brukar ni skriva ner era planeringar och tankar? i superlånga listor med skisser och tänkta scheman osv?

jag har ofta hundratals sidor med nedklottrade tankar och planeringar

tänkte att det kanske är vanligt bland andra med liknande diagnos?

Ja, jag brukar skriva ner mina planeringar och tankar. Jag skriver både dagbok, och regler och order till mig själv över hur jag ska förbättra mig och min tillvaro.

Jag håller också på mycket med sådant.
Listor, planeringar & scheman får mig att må bättre.
Helst skulle jag vilja ha scheman/listor för (nästan) allting.

Jag brukar även tänka ut massa scheman och planeringar i huvudet,
men jag följer dem mindre sällan.

Innan jag somnar så håller jag alltid på med sådant.
T.ex. "Nästa vecka ska jag träna så och så många gånger,
och på en månad ger det mig det resultatet, och på ett år..." och så vidare...

Men som sagt, många sådana listor tillfredställer mig bara för stunden,
och glöms sedan bort eller är möjliga att genomföra efteråt.

Förresten, välkommen hit, baconmuffins!
(Och om du har varit medlem här innan, så säger jag, välkommen tillbaka!)

Skulle aldrig falla mig in.

Förut var jag tvungen att skriva listor på vad jag skulle göra under dagen för att klara av att hantera min vardag. Det började med att livet blev väldigt kaotiskt under en period och jag körde på listor för att försöka få lite struktur på det hela. Nu har jag dock tagit mig ur det och klarar mig bra utan sådant.

Dock gillar jag listor. Alla slags listor. Topplistor, att göra-listor, inköpslistor, lister, etc.

Jag skrev också väldigt mycket förut. Inte direkt dagbok, men mycket fiktion, tankar, funderingar, planeringar, trams och flams. Och jag har skisser över hur allt i mitt hem är sorterat (de får dock uppdateras relativt ofta, jag är en omorganiserare). Numera mår jag inte tillräckligt bra för att skriva. Saker blir mycket mer påtagliga och "out there" när de blivit formulerade i meningar på papper/dator/whateva', och det orkar jag helt enkelt inte med.

Jag har inget att tillägga men jag har några hundra sidor att instämma om.

Jag skriver allt möjligt detaljerat i almanacka, när jag ska lämna in biblioteksböcker, när jag talat med person X i telefon och hur många minuter, mitt humör, vart jag befinner mig för stunden, skriver även i efterhand "meningslösa" saker som om jag tex fikat på stan eller köpt en pryl.

Skriver också listor att-göra i almanackan exempelvis denna vecka:
-Meds
-Skriv ut papper X från internet
-Lämna in papper Y till Z.
-Kopiera Å.
-Tala med person Ä om att kanske Ö.
-köp matburkar att frysa bort dagsportioner i.
-Ta upp lax ur frysen.
-Köp mjölk och hollandaisesås.
-Lämna in biblioteksböcker.
-Person F på besök måndag och tisdag.
-17:00 kalas exempeldag, ta med knytmat och baddräkt
-Dammtorka sovrum.

Därutöver har jag min dagbok/anteckningsbok där jag även skriver under möten och telefonsamtal, annars glömmer jag vad som sagts. Där skriver jag också upp att-ha-med-listor inför resor, skriver upp telefonnummer, läkar- och samtalskontakter, mediciner och datum för in/utsättning, citat jag gillar, tecknar enkla kartor då jag ska nånstans, kom-ihåglistor etc.

Har dessutom en handdator där jag programmerar in tid jag ska vakna, duscha, mediciner, när jag ska gå till bussen, när jag ska äta de olika måltiderna, borsta tänder, påminnelse att titta i almanackan, påminnelse att fylla i matdagboken/städschemat, påminnelse att slänga sopor och hämta posten mm.

Oj, jag får lite ångest av ditt inlägg, MsTibbs. Påminner mig starkt om min listperiod. Allt listades.

Jag har samma tider att passa varje vecka, åker med samma buss etc, går upp samma tid, etc.. Men jag behöver inte lista det längre, det är inprogrammerat i internminnet.

Inte direkt listor, men väl dagbok där jag har nån slags listning av veckan, typ på måndag och onsdag har jag möte på X.. Måtte det gå bättre än sist, gör det inte det går jag inte tillbaks. Tisdag ditten. Torsdag datten äntligen!! Fredag ingenting, så skönt. Lördag är desto fullare då blir det Z och Y.

Har det främst för att kunna gå tillbaks om jag ska berätta för nån om hur nåt gått till. Mest kring barnen.

