Nej, men alla försäkringsbolag har sk aktuarier alltså försäkringsmatematiker som räknar ut statistiska, medevärden för olika gruppers benägenhet att råka ut för sjukdomar, dödsfall och olyckor, det är det som gör att unga män som kör snabba sportbilar har skyhöga premier jämfört med äldre damer som kör Volvo, för att de statistiskt sätt har så mycket högre risk att köra ihjäl sig och kvadda bilarna.
Anser de att risken statistiskt sätt är för hög så nekas man helt enkelt att ta en försäkring

Lime skrev:Nej, men alla försäkringsbolag har sk aktuarier alltså försäkringsmatematiker som räknar ut statistiska, medevärden för olika gruppers benägenhet att råka ut för sjukdomar, dödsfall och olyckor, det är det som gör att unga män som kör snabba sportbilar har skyhöga premier jämfört med äldre damer som kör Volvo, för att de statistiskt sätt har så mycket högre risk att köra ihjäl sig och kvadda bilarna.
Anser de att risken statistiskt sätt är för hög så nekas man helt enkelt att ta en försäkring

Men man kan ställa sig frågande om det verkligen finns så tillförlitlig statistik över aspergare, som ju fortfarande är en relativt ny diagnos och en relativt liten grupp. Det handlar nog mer om att det inte finns någon tillförlitlig statistik och då vill de inte ta några onödiga risker.

Men vad dör vi av i så fall? Självmord? Leda?

De kan ju inte bara påstå nåt och vägra försäkra utan att ha minsta lilla underlag!

Det man måste komma ihåg när det kommer till försäkringsbolag är att de är ute efter att tjäna pengar, inte ge pengar.

Alltså: Tjäna pengar. Inte ge pengar.

Därför kan de diskriminera och ha sig hur mycket som helst, de tar in de som de ser att de har störst chans att tjäna mest pengar på, och slippa betala till.

Jag hatar dem. Min sambo har nyligen nekats till hela sitt skadestånd trots att domen säger annat. För försäkringsbolaget räknade ut något helt annat och bestämde sig helt enkelt för att inte ge ut allt. Så ser det ut.

I USA kör försäkringsbolagen med en ännu fräckare och fulare variant, istället för att neka folk direkt så låter de människor teckna sjuk och livföräkringarna ändå, för de vill gärna ha in premierna för att tjäna så mycket pengar som möjligt, och sen när folk dör eller blir sjuka så nekas de ersättning eller sjukvård pga av de sjukdomar de har och som försäkringsbolagen mycket väl visste att de hade innan de tecknade försökringarna, men hade de nekat försäkringstagarna redan vid detta stadium så hade de gått miste av de premier som de kanske hunnit betala in under många år...

Precis. Fyfan.

Och detta kommer ske alltmer i Sverige om det bara tillåts. Hurra.

Lime skrev:Jo,jag blev nekad att teckna en livförsäkring med hänvisning till min AS diagnos med motiveringen att risken rent statistiskt ökar för dödsfall enligt försäkringsbolagets beräkningar.

Hur kan de neka? De kunde ju i så fall krävt högre premie i stället.

Det enda som är livsförkortande med AS antar jag är depressioner och självmordsrisk.

Men har du kollat hos andra försäkringsbolag? Alla kanske inte har exakt samma regler.

För dem som har arbete finns ju som sagt gruppförsäkringar.

ling0n skrev:Det man måste komma ihåg när det kommer till försäkringsbolag är att de är ute efter att tjäna pengar, inte ge pengar.

Alltså: Tjäna pengar. Inte ge pengar.

Därför kan de diskriminera och ha sig hur mycket som helst, de tar in de som de ser att de har störst chans att tjäna mest pengar på, och slippa betala till.

Jag hatar dem. Min sambo har nyligen nekats till hela sitt skadestånd trots att domen säger annat. För försäkringsbolaget räknade ut något helt annat och bestämde sig helt enkelt för att inte ge ut allt. Så ser det ut.

