jag är inte intresserad av en 'man med tuttar' om du förstår vad jag menar. Jag tilltalas av tjejer som är olika mig, det ska uppstå en slags yin & yang-balans. Anthon LaVey har skrivit en del om det här, han åskådliggör det hela med en klocka; ytterligheterna står i rak motsättning mot varann, och attraheras därför mest av varann. Vid kl 12 står en maskulin man, kl 18 en feminin kvinna. Kl 15 en tjock utåtriktad kvinna, kl 21 en spinkig tillbakadragen man. Jag kan inte ge en tjusigare beskrivning på rak arm, men jag tycker det ligger något i det.
Opposites attracts.

Därför kommer jag aldrig någonsin bli en sån där medelåldring som går klädd i samma joggingdräkt som frugan...ni vet vad jag menar.

Fast motsatsen till dig, en konflikträdd, behagsjuk och förvirrat svamlig brud har jag EXTREMT svårt att tänka mig att du ens skulle stå ut med, oavsett hur hon ser ut..

Nån som kan tänka sig att gå i närkamp med den maktkamp som du känns som - iaf i skrift, den ska inte vara så lättskrämd (även om jag vill tro att du är snällare än du framstår/vill framstå som).

Parvlon skrev:Jag läste "jag vill ha en man som..".

Aha, då förstår jag.

alfapetsmamma skrev:

KrigarSjäl skrev:...

Anthon LaVey har skrivit en del om det här, han åskådliggör det hela med en klocka; ytterligheterna står i rak motsättning mot varann, och attraheras därför mest av varann.

Fast motsatsen till dig, en konflikträdd, behagsjuk och förvirrat svamlig brud har jag EXTREMT svårt att tänka mig att du ens skulle stå ut med, oavsett hur hon ser ut..

*LOL* alfapetsmamma har nog satt fingret på felet med klockmodellen, Krigis: Den funkar nog för dig för att du läser vad du vill läsa in i den, tror du inte?

För all del, jag gör något liknande själv - använder en tveksam modell för motsatsletande. Jag har fått idén att det är "fel" sorters personer som verkligen uppskattar vad jag tänker om saker och ting. Om de gillar mina tankar så... jag vet inte, så har de så många egna att vi inte får plats ihop kanske? Någon som är så vänlig och ödmjuk att hon låter mig hålla låda vill jag inte ha, för bådas skull.

Därfär har jag börjat leta efter kvinnor som ofta lyssnar uppmärksamt men som rycker på axlarna så fort de inte fattar poängen. Samtidigt ska de naturligtvis fastna för något hos mig och jag har inte fått ihop det där ännu.

Borde jag köra med fler smileys, i överförd (ursprunglig?) betydelse?

Jag tenderar också att attraheras mest av tjejer som är mina motsatser på många områden och inte av dem som liknar mig. Detta är dock ingenting jag upplever som särskilt positivt då jag inte är expert på att kompromissa och därför inte för mitt liv kan begripa hur dessa relationer hade kunnat fungera på längre sikt.

För mig är det en sak att bli intresserad av någon, en annan att få bra kontakt och bli ihop med denne, och ytterligare en annan att få detta förhållande att fungera på längre sikt.

Jag är kräsen och tycker att man bör vara det.
Hittar man inget som passar så kan man vara utan partner, det är min filosofi..

Och angående uppvaktning så tycker jag det är rätt viktigt.
Att en man uppvaktar en kvinna i början är trevligt, och får en att känna sig speciell. Stort pluspoäng för det!

Men det finns enligt min uppfattning två sorter av "uppvaktande män":

* De som uppvaktar på ett jobbigt, osäkert eller krävande och påträngande vis och efteråt liksom "förväntar sig något tillbaka"

* Och de som bara uppvaktar på ett gentlemannamässigt, självsäkert sätt, och sedan "tar ett steg tillbaka" (dvs markerar att de är intresserade men har respekt för tjejen) och därefter låter henne ta nästa steg..

Jag attraheras av intelligenta män med pondus och självsäkerhet. Sådana som verkligen vet vad de vill ha..

Vad menar du med "uppvakta" då, rent konkret?

missbutterfly skrev:Jag attraheras av intelligenta män med pondus och självsäkerhet. Sådana som verkligen vet vad de vill ha..

Märkligt nog gäller inte det omvända, påfallande många män vill ha ganska korkade och osjälvständiga tjejer även om de själva är väldigt intelligenta, antagligen för att män och kvinnor söker olika saker, den intellektuella stimulansen får de via sina manliga närverk, hos sin kvinna söker de helt andra kvalitéer, stor skillnad här mellan manligt och kvinnligt tänkande

Oj, det finns många sätt att uppvakta..
Och det finns ju sätt som är trevligare än andra, tycker jag.

