Hej!

Roligt att du tyckte min rubrik var intressant och klickade på den. Jag skulle tycka att det vore ännu mer stimulerande om du kunde bemöda dig att även läsa texten som står här nedan och sedan försöka överlämna visdomsord som kan leda mig ur mörkret som jag upplever omger mitt liv just nu.

Bakgrundsinformation:
Sedan jag var 12 så har jag mått tämligen dåligt från och till och haft ett antal depressioner. Dem flesta antar jag berodde på olycklig kärlek. I vissa perioder så var det så kritiskt att jag försökte ta mitt eget liv.

Men för att kontextualisera allt så kan man säga att den mest relevanta informationen börjar sista veckorna sista året på gymnasiet – våren 2012. Då mådde jag så dåligt att jag konstant hade självmordstankar och blev inlagd på en psykiatri. Jag blev dock bara kvar där 1 vecka. Jag skulle nog egentligen behövt vara kvar där längre för att finna sinnesro och harmoni. Men det var så extremt tråkigt där. Det fanns ingenting att göra där så jag fejkade att jag mådde bättre och blev ”frisläppt”.

Eftersom jag varit borta från skolan under en kort men viktig tid så insåg jag att studierna inte skulle bli klara i tid. Jag skulle med andra ord inte få stå och skråla: ”För vi har tagit studenten, fyfan vad vi är bra!” Tillsammans med mina klasskamrater och slänga mössorna i skyn.

Det bestämdes att jag skulle gå ett extra år för att bli klar med studierna. Jag skulle bara behöva göra dem uppgifter som jag inte hade gjort. Dem jag hade gjort skulle räknas som gjorda fick jag berättat för mig. Men så blev det inte. Utan jag fick göra om allt och sattes i en ny klass där jag inte kände någon och blev utfryst, eller ej blev insläppt i gemenskapen. Tillråga på allt så fick jag en lärare som var helt dum i huvudet och vi klickade verkligen inte. Det ledde till att jag började må dåligt igen och började att skolka. Tillråga på allt så hade jag fått starka känslor för en tjej i samma klass. Men jag visste att det inte var någon idé att ens försöka.

Hux flux få hade mitt extra år gått och jag var inte klar med studierna nu heller. Jag började på komvux. Men började må dåligt igen så jag fick ingenting gjort. Inga pengar fick jag heller så tillslut så var jag tvungen att hoppa av för att kontakta arbetsförmedlingen för att försöka få jobb och pengar. Det ledda mig till ett trainee-jobb. Där fick jag försörjningsstöd så jag kunde köpa mat. Men det var ingen höjdare. 3830kr kommer man inte långt på.

Jag jobbade där heltid tills våren i år. (Under tiden så gick jag under utredning i huruvida jag hade AS eller inte och det visade sig att jag hade det.) Då började jag på komvux igen och blev klar med 1 kurs.

Så här ser min livssituation ut just nu:
Jag är 22 år och bor hemma hos min far. Det är 15 dagar kvar tills det är tänkt att jag skall återuppta studierna på komvux. Jag har 600 poäng kvar för att uppnå fullständig gymnasieexamen. Studierna är uppdelade i 2 sejourer – en höst och en vår. Men andra ord så kommer studierna att vara färdiga om cirka ett år om jag fullföljer dem nu.

Saken är den att jag inte alls är sugen på att ”offra” ett helt år på bara studier. Jag upplever att det bakbinder mig. Både socialt och ekonomiskt. Tiden går fort och jag känner att sanden i timglaset rinner väldigt fort. Jag känner

Jag har redan tappat kontakten med alla mina vänner och har inget socialt liv. Jag vill ha ett jobb och börja tjäna pengar, flytta hemifrån och träffa en flickvän.

Vad ska jag göra för att komma ur detta helvete?! Kontakta arbetsförmedlingen för att försöka få jobb? Jag känner att jag måste ha ett jobb så jag kan börja forma mitt eget liv och komma någonstans.

Mina prioriteringar:
1. Skaffa ett riktigt jobb och få en inkomst.
2. Skaffa en egen lägenhet - flytta hemifrån.
3. Försöka återuppta brutna vänskapsband och leta efter kärleken.
4. Avsluta studierna.

Snälla kom med tips och råd. Vad hade ni/eller vad har ni gjort?

Tack för att du läste hela texten…

Hej!

Sorry att jag inte kan läsa hela texten på en gång, utan läste bara början och slut.

Jag är inte "jourhavande Jesus" från schizofrenisiten Viska, det är bara deras skämt, lite.

Men du kommer säkert få helseriöst svar inom 24 timmar!