Ja, det är klart de vill tjäna pengar precis som andra företag. Men har de rätt att diskriminera?

Om din sambo har fått domstolsbeslut, går det inte att överklaga försäkringsbolagets beslut?

Alien skrev:Ja, det är klart de vill tjäna pengar precis som andra företag. Men har de rätt att diskriminera?

Om din sambo har fått domstolsbeslut, går det inte att överklaga försäkringsbolagets beslut?

Problemet är ju just det, att de är företag som är ute efter att tjäna pengar och inte hjälpa folk, när folk vänder sig till dem för en trygg framtid och hjälp om något händer.

Jo man tycker ju att det borde gå att överklaga. Det vet jag dock inte ännu, fick nämligen veta detta idag.

ling0n skrev:

Alien skrev:Om din sambo har fått domstolsbeslut, går det inte att överklaga försäkringsbolagets beslut?

Jo man tycker ju att det borde gå att överklaga. Det vet jag dock inte ännu, fick nämligen veta detta idag.

Ni kanske kan få svar från Konsumenternas försäkringsbyrå, vart ni ska överklaga.

Konstigt att en domstol kan besluta om skadestånd och ett försäkringsbolag kan besluta något annat. Fast försäkringsbolag kan jämka om de tycker att den skadade på något sätt varit oaktsam.

Alien skrev:

ling0n skrev:

Alien skrev:Om din sambo har fått domstolsbeslut, går det inte att överklaga försäkringsbolagets beslut?

Jo man tycker ju att det borde gå att överklaga. Det vet jag dock inte ännu, fick nämligen veta detta idag.

Ni kanske kan få svar från Konsumenternas försäkringsbyrå, vart ni ska överklaga.

Konstigt att en domstol kan besluta om skadestånd och ett försäkringsbolag kan besluta något annat. Fast försäkringsbolag kan jämka om de tycker att den skadade på något sätt varit oaktsam.

Väldigt underligt t o m, med tanke på att det handlar om ett skadestånd från ett rån. Dvs, det är meningen att försäkringsbolaget först ska betala till oss, och att rånaren därefter betalar till dem när han får pengar. Då förstår jag inte hur de kan neka min sambo en del av pengarna.

Lime skrev:Med alla nedskärningar i LSS, möjlig framtida indragning av tandvårdstödskortet, nedskärningar av arbetsmarknadspolitiska program och åtgärder etc, kan man snart fråga sig vad som är vitsen med en aspergerdiagnos?

Ehh... alla aspergare kanske inte vill leva på bidrag resten av livet? Vissa kanske vill få konkret hjälp om hur de ska bli bättre på de områden där de upplever sig ha nedsatt förmåga, så att de kan bli mer produktiva och bli bättre på att utföra sitt arbete.

Neddragningar på bidragsfronten kommer enligt min åsikt KLART MINSKA fördomen om Aspergare som lata, självupptagna, arbetsskygga problemmänniskor. (Sedan är ju en annan fråga, hur många av dagens diagnosticerade som verkligen har asperger, och inte bara en övertalningsförmåga som gör att deras läkare till slut inte orkar säga emot).

Om dessa manipulativa egotrippande personer som bara vill slippa arbeta, framöver kan remitteras någon annanstans i systemet, kan förhoppningsvis mer resurser styras till de som verkligen har Asperger-relaterade problem.

Btw, hur i hela fridens namn hjälper tandvårdstödskort dig med din Asperger???? (Om det är något jag missat och jag verkar oförskämd så ber jag om ursäkt. Upplys mig i så fall om vad).

JohnNorum skrev:Ehh... alla aspergare kanske inte vill leva på bidrag resten av livet? Vissa kanske vill få konkret hjälp om hur de ska bli bättre på de områden där de upplever sig ha nedsatt förmåga, så att de kan bli mer produktiva och bli bättre på att utföra sitt arbete.