Jag har haft listperioder när jag gjorde listor på allt + skrev ned drömmar, sovtider, humör, biorytmer mm. Nu tillåter jag mig att slippa.

Möjligen kan jag skriva en shoppinglista (som jag sen ofta glömmer att ta med till affären).

Och nån gång om året brukar jag och min väninna göra varsinn lista över saker vill åstadkomma/få gjort/ändra på i våra liv. Sen brukar vi stämma av och kolla om vi verkligen har fått det gjort och oftast brukar det bara vara nån enstaka punkt kvar som man lyckats förhala.

Charley? skrev:Oj, jag får lite ångest av ditt inlägg, MsTibbs. Påminner mig starkt om min listperiod. Allt listades. Jag har samma tider att passa varje vecka, åker med samma buss etc, går upp samma tid, etc.. Men jag behöver inte lista det längre, det är inprogrammerat i internminnet.

Jag följer det inte slaviskt. Jag brukar också innan minnas de olika tiderna utan att behöva skriva sådär mycket, men nu äar jag haft ett år eller så där jag måste skriva upp saker, för jag är helt i här och nu, har ingen tidsuppfattning, förut och sedan finns inte. Det är svårt att hålla tider och så på ett nog bra och pålitligt sätt när jag dimmar iväg nu och då hela tiden, men jag blir väl vanlig igen såsmåningom.

Ja, jag använder mig också av listor och scheman. Numera har jag fler saker som jag gör automatiskt och därför slutat ha scheman för, som tex städning och mattider. Annat som möten, lämna låneböcker, träningstider ihop med andra och liknande brukar jag skriva in i almanackan. Likaså skriver jag ibland upp saker jag skulle behöva göra under veckan, eller om det är något speciellt jag måste handla hem. Vissa gånger skriver jag inköpslista, men oftast inte. Känns bra att sedan kunna stryka över sådant jag fått gjort. Eftersom jag har begränsat med energi till att göra saker så behöver jag nog den uppmuntran att kunna se tydligt att jag trots allt får gjort något vettigt emellanåt. En mat-och sovklocka som Skalman hade inte varit helt fel heller!

MsTibbs skrev:Jag följer det inte slaviskt. Jag brukar också innan minnas de olika tiderna utan att behöva skriva sådär mycket, men nu äar jag haft ett år eller så där jag måste skriva upp saker, för jag är helt i här och nu, har ingen tidsuppfattning, förut och sedan finns inte. Det är svårt att hålla tider och så på ett nog bra och pålitligt sätt när jag dimmar iväg nu och då hela tiden, men jag blir väl vanlig igen såsmåningom.

Ja, det blir du nog. Det blev ju jag. Någorlunda iaf.

Får väl börja med att säga att jag inte är diagnostiserad AS (än?), men det kommer kanske ett inlägg om det senare. Håller just nu på att göra en lista över mina beteenden . Hänger här för att jag känner igen mig i mycket iaf.

Nåja, till saken:
Ja jag skriver listor. Min sambo brukar göra sig lite lustig över det. Innan han sa att jag skriver listor hela tiden så hade jag inte ens reflekterat över det särkskilt mycket, bara konstaterat att jag gillar det. Det lilla blocket med anteckningslappar används flitigt och gärna dagligen. Det är ju så roligt att radda upp saker och flera kategorier och få lite ordning.

Hej och välkommen!

Du hade inte händelsevis tänkt göra som många andra som kommer hit; posta en meterlång, närmast oläslig, lista med karaktärsdrag och fråga oss om du har AS?

När jag följde med exet till hans AS-utredning så tyckte jag det var lite komiskt när han drog fram en lista på AS-drag han kände igen sig i som han nogsamt samlat ihop från div böcker. Så gjorde jag nämligen jag också... Och jag-vet-inte-hur-många andra aspergare som berättat att de gjorde samma sak. (Man vill ju vara effektiv och underlätta både deras arbete och sin egen förståelse, även om de inte efterfrågat det.)

Haha jo exakt så tänkte jag göra...

Och jag har sett andra göra det också. Antar att jag måste få babbla av mig om det inför någon helt enkelt. Fast jag vågar knappt, det känns lite pinsamt. Speciellt så vet jag inte om jag vågar en utredning, vet inte om det behövs heller... Men jag känner igen mig så fruktansvärt mycket i så mycket... En diagnos skulle iaf förklara en hel del saker.

