Fler och fler i min närhet skaffar barn. Umgås ju uteslutande med äldre personer så det är väl inte så konstigt, men för mig är det chockerande. Idag fick jag veta att min närmsta väns vän (som jag känner ytligt) är på smällen. Min sambos bästa vän väntar barn ihop med sin fru. Minst 2 i min grundskoleklass har barn, men den ena av dem blev inte pappa frivilligt.

Jag är glad för deras skull såklart, men det är så omtumlande för mig.

Jag vill absolut inte ha egna barn, jag behöver myclet egen tid och har svår att bryta det jag håller på med... Tänk då om man har ett barn som kräver uppmärksamhet!! Sedan gör jag nästan allt jag tar på mig 110% och med ett barn hade jag fått offra mig själv tills jag inte klarat mer och tagit självmord.. Men inte ens det kan man ju om man har barn som behöver en.. Nä hur blir det då?? Usch nä inga egna barn )
Däremot ska jag arbeta som mellanstadielärare, för jag tycker om barn och gör mitt allra yttersta, men när jag kommer hem då är det bara JAG ... Och hunden... Och katten... Det är vad jag klarar av )

Filippa89 skrev:Jag vill absolut inte ha egna barn, jag behöver myclet egen tid och har svår att bryta det jag håller på med... Tänk då om man har ett barn som kräver uppmärksamhet!! Sedan gör jag nästan allt jag tar på mig 110% och med ett barn hade jag fått offra mig själv tills jag inte klarat mer och tagit självmord.. Men inte ens det kan man ju om man har barn som behöver en.. Nä hur blir det då?? Usch nä inga egna barn )
Däremot ska jag arbeta som mellanstadielärare, för jag tycker om barn och gör mitt allra yttersta, men när jag kommer hem då är det bara JAG ... Och hunden... Och katten... Det är vad jag klarar av )

Någon mer som har koll på läget hör jag, hurra för självinsikt!

Ja hu. Om jag hade barn så skulle jag förstöra dem. Det är jag helt säker på. Jag skulle inte kunna stå ut med det ansvaret.

Att skaffa barn i ett sjukt samhälle och en i en värld som fungerar som den gör anser jag vara barnmisshandel av psykisk karaktär.

Ska man ansvara för ett liv så ska man ge det de bästa möjliga förutsättningarna för att få ett så tryggt och hälsosamt liv som möjligt.

Detta är en utopi så som det ser ut idag.

Blir nog inga fler, nån annan får görs jobbet nu

AdhdAsperger skrev:Detta är en utopi så som det ser ut idag.

När hade det passat bättre?

spejare skrev:

AdhdAsperger skrev:Detta är en utopi så som det ser ut idag.

När hade det passat bättre?

När jordens alla människor lever i harmoni med naturen och tekniken vi skapat genom den.

När pengar och makt inte är prioritet nummer ett. Utan kärlek till levande varelser och andra ting kommer före allt annat.

När lögner är ett minne blott och när människor är genomärliga.

Då passar det bättre.

AdhdAsperger skrev:

spejare skrev:

AdhdAsperger skrev:Detta är en utopi så som det ser ut idag.

När hade det passat bättre?

När jordens alla människor lever i harmoni med naturen och tekniken vi skapat genom den.

När pengar och makt inte är prioritet nummer ett. Utan kärlek till levande varelser och andra ting kommer före allt annat.

När lögner är ett minne blott och när människor är genomärliga.

Då passar det bättre.

Så i en fantasivärld? För människans natur gör det du önskar omöjligt.
Men jag håller med om att det är en fin tanke (förutom möjligen det sista, vita lögner har sin plats).

Om alla hade resonerat så så skulle människosläktet ha dött ut innan det blev ett släkte. Man får tycka att det hade varit bättre, förstås.

Jag älskar barn och vill gärna ha en egen en dag tillsammans med min pojkvän
men det blir nog att vänta med det i några år tyvärr, vill gärna ha det bra ekonomiskt (har det bra nu men det är ju bra att ha ett jobb också) och må psykiskt bra själv innan dess

Utbildad barnskötare och har arbetat på förskola men det var även då jag märkte att ...

... jag tycker om barn till en viss utsträckning
Tror inte jag skulle orka med att ha egna barn men jag lånar gärna andras barn under en begränsad tid.
Barnvakt och liknande fungerar utmärkt, förskola = för mycket, egna barn = för mycket.

Lagom är bäst!

Är alldeles för ljudkänslig och stresskänslig för att kunna hantera barn. Ser heller ingen direkt mening med det för min del. Det är dyrt och man blir även begränsad i sina fritidsintressen. Sovmorgnar är bara att glömma, likaså ordning och reda. Sjukdomar sprids som pesten via dagis. Nej nackdelarna väger över fördelarna helt enkelt.

Har varit i relation med en person som hade barn så jag vet vad det innebär.

Jag vill inte skaffa barn. Jag har ingen barnlängtan alls och har aldrig haft det. jag känner att jag vill göra så mycket annat i livet. Jag vill hinna resa så mycket som möjligt , bli författare , kanske vara med i en film. Det känns som om jag binder mig om jag skaffar barn. Så nej jag vill verkligen inte ha något barn!