Neddragningar på bidragsfronten kommer enligt min åsikt KLART MINSKA fördomen om Aspergare som lata, självupptagna, arbetsskygga problemmänniskor. (Sedan är ju en annan fråga, hur många av dagens diagnosticerade som verkligen har asperger, och inte bara en övertalningsförmåga som gör att deras läkare till slut inte orkar säga emot).

Om dessa manipulativa egotrippande personer som bara vill slippa arbeta, framöver kan remitteras någon annanstans i systemet, kan förhoppningsvis mer resurser styras till de som verkligen har Asperger-relaterade problem.

Btw, hur i hela fridens namn hjälper tandvårdstödskort dig med din Asperger???? (Om det är något jag missat och jag verkar oförskämd så ber jag om ursäkt. Upplys mig i så fall om vad).

Eftersom många aspergare inte har något arbete, arbetar deltid el i "daglig verksamhet" så har de givetvis sämre ekonomi än andra. Alltså hjälper tandsvårdskortet så att de åtminstone har råd att gå till tandläkaren.

Det är ingen som påstått att tandvårdskortet kan bota asperger.

Hur pass insatt är du egentligen i aspergerproblematiken? Har du själv AS el kommer du hit bara för att påpeka att vi är lata, självupptagnade, manipulerande etc?

Jag behöver inte "lära mig" hur jag ska bli icke-asperger. Jag har jobbat i många år tills jag inte orkade mer. Det som behövs för att många fler ska kunna arbeta är att arbetslivet anpassas även för personer med NPF. Eller påstår du att en förlamad ska "lära sig" att gå i stället för att sitta i sin rullstol så den blir bättre på att jobba?

Alien skrev:Hur pass insatt är du egentligen i aspergerproblematiken? Har du själv AS el kommer du hit bara för att påpeka att vi är lata, självupptagnade, manipulerande etc?

Jag uppvisar många symptomdrag för Asperger och skulle förmodligen kunna få en diagnos om jag skulle vilja ha det. Dock anser jag att syndrombeskrivningen ännu befinner sig i sin linda och dessutom upplever jag inte att jag behöver något utlåtande från en läkare om hur jag är som person.

Det som behövs för att många fler ska kunna arbeta är att arbetslivet anpassas även för personer med NPF.

Detta håller jag med om till 100%. Det finns en risk för att rena bidragsutbetalningar och tandvårdsstöd etc, bara bidrar till att stämpla aspergare som värdelösa arbetstagare. Då kommer inga företag att vilja anstränga sig för att anpassa arbetsmiljön för dessa.

Jag behöver inte "lära mig" hur jag ska bli icke-asperger.

Varför inte?
Behöver inte, eller vill inte?

Eller påstår du att en förlamad ska "lära sig" att gå i stället för att sitta i sin rullstol så den blir bättre på att jobba?

Två svar:
1) Det finns hjälpmedel för vissa problem. Försämrad syn kan avhjälpas med glasögon, lamhet kan avhjälpas med hissar, ramper, rullstol etc.

2) Hjärnan är ett OERHÖRT plastiskt organ. Människor som råkar ut för MYCKET omfattande olyckor, tumörer och våld, kan återhämta sig någonting helt fantastiskt. Hjärnan kan anpassa sig till helt nya och okända förhållanden. Att sitta hemma och tänka: "jag kan inte ändra på mig någonting, alla andra i samhället måste anpassa sig efter mig" är ett resonemang som passar, vad vet jag, treåringar i en sandlåda.

JohnNorum skrev:Jag uppvisar många symptomdrag för Asperger och skulle förmodligen kunna få en diagnos om jag skulle vilja ha det. Dock anser jag att syndrombeskrivningen ännu befinner sig i sin linda och dessutom upplever jag inte att jag behöver något utlåtande från en läkare om hur jag är som person.

