Kärlek är det bästa och sämsta som finns på samma gång. Jag har haft lyckan att finna den en gång men personen ville ha ett liv jag inte ville, eller kunde.
Så i nuläget njuter jag av den kravlösa och sköna ensamheten istället och trivs med det =)

Puzzle skrev:

alixha skrev:Jag har gett upp hoppet.

Tips på hur man snabbar på processen? Skulle nog kunna skänka ro till ett skadat sinne..

Skaffa ett husdjur som älskar dig oavsett hur dum i huvudet du är, funkar för mig

alixha skrev:

Puzzle skrev:

alixha skrev:Jag har gett upp hoppet.

Tips på hur man snabbar på processen? Skulle nog kunna skänka ro till ett skadat sinne..

Skaffa ett husdjur som älskar dig oavsett hur dum i huvudet du är, funkar för mig

Och i brist på husdjur så har man ju alltid datorn som sällskap. Vissa tycker inte det är något fullgott substitut men det är i alla fall bättre än inget.

Det är väldigt struligt just nu. Vissa detaljer kan avgöra hur det går i framtiden.

Huggorm skrev:

alixha skrev:

Puzzle skrev:Tips på hur man snabbar på processen? Skulle nog kunna skänka ro till ett skadat sinne..

Skaffa ett husdjur som älskar dig oavsett hur dum i huvudet du är, funkar för mig

Och i brist på husdjur så har man ju alltid datorn som sällskap. Vissa tycker inte det är något fullgott substitut men det är i alla fall bättre än inget.

Det är ju den lätta biten, det svåra är ju just att komma till den där uppenbarelsen att det är lika värt att inte hoppas.

Tänkte säga ngt men jag avstår, annat än att kärlek har inte bara med sex att göra, kan vara trevliga forum-vänner, att man älskar naturen, husdjur, osv, osv...

Ja detta är en mycket mycket intressant tråd så jag tar mig friheten och platsen att besvara:
Jag har väldigt svårt med kärleken, Men på ett ytterst specifikt plan
För jag har alltid velat finna kärleken för allt i världen
Jag har skrivit kontaktannonser, Lämnat ut mig själv
Bjudit på mig själv, Jag är glad, Lugn, Trygg, Snäll, Romantisk, Rolig, Trogen som guld, Söt(Enligt vissa källor)
Är inte ute efter det där, Utan ser det som en krydda som man kan ha om båda vill

Det är därför livet känns så fruktansvärt orättvist för bockar och sexmaniacs får tjejer hela tiden, Men den som är mera romantisk och lugn lite mer som Pretty woman kille i den dumma verkligheten ser inte tjejer vad de missar när de inte väljer en sån som jag istället, Är det musiksmaken som är fel, Jag har svårt att tro att en sådan liten detalj skulle kunna sätta käpp i hjulet, Kärlek ska ju handla om likheter och söka någon att få tröst och stöd och kärlek av, Jag har haft 3 tjejer igenom åren och ett förhållande som varade 1 år, Kvinnor är jordens allt i mina ögon och skapelsens krona om man så vill och med mitt självförtroende efter att ha blivit nertryckt i skorna så jäkla många gånger, Så är det ju inte konstigt om man efter 30 år i ensamhet vill börja ha en fast punkt att komma till i tillvaron, En trygg hamn och famn att lägga till i när det blåser på, Jag har haft kontaktannonser och bara fått bottennapp så livet är banne mig inte rättvist känner jag

Bockar har lärt sig kroppsspråkets och den verbala konstens faktiska spelregler och lever därefter med uppenbar konsekvens. Sex är något många gillar, det är en del av livet och det skapar emotionella band. Vilket leder till nästa punkt. Relationer är mycket en emotionell och inte rationell process. I vart fall inte en rationell process där man kan öppet och ärligt diskutera alla parametrar som är med.

T.ex hur många erkänner att de allra helst vill ha en snygg läkare med hög lön som har rätt umgängeskrets? Väldigt få men om man kikar på statistik så blir resultatet rätt solklart.

Sedan skiljer sig preferenserna åt men det är majoritetsgruppens preferenser som syns i stort sett överallt och har man andra preferenser behöver man hitta metoder för att hitta rätt tillräckligt snabbt.

Jonmpa skrev:Kärlek ska ju handla om likheter och söka någon att få tröst och stöd och kärlek av,

Det borde handla om det. Men observera mer nogrannt hur människor faktiskt agerar så kanske du blir mer uppmärksam på hur de agerar på riktigt. Och som jag har nämnt i liknande trådar, de flesta folk är omedvetna om vad som sker i beslutsprocessen. Vill man ändra på det behöver man fundera konsekvent på varför man tänkte på ett visst sätt eller agerade på ett visst sätt. Var kom upprinnelsen till det och vilka alternativ fanns det. Varför togs inte dessa osv.