Däremot tycker jag inte illa om barn. Jag kan tänka mig vara barnvakt eller jobba med barn. Men vill bara inte skaffa egna. Dessutom har jag kompisar som har barn och de är jätte söta.

En del kanske tycker det är själviskt att inte vilja skaffa några barn men jag tycker faktiskt det är mer själviskt att skaffa barn bara för skaffa dem när man egentligen inte vill ha dem. :/

Dels skulle ingen någonsin bli intresserad av mig så jag kommer aldrig stå inför den frågan. Men om jag hade ett förhållande och partnern ville ha barn så skulle jag inte vilja skapa något som har 50% av mina gener. Jag vill inte tvinga något in i världen som genetiskt riskerar att ärva mina problem. Det vore grymt, ondskefullt och väldigt egoistiskt. Jag önskar själv att jag aldrig blivit född men man fick ju som inget val i den frågan.

Vill gärna ha flera!

forgotten skrev:Dels skulle ingen någonsin bli intresserad av mig så jag kommer aldrig stå inför den frågan. Men om jag hade ett förhållande och partnern ville ha barn så skulle jag inte vilja skapa något som har 50% av mina gener. Jag vill inte tvinga något in i världen som genetiskt riskerar att ärva mina problem. Det vore grymt, ondskefullt och väldigt egoistiskt. Jag önskar själv att jag aldrig blivit född men man fick ju som inget val i den frågan.

Jag kan inte göra annat än att hålla med dig. Jag vill heller inte att något stackars barn ska riskera att ärva mina skitgener och problem. Jag tycker det är fel att skaffa barn med tanke på att barnet inte själv kan välja om ska bli fött eller inte, ifall det skulle få problem senare i livet. Dessutom så är jag en större barnhatare än Gunnar Myrdal, som enligt sin son Jan, skulle ha varit en "barnhatande karriärist". Sedan så är det samma sak med mig att jag kommer aldrig att komma i närheten av en kvinna, så jag behöver inte oroa mig för att få någon ungdjävel.

Jag vill absolut inte ha barn. Min partner känner likadant. Jag kan på något plan förstå att folk vill ha barn, men ser inte mig själv som förälder. Det skulle helt enkelt inte fungera för mig, jag har ett stort behov av ensamtid, lugn och ro, och har svårt bara att ta hand om mig själv så att ha hand om en annan är knappast en bra idé. Dessutom vet jag inte hur jag skulle hinna! Det finns så mycket jag skulle behöva ge upp om jag hade barn som tog upp en hel massa tid.

Tips till TS angående att undvika sex vid ägglossning: Du kanske kan testa appar i stil med Natural Cycles eller Kindara. Det är förstås inte en helt säker metod, men bättre än ingenting. Man håller koll på sin kroppstemperatur och sin mens och det ska tydligen vara ganska säkert om man har regelbunden mens.

Jag känner mig generad och förvirrad inför barn.

Jag känner att det inte är min grejj att vara omhändertagande i den grad som behövs jämtemot någon som inte ger mig det jag eftersträvar. Jag vill nå högre upp än jag är, prestera mer, tänka mer och bli stimulerad av för mig nya och okända ting inte fundera över hur jag förklarar basala saker bättre. Jag förstår givetvis att det finns saker att lära sig även för den som lär ut genom att t.ex. tänka annorlunda på något man trodde var enklare än det var men när det kommer till teoretiska ämnen som är det jag främst är intresserad av gissar jag att det är bättre att faktiskt vara student. Jag är helt enkelt inte klar med att upptäcka det som finns där ute.

När jag sedan hamnar i en situation med barn och alla dessa konstiga föräldrar som tycker det är värt det så är upplevelsen olika. Mestadels beror det på hur stökigt barnet är och hur villigt det är att leka lekar där jag faktiskt är delaktig och inte bara ett redskap. Det jobbigaste är egentligen att hålla koll på föräldrarnas önskemål för hur man ska behandla deras barn. Vore inte dem där så vore det bra mycket mer avslappnat men likväl skulle det allt för sällan vara angenämnt.

Jag har redan 3 st och det räcker nog för min del. Nu får ni andra göra er plikt för att föra aspie-släktet vidare.

...barn, är det dom där små människorna, som grisar med godis och glass överallt och uppträder irrationellt? vad ska man dom till, finns ju inga trånga gruvor längre och mattor knyter ungarna i Indien? Separera elektronikskrot från era gamla smarfånar gör ju småttingarna i Afrika?

antonius skrev:...barn, är det dom där små människorna, som grisar med godis och glass överallt och uppträder irrationellt? vad ska man dom till, finns ju inga trånga gruvor längre och mattor knyter ungarna i Indien? Separera elektronikskrot från era gamla smarfånar gör ju småttingarna i Afrika?

Man kan åtminstone dressera dom till att hämta öl från kylen

Jag kan nästan tycka det jobbigaste med tanken på att få barn är hur jag ska kunna relatera till och vägleda honom/henne genom livet när jag själv haft en annorlunda uppväxt och länge saknade vissa fundamentala erfarenheter av att bli tonåring mm. Hur ska jag resonera exempelvis om min 14-åriga son ertappas berusad? Själv rörde jag inte alkohol förrän vid 18-19.