Det är lustigt att du säger att du skulle kunna få en diagnos om du skulle vilja. För de flesta av oss som är diagnosticerade så kan det ha tagit många år av depressioner och ångest innan man kommit fram till att ens problem kan ha grundat sig på AS och därefter kan det ha tagit ett eller ett par år innan man ens får göra en utredning. Det handlar inte om att få en diagnos om man vill utan att man måste ha en diagnos för att man behöver en.

På dig låter det som att psykiatriker och terapeuter delar ut diagnoser till höger och vänster till manipulativa fejkare och det kanske händer, men för de allra flesta så måste man kämpa för att få någon att lyssna på en, samtidigt som man måste kämpa mot depressioner och ångest och jag kan säga dig av egen erfarenhet att det inte är någon enkel sak.

2) Hjärnan är ett OERHÖRT plastiskt organ. Människor som råkar ut för MYCKET omfattande olyckor, tumörer och våld, kan återhämta sig någonting helt fantastiskt. Hjärnan kan anpassa sig till helt nya och okända förhållanden. Att sitta hemma och tänka: "jag kan inte ändra på mig någonting, alla andra i samhället måste anpassa sig efter mig" är ett resonemang som passar, vad vet jag, treåringar i en sandlåda.

Om du har några kunskaper om AS så vet du nog att en diagnos inte innebär att hjärnan ska anpassa sig till nya och okända förhållanden då AS är något man föds med.

Om du uppfyller diagnoskriterierna för AS men inte vill ha någon diagnos så beror det antagligen på att du inte behöver någon diagnos, då en diagnos bara behövs om man har problem att klara av vardagen. Om du har ett så välfungerande liv trots AS, så skatta dig lycklig, men tro inte att du är någon expert på aspergerproblematik om du aldrig känt av den.

JohnNorum skrev:

Jag behöver inte "lära mig" hur jag ska bli icke-asperger.

Varför inte? Behöver inte, eller vill inte?

Hördedudu, kasta inte sten i glashus!

Vi är många här som inte skulle vilja bli NT om vi så hade kunnat! Jag är en av dem. Jag skulle heller inte vilja bli heterosexuell, även om jag kunnat. Varför i hela friden skulle jag vilja det menar du?? Det hade givetvis varit "enklare" att vara NT, men det hade inte varit jag då.

Du har skrivit få inlägg här på forumet, under tio, i vilka du verkar mycket kritisk till AS-diagnosens existens som sådan, är det riktigt? Är du en som vill "frälsa" världen från mänsklig variation så måste jag säga att du och jag har mycket få likheter. Själv har jag haft psykkontakter på heltid i över sex år och jag har mått dåligt i ytterligare många år innan, före jag ens hörde ordet asperger. Svårigheter i mitt dagliga liv blev tillslut för uppenbara för att ignorera.

MsTibbs skrev:

JohnNorum skrev:

Jag behöver inte "lära mig" hur jag ska bli icke-asperger.

Varför inte? Behöver inte, eller vill inte?

Hördedudu, kasta inte sten i glashus!

Vi är många här som inte skulle vilja bli NT om vi så hade kunnat! Jag är en av dem. Jag skulle heller inte vilja bli heterosexuell, även om jag kunnat.

Tack för att du svarade ärligt på frågan. Du vill alltså inte bli NT. Men vilken slags hjälp är du ute efter att få?

Ta ett mer extremt exempel: Om du är en fågelunge med vingar som inte fungerar, skulle du då:

1) Kasta dig ut i luften från en skyskrapa i alla fall?
2) Tvinga andra fåglar att gå på marken hela vägen till Afrika, eller tvinga andra fåglar att hitta mat åt dig?
3) På eget initiativ försöka lära dig att flyga på något annat sätt, med t.ex. någon slags anordning?

Du har skrivit få inlägg här på forumet, under tio,

Det stämmer, jag registrerade mig nu ikväll.

i vilka du verkar mycket kritisk till AS-diagnosens existens som sådan, är det riktigt?