Om något inte blir som man har tänkt beror i det oftast på att man inte har förstått hur det faktiskt fungerar.

Påfallande många som gett upp hoppet! Det är ju inte klokt!

Maggi skrev:Påfallande många som gett upp hoppet! Det är ju inte klokt!

Vad skall man göra då? Det kanske är många krav samhället i stort som är svåra att leva upp till för en aspergare men det är ju ingenting jämfört med vad som krävs för att upprätthålla ett förhållande.

Huggorm skrev:

Maggi skrev:Påfallande många som gett upp hoppet! Det är ju inte klokt!

Vad skall man göra då? Det kanske är många krav samhället i stort som är svåra att leva upp till för en aspergare men det är ju ingenting jämfört med vad som krävs för att upprätthålla ett förhållande.

Fast det är ju inte bara bland aspergare det ges upp! I Stockholm lever en allt större del (har läst att vi toppar statistiken i Europa när det gäller ensamhushåll) ensamma. Man måste ju undra vad som är fel.

Maggi skrev:

Huggorm skrev:

Maggi skrev:Påfallande många som gett upp hoppet! Det är ju inte klokt!

Vad skall man göra då? Det kanske är många krav samhället i stort som är svåra att leva upp till för en aspergare men det är ju ingenting jämfört med vad som krävs för att upprätthålla ett förhållande.

Fast det är ju inte bara bland aspergare det ges upp! I Stockholm lever en allt större del (har läst att vi toppar statistiken i Europa när det gäller ensamhushåll) ensamma. Man måste ju undra vad som är fel.

För höga krav från båda sidor samt ett aktivt lobbyarbete mot kärnfamiljer.

Huggorm skrev:

Maggi skrev:Påfallande många som gett upp hoppet! Det är ju inte klokt!

Vad skall man göra då? Det kanske är många krav samhället i stort som är svåra att leva upp till för en aspergare men det är ju ingenting jämfört med vad som krävs för att upprätthålla ett förhållande.

Eller ens orka, våga eller kunna ta steget ut och träffa människor som skulle kunna leda till något. Autismspektrumet är på så vis väldigt kämpigt eftersom man ofta har en grov social begränsning.

Men samtidigt måste man försöka om man ska finna kärlek. Vissa har tur och finner den slumpmässigt medans andra får kämpa rejält. Är nog lätt att man tappar allt hopp om man inte får utdelning.

Huggorm skrev:

Maggi skrev:

Huggorm skrev:Vad skall man göra då? Det kanske är många krav samhället i stort som är svåra att leva upp till för en aspergare men det är ju ingenting jämfört med vad som krävs för att upprätthålla ett förhållande.

Fast det är ju inte bara bland aspergare det ges upp! I Stockholm lever en allt större del (har läst att vi toppar statistiken i Europa när det gäller ensamhushåll) ensamma. Man måste ju undra vad som är fel.

För höga krav från båda sidor samt ett aktivt lobbyarbete mot kärnfamiljer.

Gift dig med en thailändska om det är det du söker?

slackern skrev:Gift dig med en thailändska om det är det du söker?

Tror det blir svårt att hitta någon som skulle trivas ute på landsbygden. Det är ju för att slippa den sortens liv de letar efter rika västerlänningar.

Tantaly skrev:Eller ens orka, våga eller kunna ta steget ut och träffa människor som skulle kunna leda till något. Autismspektrumet är på så vis väldigt kämpigt eftersom man ofta har en grov social begränsning.

Men samtidigt måste man försöka om man ska finna kärlek. Vissa har tur och finner den slumpmässigt medans andra får kämpa rejält. Är nog lätt att man tappar allt hopp om man inte får utdelning.

Ja, när man misslyckats några gånger blir man "bränd" och undviker att försöka igen.

Huggorm skrev:

Maggi skrev:

Huggorm skrev:Vad skall man göra då? Det kanske är många krav samhället i stort som är svåra att leva upp till för en aspergare men det är ju ingenting jämfört med vad som krävs för att upprätthålla ett förhållande.

Fast det är ju inte bara bland aspergare det ges upp! I Stockholm lever en allt större del (har läst att vi toppar statistiken i Europa när det gäller ensamhushåll) ensamma. Man måste ju undra vad som är fel.

För höga krav från båda sidor samt ett aktivt lobbyarbete mot kärnfamiljer.