En asfull kille som vill "bjuda på drink" i en bar hör väl till de mindre sexiga, tycker jag.

En kille som skriver en egen dikt, låt eller dyl till en tjej är däremot ett mer genomtänkt och trevligt sätt, tycker jag.

Att bli bjuden på en mysig middag kan ju vara en trevlig början på att lära känna varandra, och ett roligt intiativ av killen (pluspoäng om han lagar maten själv, enligt mig..)

Blommor är ett traditionellt sätt att uppvakta någon med.
Och på sommaren kan man ju plocka egna, om man tycker att det är dyrt att köpa..

Milyc skriver: För mig är det en sak att bli intresserad av någon, en annan att få bra kontakt och bli ihop med denne, och ytterligare en annan att få detta förhållande att fungera på längre sikt.

Just så! Det är det som är kruxet. Hade man kunnat välja att bli kär i personer som man visste att man skulle fungera ihop med i längden hade det ju varit toppen, men hur ofta händer det?! Har flera superfina killkompisar som jag verkligen skulle vilja bli kär i just för att vi fungerar så bra ihop, men fysisk attraktion går liksom inte att tvinga fram. Antingen finns den eller inte. Ja, jag vet att Pemer tex kommer att tycka jag har fel nu, och att det visst kan växa fram, men hittills har det aldrig hänt mig. Men vem vet, det kanske händer en vacker dag... Då ska jag glatt erkänna att jag hade fel!

Lime skrev:

missbutterfly skrev:Jag attraheras av intelligenta män med pondus och självsäkerhet. Sådana som verkligen vet vad de vill ha..

Märkligt nog gäller inte det omvända, påfallande många män vill ha ganska korkade och osjälvständiga tjejer även om de själva är väldigt intelligenta, antagligen för att män och kvinnor söker olika saker, den intellektuella stimulansen får de via sina manliga närverk, hos sin kvinna söker de helt andra kvalitéer, stor skillnad här mellan manligt och kvinnligt tänkande

I så fall är jag ett undantag för jag attraheras av intelligenta självständiga kvinnor. Däremot spelar hårfärg, ögonfärg, hudfärg ingen som helst roll.

Så Marit Paulsen hade funkat för dig, Mats?

KrigarSjäl skrev:Så Marit Paulsen hade funkat för dig, Mats?

HAHA - har aldrig uppfattat henne som intelligent, men det kanske hon är?

Linda Rosing går i alla fall fetbort.

Sen fattar jag inte varför det skulle vara fult att vara kräsen.
Att älska i nöd och lust, att vara trogen, att utbyta kroppsvätskor, att dela vardag - skulle man göra det med vem som helst??

Kräsenhet har inte enbart med utseendet att göra. Man kan vara kräsen när det gäller att hitta någon som man fungerar med på ett mentalt plan. Tror de flesta är kräsna på det ena eller andra (eller båda) sättet. Jag är mer mentalt kräsen än fysiskt.

Jag är kräsen både när det gäller det inre och det yttre.

KrigarSjäl skrev:Sen fattar jag inte varför det skulle vara fult att vara kräsen.
Att älska i nöd och lust, att vara trogen, att utbyta kroppsvätskor, att dela vardag - skulle man göra det med vem som helst??

Det anses inte fult att vara kräsen hos alla. Om tjejer är kräsna kan det rent av uppfattas som fint och moget att vara det. Det är då motsatsen till "pojktokighet" och/eller "lösaktighet". Ungefär samma sak gäller för alla som förutsätts vara starka på kärleksmarknaden. Då är det fint att spara sig för "den enda rätta"

Däremot uppfattas det som fult om män som anses vara funktionshindrade och höra till dem som generellt är något svagare på kärleksmarknaden, som exempelvis män med AS uttrycker något som kan uppfattas som kräsenhet för vi borde vara glada om det finns någon som blir intresserad av oss tycker somliga. Annars brister vi i "social ömsesidighet".

De som resonerar så borde man slå ut framtänderna på...! Du menar att det finns de som tycker att aspergare är mindre värda och därför ska nöja sig med "det de får"? De får gärna säga det till mig i så fall...!

Jag är nog ganska kräsen när det gäller ordentliga förhållanden. Jag brukar attraheras av intelligens och nördighet, och föredrar i regel personer som påminner om mig själv och inte har så stora sociala liv. Folk som är traditionellt manliga eller traditionellt kvinnliga är oftast ointressanta.