Inte existensen som sådan. Däremot har jag en rad undringar kring:
* de nuvarande diagnoskriterierna
* diagnosens förhållande till andra neuropsykiatriska diagnoser
* effekten av diagnoser (en del blir bättre, en del blir sämre)
* eventuell överdiagnosticering
* effekten och värdet av medicinering, framförallt på lång sikt
* tänkbara orsaker till uppkomst av AS

bland mycket annat. Jag har läst på detta forum en längre tid, och tycker mig se en tendens till ganska bestämda och ensidiga uppfattningar, t.ex:

* AS är per definition medfött. Inget annat är möjligt.
* Medicinering är nödvändigt och enda tänkbara behandlingsform. Inga biverkningar finns.
* Samhället måste ta hand om mig och ge mig hjälp.

Är du en som vill "frälsa" världen från mänsklig variation så måste jag säga att du och jag har mycket få likheter.

Inte alls. Jag är själv en ganska avvikande kuf. Det jag värjer mig mot och tycker är så deprimerande är denna slags offer-mentalitet som lyser igenom i vissa inlägg på detta forum. "Det är så synd om mig, men jag vill ändå inte anpassa mig, inte ens försöka, det är bara samhällets ansvar att hjälpa mig".

Samma mentalitet återfinns i en mängd sammanhang som inte har någonting med AS/ADHD att göra, t.ex. alkoholister som säger att det är samhällets fel att alkohol finns tillgänglig, eller fortkörare som säger att det är samhällets fel att det finns raksträckor där det går att köra fort.

Bara ett tillägg angående tandvårdskortet. Många med AS har igångsättningssvårigheter och kanske hoppar över tandborstningen, och en del har problem med hygien över lag, vilket kan leda till munproblem. En annan stor del i det hela är att många med AS äter antidepp och/eller annan medicin som ger extrem muntorrhet, vilket ökar risken för karies enormt.

JohnNorum, varför bryr du dig så mycket om vad andra har för inställning? Det viktigaste är väl din egen?

JohnNorum skrev:

Lime skrev:Med alla nedskärningar i LSS, möjlig framtida indragning av tandvårdstödskortet, nedskärningar av arbetsmarknadspolitiska program och åtgärder etc, kan man snart fråga sig vad som är vitsen med en aspergerdiagnos?

Ehh... alla aspergare kanske inte vill leva på bidrag resten av livet? Vissa kanske vill få konkret hjälp om hur de ska bli bättre på de områden där de upplever sig ha nedsatt förmåga, så att de kan bli mer produktiva och bli bättre på att utföra sitt arbete.

Neddragningar på bidragsfronten kommer enligt min åsikt KLART MINSKA fördomen om Aspergare som lata, självupptagna, arbetsskygga problemmänniskor. (Sedan är ju en annan fråga, hur många av dagens diagnosticerade som verkligen har asperger, och inte bara en övertalningsförmåga som gör att deras läkare till slut inte orkar säga emot).

Om dessa manipulativa egotrippande personer som bara vill slippa arbeta, framöver kan remitteras någon annanstans i systemet, kan förhoppningsvis mer resurser styras till de som verkligen har Asperger-relaterade problem.

Btw, hur i hela fridens namn hjälper tandvårdstödskort dig med din Asperger???? (Om det är något jag missat och jag verkar oförskämd så ber jag om ursäkt. Upplys mig i så fall om vad).

Tandvårdskortet hjälper mig inte med min asperger men det hjälper att rädda min och mångas ekonomi då vi på grund av AS har svårt att få jobb överhuvudtaget eller inte orkar jobba heltid och därmed har dåligt med pengar dessutom har många svårigheter att sköta sina tänder rent praktiskt och äter antideppressiva mediciner som dramtiskt ökar risken för dåliga tänder.

Att kalla oss för "manipulativa egotrippande personer som bara vill slippa arbeta" är inte bara oförskämt och oseriöst utan också djupt okunnigt om vad AS innebär för de flesta av oss som har detta syndrom! Man kan inte bara knäppa på fingrarna och så plöstligt har man en AS diagnos i näven, det är en process som tar flera år med många och långa turer!