Jag själv har bara sovit lite grann i natt, och har använt smileys som är lite mer kompisaktiga än min nivå. Jag läser kanske mer om en stund - måste prioritera.

Välkommen!

Nu har jag läst, snabbt:

1-3. Andra ger säkert kunnigare råd - jag är 55+ och sjukpensionär.
4. ... men (f.d. ?) akademiker, och har haft glädjen själv att någorlunda klart orka en högskoleutbildning.

Och rådet som jag har är att absolut bör man försöka avsluta gymnasiestudier, helst så fort som möjligt. Mer exakt hur, vet jag inte.

Jag kände sympati för dig och att älska sin nästa som sig själv, sker i praktiken nu genom att jag inte slarvar med resten av historien utan nästan någon nattsömn alls.

/"concerned"

Gonzo skrev:sista veckorna sista året på gymnasiet – våren 2012. Då mådde jag så dåligt att jag konstant hade självmordstankar och blev inlagd på en psykiatri. Jag blev dock bara kvar där 1 vecka.

Det torde inte resultera i någon anmärkningsvärd frånvaro, särskilt som frånvaron varit giltig p.g.a. medicinska skäl.

Gonzo skrev:Jag skulle bara behöva göra dem uppgifter som jag inte hade gjort. Dem jag hade gjort skulle räknas som gjorda fick jag berättat för mig. Men så blev det inte. Utan jag fick göra om allt

Det är fel; så får inte din skola agera. Du kan ta upp det med din gymnasierektor/skolchef så att du bara behöver komplettera vad du nu kan ha hunnit missa under den veckan du varit borta: sannolikt ingenting.

Gonzo skrev:Jag har 600 poäng kvar för att uppnå fullständig gymnasieexamen. Studierna är uppdelade i 2 sejourer – en höst och en vår. Men andra ord så kommer studierna att vara färdiga om cirka ett år om jag fullföljer dem nu.

Saken är den att jag inte alls är sugen på att ”offra” ett helt år på bara studier.

Det är värt att "offra" den korta tiden, men självklart bör du i första hand försöka få tillstånd en ny examination på direkten: utan att behöva komplettera vad du nu kan ha missat av en veckas frånvaro från gymnasiestudier.

Gonzo skrev:Vad hade ni/eller vad har ni gjort?

Jag hade skrivit ett välformulerat e-mail till skolans rektor där jag hade förklarat gällande rätt och hur skolan utsatt mig för olaga tvång genom att medelst hot om brottslig gärning söka förmå mig att foga in mig med nästa års skolplans klass och läsa om kurserna jag redan läst. Det hela skulle av skolchefen uppfattas som en alltför hög risk i förhållande till den - faktiskt obefintliga - vinst de hade gjort genom att hålla dig kvar så då hade du nog sluppit mer skolgång och kunnat fortsätta att förfölja dina mål.

Tänk dock efter före. Om du redan nu upplever att du har fått ditt hjärta krossat ett antal gånger så bör du kanske inte låta dig styras av just kärlekskänslor till så hög grad inom den närmsta tiden. Ta din tid med att finna kärleken. Du har ju knappast bråttom med att fortplanta dig så det räcker ju om du finner din kärlek när du är cirka 28-32 år ungefär. Satsa dock på fortsatt utbildning och på fortsatt aktivitet inom arbetsmarknaden.

Vi svenskar lär ju, p.g.a. bl.a. våra dyra levnadskostnader, inte utgöra särskilt åtråvärd industriarbetskraft i framtiden, så tänk därför efter en extra gång innan du väljer att arbeta med någonting okvalificerat direkt efter gymnasiet. I övrigt önskar jag dig lycka till.

Din gymnasieskola verkar ha agerat fel givet de uppgifter du hittills utlämnat.

Gonzo skrev:Mina prioriteringar:
1. Skaffa ett riktigt jobb och få en inkomst.
2. Skaffa en egen lägenhet - flytta hemifrån.
3. Försöka återuppta brutna vänskapsband och leta efter kärleken.
4. Avsluta studierna.

Att inte ha gymnasiebetyg är katastrofalt om du ska få jobb. Du konkurrerar med alla nyhitflyttade, alla utslagna och alla långtidsarbetslösa om väldigt få jobb utan att ha något som talar för att arbbetsgivaren ska välja dig. Det räcker med att det är en sökande som har jobbat med något någon gång så får du inte jobbet.
Och det kommer det finnas varje gång.

Du verkar dessutom ha väldigt svårt med förändringar. Ha med det i beräkningen.

Ska du få ett jobb måste du plugga klart. Beroende på vilken linje du pluggat kan det behövas högskolestudier eller himla tur.