Kan ligga nåt i det!

jag har haft två förhållanden i mitt liv men de varade inte särskilt länge någon av dem. Jag tror det beror på att båda inte kändes riktigt rätt. Den första blev jag ihop med genom en fest. Vi hade det bra fysikt men inte så mycket gemensamt på annat håll. Den andra träffades vi via internet och då verkade allting bra först. Men sen efter vi hade träffas några gånger kändes han tråkig. Vi var inte alls så lika som vi trodde. Vi hade ganska så olika värderingar och jag började fundera om jag ens var kär i honom.
Så nu är jag singel igen och trivs med det. Jag vill bli kär på riktigt innan jag kan ge mig in på ett seriöst förhållande och jag tänker låta det ta sin tid.

Dåligt får man nog säga, vet inte hur en fungerande- och balanserad relation skulle se ut i mitt fall.

Jag har haft 2 förhållanden, som inte varit vidare bra. Det fanns ingen balans överhuvudtaget och jag blev mest känslomässigt överkörd då jag till skillnad från partnern inte vet vad jag känner eller vad jag vill. Blev väldigt praktisk i mitt tänkande, problemlösande utan känsla.

En del säger att man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan och det är nog sant till viss del. Har i alla fall utvecklats mycket de senaste 2 åren och hoppet finns, om ändå svagt, att jag någon gång ska finna en livskamrat som jag då också kommer vara förmögen att älska. Jag har alltså en del att jobba på hos mig själv, kanske stängdes detta med känslor av efter år av mobbning eller också aktiverades det aldrig som spädbarn.

Andra säger att man bara inte träffat den rätta ännu, den som kan locka fram dessa känslor.
Att det gäller även familj och vänner talar emot detta. Så man kan se det som att vad jag bör ägna mig åt att steg för steg göra mig tillgänglig och mottaglig för kärlek. En vän talade om attackkramning, att partnern genom sin omsorg "tvingar" en att börja känna efter och sätta ord på sitt inre med ett stort mått av tålamod.

Det är svårt det där med känslor, blir så mekaniskt utan dem att man känner skuld för att man "borde" känna något, lite osäkert vad. Saknad likaså - jag saknar sällan, jag njuter desto mer när jag träffar den och den eller gör det och det. Är mer i nuet kanske man kan säga, tänker sällan på det som varit.

Samhället och vanliga partners ställer väldiga krav på ett outtalat sätt vilket gör att både kompetens och förmåga kan tryta. Förmågan kan också vara ojämn över tid och relationen kan därmed gå i bitar vid ett sådant tillfälle för att man kanske inte är engagerad nog etc.

Huggorm skrev:Tror det blir svårt att hitta någon som skulle trivas ute på landsbygden. Det är ju för att slippa den sortens liv de letar efter rika västerlänningar.

Landsbyggd är nog okej. Däremot vill de nog slippa fattigdom och att bli illa behandlade. Kvinnor respekteras oerhört gott i norden i jämförelse med andra länder.

Kärlek fanns förr i tiden.

Numera handlar det om social status, utseende, personlighet, sex. Allt måste vara perfekt. Först då kan man få någon. Iaf om man är en kille.

habiti skrev:Kärlek fanns förr i tiden.

Numera handlar det om social status, utseende, personlighet, sex. Allt måste vara perfekt. Först då kan man få någon. Iaf om man är en kille.

Jag tror inte det var mer kärlek förr i tiden, snarare mindre. Skillnaden låg i att man var tvungen att hitta någon från sin egen samhällsklass och på nära håll, det var svårt att förflytta sig innan cyklarna kom. Resultatet blev att man hade ett väldigt litet urval, som dräng kanske man hade ett tiotal pigor i lämplig ålder på de kringliggande gårdarna. Idag har man nästan ett obegränsat urval och då blir det lätt överväldigande, folk blir aldrig nöjd eftersom det ständigt finns någon som är lite bättre.

Oerhört intressant, Ja jag tycker då för att finna den rätta ska man satsa på säkra kort de som höjer kvinnorna åt skyarna och är beredd att göra allt för deras skull och har ett gott hjärta och är trogna som guld då slipper kvinnor bli besvikna att de gått på nitlotter

Jonmpa skrev:Oerhört intressant, Ja jag tycker då för att finna den rätta ska man satsa på säkra kort de som höjer kvinnorna åt skyarna och är beredd att göra allt för deras skull och har ett gott hjärta och är trogna som guld då slipper kvinnor bli besvikna att de gått på nitlotter

Nej, det är sådana killar man ska fly från. I bästa fall är de tråkiga tofflar, i värsta fall är de stalkers som inte fattar när man är ointresserad.

Varför ska min sambo höja mig till skyarna? Jag är långt ifrån perfekt. Ärligt talat är jag rätt elak. Och jag är lat, har sjukt dåligt tålamod och blir superirriterad om han pratar med mig när jag är upptagen, trots att jag inte sagt att jag vill vara ifred. Ska min sambo bara ta det eller? Nej, han säger till mig på skarpen att jag ska skärpa mig. Som det ska vara.