Tycker jag känner igen jargongen..det tror jag Pemer och många andra här också gör..trollvarning på det här..hmmm

Den här JohnNorum-figuren har ingen koll, det märks rätt tydligt. Och ja, AS är medfött, det är ingenting man kan få bort hux flux genom att ta sig i kragen eller 'tänka positivt'. Har man AS betyder det att hjärnan är kopplad på ett visst sätt, med de för- och nackdelar det innebär. Och du kan ge dig fan på att vår situation (över 80% av alla vuxna aspergare står utanför arbetsmarknaden) beror på samhällsförändringar! Varende jävla platsannons kräver "flexibilitet" och "social kompetens". Det räcker helt enkelt inte att ha meriter längre.

JohnNorum skrev:

Alien skrev:Hur pass insatt är du egentligen i aspergerproblematiken? Har du själv AS el kommer du hit bara för att påpeka att vi är lata, självupptagnade, manipulerande etc?

Jag uppvisar många symptomdrag för Asperger och skulle förmodligen kunna få en diagnos om jag skulle vilja ha det. Dock anser jag att syndrombeskrivningen ännu befinner sig i sin linda och dessutom upplever jag inte att jag behöver något utlåtande från en läkare om hur jag är som person.

Om du inte behöver någon diagnos, har du antagligen lindrigare form av AS än de flesta av oss andra här. Du har tur kan man säga. Och du är därmed inte kompetent att bedöma andras AS; du känner bara dig själv.

JohnNorum skrev:

Det som behövs för att många fler ska kunna arbeta är att arbetslivet anpassas även för personer med NPF.

Detta håller jag med om till 100%. Det finns en risk för att rena bidragsutbetalningar och tandvårdsstöd etc, bara bidrar till att stämpla aspergare som värdelösa arbetstagare. Då kommer inga företag att vilja anstränga sig för att anpassa arbetsmiljön för dessa.

Fel ordning. Om inte arbetsmiljön anpassas, så kan inte aspergare klara av arbetet. Det finns dessutom de som inte någonsin kommer att kunna klara av ett vanligt lönearbete.

JohnNorum skrev:

Jag behöver inte "lära mig" hur jag ska bli icke-asperger.

Varför inte?
Behöver inte, eller vill inte?

Jag har anpassat mig och försökt anpassa mig efter NT hela livet. Det har stressat mig så jag blev sjuk. Dessutom lyckades jag aldrig bli riktigt normal, bara nästan, så arbetsgivaren blev aldrig nöjd. Så jag har lärt mig så mycket jag kan. Nu vill jag inte ändra mig mer. Varför är mitt sätt att tänka och reagera "fel", varför har jag inte rätt att vara mig själv?

JohnNorum skrev:

Eller påstår du att en förlamad ska "lära sig" att gå i stället för att sitta i sin rullstol så den blir bättre på att jobba?

Två svar:
1) Det finns hjälpmedel för vissa problem. Försämrad syn kan avhjälpas med glasögon, lamhet kan avhjälpas med hissar, ramper, rullstol etc.

2) Hjärnan är ett OERHÖRT plastiskt organ. Människor som råkar ut för MYCKET omfattande olyckor, tumörer och våld, kan återhämta sig någonting helt fantastiskt. Hjärnan kan anpassa sig till helt nya och okända förhållanden. Att sitta hemma och tänka: "jag kan inte ändra på mig någonting, alla andra i samhället måste anpassa sig efter mig" är ett resonemang som passar, vad vet jag, treåringar i en sandlåda.

För fysiskt handikappade finns fysiska hjälpmedel. För psykiskt handikappade behövs i stället anpassning av organisationen och arbetsuppgifterna. Det sker inte, eftersom arbetsgivaren utgår från att alla kan och ska anpassa sig efter arbetsgivarens krav. Hjärnan är inte så plastisk som du tror. Annars hade jag väl blivit NT, så många år som jag försökt. Att jämföra mig med en treåring i en sandlåda är kränkande.