Tänk på dina eventuella bekymmer med förändring, ljudnivå, människor, sociala krav, mm vid val av jobb.

Kärlek kommer när den kommer. Sluta leta.

Gripandekylig skrev:Din gymnasieskola verkar ha agerat fel givet de uppgifter du hittills utlämnat.

Jag tror inte vi har hela sanningen.

Som du säger så är en veckas giltig frånvaro väldigt lite...

Man måste ta det i rätt ordning och som sagts tidigare är första prioriteringen att läsa klart gymnasiet. Det kommer bli ett riktigt långt och tråkigt år men sedan är det klart, då kan du gå vidare. Att hoppa över punkter är jättesvårt, samhället är uppbyggt så att det inte skall gå.

Det finns ju flera tillvägagångssätt och upplägg men ang. vänner och flickvän så kom ihåg att man faktiskt odlar nya bekantskaper genom studier och jobb, så det ena kan ge det andra. Det är inte många som träffar någon bestående kärlek genom gymnasiet, däremot träffas många genom högskola och arbete.

Det mest genomtänkta hade kanske varit att plugga klart gymnasiet medan du fortfarande bor hemma ur rent ekonomisk synvinkel. Vet du om att man även kan plugga kurser genom komvux på distans om du hade tyckt det vore lättare att studera hemifrån?

Så fort du fixat gymnasiestudierna så kan du ta en paus ifrån pluggandet och jobba och flytta. Skulle du sedan vilja ha ett roligare eller mer välbetalt arbete så kan du ju kolla upp högskolor, KY-utbildningar, du kan göra högskoleprovet - alla dörrar står öppna. Men om du inte är klar med gymnasiet så kan du inte göra något av det.

Som någon redan sagt så väger erfarenhet en hel del, så om du i nuläget skulle söka arbete som tex städare så finns det för det första jättemånga som utbildats inom olika städsystem samt har flera års erfarenhet, de är de första som får arbetena. Därefter kommer de som inte har utbildning men många års erfarenhet. Därefter kommer de med varken utbildning eller erfarenhet. Jag säger inte att det är omöjligt, jag säger bara att det är tuff konkurrens för de allra flesta.

Om du fortfarande mår dåligt så kanske du skulle kolla upp möjligheterna att plugga upp dina betyg på halvtid? Ibland tjänar man på att skynda långsamt.

Om jag ej minns fel (är ej säker), så tror jag att det finns de (utan gymnasiekompetens) som kunnat gå och ta ett svetsar-certifikat och har sedan kunnat arbeta med det. Det finns alltid alternativ, men i slutändan är det upp till dig.

Livet har bara börjat för dig, det finns mycket roligt som väntar dig. Ta din tid och tänk över ditt beslut.

Mvh

Se för fanken till att fixa skolan, jag jobbar på ett ställe där folk knappt gått ut grundskolan och dom har bara haft de absolut sämsta jobben man kan ha, utsatta för farliga ämnen och dåliga miljöer. Du kommer att ångra dig bittert om du inte studerar klart medan du är ung, det lovar jag dig...

Ja, tänk vad bra man hade haft det idag om man gått högskola på en gång när man hade studievanan färsk.

Jag ville också vara klar med skolan så snabbt som möjligt. Det fick till följd att det egentligen gick mycket långsammare. Ska du studera på heltid eller finns det chans att göra annat än bara plugga? Tror det är viktigt att man tar tid på sig att hitta sina styrkor och intressen så att man inte förhastar sig in i en karriär som man inte kommer trivas med. Då är det bättre med några "bortkastade" ungdomsår.

Jag håller med om att flytta hemifrån är viktigt. Rätt mycket av dåligmående har jag upptäckt kommer ifrån att man inte får rå sig själv.

Vore det inte så att du har en så specifik bit kvar av studierna skulle jag rekommendera folkhögskola eftersom det innebär både träffa nya (och ofta udda) människor och att bo utan föräldrar.

Huggorm skrev:Ja, tänk vad bra man hade haft det idag om man gått högskola på en gång när man hade studievanan färsk.

Jotack.

Tillstås - bortsett från schizofrenin och Aspergern, som ju fanns med från början, genom arv. Och sedan - vad hände / händer i övre tonåren?!

(Tänker inte på nästan, nu... )

Se till att fixa skolan först.
Vänskap kan du odla under tiden, både med dina studiekompisar och med gamla kompisar.
Som Fenren mycket riktigt påpekade så kommer kärleken när den kommer.
Sen när du är klar med gymnasiestudierna så kan du börja klura på jobb eller högre studier och eget boende.