Inger skrev:När jag följde med exet till hans AS-utredning så tyckte jag det var lite komiskt när han drog fram en lista på AS-drag han kände igen sig i som han nogsamt samlat ihop från div böcker. Så gjorde jag nämligen jag också... Och jag-vet-inte-hur-många andra aspergare som berättat att de gjorde samma sak. (Man vill ju vara effektiv och underlätta både deras arbete och sin egen förståelse, även om de inte efterfrågat det.)

Haha, så gjorde jag med.

Även mitt första inlägg på ett internetforum (med AS-anknytning) innehöll en lista på "symptom"/beteenden.
Efter listan, en om de andra trodde att jag har AS.

Jag tänkte att jag skulle börja svara här på lite andra inlägg INNAN jag skrev en lång lista om mig själv. Samtidigt så känns det ju lite som att man måste rada upp allt man "är/har" för att ens få ha rätten att skriva. Mest i mina egna ögon, alltså.

Jag glömde ord. Har rättat med rött:

Bror Duktig skrev:Efter listan, en fråga om de andra trodde att jag har AS.

Moderator:

En serie grova personangrepp har tagits bort från tråden och Charley? har fått en varning för detta, vilket även har meddelats i pm. Ytterligare inlägg gällande detta godtas inte.

Nu fortsätter diskussionen i tråden ON TOPIC.

Bror Duktig skrev:

Inger skrev:När jag följde med exet till hans AS-utredning så tyckte jag det var lite komiskt när han drog fram en lista på AS-drag han kände igen sig i som han nogsamt samlat ihop från div böcker. Så gjorde jag nämligen jag också... Och jag-vet-inte-hur-många andra aspergare som berättat att de gjorde samma sak. (Man vill ju vara effektiv och underlätta både deras arbete och sin egen förståelse, även om de inte efterfrågat det.)

Haha, så gjorde jag med.

Även mitt första inlägg på ett internetforum (med AS-anknytning) innehöll en lista på "symptom"/beteenden.
Efter listan, en om de andra trodde att jag har AS.

När jag började göra det muntligt sa läkaren att jag kunde för mycket och att vi skulle försöka skippa drag jag kände igen mig i och inte, och prata om vad som varit svårt och jobbigt utifrån minnen istället för ifrån teorier och böcker.. Fast han sa det snällt, så det var okej.

alfapetsmamma skrev:När jag började göra det muntligt sa läkaren att jag kunde för mycket och att vi skulle försöka skippa drag jag kände igen mig i och inte, och prata om vad som varit svårt och jobbigt utifrån minnen istället för ifrån teorier och böcker.. Fast han sa det snällt, så det var okej.

Jag brukar säga nuförtiden att oavsett om jag har AS eller inte så måste jag fortfarande jobba med samma symptom, och det är det som är det viktiga. Resten är väl bara "lustiga sammanträffanden med andra", typ.

För min del har det hjälpt mig att se mina problem genom att läsa om AS.

alfapetsmamma skrev:

Bror Duktig skrev:

Inger skrev:När jag följde med exet till hans AS-utredning så tyckte jag det var lite komiskt när han drog fram en lista på AS-drag han kände igen sig i som han nogsamt samlat ihop från div böcker. Så gjorde jag nämligen jag också... Och jag-vet-inte-hur-många andra aspergare som berättat att de gjorde samma sak. (Man vill ju vara effektiv och underlätta både deras arbete och sin egen förståelse, även om de inte efterfrågat det.)

Haha, så gjorde jag med.

Även mitt första inlägg på ett internetforum (med AS-anknytning) innehöll en lista på "symptom"/beteenden.
Efter listan, en om de andra trodde att jag har AS.

När jag började göra det muntligt sa läkaren att jag kunde för mycket och att vi skulle försöka skippa drag jag kände igen mig i och inte, och prata om vad som varit svårt och jobbigt utifrån minnen istället för ifrån teorier och böcker.. Fast han sa det snällt, så det var okej.

Det tycker jag var ett dåligt förslag.
Istället kunde ni utgå från, eller jämföra, det du kände igen dig i, med vad som varit jobbigt och svårt.

Fast han kanske är såpass duktig att han kan avslöja AS genom att höra om svårigheter.
Själv skulle jag ha mycket svårt att så där fritt berätta allmänt om svårigheter och vad som varit jobbigt, utan att ha något att utgå från (t.ex. något jag läst i en bok...). Jag brukar numer kunna säga till psykologer och andra att de måste fråga mig saker, jag kan inte berätta "fritt" ur intet.

Frågade han dig inte om styrkor och vad du upplever dig vara bra på?