JohnNorum

Troll har inte jag fått intryck av (än).

Men väl något i stil med misstolkningar därför att du halkar ner i favorittankespår som du har kört upp med eget hårt tankearbete; kommit långt i mot den delaspekt de nu råkar leda mot; men fått betala det alltför vanliga priset för, att man blir alltför obenägen att svänga upp ur de hjulspåren för att pröva andras och se vart de leder - ett pris som tyvärr har den egenskapen att det brukar bli andra än man själv som får betala för ens misstag.

JohnNorum skrev:1) Kasta dig ut i luften från en skyskrapa i alla fall?
2) Tvinga andra fåglar att gå på marken hela vägen till Afrika, eller tvinga andra fåglar att hitta mat åt dig?
3) På eget initiativ försöka lära dig att flyga på något annat sätt, med t.ex. någon slags anordning?

Vilket av dessa är det vi här på forumet gör? Är du så blind att du inte ser den trea jag ser hos varenda en av oss som jag kommer på på rak arm?

JohnNorum skrev:

MsTibbs skrev:i vilka du verkar mycket kritisk till AS-diagnosens existens som sådan, är det riktigt?

Inte existensen som sådan. Däremot har jag en rad undringar kring:
* de nuvarande diagnoskriterierna
* diagnosens förhållande till andra neuropsykiatriska diagnoser
* effekten av diagnoser (en del blir bättre, en del blir sämre)
* eventuell överdiagnosticering
* effekten och värdet av medicinering, framförallt på lång sikt
* tänkbara orsaker till uppkomst av AS

Också dem har väl nästan alla vi andra här. Samt minst två undringar till:

* eventuell underdiagnosticering
* Vad vi kan lära, från historien, beteendevetenskaper och annat, om hur vi själva och resten av samhället kunde tänka och göra för att ge plats åt fler (det är inte bara vi som patologiseras och knuffas utanför).

JohnNorum skrev:bland mycket annat. Jag har läst på detta forum en längre tid, och tycker mig se en tendens till ganska bestämda och ensidiga uppfattningar, t.ex:

* AS är per definition medfött. Inget annat är möjligt.
* Medicinering är nödvändigt och enda tänkbara behandlingsform. Inga biverkningar finns.
* Samhället måste ta hand om mig och ge mig hjälp.

Där har du missförstått åtminstone de allra flesta av oss andra.
Du hårdrar och förenklar det vi skriver så att resultatet blir det motsatta.

Förordar du respekt som för ansvariga vuxna - börja med oss och reflektera över det som om det vore din egen tanke.

JohnNorum skrev:

MsTibbs skrev:Är du en som vill "frälsa" världen från mänsklig variation så måste jag säga att du och jag har mycket få likheter.

Inte alls. Jag är själv en ganska avvikande kuf. Det jag värjer mig mot och tycker är så deprimerande är denna slags offer-mentalitet som lyser igenom i vissa inlägg på detta forum. "Det är så synd om mig, men jag vill ändå inte anpassa mig, inte ens försöka, det är bara samhällets ansvar att hjälpa mig".

Samma mentalitet återfinns i en mängd sammanhang som inte har någonting med AS/ADHD att göra, t.ex. alkoholister som säger att det är samhällets fel att alkohol finns tillgänglig, eller fortkörare som säger att det är samhällets fel att det finns raksträckor där det går att köra fort.

Se ovan.

De flesta av oss, om inte alla, är ärrade hjältar från ett helt livs otacksam kamp för att få vara med som fullvärdiga människor, tack så mycket.
I skrämmande hög grad även de som inte har hunnit leva länge än.

Det fetmärkta kan jag gott tro på. Det har du gemensamt med många av oss andra.
Respektera det och behandla det vi säger som från moraliska jämlikar.

Glömde tala om att fetmarkeringen i sista citatet var min.

Och att "prova är gratis", dvs. att prova ovana tankebanor inte är att binda sig för dem.